niskalainen

Det senaste:

Är det något jag spyr galla på är det att vi kvinnor så tidigt lär varandra att vi ska vara minimala mängden mat eller skräp vi stoppar i munnen. Om vi tar flera portioner eller en till chokladbit ska vi gärna ha en anledning till det. Vem har inte varit delaktig i Den Systerliga Syndens Blick med medföljande dialog:

Jag har bestämt mig för att köra Projekt: Glutenfritt. Jag vet sedan tidigare att magen blir stabilare av att jag håller mig glutenfri. 48 timmar har jag hållit på än så länge och under de 48 timmarna har jag inte haft magknip en enda gång, vilket jag vanligtvis får efter morgonkaffet. Jag har inte heller varit särskilt sugen på kaffe, vilket jag tror beror på att jag inte ätit något bröd. Jag har inte heller haft något sötsug, vilket jag tror hänger ihop med minskade kaffesuget, vilket jag tror hänger ihop med...ja, ni fattar. Jag är inte direkt kaffe, bröd eller sötsugen hela dagarna i övrigt heller, men jag har ju en mage som är snabb på att klaga när saker och ting inte riktigt stämmer och jag blir ofta trött på eftermiddagstimmarna.

Att vara så mjölkfri (MJÖLKfri alltså, inte endast laktosfri som en del får för sig) som möjligt har jag varit i snart ett år, och den skillnaden jag kände i början håller i sig. Jag är inte uppblåst, behöver inte springa på toa flera gånger om dagen och jag får inte alls samma typ av blodsockersvängningar som jag fick när jag åt massa mjölkprodukter.

Trots att jag i mångt och mycket minimerat mjölkprodukterna i mitt liv så passar jag på att ta bort även dem helt i samband med Projekt: Glutenfritt. Mitt mål är helt enkelt en balanserad mage, för där tror jag mycket annat som behöver balanseras utgår ifrån.

Jag är ju mycket för att hitta naturliga ersättningar och undviker helst produkter som sojagrädde och sånt (ingredienslistan på såna produkter är lååång), så det dyker nog upp lite recept här så småningom.

Jag vill verkligen väcka liv i mitt bloggande igen. Jag älskar att skriva och jag älskar att läsa gamla blogginlägg, men den här vårterminen har twitter och instagram konkurrerat ut det gamla hederliga bloggskriveriet big time. Två vändor influensa, återgång till arbetet och några lov har också gjort sitt.

Så jag sätter igång igen med något jag alltid gillar att dokumentera (eftersom de inläggen är GULD att ta fram när inspirationen tryter):


Dag 1: Chili con carne (fast med sojafärs och grönsaksbuljong). Vi åt den med ris och då drygas den lätt ut till typ 6-8 portioner. Rätten gick hem stort hos familjens yngsta medlem.

Dag 2: Moussaka med linser och fetaost. Supergod! Jag glömde oreganon men det smakade fantastiskt även utan den. Vi hade middagsgäster när rätten intogs och den gick hem hos alla. Vi åt den ihop med bladspenat, olja och vinäger. Enligt William var det jättegott att ha lite äppelcidervinäger direkt på moussakan. Bra för folk som inte gillar aubergine i vanliga fall eftersom den innehåller rätt mycket sånt men utan att den tar över. Aubergine är ju supernyttiga grejer!

Dag 3: Risotto med tomater och färsk basilika. Kvällens projekt. Bör gå hem eftersom vi alla älskar risotto!

Dag 4: Gräddkokta rotfrukter med soltorkade tomater

Dag 5: Fiskburgare med kikärtsgryta

Dag 6: Gulaschgryta med ajvar relish (med kycklingfärs istället för nötfärs)

Dagen har inletts med att jag nästan svultit ut mig själv till förmån för dessertfrossan jag och Dijana ska på om en dryg timme. Och DÄR ljög jag. Svälta ut mig? Jag? Skulle aldrig hända. Men Dessertfrossa ska vi på!

Jag och Greta sitter i vardagsrummet och i bakgrunden går "Simons Kök" på tv:n.

"Nomnomnom", säger Greta upprepade gånger och går fram och känner lite på tv:n. Jag kan bara instämma.

...även om jag kallat mig det en lång tid. Jag slutade äta kött och fisk/skaldjur för elva år sen, när jag var 16. Ett år senare saknade jag sushi så jag höll på att avlida så det var bara att sätta igång med fisk och skaldjur igen. För ett par, tre år sen började jag äta kyckling för att jag saknade det så mycket, smaken, konsistensen och allt det. Samtidigt hade jag ruskigt dåligt samvete över att jag åt det eftersom kyckling säljs för skampriser och i skammängder och det mesta är skamkvalitet. Ja, skamligt med kyckling helt enkelt. Så senaste året bestämde jag att vi bara skulle köpa ekologisk kyckling. Eftersom den kostar 95 kr/kg och oftast väger kring 2000 gram så blir det en redig kyckling i ugn när det väl händer, men det är betydligt sällsyntare med kycklingmiddagar här hemma, vi är verkligen inte gjorda av pengar. Skitbra tycker jag, för när jag äter den där kycklingen är den uppvuxen och sedan lagad med så sjukt mycket kärlek att det räcker förmånga veckor framöver.

Så nej, jag är inte vegetarian. Men jag äter mestadels vegetariskt och numera även väldigt mycket veganskt eftersom jag mår så himla bra när jag skurit ner på mejeriprodukterna. Och jag äter inget rött kött överhuvudtaget. "Men älg är ju bra kött, det borde du ju kunna äta!", säger svärmor (jägaren i familjen) som delar mitt vurmande för närproducerat och ekologiskt, när de andra sitter och äter älgkött till middag. Och ja, visst skulle jag kunna äta vilt. Jag skulle även kunna äta det nötkött som mina svärföräldrar föder upp eftersom de är uppfödare av KRAV-nötkreatur. Det känns skönt att jag kan stå och göra pannbiffar åt min man och dotter av kött från glada, betande djur faktiskt och jag skulle absolut kunna äta det som sagt, men jag är inte sugen. Jag känner inget som helst behov eller smaksug av rött kött även om jag tyckte det var fantastiskt gott när jag åt det. Men när jag ätit den där glada eko-kycklingen är jag så nära köttkoma jag kan komma med min kosthållning, och då vill jag tillbaka till linser och broccoli några dagar framöver igen. Faktiskt.

Det är en vana, absolut. Och jag är inget fan av quornprodukter eller hälsans kök, eftersom jag inte är något fan av tillsatser och dessa produkter är fullproppade av dem. Men vegetarisk eller vegansk mat, lagad från grunden, är så otroligt god att äta så varför skulle jag sakna älgstek? Men jag är glad att Greta oftast får riktigt bra mat här hemma, toppenkött när det väl blir kött och superb veggomat när det bjuds på det. Självklart slinker makaroner och köttbullar från luktaprutt-förpackning ner även i det här hushållet men det är så sällan att jag inte behöver fokusera på det i det här inlägget.

Igår kunde man läsa denna debattartikel i svd.

På familjeliv diskuteras detta intensivt och jag visste redan att jag inte skulle må bra av att trycka fram kommentarerna på artikelsidan men jag kunde inte låta bli. Samma gamla visa: protein blabla blir inte mätt av grönsaker bla bla bla kommunistsamhälle blablabla gjorda för att äta kött jadijadijadi... Ja, ni fattar. Överlag handlar det om köttätarnas rätt att äta så mycket kött som de gör. Men nej, jag tycker faktiskt inte det är en rättighet att överkonsumera skitkött.

Alltså, jag blir så less. "Vad äter man istället?", som om inte de flesta råvaror i en butik är vegetariska? Vissa verkar tro att man ska ersätta köttet med pasta, nån verkar tro att man bara ska äta grönsaker och nån verkar tro att fett och proteiner bara finns i kött i hela världen.

Det handlar inte ens om vegankost! Om de här svennebananerna (rent fördomsfullt av mig, förstås) lägger ost utan skinka på sin macka, äter pannkaka utan fläsk och lägger upp en hasselnötsbiff på sidan av potatisgratängen och beasåsen istället så är det ju klart? Eller?

En sak som jag märkt sen jag i stort sett la ner det här med mejeriprodukter så är det att min blodsockernivå är betydligt jämnare. Jag har alltid varit tjejen som blir HUNGRIG och snabbt som f-n måste få något i magen NYSS!! Fråga mina närmaste, de kan skriva under på det (fråga särskilt Ella som levt med mig i ett tält på island i en vecka. "ÄT!" var en väldigt vanligt förekommande fras riktad mot mig från min älskade vän den veckan).

1Det första som hände var att min hungerskänsla liksom fick sadla om eller hur jag nu ska beskriva det. Jag antar att det går att likna vid en frekvent köttätare som plötsligt blir vegetarian då köttkoma kanske varit höjden av mätthet och plötsligt nås inte den nivån längre. Jag som redan äter mestadels vegetariskt fick nu plötsligt äta mer veganskt.

Men så slog det mig för bara några dagar sen, det här med blodsockret. Jag klarar mig och får inte panik mellan måltider längre av att jag känner hungern nalkas - jag klarar mig utan raseriutbrott och megatrötthet. Efter måltider är jag inte sugen på kaffe, möjligtvis gönt te men oftast inte det heller. Förut ville jag alltid ha kaffe på maten för uppåttjack, typ. Det här, och det faktum att jag inte längre har dagliga magsmärtor och går och lägger mig som en spärrballong i nionde månaden gör det helt klart värt det att stå och mixa till min havremjölk eller välja bort ost på mackan. Det är världsomvälvande för mitt liv faktiskt, och mycket energi kan gå till annat.


Jag googlade förstås lite på mjölkprodukter + blodsocker och hittade bland annat detta.

Jag kan inte med ord beskriva hur less jag är på tidningar som har löpsedlar och artiklar med rubriker som "Nyttiga julgodiset!", "Så klarar du vikten över jul" eller liknande. Är det bara jag som sett det? I och med att första advent kom så skrivs det inte så mycket om mysiga julfikaträffar med pepparkakor och lussekatter, istället har tidningarna laddat upp med tips på hur vi (kvinnor) ska klara av juletiden utan att gå upp de där förrädiska kilona (ni vet, de där kilona. Jo men kom igen nu, ni VET. Hallå! De där kilona! Ni vet? Eller vänta, är det bara jag som inte tänkt så?). Byt ut korven mot rödkål! Drick vatten istället för snaps! Gör din egen nyttiga sill! Strunta i julgodiset!

Äta så mycket att man mår illa är väl aldrig bra, främst för att det är en väldigt otrevlig känsla. Men vilken sinnessjuk vikthets riktad mot julen, jag orkar inte!

Svamprisotton vi gjorde med kärlek och åt till middag ihop med grönsallad och ett glas vitt var Helt. Makalöst. Fantastiskt. God. Att den underbara middagen sen efterföljs av glasets vinrester ihop med en bit av den rawfoodbrownie jag gjorde i förmiddags är ju inte fel någonstans.

För er stackare som missade det. Fantastiskt härlig lyssning.

Jag och William är som Yin och Yang när det kommer till kosthållning: ju mer näringsrikt jag (och därmed vi) äter, desto mer känner W för falukorv, makaroner, ketchup eller ett mål på Frasses. Han kan bli sur på mig över att jag hellre vill äta wok gjord på färska grönsaker än spaghetti och nånting. Men egentligen blir han sur på sig själv för att han inte kan tycka woken är lika god som köttbullar och makaroner. "Du ska bara äta så jävla nyttigt hela tiden!" utbrast han igår när vi, med lite för lågt blodsocker båda två, satt och skulle komma fram till vad vi skulle ha till middag.

Jag tänker inte alls på något sätt att jag äter "nyttigt" - jag tänker på att jag vill få i mig näringsrik mat. Jag äter inte rött kött och jag äter ogärna kyckling samtidigt som jag drar ner på mjölkprodukterna så det innebär lite freestyling. Men det borde inte vara svårt för de flesta råvarorna är ju vegetariska och mjölkfria! Jag gillar när råvarorna har kvar sina smaker och jag är uppvuxen utan massa sås till maten så jag äter gärna lite torrare mat än vad W gillar. Men det är egentligen inget problem, en sås kan göras och finnas på sidan så kan man ta så mycket man vill. Men det kan vara provocerande att någon säger nej till massa tillsatser, nej till socker, nej till chips, nej till att äta ute och så vidare. Det är som att vi blir så himla hälsosamma och medvetna i min generation, vi gör storkok och bakar bröd men fortfarande är "att unna sig" lika med att stoppa något sött/salt/fett i munnen. Ju "nyttigare" vi ätit och ju mer vi rört på oss, desto större "rätt" har vi att inta en massa skit. Som om det vore den ultimata belöningen och som att vi ens har ett äkta behov av den typen av belöning?

När jag läser artikeln Sött och fett som knark för hjärnan tänker jag ännu mer på det här. Jag själv känner inte just nu något behov av att ha nolltolerans på godis och bakverk men jag skulle ljuga om jag sa att de inte påverkade mig och jag har själv inställningen att det är något man verkligen inte ska äta för jämnan. Vissa dagar kan jag känna mig mer lättpåverkad än andra, såna dagar vet jag att jag ska låta bli. Det är ungefär som om man ska festa eller vara i en miljö med alkohol, vissa gånger känner jag att jag helt enkelt inte ska dricka och då låter jag bli. Trötthet, mens, stress, sinnesstämning och så vidare påverkar mig helt klart. Jag tror verkligen att vi har förmågan att känna efter vad vi har behov av att äta och dricka men vi behöver kanske vara fria från yttre påverkan som stora mängder socker eller tillsatser för att klara av att känna efter?

Här hemma gillar vi gröt på morgonen, även om Greta och jag då och då äter något annat för att variera oss. William är rätt traditionell av sig och vill ha havregrynsgröt med en klick sylt på och mjölk. Jag däremot gillar att experimentera. Nu har jag lyckats experimentera fram en havregrynsgröt som William ÄLSKAR. Nu låter det som om W är mitt barn när han i själva verket är min make och far till mitt barn men som sagt, han är traditionell av sig.

Så här gör jag (med variationer i det oändliga, typ).

Morsans supergröt till 1 förälder och 1 litet barn/bebis:
1 1/2 dl havregryn
3 1/2 dl vatten
(salt efter tycke om bebisåldern tillåter det)
2 msk linfrön
2 msk sesamfrön
2 msk riven kokos
Kanel efter smak (jag använder MYCKET, så att gröten blir lite brun)
torkad frukt efter tycke, t.ex. iklippta torkade aprikoser, russin, fikon eller liknande. ELLER riv i lite äpple, bitar av ett sött päron eller skivor av banan. Som sagt, går att variera i det oändliga... Alla ingredienser eko förstås.

Sen får Greta i lite olja eller smör i sin gröt och den är smaskens till sista slicken. Går utmärkt att äta som den är, jag har bara havremjölk på och sen kör jag. Man får justera mängden havregryn och vatten efter hunger och smak helt enkelt, men typ så här mycket brukar jag använda.

Om en innehållsförteckning ser ut så här: Rehydrerat vete-/hveteprotein (42%), rehydrerat sojaprotein (32%), vegetabilisk olja, äggvite-/eggehvitepulver, salt (1,8%), dextrose, maltodextrin, lökpulver, stärkelse/stivelse, jäst/gjær, kryddor, vitlökspulver, proteinhydrolysat (soja), stabiliseringsmedel (karragenan, guarkärnmjöl, xantangummi), aromer, färgämne (järnoxid). Kan innehålla spår av sesamfröm. Kraftigt saltat (Hälsans köks sojakorv) så kan man istället lägga benen på ryggen och fly någon annanstans. Kanske bönhyllan eller fiskdisken?

Eller ser det ut så här:
Vegetabilisk olja 35 % (rapsolja, solrosolja, linfröolja), vatten, vegetabiliskt fett, kärnmjölk, salt
(0,9 %), emulgeringsmedel (lecitin, e 471 av vegetabiliskt fett), konserveringsmedel
(kaliumsorbat), surhetsreglerande medel (citronsyra), arom, A- och D-vitamin (Milda normalsaltat)

kan det vara en god idé att istället plocka med sig ett paket av någon som innehåller:
pastöriserad grädde, rapsolja, mjölksyrakultur, salt 1,2%, vitamin A och D. (Bregott normalsaltat).

Mjölkfritt? Ja, köp inte margarin iallafall utan ersätt med något helt annat - naturligt. Avokado? Kokosolja? Hummus? Tapenade? Ägg? Rökt lax? Marmelad (St. Dalfours marmelader består av 100% frukt och är fantastiska!)

En riktig fälla för långa innehållsförteckningar är lightprodukter. Vilken skit dessa är! Alla lightprodukter jag vet har längre ingrediensförteckning än orginalprodukten och jag kan för allt i världen inte begripa varför man vill vräka i sig modifierade stärkelser istället för några gram extra naturligt fett.

Korta ingredienslistor där jag som vanlig människa vet exakt vad alla ingredienser är för något (alltså, jag skulle i praktiken kunna skaffa ingredienserna på paketet och göra produkten på egen hand om jag hade lust) är verkligen att föredra. Någon emot?

Så, det här har ingen bett om men jag måste förstås dela med mig av hur jag gör min hummus och tapenade.

Hanna A tipsade mig om att göra egen havremjölk - betydligt billigare (typ 3 kr/liter och betydligt bättre för miljön). Så jag googlade och hittade ett recept här som funkade jättebra och nu delar jag med mig av det här på bloggen på Jonnas request.


Jag köpte en turkos 1l-butelj på lagerhaus, deras stora genomskinliga buteljer var slut men jag hoppas få tag på en sån snart.


Inte nog med detta - Avanai tipsade mig om ett recept på mandelmjölk som jag modifierade lite. Delar med mig av det modifierade receptet här också förstås!


Även den lilla buteljen på bilden är köpt på lagerhaus.

Det har nu gått en månad sen jag läste Höstlyckas inlägg Ett bittert manifest. I inlägget länkar hon till en föreläsning jag tittade på, Udderly amazing. Efter att ha sett den var det inte särskilt svårt att bestämma mig för att det här med mejeriprodukter kan jag tacka nej till.

Och tänk så lustigt! Helt plötsligt hade jag inte ont i magen längre. Jag som har ont i magen flera gånger om dagen annars. Och den där uppblåstheten som jag fascinerats av framför spegeln innan jag går och lägger mig, den där uppblåstheten som gör att jag ser ut att vara i nionde månaden, den är borta. Väck! Hmm. Och tänk, om jag tar en skvätt komjölk i kaffet eller i potatismoset så kommer allt tillbaka - med råge.

Jag har ju tidigare märkt att jag inte har ont i magen om jag dricker kaffet svart istället för med typ en deciliter mjölk som jag annars har i och jag har länge undvikit att dricka mjölk som dryck eftersom jag får ont i magen omedelbart efteråt. Det får mamma också så hon dricker inte heller mjölk. Kan det vara så att vi har någon slags laktosintolerans? Ja, för egen del kan jag ju svara att det verkar så.

Det märkliga (eller kanske inte?) är just att jag märker att om jag får i mig en gnutta mjölk nu så får jag så himla mycket värre symptom än tidigare när jag hade mjölk i kaffe och till gröt varje dag. Och det gör det ju så mycket lättare att låta bli. Så nu har jag Oatly's ekologiska havremjölk i kylskåpet och har det till gröten. Kaffet dricker jag svart för det mesta (har dock dragit ner på kaffet till förmån för te) eller med lite havremjölk om jag är sugen på det. Gårdagens spenatsås gjorde jag på en redning baserad på havremjölk och jag varvar påläggen på smörgåsen betydligt mer nu än tidigare då det var smör och ost som gällde (tapenade is da shit!).

För det är inte bara laktosen jag vill undvika, ser ni föreläsningen kommer ni förstå att jag även vill undvika mjölkprotein överhuvudtaget även om jag kan få i mig creme fraishe, smör, keso och ost utan att få ont i magen.

Jag är så himla glad över att inte ha ont i magen längre.

När jag har inspirationsbrist gällande middagen brukar jag antingen googla råvara jag gillar + recept eller så går jag in på icas billiga veckan recept. Idag hittade jag det här: Ärtpasta med ört- och citronmarinerad fetaost. Sjukt gott!