Skogspromenad
Våra valpar. Eller ungar. Eller tja, varför välja?
Bilden är tagen vid ett sällsynt tillfälle: alla tre är lugna. Leve kvällen!
Första veckan på dagis-förkylningen
Men skit också. Vaknade mer öm än vanligt i kroppen imorse, inte en led som är utan värk. I samma veva sätter någon på kranen i Gretas näsa och förkylningen är ett faktum... Nu ligger hela familjen och vilar/sover (lite beroende på ålder vilket av de två man valt. 33-åringen, valpen och lillasyster sover medan jag och Greta vilar. Vet inte hur det ska tolkas). Dammsugaren gick sönder häromdagen och det är a big no-no med höst ute och valp som ska rastas ofta. Så innan vi säckade ner oss for vi ner till Mats-Åke på Teg och köpte ny dammsugare. William hade kollat upp en men den var förstås slut, så han var såååå nära att lägga upp en tusenlapp extra för Dammsugaren™ (änglakör här, tack). Jag påminde dock om att vi snart flyttar in i ett hus med centraldammsugare så vi kanske skulle nöja oss med ett mellanprisläge. Sagt och gjort, med oss hem fick vi ett demoexemplar men då bjöd de på dammsugarpåsarna. I bilen hem bjöd William dessutom på ett referat av vad butiksbiträdet informerat honom om gällande dammsugare, påsar och filter. Tänk att gå runt i världen och kunna så mycket om såna grejer.
Saker som fascinerar mig, del 2:
Den uppenbara bristen av analytisk förmåga... Vi har massa kajor och skator i området, alltså vänder en förslagsvis hem och fixar med sig en nyckel till soprummet istället för att lämna soppåsen utanför. Nu blev resultatet så här och då spelar det ingen roll hur goda intentioner en hade, du hade kunnat hälla ut soppåsens innehåll genom fönstret istället och sparat dig besväret.
Saker som fascinerar mig, del 1:
Gravidyoga ftw!
När jag väntade Greta gick jag på gravidyoga. Det var helt underbart och jag har yogat till och från sen dess. Nu har jag plockat fram papperen från kursen och dragit igång projekt gravidyoga här hemma. Det är fler som verkar tycka det är en fantastisk start på dagen!
Morgonmys
Sovmorgon i all ära, men få saker är så härliga som att gå upp med dotter och valp och få mysa.
2013 - förändringarnas år?
Runt nyår 2012 minns jag att jag kände det som att 2013 skulle bli ett riktigt mellanår. Bortsett från att vi just fått veta att vi väntade syskon så upplevde jag så mycket fokus på 2014. Det berodde säkert på att jag dels alltid haft en förkärlek för jämna nummer (jo, det är sant. Det var väldigt påtagligt när jag jobbade som brevbärare, jag hade alltid mer till övers för de jämna sidorna av gatorna. Drömmen var ett hus med gaturummet 24 och en lättöppnad, ergonomisk plastbrevlåda en bara kunde dunka posten i utan att dra ner på tempot med cykeln...), men säkert också för att jag bor i Umeå och typ ALLT kretsar kring kulturhuvudstadsåret 2014.
Så döm om min förvåning när det visar sig att 2013 verkar bli ett sannerligen händelserikt år! Vuxenpoängen tycks hagla över oss. Först skaffade vi valp i början av sommaren, härnäst väntas bebis och så skrev vi kontrakt på ett hus på landet för några dagar sen dit vi kommer flytta 1/11.
Dessutom, när vi nu ändå snackar vuxenpoäng, så har jag haft balkonglådor med blommor och örter för första gången och de LEVER fortfarande. Frodas, till och med. Min man påstår saker som att de borde skötas så de inte växer som en djungel, men han missar att "växer som en djungel" är ljuv musik för mina intesåvärstgröna fingrar. Min finaste kör fattade grejen när de gav mig en orkidé i terminsavslutningspresent, den mår bara fint i händerna på en som oftast glömmer bort att vattna. En annan växt som jag inte vet namnet på har börjat få knoppar som snart blir blommor och det kan väl ändå inte bara bero på att den fått en skvätt vatten om dagen? Eller är det så enkelt? Kanske kan de två växthusen på vår blivande gård få tjäna sitt syfte nästa år!
Ni vet de där friskusfamiljerna som orkar göra grejer hela helgerna när vi andra bara räknar dammråttor och tittar på bolibompa?
Tyngdlöshet vs. tyngdlagen eller Att plötsligt väga 350 kg
Grattis på namnsdagen!
Igår var jag helt säker på att det var torsdag 28/2 och att jag och Greta hade namnsdag. Förvisso hade jag jobbat enligt onsdagsschema men det gav mig ingen hint alls om att det inte borde kunna vara torsdag. Så på väg hem från dagis lät det så här:
Jag: Vet du vad Greta, idag har du och jag namnsdag! Grattis på namnsdagen!
Greta: (smakar på ordet) namnsdag?
Jag: ja, för idag är det Maria och både du och jag heter Maria i mellannamn. Greta Maria Niska Selberg, och jag heter Linda Maria.
Greta: jag heter inte Maria!
Jag: jo, i mellannamn.
Greta: nej, jag HETER inte Maria!
Jag: (känner pedagogiken rinna mellan fingrarna och ser hur fem års lärarstudier kastas i sjön) jo, fast vi kallar dig bara för Greta.
Vi släpper diskussionen till sist. Grattis på namnsdagen alla Marior!
Alla fåglar kommit re'n
Visst är det trevligt med fågelsången som plötsligt dykt upp tillsammans med vårvinterns ljus?
På gården som vårt sovrum vetter till har vi några träd. Inget märkvärdigt egentligen, nån rönn, ett par björkar och en tall. Dessa träd inhyser sångglada hyresgäster. Jag som ligger vaken några timmar varje natt från tresnåret och framåt börjar känna mig bekant med dessa grannar, främst en av dem. Jag delar upp dennes morgonschema i tre delar:
1. Sång över glädjen att det inte kommer vara kolsvart så länge till
2. Sång över glädjen att solens snart, mycket snart, jaså inte än? men jättesnart kommer dyka upp med dagens första skälvande strålar
3. Sång över glädjen att strålarna nått fram. Här är det kutym att en annan sorts fågel instämmer ett par gånger.
Runt 05:00 är schemat fullföljt, fågeln tar en kafferast före morgonsången och jag får somna om.
Om vintermörker
Äntligen!
Tappra läsare...
Jag vill skriva om barfotalöpning, om gluten- och mjölkfri kost, om vardagsmotionens hemligheter (kan sammanfattas så här: minsta möjliga motstånd = största möjliga vinning), om Greta som numera går på förskola sen tre veckor tillbaka, om jobbet jag skulle haft men av yttre omständigheter inte kunde få och de tre (3!) jobben jag fick istället. Jag vill skriva om musik, inspiration, recept, magknipsfria dagar och stresshantering. Och självklart vill jag skriva om mina erfarenheter av att amma en nästantvååring.
Jag har helt enkelt en himla massa att pyssla med här på bloggen.
Läggdags?
Ja, jag har blivit min mamma.
Att undervisa kör
Nio elever som aldrig annars skulle stått och sjungit tillsammans, sjunger nu tillsammans. Vissa sjunger i andra sammanhang, ett par har sång som huvudinstrument. En del är helt ovana och jobbar med att greppa hur man lyckas få ut den ton man vill sjunga. Men alla står där och sjunger tillsammans, och det låter riktigt bra! För det gör det nämligen, låter bra alltså. Det behövs inga sångproffs, inga fantastiska teknikövningar eller nån vansinnespedagog à la "Så som i himmelen". Det räcker med en gnutta sångglädje.
Jag tvingade på dem hade förberett Tom Pettys "Free Fallin'" och Dannys "Amazing" till dagens lektion. Den första hade jag redan förberett veckan före sportlovet och Amazing bestämde jag mig för att ta med igår, när jag haft låten i huvudet sen i lördags kväll. Ikväll när jag låg i sängen med Greta då hon skulle sova roade jag mig med att arra upp just Amazing i huvudet. Jag hoppas jag får tillfälle att ha med den vid något tillfälle då vi har en större kör och kan lägga fler stämmor, för det kan bli fett som tusan. Och så liveband på det, även om man absolut inte ska förakta musikaliska bakgrunder av stilen "Karaoke - 50 rockhits!".
Status: Överlevande
Förra fredagen fick jag iallafall sportlov. Hur firade jag? Planen var att jag och Greta skulle flyga ner till sthlm och hälsa på mina nära och kära under lovet men det blev inget av det. Jag åkte nämligen raka vägen från jobbet och ner i sjuksängen. 39-40 graders feber härjade i min stackars kropp till i torsdags morse då jag tog min sista febernedsättande och sen dess har jag varit feberfri. Nu är jag trött, så oerhört, enormt, galet trött. Jag skakar i benen av att gå mellan soffan och köket. Jag kan sova k.o.n.s.t.a.n.t. Jag är inte riktigt sjuk och inte riktigt frisk utan bara jätteless på mig själv.
Jag har inte orkat blogga nånting under de här veckorna som gått sen jag blev sjuk i januari men jag har verkligen inga planer på att lägga ner bloggandet - jag har bara varit alldeles för trött för att orka öppna datorlocket eller pillepilla ner någon text på iFånen.
Så nu stannar jag hemma från jobbet tills jag är helt Frisk. Det känns ju som en utopi men rent förnuftigt förstår jag ju att även jag kommer bli det så småningom.
Veckan som varit.
Veckan började med en fantastisk laxburgare...
...fortsatte med gudomliga, hembakade semlor...
...på onsdagen fyllde jag år och öppnade paket från mamma. Två gjutjärnsgrytor och en kokbok!
Eftersom Gretas farmor (a.k.a Barnvakt) fick förhinder tog vi lyxmiddagen hemma istället. Supermysigt och jättegott!
Räksmörgåsar med guacamole, äkta majonäs, ägg och tångkaviar. En ekologisk riesling till det = glad 28-åring.
Greta njöt inte lika friskt av räkorna så hon hämtade spöket Laban-boken.
På fredagen firade jag ihop med fina vänner. Här satt vi i backen och drack varm choklad efter att åkt lite skrana. Efteråt bastade vi innan vi tog oss hem och åt en god middag följd av chokladsmakandeätande och prat.
Lördagen avnjöts från hästryggen.
Min utsikt.
Nu är jag vissen och sjuk igen. Är sååå trött, igår gick jag och la mig kvart över sex och sov till klockan sju imorse. Det måste ju säga allt. Dessutom gör halsen ont och jag är febrig så nu tänker jag gå och lägga mig igen och hoppas det försvinner snabbt.
