Vinter framför brasan
Mammakroppen!
Ligger vaken 04:18...
Att köpa hus ger sååå många vuxenpoäng
Mitt julmanifest
I år firar vi jul hos Williams föräldrar i Gullmark. Jag är väldigt glad över att vi lottat fram en person var att köpa julklapp åt, istället lägger vi mer krut på barnen (vilket jag hoppas håller sig på en rimlig nivå eftersom Greta öppnar leksakslådan en gång i månaden i bästa fall) samt kompletterar med en liten julklapp var till julklappsspelet.
Även om jag är glad över att vi gjort så här för att minska konsumtionen så älskar jag att tänka ut och ge julklappar till mina nära och kära. Min familj, mina bästa vänner och såna jag vill ska veta att jag tänker på dem fast vi kanske inte hörts så mycket på sista tiden.
Jag tänker inte avslöja vad ni ska få men så här mycket kan jag säga: julklappen från mig kommer falla under kategorin
Hemgjort,
Återanvänt
eller
Begagnat
Jag hoppas julhandeln når rekordlåga nivåer bortsett från att ovanstående når rekordhöga nivåer. Det kommer det göra i min enskilda ekonomis fall.
Blogga lite kanske?
När det gått lång tid mellan blogginläggen är det ännu svårare att börja blogga. Jag har för mycket att skriva om så jag skippar det helt istället...
Men kanske kommer det ett vettigt inlägg snart? Dottern har ju fyllt två så där har vi grejer att berätta om inte annat! Vi har ju varit i Italien på bröllopsresa också, en bildkavalkad kanske?
Vi får se vad det blir, kanske finns det några bloggönskemål?
Hört vid frukosten:
Greta som sjunger "Var är Isak, var är Isak, här är jag, tack så mycket bra då, spring din väg, spring din väg".
Gullunge.
Hört i veckan!
Den här veckan har nya ord och meningar riktigt sprutar ut ur Gretas mun!
Min och Gretas konversation i söndags: Greta (lägger sig och myser i sängen när jag vaknat: "Är bäääbis".
Jag: Jaså, är du bebis?
Greta: Skaffa dig en bebis!
Vad svarar man på den liksom? :-)
Igår när vi stod och väntade på färjan till Norrbyskär stod det två båtar till bredvid färjan. Plötsligt frågar Greta: "vilken båt åkar vi?". Det var bara att svälja förvåningen och svara: "vi ska åka med den där båten (pekar)". Och "åkar" är en fullkomligt logisk böjning av verbet "åka", enligt mig.
Idag åt vi middag hos Gretas mormor och morfar och när jag frågade om hon ville ha sylt på pannkakan sa hon "nej tack". Sen körde hon på nej tack istället för nej som hon annars brukar säga.
Den här veckan har även "din" och "min" duggat tätt, med betoning på "din". Det är inte helt lätt att förklara din och min för en nästantvååring. Så när William kommer och kramar om mig och Greta förtvivlat skriker "Nej! DIN mamma" (mammigheten växer förstås i symbios med det plötsliga användandet av ordförrådet), har William gjort den pedagogiskt geniala förklaringen "du menar 'min mamma' "? " NEJ! DIN mamma!"...ja, ni fattar.
Greta har även kommit igång rejält
med sång och musiklyssnande. "Var är tummen" sjunger hon på flera gånger om dagen, och även förskollärarna berättar hur mycket hon sjunger om dagarna på dagis. Hon uppskattar även att lyssna på musik och säger "mera musik" när en låt tar slut. Härom morgonen lyssnade vi på Idas sommarvisa säkert sju gånger på raken vid frukost.
Men du kanske ska starta en matblogg? sa maken.
När ammandet verkligen kommer till användning
Nu på förmiddagen mötte jag och Greta upp med Fanny, Felicia och deras mamma Lisa. Vi gick till en lekplats i närheten och just när vi skulle till att börja packa ihop oss och bege oss hem för lunch och middagslur så snubblade Greta och landade pladask med ansiktet i backen. Hon blev förstås jätteledsen och förutom snoret som rinner ikapp med tårarna fylldes munnen av blodblandat saliv. "Amma där, amma på bänken!", grät Greta och pekade mot bänken. Så efter att jag torkat av det värsta i ansiktet knäppte jag av mig jackan och satte mig och ammade min ledsna dotter på en bänk i höstsolen. Greta tog djupa klunkar och jag kände hur hon blev lugn i kroppen (och jag blev lugn med henne). Sen ville hon sitta i vagnen med tutte, snutte och filt och fem minuter senare sov hon. Hon sover fortfarande och jag är så glad att jag kunde hjälpa henne på det sättet där på lekplatsen idag.
Söndagmorgon
Efter lite Pingu på datorn (läs: yoga för mamman), frukost och bokläsande är det dags att gå ut. Först ska vi bara sortera böckerna. "Den ska ligga där, den ska ligga dääär, en to te fya fem"...
En vecka glutenfri...
...och ja, vad ska jag säga? Svårt är det ju inte. Det mesta är ju glutenfritt och så länge det existerar något som heter kakao i världen så behövs ju inga bullar heller ;-)
Jag brukar ju bli trött på eftermiddagarna (ca kl.14-16) men det har jag inte blivit den här veckan. Mycket grönt har det blivit, särskilt vid lunch och om det är det eller glutenfria kosten som gör det (eller kombinationen) struntar jag i. Jag mår bättre i magen och är piggare under dagen, och det är det enda som spelar roll.
Sen tror jag ju helt enkelt att en gluten- och mjölkfri (eller åtminstone friare) kost gör att åtminstone jag äter mer varierat. Vad är mer varierat än frukt och grönt, där sammansättningen inte är 100% densamma hela tiden?
Så ja, jag kör vidare på det här glutenfria.
När lokala Ica bjuder på grillat...
...går mariehemsborna man ur huse :-)
Chokladmousse, näääästan raw.
Banan. Avokado. Carobpulver. Raw kakao. Kakaonibs. Jordnötssmör. Mixa.
Yogagröt
Bästa, godaste gröten.
Holy Shit.
Appen verkar funka.
Hej bloggen!
Så kan man väl på det hela taget sammanfatta de sju veckorna som gått sen första semesterdagen började. Jag varit hästvakt, sprungit lite, startat projekt "barfotalöpning", gått långa promenader med och utan skor, plockat och njutit av smultron, hallon och blåbär, trätt upp ett stort antal smultron på strå åt dottern, ammat tusentals gånger, badat (för få gånger men ändå), gjort yoga näst intill dagligen, tittat på snart tre säsonger av "sons of anarchy", tagit sovmorgnar, frossat i vattenmelon, gröna smoothies och persikor, firat ettårig bröllopsdag, sökt och fått jobb, umgåtts med man och barn, skrattat, älskat och levt helt enkelt! Vi hann till och med rensa förrådet, helt galet. Och då har vi ändå tagit det så himla lugnt så tiden stått stilla...
Och nu...bildkavalkad!
Brudparet.
Finaste Hedda och Martin.
Och tårta blev det också.
Ett brev till mitt känsliga jag.
Minnena från låg- och mellanstadiet är fulla av minnen från kvartsamtal med lärarkommentarer som "Linda ska inte vara så känslig" fast i många olika varianter. Än idag är det en hård smäll rakt i ansiktet att få höra att du är känslig, det har ju alltid varit en så dålig sida av dig. En sida du ska jobba bort för andras skull, för det var helt enkelt för jobbigt för dem att tampas med en tjej som kunde storma ut ur klassrummet vid minsta lilla orättvisa och låsa in sig på toaletten och gråta en hel rast över det. De menade nog väl när de verkade tro att livet skulle bli lättare för dig om du lyckades tuffa till dig lite och "sluta vara så känslig" men det blev så fel. Den systematiska mobbningen på fritids, den som pågick varje eftermiddag i det stora lekrummet i veckor eller månader (vem vet?), den som bara var ett sätt för killarna att visa att de nog tyckte om dig fast de inte kunde på något annat sätt, den var bara något du reagerade lite väl känsligt över som fritidspedagogen sa när du tog mod till dig och berättade.
Tänk att du fortfarande sitter här nu, 28 år, och är lika känslig. Kanske lite ärrad, visst, och det kan nog ge ett lite tuffare intryck. Men innerst inne vet både du och jag att du fortfarande är en riktigt känslig plutt. Men vet du vad? Nu tänker jag hylla känsligheten.
Tack vare att du är så känslig har du nolltolerans för orättvisor - du tänder till direkt, högt och livligt. Du känner så väl till känslan av att bli orättvist behandlad att du är en utmärkt talare för de som blir kränkta eller orättvist behandlade. Du har en förmåga till empati som gör att du kan ägna timmar åt att sätta dig in i situationer från olika håll. Din känsliga sida gör att du är en människokännare som kan lyfta fram människor i en grupp utan att sätta dem i en obehaglig spotlight. Din känsliga sida är ett verktyg för lyssnande, tröst, medkänsla och humor.
Din enda ventilationskanal för den känsligheten är Skapande. Vare sig det är i skrift, i tal, i musicerande, i rörelse eller i låtskrivande så är det där utloppet sker. Det kanske helt enkelt är ett sätt för dig att berätta din historia fast i förklädnad? Det spelar ingen roll egentligen. Det funkar.
Din känslighet, den som de vuxna ville att du skulle jobba bort, gör att du kan känna ett sånt lyckorus att du vill skänka hela världen till dina medmänniskor. Du kan känna lycka extremt långa perioder i följd och du kan uttrycka den lyckan.
Vem skulle du blivit om du lyckades med det de bad dig om där på kvartsamtalen? Om din dotter växer upp till en känslig person så grattis! Det är inget att vara rädd för och vem skulle bättre kunna guida henne igenom de snåriga tjusningarna av en sån personlighet?
Lite osvenskt, jag vet. But I don't give a shit.
Härmapa.
Ni hittar mina senaste tweets samt en följ mig-knapp här till höger nånstans.
Och du Ella: BFF.
