En NYC-historia

Jag och William blev lurade av en italiensk restaurangägare första kvällen i NY.

 Den här tanten som ägde restaurangen hade inte all mat på menyn så vi fick andra rätter än de vi tänkt oss från början men det var okej för oss. Vi tog varsitt glas rödvin och sen kom hon och fyllde på glasen snabbt som attans utan ett ord, vilket vi tog som en ursäkt eftersom de inte kunde ge oss full service och så. Det var ett ganska shabbigt snabbhaksställe med en restaurangdel med bra priser på mat och vin tills vi fick notan. 50 dollar. Då hade hon tagit betalt för två glas vin var, lagt in rätterna vi beställt från början fast de var lite dyrare än de vi väl fick på tallriken, struntat i att räkna in skatten (vilket antagligen innebar att hon tog betalningen svart) och lagt på dricksen (typ 20%). När vi kontrollräknade och frågade henne varför det var så dyrt (det skulle ha kostat 30 dollar max inklusive dricks) så blev hon förbannad och spelade sårad, italiensk kokerska. Hon tjatade hela tiden om hur snällt det var att hon inte lagt på skatten, men ingen seriös restaurang lägger själva på dricksen på sällskap under 6 personer eller serverar mer vin utan att fråga om man vill ha mer. Vi var så förbannade, det slutade med att vi var mesiga svenskar och betalade 40 dollar. Men vi hade iallafall ifrågasatt henne så vi var inte helmesiga iallafall...

Man lär sig grejer när man är på semester. :)

Det hände roliga saker också, det här var ju trots allt efter det fantastiska besöket på Majestic Theatre där vi såg Phantom of the Opera. Shit vad bra det var alltså! TACK Ella och Malou! Vi hade fantastiska platser och det var första gången William såg en hel musikal :D

Kommentarer

Hej! Skriv gärna något här:

Jag heter:
Kom ihåg mig!

Min e-postadress är: (kommer inte visas på bloggen)

URL/Bloggadress:

Det här är min hälsning:

Trackback
RSS 2.0