niskalainen

Igår skrev jag en liten truddelutt till songwritinglektionen idag. Den heter Death Scenario och är ett resultat av sk. free writing. Jodå. Så kan det bli då. Det som kommer ut skrivs ner och när det råkar vara färdigrimmat och klart så skiter jag i om första raden lyder "I plan to fake my own death scenario, just to find out what will happen". Det kan ju sälja ändå liksom, bara det svänger tillräckligt ;)

På tal om death scenario så märkte jag att det har hänt något vid Kenmore Square, det var typ 18 polisbilar och flera ambulanser där när jag gick till skolan. Dessutom var ett stort område avspärrat, precis utanför banken och McDonalds. Måste läsa tidningen tror jag, läskigt med sånt där. Hoppas ingen for illa men varför skulle det annars vara så många ambulanser? Jaja, jag vet inte. Uppdatering kommer.

Nu ska jag öva vidare på min countrytwang.

Det är torrt på trottoaren utanför.  Det innebär att jag kan ha mina vanliga skor och slipper mina vinterstövlar (eftersom det är hål i sulan på mina vanliga skor så funkar inte de vid regn så det får bli vinterstövlar även om det är varmt...) vilket ska bli oerhört skönt. Jag ska ut i solen och promenera till skolan om en stund, ha gehör och skriva harmoniläramidterm innan det blir lite övande på Stand By Your Man till countrylabben. Sen har jag min sköna tvåtimmarspaus innan songwritinglektionen sätter igång. Det här blir en mycket bra dag. Snabbt kommer den gå också. Ikväll ska jag gå på "Singers Night" som min sånglärare är med och styr och ställer och Anneli är med och bakgrundsvokalar, som översättningen måste bli på svenska. En dålig översättning. :)

Men ni, nu har jag en underbar kopp kaffe som väntar. Ville bara att ni skulle få se att jag ryckt upp mig sen helgen.

Det har det här klippet, eller 22 289 280 st för att vara exakt i denna minut:



Men den här sötnosen har 79 miljoner visningar. Drygt.

Idag gick det väldigt bra att sjunga på performance labben. Själva framträdandet gick också bra, jag körde Anouks "Girl" (ja josse, jag blev ju som kär i låten när du sjöng den!) och i början kändes det som att jag inte visste var jag skulle ha kroppen men sen släppte jag oron och bara körde. Fick kommentaren att det verkar bo en rocktjej inom mig och det var ju bra. De hade inte så mycket kritik att ge vilket inte brukar vara något problem så jag kände mig väldigt nöjd efteråt. Bandet kunde läsa mitt leadsheet och spelade bra som vanligt så jag klagar inte någonstans.

Jag begav mig till Barnes&Nobles på vägen hem och inhandlade en bok som jag kan bli fast i, det är som en drog för mig för jag älskar verkligen känslan av att ha en bok som jag bara måste läsa i varenda ledig sekund. Boken heter "Song Yet Sung" och är skriven av James McBride.

Nu är det tänkt att jag ska skriva en blues, en mixolydisk eller dorisk låt och plugga harmonilära till midtermen som jag har imorgon eftersom min väckarklocka inte ringde i fredags vilket resulterade i att jag inte hann till lektionen.

Det är väl bara att sätta igång.

Vissa planeter är lite bättre; de har fler solar, fler månar eller ringar runt sig. Jag försöker nu ta kontakt med universum och göra mig själv lite bättre, så jag har intagit två frukostar idag. Jag älskar frukost. Jag tränade mellan frukost ett och två, vilket är en smakhöjare bara det. Sen kom Anneli hit och lånade ett par byxor av mig, vi hann sitta och snacka skit en stund också vilket var väldigt trevligt minsann.

Ja, det är min dag so far. Det känns lite bättre än igår, även om det fortfarande är regnigt och dollarn har blivit några tiotals ören dyrare. Menisken säger du alltså Malou, jag får helt enkelt ta och kolla upp det när jag går på physical therapy på onsdag. Tack för tipset!

Jag övergav dig idag. Jag undvek dig faktiskt. Jag kände inte för något och det blev ju inte bättre av regnet som öste ner hela dagen, som att få en citronskiva nerstoppad i ett öppet sår och sen salta på det. Men när jag pratade med Ann-Sofie vid 17:30 så kom jag på att det var exakt sex veckor kvar tills mitt flyg till Stockholm ska lyfta och det gjorde att det faktiskt känns mycket bättre.

Jag kan lova er alla att inget är så motiverande för en hemresa som att ens fästman redan har åkt hem. Hela den här dagen har varit ett antiklimax med den där känslan av att jag bara vill sticka, jag är riktigt otålig över att få komma hem. Men det finns en tid för allt och så fort jag kommer in i vardagen igen så kommer jag inte behöva oroa mig över att tiden ska gå fort. För några veckor sen ville jag att tiden skulle gå långsamt min sista tid här i Boston men det har gått över nu. Hurra.

Nu ska jag hitta något roligt att läsa (funderar seriöst på att återuppta twilightserien från början) och sen slockna. Imorgon förmiddag kommer Anneli hit och ska prova ett par svarta byxor och jag har en liten, yttepytteplan på att hinna träna före dess. Jag tränade lite idag men pallade bara 30 minuter på löpbandet innan vänsterknäet gav sig till känna. Någon knäspecialist som kan förklara varför det bara börjar göra ont när jag springer på löpbandet? Det brukar bli lite bättre när jag har några procents lutning men idag fungerade inte ens det. Det gör ändå inte ont direkt i knäet, mer på sidan av men jag känner ingenting när jag klämmer på musklerna. Jag kunde knappt gå ner för trappan efteråt för det gör så ont när jag böjer benet.

Imorgon klockan 09:00 har de ett styrkepass som skulle vara skönt att gå på. Det blir ju en sommar i år också vet ni och då vill jag orka springa länge i sveriges underbara skogar.

Den tionde maj kl.17:30 EST lyfter mitt flyg, nu är det mindre än sex veckor kvar... Godnatt!

Jag har en plan. Imorgon ska jag träna. Tvätta. Åka ut på turistäventyr (ett kort sådant). Det borde pigga upp mig.

Fan William, jag saknar ju dig! Men det är en skön känsla det med. Det var så härligt att få ta med dig till de platser som utgör min bostonvardag men nu känns det så jobbigt att du inte är med mig när jag promenerar till Coolidge corner, eller när jag dricker kaffe till NCIS.

Bara två månader kvar nu, lite knappt till och med. Vi har gjort det förut och vi gör det igen.

Godnatt!

Nu är jag hemma från flygplatsen. Ensam. William är i luften, på väg österut. Jag har gråtit lite till och kommer nog gråta lite till. Känner mig alldeles fruktansvärt ensam och längtar extremt mycket till maj. Man kan nog säga att de här tankarna på att det skulle vara sorgligt att lämna Boston 10 maj har dämpats lite. Min fästman finns ju faktiskt i Sverige, precis som min familj och mina bästa vänner. Jag längtar väldigt mycket efter en sverigevardag faktiskt.

Idag är det fredag. Imorgon åker William.

Jag kan inte ens tänka på det ett par sekunder så kommer tårarna. Tre veckor har verkligen gått fort.

William och jag tittade på film. Eller, vi tittar teoretiskt sett fortfarande på film eftersom den inte är slut än, den är bara på paus. Men så började vi prata om att vi var sugna på något och William nämnde att Ben&Jerrysglass skulle vara jättegott just nu. "Glass finns i affären" sa jag då och William frågade om jag ville att vi skulle gå och köpa glass. Då sa jag "nu ska jag vara helt ärlig med vad jag vill. Jag vill att DU ska gå till affären och köpa glass". Så det är vad William gör nu. Han protesterade inte ens. Jag ligger här i sängen under en varm filt och har lite dåligt samvete.... :P

Idag ska jag och William till Salem, där var det häxförföljelser under 1600-talet så de har mycket fokus på såna saker där. Spännande. Vi ska åka tåg dit, jag älskar tåg! måste vara något jag fått från min uppväxt.

Men först midtermquiz i gehör.

Nämnde jag mitt A på arrangeringsmidtermen?

Alltså, han är ju faktiskt ett geni. Det visste jag inte men jag lärde mig det nyss i övningsrummet. Här får ni två liveframträdanden från honom, det är enorma kontraster mellan vad han gör men båda filmerna visar på fullständig genialitet. Göra populärmusik av scattande - varför inte?


Scatman's World



Route 66 - observera att han håller tonarten 100% efter scattandet i mitten.

Mannen är ju inte direkt dålig liksom. Förlåt, jag förstod det inte på 90-talet, jag var för ung.

Jag har haft en lektion hittills idag, nu har jag skrivit ut lite låttexter och noter så jag kan vara effektiv i övningsrummet om en stund. Jag har som egentligen inte så mycket att säga mer än att jag och William hade en väldigt mysig kväll igår då vi inte bara hann med att sticka till varsitt gym utan även att umgås med varandra - hur bra är inte det liksom? Det blev ju lite försent som vanligt innan jag väl somnade men jag överlever, reserven funkar bra den.

Om två timmar har jag sånglektion. Klockan fyra ska jag möta William på Espresso Royal som har den godaste latten i världen.

jag är kaffeberoende. Jag gillar morgonkaffe. Det började under det här året på Berklee. Morgonkaffet alltså. Imorse drack jag inget, trodde jag skulle klara mig bra eftersom jag har en kort dag idag och redan är hemma (klockan är halv tre), men icke. Någon jävel på gehöret som var dagens första lektion hade med sig hasselnötskaffe, jag lovar att människan satt vid andra delen av rummet men jag kunde inte koncentrera mig på melodidiktaten utan missade hela första vändan för att jag var upptagen av att sniffa efter kaffedoften, ljuva kaffedoften. Och hasselnötskaffe, mums!

Nu blir det kaffe och NCIS säsong 4 minsann! Och william spelar på Jonas gitarr, den är jättefin! :) Du jonas, jag kan se dig spela på den. Ni hör som redan ihop! :)

Välkommen tillbaka kära läsare! jag märkte att ni hade semester samtidigt som jag men nu kör vi hårt igen :)

Min rumpa blev hyllad under en dansshow i Central Park.

Det låter kanske mer än det egentligen var, men de var sjukt underhållande iallafall:







Här börjar de förbereda inför finalnumret, de behövde två divor...


...och en asiat...


..sen hoppade den kortaste killen över oss allihop.

Vi jagade ju faktiskt en parad, självklart får ni äran att följa det i hela sju (7) fantastiska filmer!








Vad finns under kilten?



Vad finns under kjolen?



High School-band med dirigenter som går baklänges (vid ca. 1 minut)



Vacker blåsarr.

Men bara för att jag står i ett behöver det inte betyda att jag får något gjort.

Suck.

Kom igen nu Linda, musik är ju himla kul. Tjoho. Hopp häpp hupp. Jodå.


I helgen gick ett facebookmail snett. Det var väldigt roligt. Det är också väldigt roligt att rörelserna och musiken vart hemskt osynkade så fort det här hamnade på youtube.

Hur vet jag det innan jag ens kommit iväg till första lektionen?

Jag fick precis skitbråttom.

Något jag blir väldigt besviken av är fel mjölk i kaffet. Jag har blivit mer kräsen under det här USA-året, för inte bara kaffet är dåligt, nej nej, även mjölken blir ofta fel. Starbucks är ett enda stort misstag om man inte beställer något sliskigt, typ choco-vanilla-mocha-latte with wipped cream men vanlig latte eller kaffe ska man absolut inte beställa.

Det är nämligen så att, och det här gäller även vanligt kaffe, när man har i lättmjölk i kaffet så blir det fruktansvärt äckligt. Fruktansvärt. Äckligt. Minst 1 1/2% i mjölken ska det vara. Om man tycker kaffet smakar lite äckligt men inte såg vilken mjölk de använde så kan man kolla in färgen som blir lätt grådaskig av mjölk med för låg fetthalt. Starbuckslatten är grå. Espresso House serverar en krämig, underbart gyllenbrun latte. Big Difference.

Jag kommer bli en sån som går runt och frågar kafépersonal "på vilken mjölk gör ni latten?" eller "är det standardmjölk i den här mjölkkannan?" - sånt jag själv struntade i när jag jobbade på kafé eftersom jag inte älskade kaffe då men det är okej. Jag måste få veta vilka ställen som är värda att gå till för jag dricker faktiskt kaffe för att det är gott, annars får det vara.

Bästa kaffet jag druckit i USA kommer från Sverige och var en födelsedagspresent från Ann-Sofie och Emelie - TACK!

Nu har jag säsong 4 av NCIS :)

När man är vuxen har man vissa privilegium. Som att få äta godis även om det inte är lördag eller ta sovmorgon en måndag. Idag ställde jag klockan på åtta men låg kvar till halv elva bara för att det var så extremt mysigt att få vara vaken och uppleva det underbara i att vara omsluten av sin fästmans armar i en stor, varm morgonkram. Han snusade gott och jag somnade efter någon timme. Sen blev jag abrupt uppväckt av porttelefonen som ringde upprepade gånger, så jag fick gå ner och skriva på ett UPS-paket som Tatianas pojkvän beställt. Jag hade varit vaken typ 30 sekunder då så jag kommer inte ihåg mer än att jag lyckades teckna ner min namnsignatur och fråga upskillen vem paketet var från (it doesn't matter who it's from) fast jag är säker på att frågan i mitt huvud var vem paketet är till.

Vi har intagit smoothie och NCIS, nu ska vi äta resten av frukosten. Jag har ju bara lektion 16-18 på måndagar så det gäller att njuta resten av tiden så efter frukost ska vi sticka iväg till havet, Revere Beach, och spatsera lite.

Igår gick jag,William och Anneli på bio och såg "Knowing" med Nicholas Cage: "disaster sequences, disturbing images and brief strong language".

Man ska ha öronproppar med sig på amerikansk bio. Men filmen var väldigt bra och vi åt middag på Cheers-puben innan, det var himla mysigt där.

hejdå.

"intense sequences of violence, disturbing thematic material, sexual content, some drug reference"

Vi kollar in vilken film vi vill se på bio ikväll. Så här står det om The Last House on the Left:

"sadistic brutal violence including a rape and disturbing images, language, nudity and some drug use"

Amerika.

Anneli sa att man skulle gråta till The Notebook. Jag och William kan intyga att det var en fullständig sanning.

Jag hittade en annons på Platsbanken. Så här börjar den:

Calyptus Festbutiken är en ny öppnad maskerad butik.

Hurdå maskerad?

Det är soligt ute så jag och William tog en promenad runt Charles River. Vattnet var blått och såg kallt ut, det faktum att det blåste iskall snålblåst kan ju ha förstärkt den tanken förstås.

Om 45 minuter ska vi träffa Anneli och åka till Top of the Hub och ta någon öl/drink/liknande. Det ska bli mysigt att sitta där och se solnedgången över Boston :)

Ni får ursäkta om inläggen inte blir så informativa och roliga just för tillfället men det beror lite på att jag är distraherad av en fästman som gör konstiga inåtljud i mitt öra.

Jag och William har härmed klarat av ett sagan om ringentriologimaraton. Tre filmer, extended version förstås och 13 timmar sen starten är det dags att krypa till kojs. Jag är glad att jag hann till gymmet imorse, annars hade det här aldrig gått. :)

Pust, man blir rätt trött faktiskt.

Jag och WIlliam ägnar härmed de kommande 12 timmarna åt sagan om ringen-triologin. Mycket nöje.

Jag och William blev lurade av en italiensk restaurangägare första kvällen i NY.

 Den här tanten som ägde restaurangen hade inte all mat på menyn så vi fick andra rätter än de vi tänkt oss från början men det var okej för oss. Vi tog varsitt glas rödvin och sen kom hon och fyllde på glasen snabbt som attans utan ett ord, vilket vi tog som en ursäkt eftersom de inte kunde ge oss full service och så. Det var ett ganska shabbigt snabbhaksställe med en restaurangdel med bra priser på mat och vin tills vi fick notan. 50 dollar. Då hade hon tagit betalt för två glas vin var, lagt in rätterna vi beställt från början fast de var lite dyrare än de vi väl fick på tallriken, struntat i att räkna in skatten (vilket antagligen innebar att hon tog betalningen svart) och lagt på dricksen (typ 20%). När vi kontrollräknade och frågade henne varför det var så dyrt (det skulle ha kostat 30 dollar max inklusive dricks) så blev hon förbannad och spelade sårad, italiensk kokerska. Hon tjatade hela tiden om hur snällt det var att hon inte lagt på skatten, men ingen seriös restaurang lägger själva på dricksen på sällskap under 6 personer eller serverar mer vin utan att fråga om man vill ha mer. Vi var så förbannade, det slutade med att vi var mesiga svenskar och betalade 40 dollar. Men vi hade iallafall ifrågasatt henne så vi var inte helmesiga iallafall...

Man lär sig grejer när man är på semester. :)

Det hände roliga saker också, det här var ju trots allt efter det fantastiska besöket på Majestic Theatre där vi såg Phantom of the Opera. Shit vad bra det var alltså! TACK Ella och Malou! Vi hade fantastiska platser och det var första gången William såg en hel musikal :D

Jag och William kom hem sent igår kväll. Det innebär att vi inte är i färd med att göra frukost förrän nu, när klockan snart slår 13:30 men vi har sovit jättegott båda två så vi ångrar ingenting. :)

Uppdatering och bilder från NYC-vistelsen kommer under dagen!

Da har jag haft min livs forsta trumtenta. Jag fick enligt lararen ett "fantastico grade". Jag vet inte vad det innebar men jag ar mycket nojd.

Nu ar det tva timmar kvar tills jag ska gora veckans sista midterm, tjohoo! Men forst - lunch.

Efter midtermen kommer WIlliam och moter mig vid skolan sa ska vi ta oss till Harvard Square, det ar en solig dag sa det kommer bli valdigt mysigt har jag en kansla av.

Förresten känns det rätt så coolt att ha sett Paul Simon. Och hört honom spela Mrs. Robinson.


(Den här videon är ett par år gammal)

Klockan är åtta på morgonen och jag sitter i köket med en tallrik havregynsgröt. William sover förhoppningsvis djupt i min säng, ledig som han är. Jag ska till skolan och ha harmoniläralektion innan det är dags för midterm i trummor. Japp, det stämmer. Jag ska ha ett midterm i trummor. Det är coolt. Efter det har jag drygt tre timmar på mig innan det är dags för veckans sista midterm, groove writing. Vi ska kunna olika claves och specifika rytmer för ett urval av stilar från afrokubanska och latinamerikanska genren. Bra att jag har tre timmar på mig att plugga då.

Sänd mig gärna en tanke klockan 21 svensk tid ikväll, då är klockan 16 här och jag kommer vara lättad över att vara klar. Jag kommer med största sannolikhet sända en tanke till er.

Imorgon klockan 12:00 lokal tid åker jag och William till New York City! Vi kommer börja starkt med att se Fantomen på operan på Broadway, en födelsedagspresent från Ella och Malou. Det ska bli helt fantastiskt, vi ser fram emot det väldigt mycket båda två. Vi åker inte hem förrän på tisdagkväll så vi ska nog hinna göra lite andra saker också. Jag vill ju visa William det jag såg av New York i november så vi kommer nog promenera en hel del. Någon som har ett "måstegörasiNYC"-förslag? Lämna det gärna här i såna fall! :)

Ute skiner solen men jag kan inte se om himmelen är blå för våra fönster är så skitiga.

Kram!

Jag och William var på Paul Simon-clinic idag, tillsammans med 1000 andra berkleestudenter. Det var najs.

Behöver jag säga mer?

Det innebär att jag inte har så himla mycket bloggtid över, hoppas ni kan ha överseende. Idag har jag midterm i arrangering 2 men det jag är mest orolig över är hur utskrifterna av arrangeringsprojektet i FInale som ska vara inne idag kommer se ut. Det brukar alltid vara några saker att rätta till så det gäller att ha tid avsatt till det, iallafall om man vill ha ett jämnt blodtryck under tiden.

Vi lever, jag och William. Men det är knappt. Vi som inte slagit många knop idag är så hysteriskt trötta och William kan ju faktiskt skylla på jetlag. Kanske har han också tagit med sig några baciller från planet för vi båda känner oss lite hängiga för tillfället.

Jag har just skrivit klart mina åtta takter till songwritinglektionen imorgon, "The Devil in Heels" blev titeln, ska nog fortsätta jobba på den. William har nog rätt, det är en R&B-låt av någon sort.

Godnatt fina ni!

Idag är det måndag. Klockan fyra har jag midterm i advanced vocal performing lab eller vad det nu heter, man glömmer så lätt nu när man är gammal. Efter det ska jag göra min rating audition under en workshop, vilket innebär att jag kommer göra min audition inför alla så de ska lära sig inför att de gör sin audition i slutet av terminen. Det känns lite pirrigt men eftersom jag inte ska gå här nästa termin så får det gå som det går, bättre att jag som inte har något att förlora står där än att någon stackare som verkligen vill höja sin rating står där och blir nervös för att folk tittar på så att det kanske går sämre än det skulle gjort annars.

Tur att william är här så vi kan relaxa tillsammans efteråt :)

Det är väldigt fult ute idag, asfalt och natur gör sitt bästa för att smärta det mänskliga ögat. Regn och snö, mulet och svartvitt.

Inne myser vi och har tittat på NCIS. Nu ska jag plugga lite innan det blir dags för nästa NCIS-avsnitt innan vi går.

Datorn visar halv tre.
Amerikanska mobilen visar halv tre.

Mitt armbandsur visar halv två, min svenska mobil undrar om jag vill ställa om till sommartid (halv tre).

Jag blir jätteförvirrad. Det här var en av de underligaste stunderna i mitt liv. Jag kollade in DST och ser att det stämmer, USA (Washington) ställer om till sommartid 8:e mars. Så nu har jag helt oförberett förlorat en timme söndag. Jag fick nästan hjärtklappning av min förvirring. Men hurra, det kommer alltså vara ljusare lite längre nu! Och det är bara fem timmar skillnad till sverige nu, åtminstone till 29:e mars då det blir sommar där också.

Så klockan är nu 14:36 i Boston, och bara 19:36 i Sverige. Jag som lärt mig 6-timmarstänket...

jaja, ha det gott! Här är det iallafall sommar :)

Idag är det internationella kvinnodagen. I boston firas det med 15 grader och sol, en höjdare. Imorgon ska det snöa.

Hejdå.

Idag är det internationella kvinnodagen. I boston firas det med 15 grader och sol, en höjdare. Imorgon ska det snöa.

Hejdå.

Ni vet ju att William kom hit till Boston idag. Hur fantastiskt som helst! Han är ju kvar i sverigetid vilket innebar att han somnade för ett par timmar sen, alltså typ halv nio på kvällen. Jag låg och tittade på NCIS (eller VI låg och tittade men sen var det bara jag kvar med öppna ögon) när jag märkte hur han försvann in i sömnens värld och nyfiken som jag är startade jag förstås photo booth för att ta reda på hur det hela såg ut egentligen. Fnissandes tog jag några bilder med en väldigt sovandes william mot min axel. Ni kommer aldrig få se bilderna om William får bestämma och eftersom jag är angelägen om att gifta mig med honom och leva mitt liv med honom så får jag nog respektera hans önskan. Haha, men jag själv får skratta åt hur himla gullig..hrm, förlåt, macho och tuff, han är på bilderna...

Jag bad mamma skicka med william lite svenskt lösgodis och här får ni se vad jag fick:

Ni vet de där flygplatsscenerna i hollywoodfilmer med romantisk anknytning? Ni vet musiken som spelar i bakgrunden, med en ackordprogression som i stort sett lyder I, VI-7, II-7, V7?

Klart ni vet, det är samma låtar som spelas i köpcentrum för att vi ska fyllas av en euforisk känsla och shoppa mera. Iallafall så brukar man ju sitta där och tänka "ELLER HUR att flygplatsen spelar sån musik" när huvudrollstjejen och huvudrollspojken äntligen får varandra med en djup kyss i ankomsthallen.

Nåväl, efter att ha stått i ankomsthallen på en amerikansk flygplats och väntat två gånger under mindre än tre veckor så kan jag nu avslöja att Hollywood inte beskriver något annat än sanningen. Musiken spelas verkligen där, blandat med reklam förvisso men musiken är samma smörlåtar som man hittar på filmernas soundtrack.

Det är musik att försonas till, förlåta till, bli kär till, glädjas till, kramas till, kyssas till, upptäcka duhaderättjaghadefel till, kommatillbakahemefteratttestatettjobbutomlands till, det är musik ett litet barn springer fram och omfamnar sin hemkomna förälder till och det är samma musik som de som fortfarande väntar observerar scenen till. Eftersom alla kommer ut en och en genom dörrarna efter alla kontroller och köer så kan det bli upp till en timme med olika små scener lämpade att transkriberas och ta plats i nästa superromantiska hollywoodrulle. Tack vare musiken.

Jag väntar. Jag har inte väntat så farligt länge hittills eftersom jag nyss klev upp men ändå. Om fyra timmar landar William på Boston Logan och jag kommer stå där le superfånigt tills han kommer ut genom dörrarna och då kommer jag le ännu fånigare. Helst skulle jag vilja dekorera hela ankomsthallen i rosor och geléhjärtan, eller mandelkubb som William själv kanske skulle föredra framför geléhallon.

Tills att jag får åka och hämta honom intar jag frukost och softar så gott jag kan. På menyn idag står en lite annorlunda frulle bestående av smörgås med getost, pytteliten jordgubbsyoghurt och färskmixad fruktjuice (mangobitar, jordgubb/blåbär/hallon, banan och vatten). Ibland behöver jag kasta om lite i rutinerna, strunta i havregrynsgröten och leva lite farligare med söt yoghurt och sånt. Yes, my life is dangerous, thank you for asking.

Konserten igår var för övrigt svinbra. Då menar jag verkligen att den var jättejättebra, hon kan verkligen sjunga den där kvinnan. Helt galna saker kan hon ta sig för med sin röst som inte är av denna värld. Jag rekommenderar starkt en Rachelle Ferrell-youtubestund. Hon är den bästa sångerskan jag hört. Någonsin.

Ikväll ska jag se Rachelle Ferrell live på Scullers, en jazzklubb här i Boston.

För er som inte känner till Rachelle Ferrell så kan jag meddela att det gjorde inte jag heller tills för ett år sen då min sånglärare i Piteå gav mig en låt i sångläxa som Rachelle Ferrell sjungit. Hon är grym. Hon är en sångerska i större kaliber än Mariah Carey under hennes storhetsdagar men hon är inte lika välkänd, vilket är synd. Hon ska tydligen vara jättebra live vilket jag inte tvekar över efter att ha kollat in henne på Youtube, så jag ser verkligen fram emot kvällen!

Här bjuder jag på två klipp med Rachelle Ferrell. Det första är ett ihopklipp av hennes "vocal skills"-måste lyssnas på åtminstone ett par minuter! Det andra är "With Every Breath I take", det är lite snack i någon minut men lyssna sen till hennes fantastiska röst.





Och imorgon eftermiddag hämtar jag William på flygplatsen! Hurra!

Jag fortsätter i mitt gyllene spår. Jag har nämligen gjort min läxa inför imorgon och det är inte ens sen torsdag/tidig fredag än. Mycket ovanligt.

Ska äta middag, kolla på ett NCIS-avsnitt och sen bär det av mot Berklee Performance Center och video game orchestra. Jag tänkta jag skulle äta ris med hollandaisesås, tonfisk och ärtor men jag hade inga äggulor. Min budgethollandaise består därför av överbliven gräddfil, majonäs, saft från en halv citron, salt och peppar. I med ärtor och tonfisk så blir det nog ätbart tillslut.

Kolla här, vad som väntade i min skolmail nyss:

Dear Linda,
 
I am pleased to inform you that you have earned a place on the
Dean1's list for your excellent academic performance during the Fall
2008 semester. This is an accomplishment of which you can be proud.
 
Congratulations on this noteworthy achievement.  I wish you continued
success in your studies and endeavors at Berklee.
 
Sincerely,
 
Lawrence E. Bethune
Vice President for Student Affairs/Dean of Students
 

Coolt va?
Jag är så himla grym, min första superduperamerikanska utmärkelse! Hurra hurra hurra!

Tjejen som spelade in i studion idag är rawfoodvegan. Hon är dessutom mitt inne i en veckolång fasta. Hon var hemma i Belgien i helgen, på sin systers födelsedagsfest. Detta innebära att hon till råga på allt är lätt jetlaggad. Måste säga att hon gjorde ett väldigt bra jobb med allt det i kroppen, även om hennes tillstånd ledde till en hel del skämt och glirningar från bandet och då främst pianisten som har en väldigt bitsk humor. Allt som hade blivit fel hade enligt honom blivit rätt om hon ätit en hamburgare. One hamburger a day makes the leadsheets okey, tror jag minsann att mottot löd. Jag tycker det var fruktansvärt roligt. Dessutom strippade vår lärare i outrot på andra tagningen. Det är bara gaykillar som kommer undan med sånt. Mycket underhållande.

Överlag har vi de galnaste lektionerna på torsdagar 11-13 i studion. Helt galet. Idag hade Sheryl dessutom med sig belgisk choklad till oss, en stooor kartong. FULL av goda, underbara, fina belgiska praliner. mmmmmmm... Så lite sockerchock fick vi också vilket knappast förmildrade omständigheterna.

Jaja, nu ska jag äta lunch och sen blir det lite plugg innan konserten ikväll. Jag har visst glömt maten i micron så den får värmas upp på nytt. Så blir det när man kollar viktig mail. Eller facebook.

Visst måste man älska sin mail ibland? Det här låg i inkorgen idag. Undrar om det har något att göra med det här konstiga Windows Live wannabe facebook där man skapar nätverk och grejjer? Ruskigt coolt ändå att någon från Algeriet kan så pass många svenska ord.


Hello... Hej Hej
God Morgon - Hur mår du?.. 
Jag heter.. My name is Mohamed, 30 years. My growth-172 cm, my weight: 60 kg. single, I have brown eyes and black hair and fair complexion, I am an engineer. (BAC + 05 years in university).. I love my work, Though it brings to me few money. But I think, money is not the main thing in our life... I am thinking also for finish my study (Master and Doctorate).. I can write/speak French and Arabic and little English and some Swedish words like Ja/nej.. - Förlåt mig/Ursäkta.. Jag förstår inte.. Hur är läget?.. but I prefer to write to you in English to improve my language.. I have very much I love the nature.. I willingly go to walk in park. I also am very sports. I well run and I float, besides I play football. Sports are useful to health and help me to be always in the form of. I very much love cats, I have nice cat, I play with it in all time.
I am original Muslim Arabic man from Algeria. My country is situated in the north of Africa at he south coast of Mediterranean sea... It is rich with petroleum and gas and ores... Most of the inhabitants live in the north... because the Sahara covers a wide area of the country and expands to the far south...
the weather is moderate except in winter when it gets very cold in the north....
Thousands of tourists come to Algeria in winter to enjoy the warmth of the Sahara and he sunshine every year.. 
I would like pen pals from anywhere and all over the world. Especially, from Canada. Sweden. Finland and Norway.. 
My interests: playing with my dear cat, music, sport, travel, reading, and more.. So anyone with same interest is welcome. 
females under 18 don't contact me. 
I shall be looking forward to hearing from you so soon... 
Well here I to you have told a little about myself. I wait for your answer with impatience. 
Your very sincerely Mohamed samir
Adjö
Hej då!..

Jag överlevde. Behöver jag säga mer?

Så jag behåller mina saker, mina skulder och min karl. Tack ändå. Pc:n däremot borde jag fortfarande skänka till sverigedemokraterna. Eller MUF kanske (inte för att jag drar en parallell mellan de två över huvud taget!).

Nu är det tre timmar skola som gäller och träningsvärken är nästan borta.

Sol, snö, klarblå himmel och scones.

Hejdå!

Jag vet inte om jag kommer vakna imorgon. Det finns en risk att jag inte vaknar mera. Det hela hänger på om man kan dö av träningsvärk i magen eller inte, om man kan det så ligger jag jävligt risigt till säger jag bara. Alltså, jag måste typ sitta böjd över mina ben. Så fort jag flyttar på mina ben för att utföra en naturlig rörelse, typ sätta ner foten på golvet, så hugger det till av alla världens demoner i mina magmuskler. Jag tror allvarligt talat att om jag överlever kommer jag ha ett sexpack på lördag. Och det bara för att jag kutade järnet i måndags. Vad ska man säga, man får ju valuta för sin månadsavgift på gymmet.

Det här är faktiskt helt sjukt. Jag vill liksom ta reda på vad det är som gör det. Jag tränar ju ändå regelbundet och rätt mycket styrka men jag tror den där löpningen tog tag i muskler som jag inte får tag i annars. Jag har ju inte kunnat springa så länge på löpbandet sen jag kom hem från indien i november eftersom jag fått ont i knäet efter tio minuter. Men i måndags körde vi med mycket lutning och då funkar det betydligt bättre för knäet, jag kände inte av det alls.

Jag hoppas att jag vaknar imorgon. Jag hoppas att den här vilodagen ger något. Jag är mycket glad för imorgon är det torsdag vilket innebär kort dag (10-13) och sen ska jag och Anneli till BPC (Berklee Performance Center) och lyssna på Berklee Videogame orchestra. Hurra!

Och på fredag ska vi se Rachelle Ferrell!!! HURRA!!!

Så jag måste helt enkelt överleva det här. Det är bra för mig. Det är det verkligen.

Hemma från skolan. Klockan är fem på eftermiddagen och jag är helt slut. Har träningsvärk i magen fortfarande efter BURN i måndags så det har varit lite besvärligt att sjunga idag, varje nytt andetag innebär ny smärta. Men ni vet hur det är med träningsvärk, det är ju liksom uppskattat också.

På lördag har jag fått en PT-tid innan jag ska åka och hämta William på flygplatsen. Det är inte personlig tränare det står för utan Physical Therapi. Jag träffade en kvinna därifrån igår som sa att jag kunde få hjälp hos de med min rygg och därigenom mina käk- och nackproblem. Jag är nämligen en sångerska som inte kan öppna käken och det blir lite problematiskt kan man säga. Dessutom vaknar jag några gånger i månaden av att jag inte kan vrida huvudet åt andra hållet utan att pressa lååångsamt men hårt. Det kan ju knappast vara ett bra tecken, eller? Och ryggen ska vi inte tala om, den har nog levt några fler liv än mitt 25-åriga.

Jahapp, då har jag fått ömka mig lite då. Men ni vet att då är det bra med träningsvärk, för man glömmer sin vanliga smärta för en stund. :)

Så här såg det ut på väg hem från skolan för en stund sen:

Så har jag vaknat till liv. Drömt konstiga snoozedrömmar, starring Alarmsignalen. Ätit lite frukost. Scones med smör och hallonsylt smakar nästan som hallongrotta. Kaffet är extra gott idag. Jag har träningsvärk i magen.

Jag får en känsla av att jag inte är gjord för att börja mina dagar före klockan 10:00, någonsin faktiskt.

Godmorgon.

Det är inte utan stolthet jag läser om Guldmasken och ser att en gammal klasskompis (Annika Herliz) var nominerad i kategorin Bästa Kvinnliga Biroll. Några andra vänner som jag lärt känna genom Åkersbergarevyn var inblandade i the Producers som tog hem en famn full med Guldmaskar. Underbart!

Jag är så stolt över Ella som gjorde ett gammalt högskoleprov (övning) och fick 1,8. Själv fick jag 0,7 för åtta år sen men jag tvivlar på att mina resultat blir högre idag. Tur att jag hittat min utbildning och att den var auditionbaserad.... ;-)
Själv gjorde jag ett körkortsteoriprov på nätet igår på skoj trodde jag tills jag såg resultatet. 43. Ni vet väl att man måste ha 52 för att få godkänt? Men jag är en bra bilförare så jag oroar mig inte så mycket... Seriöst, hur ska man komma ihåg statistik på hur många procent av alla olyckor som är singelolyckor osv när det var sju år sen man pluggade på det? Jag vet att det är livsfarligt att köra bil, det borde man få åtminstone 10 rätt för.

Men jag är stolt över att jag lyckades hinna till skolan i lagom tid och nu sitter i ett övningsrum efter att ha haft lektion ett idag som var gehör. Om jag inte har helt fel så ska jag träffa en physical therapist om fyrtio minuter som ska se över mig i en halvtimme. Eller så var det igår, när skolan var tvångsstängd pga vädret.

Men ni, så mycket himla bra människor det finns därute.

Jag vet inte vad jag tänkte när jag sov till nio idag. Klockan ringde åtta, snoozade två gånger och sen stängde jag av den. Vaknade kvart i nio med ett ryck, men ställde klockan på nio. Jag ska ju sticka strax efter halv tio så det var ju väldigt dumt.

Får bli att åka med T:n idag och hoppas att det går lite snabbare. Ute är det massa snö och sol med klarblåhimmel runt om.

Ja, faktiskt. Jag har fått gjort lite av det jag ska och resten är det ingen fara på taket med än så länge. Jag tvivlar inte på att det kommer hinna bli lite fara på taket innan jag väl sätter igång med det men sån är jag. Living on the edge.

joråsåatte.

Godnatt!

Jag gick till gymmet. Hade egentligen inget driv men kände på mig att det skulle lösa sig när jag kom dit, vilket det också gjorde (såklart!). Jag kom dit fem i sex och när jag checkar in frågar receptionisten om jag är intresserad av att prova ett BURN-pass som börjar kl.18. Självklart sa jag. 50 minuter cardio med intervaller och styrka däremellan med instruktören som antagligen bor granne med Djävulen. Underbart! Kropp och själ mår väldigt bra och nu bakar jag scones. Ljuv måndagkväll är det och ute på Bostons gator ser det ut så här:

Varför är det alltid lättare att ta tag i saker ju mer tidspressad man är? Eller lättare kanske det inte är, man är bara lite mer motiverad. Iallafall jag... Nu har jag värsta tillfället här att plugga bort lite saker så resten av veckan kan bli lugn, särskilt om jag gör klart arrangeringen till på onsdag och groove writingläxan till fredag. Men hallå, hur kul är det då? I vanliga fall sitter jag där sen torsdag kväll med eld i baken och varje fredag, när jag är så trött att jag bara vill gräva min egen grav och lägga mig i den, så tänker jag "nästa vecka ska bli annorlunda". Och så kommer en snöstorm och gör att hela måndagen är ledig, vad gör Linda då?

Kollar på NCIS.

Skämmes.

Tur att klockan bara är halv sex. Jag hinner fortfarande börja men då kommer vi till problemet att allt annat känns roligare än att göra de där skoluppgifterna. Kanske städa lite, tvätta, diska, köra ett extralångt och ambitiöst pass på gymmet, meditera, dra några tarotkort och läsa bok. En promenad i snön förstås, kanske gå till goodwill och se om de har några begagnade microugnslock. Lite sånt, ni vet.

Om fem dagar kommer William hit! För er som missat det så är William min fästman, han går på musikhögskolan i Piteå precis som jag även om jag är i Boston för tillfället. I höstas var vi ifrån varandra i fyra månader vilket kändes rätt lugnt sådär i efterhand när vi var med varandra under jullovet. Nu har vi inte setts på drygt 1 1/2 månad och det känns betydligt jobbigare. Antagligen för att vi var så inställda på att vara ifrån varandra i höstas och nu i vår har vi tänkt att "äh, det här är väl inget jämfört med i höstas". Så har det visat sig att det är värre och jobbigare att vara ifrån varandra så här kort tid. Man får inte bli lat när man har ett långdistansförhållande, inte annars heller. I tre hela veckor ska jag få ha min stora kärlek här i Boston, helt underbart ska det bli!

Men ni, jag fick ju jättefina presenter förra veckan och de ska såklart redovisas! Det har inte hunnits med tidigare men här kommer det:

Av min moster Gudrun och hennes man Dag fick jag ett jättefint smyckeset; örhängen med matchande halsband. Örhängena har använts frekvent under veckan kan jag meddela.

Av Ann-Sofie och Emelie fick jag lösgodis från ICA, marabou mjölkchoklad och två paket finkaffe. Alldeles..alldeles underbart! Jag fick ju dessutom ha Ann-Sofie här i Boston på födelsedagen och hon sjöng till och med på morgonen och gav mig paket på sängen! :)

Min ena syster Tintin med familj gav mig min present i julas innan jag åkte tillbaka till Boston, en Volume Master (det ser ut som en plattång men är en liten krustång som man använder i underhåret närmast hårbotten för att skapa mer volym) som jag såklart använde till mitt födelsedagsfirande!

Av mamma och pappa fick jag tre nätter på hotell i New York City 14-17 mars, alltså under tiden William är här och hälsar på. Hur härligt som helst, han och jag hade ju pratat om att vi skulle ta oss till New York! Vi fick dessutom pengar till bussresan. Mamma och pappa bjöd även mig och Ann-Sofie på födelsedagsbuffén vi intog på 52:a våningen i Prudential Building, man kan väl säga att det blev som en 30-årspresent till fru Persson i samma veva. :) Mina föräldrar ville ge mig en oförglömlig present som inte skulle väga något i packningen hem och de lyckades med råge.

Av William fick jag ett par jeans som jag hittade på Urban Outfitters, vilket innebar att jag kunde slänga tre par trasiga jeans i papperskorgen istället för tvättkorgen eftersom jag nu har ett par hela att använda istället... snygg blev man i dem också :D

Av min lägenhetskompis Johanna och hennes pojkvän Levan fick jag en sportbag från Adidas som jag numera packar gymkläderna i. Den är blålila och jag älskar den, den får mig att känna mig cool.

Av min andra lägenhetskompis Tatiana fick jag en cupcake och en ekologisk chokladkaka, hon brukar kalla mig "Organic Girl" eftersom jag handlar mycket på Trader Joe's där de säljer en hel del ekologisk mat.

Av Ella och Malou fick jag och William ett valfritt Broadwaybesök under tiden vi är i NYC! Jag älskar ju musikaler och efter ganska kort överläggning har vi valt Fantomen på operan. Det ska bli helt fantastiskt.

Har du inte ändrat din facebookstatus än så är det tid att göra det nu. 2000 andra har redan gjort det men det behövs fler. Lärare ÄR värda en högre lön!

För att ändra statusraden, klicka här. (länken öppnas i ett nytt fönster).

Nu - frulle.

Jag fick ett mail om att skolan är stängd imorgon pga väderlek. Sen krypkörde polisbilar omkring med megafon på bilen och ropade ut varningar om morgondagens storm som kommer innehålla hagel, blåst och snö. Imorse, när jag sov, var det tydligen en minisnöstorm vilket förklarar att det var vitt ute när jag gick upp i eftermiddags.

Det blev alltså ingen löptur runt floden, men väl en tur på löpbandet och crosstrainern. Får se om man kan utnyttja ledigheten och ta sig till gymmet imorgon också eller om det också kommer vara stängt. Risken är väl att man inte kommer vilja gå ut imorgon kan jag tänka mig. Men fatta vad delstaten Massachusetts måste tjäna på att minska alla utryckningar det innebär när det är storm och folk måste ta sig till och från jobbet som vanligt som det brukar vara hemma i Sverige. Jag har aldrig förut varit på en plats där man faktiskt stänger ner skolor, banker och annat pga väder men det är ju smart. Ingen trafik, inga trafikolyckor och utryckningsfordorna har fri väg om de skulle behöva bistå någonstans.

På tal om sånt så kan jag berätta att Massachusetts ligger i framkant när det gäller att prova allmän sjukvårdsförsäkring. Ingen person får nekas sjukvårdsförsäkring och har man ingen får man böta. Låginkomsttagare får bidrag till premierna. Unikt för USA än så länge men kanske inte så länge till.

Ja, det var lite kvällsfunderingar det.

Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling offentliggjorde ju sin förlovning i veckan, vilket man bara måste hurra för. Sju år senare liksom, hurra! Jag sitter bara och ler när jag tittar på pressmöte Victoria och Daniel, bättre än vilken Hollywoodrulle som helst.

Titta bara här.

Det är så härligt att få tio minuters romantiksnack som inte enbart utgår från Daniel Westling som en hårt arbetande entreprenör med en värdig plats vid kronprinsessans sida, som det kan låta som i många artiklar. Sånt kan jag bli lite trött av så det här var upplyftande. :)

Medan jag sov pågick ett vasalopp. Men jag behöver inte skämmas för jag ahde behövt gå upp okristligt tidigt för att kunna följa det via webben. Men ändå. Grattis David Tynell och Sandra Hansson!

Nu ska jag ta och äta frulle och vakna till liv. Ann-Sofie är tryggt hemma i Sollentuna och ute vet jag inte vad det är för väder men när jag tagit reda på det (läs: klivit ur sängen) ska jag bestämma mig för om det blir en löptur runt floden eller ett yogapass senare idag.

Så har Ann-Sofie spenderat alla sina 9 dagar i Boston och sitter nu på flyget hem till Sverige igen. Det har varit fantastiskt att ha henne på besök, jag har gjort så mycket fönstershopping att jag numera kan fungera som personlig shoppingassistent i Boston eftersom jag varit med Ann-Sofie in i mååånga butiker då ett av hennes mål under veckan varit att fylla väskan från 16 till 23 kilo på hemresedagen. DET kära studenter, kan man tydligen göra när man pluggat klart och fått ett Riktigt Jobb med Månadslön. Jag tror hon lyckades ganska bra med att fylla väskan faktiskt... ;)

Själv sitter/halvligger jag i sängen med laptopen i knäet och funderar över det här med middag. Men jag är så ruskigt trött så jag förstår inte riktigt hur det ska gå till. Jag har nog lite ris i en låda i kylen och lite tonfisk att skölja ner riset med, mer än så behövs inte ikväll. Jag ska som sagt var se Australia och om jag somnar somnar jag. Jag är sjukt trött men nöjd. När jag har gått runt här i Bostons många olika områden med Ann-Sofie i veckan har jag uppskattat stadslivet mer än jag brukar. Missförstå mig rätt, det ska bli trevligt att komma tillbaka till Piteå men det ska även bli väldigt trevligt att spendera mer än halva maj månad i stockholm.

Någon som hittat ett sommarjobb till mig än eller måste jag börja söka själv?
Mina krav är enkla; jag vill tjäna så mycket pengar som möjligt på tre månader utan att behöva prostituera mig eller jobba på Smörkransen i Åkersberga.