niskalainen

Det  var underbart på Krododil igår. Klart jag var nervös, som det sig bör när man ska bjuda på sig själv och inte riktigt vet vilka som kommer vara där eller hur stämningen kommer kännas. Men jag visste ju att mina närmsta skulle komma och det lugnade mig en del samtidigt som det droppade in fler och fler på Krokodil. Då började jag njuta helt av situationen, den där sista timmen innan konserten skulle dra igång och jag bara kunde ägna tiden åt att vara. Som vanligt hjälpte morotskakan till med det, godare än någonsin! Den sista timmen blev lite längre än beräknat eftersom det kom så mycket folk som även de ville hinna köpa god fika innan konserten drog igång, så kvart över två begav det sig.

Under konserten tog jag upp saker som att jag tror vi människor mår bra av att vidga bubblan vi lever i, att vi då kan råka krocka med människor och situationer som vi aldrig skulle mött i den snäva bubblan vi levde i innan. Ibland behöver bubblan även spricka. Jag nämnde även en hel del om prestationsångest vilket verkade uppskattat även denna gång. Det verkar inte bara vara jag, alltså...

Kvart i fyra slutade konserten, 40 minuter kortare än sist alltså. Men ändå ett maratonlopp, ett underbart sådant. Efteråt var jag varm, trött och hungrig men det åtgärdades av lite vila följt av en middag på Thai med 20 av de människor som betyder mest för mig här i världen.

Tack så mycket för att ni var där innan och under konserten, för de fina orden och de varma kramarna efter konserten, blommor och hjärtan. Vilken fantastisk känsla, obeskrivlig som man kallar det.

Tack Jonas, Jenny, Amanda, Emil och Göran för att ni än en gång ställde upp för att förgylla EGO-showen!

Tack Rebecca. Utan dig hade inte EGO-showen blivit det den är. Du är en underbar vän och en helt fantastisk upplevelseproducent, hoppas många ringer nu! :)

Tack till Krokodil för att EGO-showen kunde äga rum hos er under en februarieftermiddag, grå och kall utomhus men färgstark och varm inomhus. Ett speciellt tack till David för hjälpen med ljud och riggning.

Nu väntar vila innan nästa steg i den här musikerutvecklingen... Och kaffe.

 

 

Jag hittade texten. Och en till. Och en till.
För några veckor sedan var jag faktiskt lite nervös inför konserten och drömde att den skulle vara typ NU och att jag var väldigt dåligt förberedd. Nu känns det bara bra. Som att det här är ju det jag ska göra, det är ett koncept jag står för och som ger människor något i utbyte. Så investera tiden i ett besök på Krokodil imorgon vet jag!

Om en timme blir det den 16/2. Då är det 14 timmar kvar till EGO på Krokodil. Jag har tappat en text, den finns inte på nätet eftersom jag skrivit den och inte hittar den. Nä, jag kan inte hela utantill tyvärr... Jaja, det finns väl värre problem här i världen.

Programmen är iallafall vikta, kvällen har spenderats med föräldrar och pojkvän i en extremt städad bostad (som föräldrarna bor i under helgen) och nu ägnas all min tanke åt konserten. W har gått för att döda. Alltså, det är  i dataspelsvärlden.

Ska nog svänga förbi lägenheten och leta efter texten nu så jag kan sova gott hela natten. Ojoj.

Snart!! :)

Gäster so far på EGO-showsavslutning på Thai lördag 18:30.
Utan inbördes ordning:

Jag
William
Rebecca
Jan
Ann-Sofie
Mamma
Pappa
Hasse (?)
Alexandra (?)
Amanda
Emil
Lauren
Anna S
Jenny
Göran
Jocke W
Josse
Lisa
David
Josefin
Markus
Milos
Bryan
Sara

Vissa morgnar bara har det. Det. Ni vet.

Just den här morgonen började med en promenad på isen vid fårön, hand i hand med den tröttaste Gullmarkaren jag sett tror jag. Men vi båda njöt av den bitande blåsten och solskenet från solen som just passerat trädtopparna i höjd. Efter frukosten somnade vi båda några minuter, det var nog behövligt trots allt... Så lagom det blev att komma till skolan halv elva och därmed ha ett övningspass innan lunch. Som ni kanske anar så över jag på det som ska vara med på EGO på Krokodil på lördag, jag känner mig pepp ska ni veta!

Ni har väl inte missat att facebookinbjudningarna till EGOshowen nu på lördag på Krokodil är ute?

Håll till godo med bilder från förra EGO-konserten!


Innan konserten började var det bjudfika.


Lisa tar för sig... :)


Såhär såg en del av scenen ut. Fåtöljen där jag satt och bloggade live, samt den übersnygga lampan från Kåren. Lite publik också!


Här syns även elpianot. Djembetrummorna kom väl till användning senare under programmet!


Såhär såg en del av "publikhavet" ut!


Här sitter jag och livebloggar minsann!


Fortsättning på livebloggandet...


Som sagt. EGO.


Jag vid elflygeln.


Improvisation. Jag på trumpet och Göran på piano. Tack för lånet!


Detta var väl ett mer humoristiskt inslag...


Vad säger man. Miles kan slänga sig i väggen...

Hoppas detta hjälper till att motivera er att gå på nästa EGOshow! 16 februari på Krokodil i Piteå.