niskalainen

Idag promenerade jag ner på stan med Greta sovandes på min rygg i sjalen. Inget nytt under solen. MEN! Väl nere på stan blev vi stoppade av en kille på cykel som berättade att hans syrra hade en fyramånaders och han skulle fixa present till sitt syskonbarn. Han tyckte att "det där" (sjalen) såg himla spännande ut! Åh, jag blev så exalterad att jag började staka mig på orden och i huvudet snurrade massa information som jag snabbt försökte sortera in i en priolista. Vad hände med tiden då man alltid hade papper och penna på sig för att ge information till främlingar?? Till slut blev prion som följer.

Tanken: Jag ska försöka få denna man att komma ihåg följande (och jag måste få det att låta lätt så han inte blir avskräckt):

• Vävd långsjal (funkar bättre att googla än "det där")
• sjalbarn.se

Jag tycker själv jag lyckades skapa en lagom kort faktabas till den här cyklisten. Hoppas han cyklade hem och googlade!

Svamprisotton vi gjorde med kärlek och åt till middag ihop med grönsallad och ett glas vitt var Helt. Makalöst. Fantastiskt. God. Att den underbara middagen sen efterföljs av glasets vinrester ihop med en bit av den rawfoodbrownie jag gjorde i förmiddags är ju inte fel någonstans.

För er stackare som missade det. Fantastiskt härlig lyssning.

Idag hittade Greta ett par strumpor när hon stod vid vardagsrumsbordet. Hon tog en, sträckte fram den till mig och lät mig ta den. Sen lyfte hon på ena foten. "Ska jag sätta på dig sockan?" frågade jag och tog det faktum att foten fortfarande var i luften i kombination med att Greta tittade på mig som ett ja. Så jag satte på henne strumpan och hon höll foten i luften under tiden. Sen gav hon mig den andra strumpan och lyfte samma fot. Så jag satte på henne den andra sockan över den första. Något missnöjd tog hon av sig den och gav mig den. "Ska jag sätta sockan på andra foten?" frågade jag. Då lyfte hon på den socklösa foten och lät mig sätta på sockan. Hon verkade nöjd med resultatet (eftersom sockorna satt kvar) och jag var lite lätt mållös av en minichock.

Igår var Greta superspeedad och somnade inte förrän närmare elva. Vid det laget var jag jättetrött men jag var också mentalt förberedd vilket underlättar en uppesittarkväll. Hon var på toppenhumör hela kvällen och höll igång järnet med en liten paus för en extrainsatt kvällsfika. Eftersom William försov sig imorse fick vi en liten frukoststund tillsammans medans Greta sov med öppen dörr in till köket (smidigt med ett sovrum som har dörr till såväl kök som vardagsrum) så den där berömda vuxenrelationsvårdandetiden är liksom avcheckad idag redan. De här nätterna då hon somnat så sent har hon sovit som en stock så jag känner mig mer utvilad än på länge trots att vi fått hänga uppe senare än vanligt, skönt! Därför har jag bestämt att den här torsdagen får gå i vilans tecken. Vi ska ut och köpa blöjor men mer än så är inte inplanerat.

Ikväll överraskade jag William med ett biobesök. Jag hade i smyg fixat så finaste Dijana var barnvakt åt Greta och köpt biljetter till Breaking dawn, den tidiga föreställningen som började halv sex. Så ljög jag för william och sa att jag skulle komma ner till hans jobb med Greta när han slutade. Sen ljög jag igen och sa att vi skulle bli sena eftersom Greta just ätit. Ljug ljug ljug, jag hade aldrig någonsin tänkt komma ner så tidigt som halv fem. Och så blev han jätteöverraskad när jag kom ut från parkeringshuset utan barn men med två middagsbaguetter i hand. "Var är Greta?", frågade han och berättade i efterhand att han A. trodde att något fruktansvärt hade hänt henne och B. trodde att hon kanske sov i bilen och att jag bara skulle ner för att säga till William att komma med upp till bilen igen (i fantasins värld var visst inte mobilen uppfunnen). Han funderade lite över smörgåsarna också faktiskt.

När vi kom hem för en stund sen möttes vi av en mycket glad och nöjd tjej som just nu sitter på golvet och leker med sin pappa och en liten papperspresentpåse. Mitt ena bröst som fröken inte behagat amma ur längre än typ tio sekunder är sprängfullt men det skiter hon i. Tror jag måste ta av bh:n.

Mången gång har jag hört om föräldrar och deras tidiga morgnar. Greta är ju bara ett år än så länge och det kommer nog hit också men inte än, oh nej. Vi styrde ju om dygnet lite i höstas när Greta gått upp vid halv tio några veckor för länge och jag kände att jag gärna skulle vilja komma upp lite tidigare på morgonen och kunna gå och lägga mig lite tidigare på kvällen. Det funkade fint, jag ställde helt sonika larmet till 08:00 på morgonen och Greta hittade till och med på en egen kvällsrutin som vi kört med ett tag sen dess: kvällsfika vid 19:00 och sen amma till sömns efter det. Kanon.

Sen kom vintertiden och vi kom upp ännu tidigare, strax efter 07:00 på morgonen. Även det Mycket Bra om ni frågar mig. Men så småningom gick det upp för fröken att det skett en luring med tiden. Så sakta men säkert har tiden för uppvaknande på morgonen skjutits fram; 07:11, 07:23, 07:45, 08:15 och nu 08:30. Och imorse, när vaknade hon då? Halv tio. Till hennes försvar ska jag informera om att hon fick en riktig snorattack igår kväll så hon kom inte till ro att somna förrän klockan tio (tack gode gud för sjalen!). Idag var vi iväg på den månatliga lunchen med familjelivsföräldrar på norrlandsoperan klockan elva och dit kom vi strax efter frukost... ;P

Även om jag var sinnessjukt trött igår och sa något till maken om att han skulle skjuta mig så fick jag och Greta sova väldigt gott inatt när hon väl somnat. Greta är en riktig "skedare" och dessa nätter är det extremsked som gäller, nära, nära, nära. Greta har gärna huvudet på min arm så jag ligger med en arm under hennes huvud och den andra över hennes mage och snusar henne i håret. Både hon och jag sover himla gott då, det är fantastiskt hur avslappnande det är med mycket hudkontakt.



Jag hoppas nu att ödet eller vem det är som bestämmer inte tolkar min rubrik som att jag längtar efter übertidiga morgnar för jag är rätt nöjd med situationen som den är, tack.

Svar: trettonmånadersbarnet tar ett starkt grepp om tröjlinningen och drar den rakt ut. Tolkas jakande av mamman.

Jag och William är väldigt bra på att vårda vår vuxenrelation. När William är på väg hem från jobbet ringer han och säger hur mycket han älskar mig och att han är på väg hem, sen frågar han om det är något vi ska ha från affären och i såna fall passar han på att köpa det. Sen äter vi middag ihop alla tre med tända ljus följt av myspysumgänge med Gretisen innan hon får kvällsfika och sen ammar till sömns. När Greta somnat brukar vi ge varann lite massage och prata och skratta om saker som hänt under dagen. Sen ser vi en film eller ett avsnitt av True Blood innan vi går och lägger oss vid typ halv elva.

Or not.

Igår ringde William förvisso när han var på väg hem och frågade hur det var. Jag svarade att jag hade inte dött iallafall. "Jaså, det är på den nivån. Samma här", svarade han. På frågan om vi behövde något från affären kunde jag inte tänka fram något svar eftersom hjärncellerna frös i det tillfället och vägrade vakna till liv.

Men vi åt faktiskt middag ihop, med tända ljus och allt som vi faktiskt brukar. Och sen läste vi lite bok med Greta innan hon fick kvällsfika följt av insomningsammande runt 20:00. Men sen då? Vad hände med massagen? Vad hände med filmen? Myspyset oss vuxna emellan? Jo, det ska jag berätta. William gick och la sig 20:30. I gästrummet. Jag la mig kl.21:00. I sovrummet med Den Lilla. Sjukt romantiskt.

Men till vårt försvar får jag tillägga att vi gör så ibland, lägger Den Store i gästrummet alltså. De perioder då Greta vill amma ofta under nätterna (som nu) är det lättare för William att sova gott och ostört i eget rum och så kan jag vakna upp med fötterna på ena nattduksbordet och huvudet i fotändan följt av att jag bara hängt med Greta utan att behöva oroa mig för någon annan.

Ordförrådsuppdatering:

Alla sorters fåglar (inte bara anka) = kack kack kack
Höna = babababa
Katt = Isse alt. aaaaaaaaaaa (i en melodi som går uppåt och nedåt om vartannat)
Träd = Täj
Bil = Brumbrum (brummandes med läpparna)
Traktor = tat eller tatto
Bröst = ös(t)
Klocka = tack tack tack (med finger alt. kropp gungandes i sidled)
Vovve = ovve alt. ehehehehe (ni vet, som vovvar andas)


Det är ungefär tre veckor sen Greta plötsligt upptäckte klockan och satt vid köksbordet med pekfingret viftandes och sa tack tack tack. Dagen innan hade jag sjungit mycket på en sång där texten "tick tack tick tack klockan går" förekommer, och tydligen satte det sig ihop med rörelserna jag gjorde till. Det mesta som är lite runt och befinner sig på en vägg får bli en tack tack tack men hon är en riktig hejare på att hitta riktiga klockor på väggar (eller hängandes i taket, som på vår lokala icabutik). Säger du klocka i närheten av Greta, om än så bara i en mening om något helt annat, så kommer du ha en gungandes tjej i närheten som säger tack tack tack. Så är det bara.

Katten har fått med det lilla jamande vi ger kissen när vi ser en sån i en bok eller så. Bil fick helt enkelt bli brum men det som är lustigt är att traktor inte är brum. Hon jobbar just nu verkligen med att säga traktor och då och då blir det faktiskt tatto.

Dessutom kör hon järnet på "nam nam nam" när maten smakar bra. Är det något slags universellt ord för god mat? För vad jag vet är det inget vi har kört med men det har tydligen satt sig ändå.

Jag och William är som Yin och Yang när det kommer till kosthållning: ju mer näringsrikt jag (och därmed vi) äter, desto mer känner W för falukorv, makaroner, ketchup eller ett mål på Frasses. Han kan bli sur på mig över att jag hellre vill äta wok gjord på färska grönsaker än spaghetti och nånting. Men egentligen blir han sur på sig själv för att han inte kan tycka woken är lika god som köttbullar och makaroner. "Du ska bara äta så jävla nyttigt hela tiden!" utbrast han igår när vi, med lite för lågt blodsocker båda två, satt och skulle komma fram till vad vi skulle ha till middag.

Jag tänker inte alls på något sätt att jag äter "nyttigt" - jag tänker på att jag vill få i mig näringsrik mat. Jag äter inte rött kött och jag äter ogärna kyckling samtidigt som jag drar ner på mjölkprodukterna så det innebär lite freestyling. Men det borde inte vara svårt för de flesta råvarorna är ju vegetariska och mjölkfria! Jag gillar när råvarorna har kvar sina smaker och jag är uppvuxen utan massa sås till maten så jag äter gärna lite torrare mat än vad W gillar. Men det är egentligen inget problem, en sås kan göras och finnas på sidan så kan man ta så mycket man vill. Men det kan vara provocerande att någon säger nej till massa tillsatser, nej till socker, nej till chips, nej till att äta ute och så vidare. Det är som att vi blir så himla hälsosamma och medvetna i min generation, vi gör storkok och bakar bröd men fortfarande är "att unna sig" lika med att stoppa något sött/salt/fett i munnen. Ju "nyttigare" vi ätit och ju mer vi rört på oss, desto större "rätt" har vi att inta en massa skit. Som om det vore den ultimata belöningen och som att vi ens har ett äkta behov av den typen av belöning?

När jag läser artikeln Sött och fett som knark för hjärnan tänker jag ännu mer på det här. Jag själv känner inte just nu något behov av att ha nolltolerans på godis och bakverk men jag skulle ljuga om jag sa att de inte påverkade mig och jag har själv inställningen att det är något man verkligen inte ska äta för jämnan. Vissa dagar kan jag känna mig mer lättpåverkad än andra, såna dagar vet jag att jag ska låta bli. Det är ungefär som om man ska festa eller vara i en miljö med alkohol, vissa gånger känner jag att jag helt enkelt inte ska dricka och då låter jag bli. Trötthet, mens, stress, sinnesstämning och så vidare påverkar mig helt klart. Jag tror verkligen att vi har förmågan att känna efter vad vi har behov av att äta och dricka men vi behöver kanske vara fria från yttre påverkan som stora mängder socker eller tillsatser för att klara av att känna efter?

När William eller jag berättar att det snart är dags för W att vara hemma med Greta har vi inte en, inte två, utan betydligt fler gånger fått så sjuka reaktioner över längden William ska vara hemma. Senast var det i söndags, då vi var ute hos svärföräldrarna en sväng och satt och fikade. Williams föräldrar och två av hans brorsor satt där och så kom det, allt på en gång:

- 10 månader??????? Varför ska du vara hemma 10 månader???
- Vad SKA du HITTA PÅ under den tiden??
- Men FY vad tråkigt!!!

...och så vidare. Nu vet jag att de är kloka människor och inte tycker det är fel av W att vara hemma eller så, det är bara ingenting de är bekanta med så det låter ju som en lång tid för oinvigda. Men less som jag är på såna kommentarer kunde jag inte låta bli att häva ur mig följande (och det kändes så jävla skönt):

- Alltså, nu får ni ju ta och ge er! Jag är hemma i 15 månader och ni har inte sagt nånting sånt här till mig. Men när William ska vara hemma 10 månader DÅ är det värsta långa tiden?? Är det SÅ ovanligt med pappaledighet???

Tyst i stugan. Allt frid och fröjd. (1-0 till mig och 12000 spänn i jämställdhetsbonus till oss men det ville jag inte ens slänga i ansiktet på dem).

På kvällen kunde jag inte låta bli att koka över lite inombords över det här. Inte över makens familj utan över själva grejen, att pappor i mångas ögon tydligen ska ta ut föräldraledighet max 3-4 månader och då gärna under sommaren för säkerhetsskull. En far ska liksom inte klara av att vara hemma längre, han har väl viktigare saker för sig. Att inte fler män ställer sig upp och säger ifrån till alla dessa superlåga förväntningar folk har på deras roll som förälder!

Och så tänker jag på vilken förebild och föregångare William är. Han kommer ha en helt fantastisk tid hemma med vår dotter, fyra årstider kommer de uppleva tillsammans och tänk bara alla utvecklingssprång hon kommer hinna ta från att vara en 15-månaders till en 2-åring som ska skolas in på dagis nästa höst. W är skitnervös men ska ändå göra det. Han tänker inte släppa ifrån sig den här tiden till mig även om det säkert skulle vara lättare än tanken på att inte ha någon aning om vad han ska hitta på när han är hemma. Allt sånt kommer falla på plats och han kommer få en sån otrolig livserfarenhet. Visst är det bra att vara tillsammans hela familjen men det är även en otrolig gåva att få skapa en egen relation två individer emellan. Vilken värdefull grej.

Till den person som bor här, är 188 cm lång med mörkt hår och skägg:

Om det i fortsättningen blir för varmt i sovrummet på natten, skulle du kunna byta till ett svalare täcke istället för att ställa upp balkongdörren så jag slipper ligga kall och frusen och halvt utan täcke (eftersom någon liten individ vid alla nattens tusentals amningstillfällen passar på att flytta lite på det där jobbiga som ligger ivägen för hennes mamma) och undra om det blåste in så mycket luft från våra fönster förra vintern också?

Igår när vi legat och ammat i sängen satte sig Greta upp och hittade min navel. Det var otroligt fascinerande att trycka in fingret i min navel och tänk när det sen visade sig att Gretas pappa också har en navel! Men kulmen nåddes när Greta blev uppmärksammad på sin egen navel, wow! Då ledsnade hon omedelbart på våra och fokuserade på sin egen. Så där satt vi, familjen Navel, och Greta satt och tittade fascinerat på sin mage när nån av oss (med lite tvång av lilla fröken) pillade lite på hennes navel. Tog man bort fingret hämtade hon liksom bara dit det igen. Spännande.

När jag lyssnar på en favvolåt Spotify, Greta spelar på sin lilla keyboard som låter högt för sin storlek och William tar ut Annie Lennox-låtar på mitt, jag repeterar mitt elpiano, vem får då backa tror ni?

Två veckor efter att Greta kom till världen hade jag gått ner 18 kg av totalt 20 uppgångna kilon. Sen fortsatte det liksom, de första veckorna hemma satt jag bara och kämpade mig igenom mjölkstas och smärtsam amning följt av handpumpande så då gick det inte ner så mycket mat i magen. Det i kombo med amningen gjorde nog sitt till och sen drog promenerandet igång på allvar. Sen följde ju sexmånadersstrecket då amningen verkligen började göra sitt till på kilona och så nån månad efter det började halvmaratonträningen. Tre löpträningspass i veckan låter inte mycket men sånt kan verkligen förändra kroppen, iallafall om det handlar om att nå upp till lite längre distanser. Inte någonstans har jag gjort något medvetet för att gå ner i vikt eftersom 1. Jag ammar ju, och 2. Jag har gått ner ändå.

Jag vet inte vad jag väger i skrivande stund men sist jag vägde mig var det 7 kg mindre än när jag var på inskrivning i v.14. Utan några uppoffringar, utan några viktnedgångsmål och genom att bara göra det jag tycker är roligt - springa lite (tills för en månad sen.) och promenera. Och tänk, här har jag gått runt hela livet tills för några år sen och tänkt, som så många andra kvinnor i min närhet, att jag har viktproblem och lite för stor kropp. Det är ett helt annat inlägg som kommer snart, men det kräver lite mer tankegång innan jag skriver det för det är så oerhört svårt att skriva vettigt om vikt och självkänsla. Det var tillräckligt svårt att bestämma mig för att det är lika okej att skriva om sin vikt och kropp även när det handlar om viktnedgång och nöjdhet med kroppen som om det hade handlat om viktuppgång och missnöjdhet med kroppen.

Men kontentan i det här inlägget är att det här har ju resulterat i att jag gått runt i för stora och väldigt slitna kläder i en massa månader. Hål i samtliga par byxor och tröjor som sitter okej när de är just precis nytvättade om jag har tur.
Men nu, nu har jag en ny garderob. Rätt storlek på jeansen, fina tröjor som är hela och rena och jag behöver inte shoppa kläder igen på ett år hoppas jag. Det känns på ett helt annat sätt att sätta på sig jeans som man inte behöver dra upp vartannat steg man går och det känns fantastiskt att kunna gömma undan H&M-amningstunikan till nästa graviditet...

Varför? Hon kommer ju göra det när det blir dags, eller?

Lite så ligger jag och tänker när jag ammar Greta till sömns. Just nu är vi inne i en riktig rutinperiod då Greta somnar tidigt på kvällen och vaknar ca. 12 timmar senare (ja, hon sover hela natten och hon tankar lite då och då). Ibland somnar hon innan middagen, ibland precis efter och ibland som ikväll, en liten stund efter kvällsmelliset. Så här går det till:

Greta blir trött och sträcker sig efter napp och snutte.
Jag går in i sovrummet och Greta typ kastar sig mot sängen.
Vi lägger oss i sängen och ammar.
Greta somnar.
Jag ligger och lyssnar på hennes andetag och funderar seriöst på att somna jag med innan jag går ut (vardagsrummet är bredvid sovrummet och dörren är inte helt stängd, försök har gjorts att ha Greta i soffan med oss efter att hon somnat men sen nån gång i somras vill hon bara liggammas till sömns och  hon blir bara störd av oss i soffan så hon ligger kvar i sängen som är uppbullad på kanterna och säker).

Ikväll tänkte jag extra intensivt när jag låg där och ammade: Vad är det som är så himla viktigt med att barnet snabbt lär sig somna själv? Vad är det jag missat? Vad är det för jätteproblem som stundar av att vi har en fullständigt omärkbar nattningsrutin som ändå är så oerhört klar och tydlig (eftersom vi bara följer Gretas behov just där och då)? Vad är det för hemskt som kommer hända? Och när?

Jag menar inte att folk har gjort fel som har tyckt det har varit viktigt att barnen snabbt ska lära sig somna själva, utan det jag undrar är varför det verkar vara kutym? Det är som om folk rätt ofta skäms litegrann över att säga att de ammar barnet till sömns eller ligger bredvid tills barnet somnat, eller vyssjar barnet i famnen.

Jag återkopplar till mig själv. Den plats där jag alltid, oavsett tid på dygnet eller hur uppe i varv jag är, blir avslappnad och dåsig är när jag ligger med huvudet på min makes bröstkorg. Där har jag somnat måååånga gånger mitt under något samtal och vaknat av att jag ligger på min egna, avsvalnade dreggelpöl. Jag ÄLSKAR att somna så, även om jag vaknar till i dreggelpölen och måste byta ut W mot en huvudkudde istället. Somna själv får man göra så oerhört många gånger i livet, tänk tillbaka på tonåren bara. Sex år av olycklig kärlek där man inte hade velat något annat än att somna bredvid någon som höll om en. Så vad skulle göra mig till den som bestämmer att Greta, ett snart tretton månader gammalt barn, nu är redo att somna själv på kvällarna?

Så angående rubriken, det kan ju bli lite som att skapa något som kan bli ett stort problem.

Hon kommer ju ändå göra det när det är dags, eller?

Här hemma gillar vi gröt på morgonen, även om Greta och jag då och då äter något annat för att variera oss. William är rätt traditionell av sig och vill ha havregrynsgröt med en klick sylt på och mjölk. Jag däremot gillar att experimentera. Nu har jag lyckats experimentera fram en havregrynsgröt som William ÄLSKAR. Nu låter det som om W är mitt barn när han i själva verket är min make och far till mitt barn men som sagt, han är traditionell av sig.

Så här gör jag (med variationer i det oändliga, typ).

Morsans supergröt till 1 förälder och 1 litet barn/bebis:
1 1/2 dl havregryn
3 1/2 dl vatten
(salt efter tycke om bebisåldern tillåter det)
2 msk linfrön
2 msk sesamfrön
2 msk riven kokos
Kanel efter smak (jag använder MYCKET, så att gröten blir lite brun)
torkad frukt efter tycke, t.ex. iklippta torkade aprikoser, russin, fikon eller liknande. ELLER riv i lite äpple, bitar av ett sött päron eller skivor av banan. Som sagt, går att variera i det oändliga... Alla ingredienser eko förstås.

Sen får Greta i lite olja eller smör i sin gröt och den är smaskens till sista slicken. Går utmärkt att äta som den är, jag har bara havremjölk på och sen kör jag. Man får justera mängden havregryn och vatten efter hunger och smak helt enkelt, men typ så här mycket brukar jag använda.

Är det någon som kan förklara vad man har gjort med ljudet på lokala tv-reklamer? Det låter alltid som om man har skalat bort någon frekvens med övertoner så speakern verkar ha stått och spelat in budskapet med en kudde mellan sin mun och mikrofonen. Väldigt märkligt. Dessutom märker man här uppe att det är väldigt angeläget att speakern ska prata stockholmska/rikssvenska. Även om spekarn är märkbart västerbottnisk trots sina försök att låta "rätt", men det blir ju bara fel. Och angelägenheten, är några tv-reklamer lika angelägna som de lokala? Fattaaaaa!!! Begriiiiiper niiii??? Vi tar det igeeen!!! Och igeeeen!!! Kom igeeeen nu dååå!!! Kom till vår butiiiik!!!!

Jag har glömt ett av Gretas första ord: Ovve = Vovve

Nu har några nya ord tillkommit:
kakaka = anka (hämtat ur boken Max napp där en kaxig anka kommer och snor Max napp, varav Max blir asförbannad och slår ankan i huvudet så den tappar nappen. Då tar Max nappen och går därifrån. Haha, slutar boken.)
bappe = kaffe (nej, vi bjuder inte Greta på kaffe men hon pekar på kaffebryggaren och säger bappe. Hon har hängt med morsan som bryggt kaffe nästan varje dag under hela Gretas livstid så något måste hon väl få snappa upp)
Isssssse (med läspande sss) = kissekatt (tur jag dricker te och kaffe ur en kattmugg så hon riktigt får öva)

I övrigt är alla män pappa och alla kvinnor mamma. Fullkomligt logiskt och enkelt att komma ihåg.

Idag kom mina föräldrar upp hit till Umeå och kvällen har vi spenderat lagandes en fantastisk risotto. FANTASTISK.
Greta, som somnade halv sex i onsdags och halv sju igår, gjorde allt för att inte bli trött och somna. Det var så himla roligt att bara vara uppe och hålla igång och dansa till låtarna på Doobidoo och kasta sig mellan famnar, vem vill sova då liksom? :-)

Vid halv nio var jag tvungen att sticka ut på svågerjakt (glöm inte mobiltelefoner om ni är omyndiga och är inne i stan en fredagkväll, föräldrar och vi andra vuxna i familjen blir väldigt oroliga av sånt) och när jag kom tillbaka tjugofem minuter senare låg det en djupt sovandes tjej i sin mormors famn. Gounge.

Jag var på vårdcentralen i tisdags och fick antidepressivt mot min pmds. När man tar serotoninhöjande tabletter mot depressiv pms så behöver man ingen upptrappning eller nedtrappning, de verkar omedelbart och man äter de bara när pms:en sätter igång, och varje dag tills mensens första dag (7-12 dagar före mens står det på mitt paket). Så nästa månad gör man samma sak, och månaden efter det och så vidare. Jag har ätit de i tre dagar nu eftersom jag ska ha mens i början av nästa vecka och min pms drog igång förra veckan redan (dagbok is da shit). Nu känner jag inte av några hemska tankar, jag känner att jag orkar planera för framtiden om så bara för några dagar framåt, jag orkar träffa folk och jag får inga raseriutbrott eller självmordstankar. Att föra dagbok har också hjälpt, jag har varit medveten om var i menscykeln jag befunnit mig och har snabbt satt ord på mina känslor. Då har jag också kunnat vara rak med William och förklara läget så han kan stötta mig. Världen har slutat "vibrera" runt omkring mig när jag har en lugn stund över och nu kan jag sitta här hemma ensam utan att tvunget sysselsätta mig med massa saker för att stå ut under tiden W är på stan med Greta.

Jag är så himla glad att ha fått hjälp med det här. Idag känner jag inte av biverkningarna nämnvärt. De biverkningar jag märkt av mest de första dagarna är muntorrhet, illamående och dåsighet men idag är det alltså mycket bättre även på den fronten.

Om en innehållsförteckning ser ut så här: Rehydrerat vete-/hveteprotein (42%), rehydrerat sojaprotein (32%), vegetabilisk olja, äggvite-/eggehvitepulver, salt (1,8%), dextrose, maltodextrin, lökpulver, stärkelse/stivelse, jäst/gjær, kryddor, vitlökspulver, proteinhydrolysat (soja), stabiliseringsmedel (karragenan, guarkärnmjöl, xantangummi), aromer, färgämne (järnoxid). Kan innehålla spår av sesamfröm. Kraftigt saltat (Hälsans köks sojakorv) så kan man istället lägga benen på ryggen och fly någon annanstans. Kanske bönhyllan eller fiskdisken?

Eller ser det ut så här:
Vegetabilisk olja 35 % (rapsolja, solrosolja, linfröolja), vatten, vegetabiliskt fett, kärnmjölk, salt
(0,9 %), emulgeringsmedel (lecitin, e 471 av vegetabiliskt fett), konserveringsmedel
(kaliumsorbat), surhetsreglerande medel (citronsyra), arom, A- och D-vitamin (Milda normalsaltat)

kan det vara en god idé att istället plocka med sig ett paket av någon som innehåller:
pastöriserad grädde, rapsolja, mjölksyrakultur, salt 1,2%, vitamin A och D. (Bregott normalsaltat).

Mjölkfritt? Ja, köp inte margarin iallafall utan ersätt med något helt annat - naturligt. Avokado? Kokosolja? Hummus? Tapenade? Ägg? Rökt lax? Marmelad (St. Dalfours marmelader består av 100% frukt och är fantastiska!)

En riktig fälla för långa innehållsförteckningar är lightprodukter. Vilken skit dessa är! Alla lightprodukter jag vet har längre ingrediensförteckning än orginalprodukten och jag kan för allt i världen inte begripa varför man vill vräka i sig modifierade stärkelser istället för några gram extra naturligt fett.

Korta ingredienslistor där jag som vanlig människa vet exakt vad alla ingredienser är för något (alltså, jag skulle i praktiken kunna skaffa ingredienserna på paketet och göra produkten på egen hand om jag hade lust) är verkligen att föredra. Någon emot?

Förra onsdagen somnade Greta 16:30. Igår väntade hon lite längre och somnade pang bom efter middagen vid 17:30. Sen sov hon för natten kan jag meddela. Precis som förra veckan (fast hon vaknade lite tidigare, typ kvart över sex men det vet vi ju beror på att det var Williams morgon...moahaha).
En riktigt lugn kväll blev det iallafall.

Jag vet inte vad en psykiater gör egentligen men jag har tid med en om tjugo minuter. W behöver alltid uppsöka dass efter frukost så nu sitter han där men vad han inte vet är att hans fru sitter och har samma, lite smått (underdrift) akuta behov. Vi har inte två badrum, rubriken var ett rent önsketänkande i det avseendet.

Ni ser, jag bloggar bara bajs i brist på annat.