Shit

Jag måste skaffa en adventskalender.

Nätverket håller i sig...

...och min kropp är stel, min rygg värker lite lätt och fötterna pulserar av plötslig tyngdlöshet tack vara liggande position som gör att blodet når även undersidan av fötterna. Amazing. När jag sätter mig, reser mig eller ändrar position knakar mitt bäcken. Det är aldrig ett gott tecken.

Situps och plankan, kom och rädda min bål.


Nätverket håller i sig...

...och min kropp är stel, min rygg värker lite lätt och fötterna pulserar av plötslig tyngdlöshet tack vara liggande position som gör att blodet når även undersidan av fötterna. Amazing. När jag sätter mig, reser mig eller ändrar position knakar mitt bäcken. Det är aldrig ett gott tecken.

Situps och plankan, kom och rädda min bål.



Brudar med mössa

Vi har ett New York-tema:


...och hattarna på sné...

En fredagsnatt i New york

Hej hej!

Nu sitter jag på min lilla bädd på golvet i en lägenhet på W 79 st och har äntligen funnit lite trådlöst. Luisa och Gabriela är på någon konsert och jag njuter av stillheten. Hjälp vad vi har gått under de två dagar som gått (hajjade ni det roliga i den meningen? Haha), det är helt sanslöst. Jag har blivit mina föräldrar. Men det är ju det bästa sättet att lära känna en stad och det kan man nog säga att vi har ägnat oss åt, att lära känna New York. Idag behövde vi knappt använda kartan. Kan man huvudvägarna så löser sig resten med huvudräkning; efter 11th St kommer 12th St osv, om man inte går söderut för då är det 10th som kommer efter. Och så ligger east åt ena hållet och west åt det andra. Hur enkelt som helst.

Vi ankom i onsdagskväll runt 23. Igår (torsdag, Thanksgiving Day) lämnade vi lägenheten vid 10 och kom hem vid 02, då hade vi gått hela dagen. Fötterna svällde upp så fort skorna åkte av, det är ett som är säkert. Det var Thanksgivingparad igår förmiddags och vi skulle gå och titta lite på den men det slutade med att vi gick i den. Vi high five:ade med folk som stod på trottoaren bakom kravallstaketet där vi hade planerat att befinna oss men vi gick alltså och väjde för Tomtens nissar och deras vimplar och hejjade på poliser som stod och vaktade kravallstaketen för att uppmärksamma såna som oss. Ja, alltså såna som av någon anledning vill vara där det inte är tänkt att publiken ska vara. Från början hamnade vi där med massa andra människor, vi var liksom en enorm skock längst bak i paraden som började gå fortare i rad längs staketet för att få bra bilder på Tomten och så. Men av någon anledning blev alltså de tillsagda av poliserna vilket vi bevittnade flera gånger, medans vi fortsatte gå. Gabriela och Luisa ställde sig mitt i tåget och tog kort rakt framifrån på tomten och tomtemors vagn, det var nästan lika positivt uppmärksammat som själva tomtefamiljen.

Nu vet jag inte hur länge det här nätverket kommer hålla så jag lägger ner det här nu. Ska läsa vidare i New Moon (jodå Ella, jag är fast) och vila mina ben. Det blev gång idag med och jag gillar det.

Ps. Jag åt Thanksgivingmiddag igår, traditionellt med kalkon, potatis, tranbärsgelé och massa andra goda märkliga saker till. Mmm. Mmmm.

Dunkin´ Donuts och New York

Det är höst igen här i Boston. Halsduk var inte nödvändigt idag, knappt jacka heller faktiskt. Solsken och svett i en skön mix. På harmoniläran bjöds vi på munkar från Dunkin´ Donuts vilket innebär att min oskuld från den kedjan är tagen. ELler halvt iallafall, jag har ju fortfarande inte varit inne i butiken och köpt något. Det var smarrigt iallafall.

På gehöret slutade vi tidigare och det var tur för då hann jag ta mig till nästa byggnad med alla mina väskor och påsar och grejjer. Det var R&B-labb men jag och Maria var de enda som var där så vi fick höra vår lärare sjunga och hjälp vad bra han är. Galet.

Nu sitte rjag på kafé 939 med Gabriela och väntar på Luisa så att vi kan ta oss till bussen. Aaaah, New York! Finally!


New York - Avresedag

Om 7 timmar sätter jag mig på bussen med Luisa och Gabriela. 5 timmar senare är vi i New York om allt går som det ska men det kan ta bra mycket längre tid än så eftersom det är kvällen före thanksgiving...

Solen skiner idag igen och i NY ska det vara 4 grader och sol med växlande molnighet i stort sett hela helgen. Ljuvligt.

Nu har jag registrerat 12 credits för vårterminen, det tog nästan en timme. Ska iväg och kolla om det finns en sovsäck på secondhandbutiken på Brighton Ave nu, det vore ju jätteskönt måste jag säga...

Pust.

NY-redo

Imorgon bär det alltså av. Min livs första resa till New York. Det är helt fantastiskt spännande. Ännu mer spännande är att jag ska sova på ett golv och inte har någon sovsäck. Men det löser sig, sånt löser sig alltid. Får plocka fram buddhisten i mig och vika ihop ett löv att vila huvudet mot eller nåt.

Grekisk pastasallad och fruktsallad för fyra dagar fixade jag ikväll. Dessutom hann jag tvätta. Sen satte jag mig i soffan med tarotkorten, datorn och boken samt en kopp te eftersom jag inte riktigt visste vad jag kände för. Plockade mest fram korten utifall att, liksom. Men jag behövde inte vänta länge så kom Tati in och ville dra ett kort. Jag översatte så gott jag kunde och ett kort blev två kort och Johanna som kom in då ville också dra. Båda mina rumskompisar drog väldigt starka kort och Johanna blev helt överväldigad på ett sätt som jag själv blivit många gånger. Det var meningen att jag skulle ta fram korten, simple as that.

Det var helt sanslöst mysigt att sitta där i soffan och dra kort och prata om livet, kärlek, relationer, svårigheter och attraktionslagar men nu är klockan tjugo över ett och det är hög tid att sova. Både skola och packning att hinna med imorgon innan bussen går kl.18.

Puss o godnatt!


En av matlådorna pastasallad.


Fruktsallad i begagnad yoghurtburk.

 

Dagen so far

En liten tupplur på det här så blir det bra. Om två timmar har jag lektion igen, Awareness training for musicians. Det tråkiga är ju att läraren avled förra veckan och det här är första gången vi i gruppen ses efter att ha fått det beskedet. Får se hur det kommer kännas.

Här har ni lite bilder från min dag, först och främst funkensemblerepet:









Blåset och violinisten var inte med idag och det slog mig att alla ser sjukt allvarliga ut på mina bilder men det har nog med kameran att göra tror jag :) Repen är väldigt roliga och det är jättetrevliga människor i ensemblen.


Boylston Street i regn.


Under my umbrella, ella, ella, eh, eh, eh...

Regnmorgon

Det regnar ute. Jag tror det var drippdroppandet utanför fönstret som innebar en tvåtimmarssnooze men det kan också ha varit en kombination av att jag igår blev fast i Twilight och inte kunde sluta läsa och att jag ställt klockan för tidigt i förhållande till den oförutsedda långläsningen.

Hursom så har jag inte bråttom någonstans, har hunnit skypedejta med min fästman som förövrigt är så fruktansvärt snygg nu när han trimmat skägget (han var ju snygg innan men lite mer mc-knuttestyle liksom) att han inte får gå ut. Haha, nej då, men fruktansvärt snygg är han allt:


Mmm, tänk att jag ska gifta mig med mina drömmars man? :)

Om 45 minuter sticker jag till skolan och har funkensemble så innan dess ska jag plita ihop ett litet leadsheet till lektionen efter. Vi är två sångare i funkensemblen, jag och en kille. Killen har jag tyvärr glömt namnet på just för tillfället, han är kanske inte den socialaste men han har ett grymt gehör! Väldigt imponerande och inspirerande. Sen är det kanske inte lika inspirerande att han ser ut att dö när han inte sjunger, då sitter han på stolen med huvudet mellan knäna (alltså på riktigt, huvudet mellan knäna) och eftersom han har lite halvlångt hår så fungerar det som draperi. Resten av ensemblen är så sjukt social så han är liksom lite motpolen i det hela. Unikt beteende.

Men må så gott idag så ska jag ta en till kopp bittert, extra starkt kaffe.


John Blund är sen...

...så jag passar på att lägga in lite bilder från dagen som varit.


Textrep på väg till skolan.


Vi har is. Inga minusgrader men is. Och duvorna har fattat för trots skylten (som dessutom är fastfrusen i det som för några veckor sen var vatten) som säger att man varken får simma eller vada så har de gett sig ut på det som för några veckor sen var vatten eftersom det....ja...alltså var några veckor sen det var vatten där.


Fallos?


Jag satte mig iallafall ner på mina tumvantar som skydd mot urinvägsinfektion och läste lite metro...


...och drack en latte med extra espresso i. Självklart.


Jag klev av bussen ett par hållplatser tidigare för att få en bild på Williams Street. Och allt stämmer faktiskt på bilden, när jag träffat William så kunde jag bara gå One Way :) puss på dig älskling!


Guldet. Det högst exklusiva lösgodiset. Min rumskompis Johanna sammanfattade det bra med en fråga när jag räckte över henne en näve av godiset och visade skålen: "Were all these different kinds i one bag?". Jag fick helt enkelt förklara lösgodisfenomenet för henne men jag uteslöt prisskillnaden... Och ja, jag har en karamell i  munnen så jag har inte gjort en botoxbehandling.

Godnatt då.

New York-planer

Jag har tänkt komma undan billigt med New York-helgen.

Därför ska jag packa med:
- Papptallrik
- Plastbestick
- En liten kastrull
- Plastmuggar
- Havregryn
-Kanel&sockerblanding
- Fem matlådor grekisk pastasallad
- Fem matlådor fruktsallad

Det finns inga möbler i lägenheten tydligen, han bor inte kvar i den men har den ändå typ. Jag fattar inte riktigt, tror den nya hyresgästen inte flyttat in än eller nåt. Struntsamma, jag, Luisa och Gabriela kommer få det fint där :)



Boston är en snygg stad.

Nu har det kommit upp lite mer julpynt även om jag tvivlar mer och mer på att få se snö innan jag kommer till sverige. Men med tvivlet kommer hoppet för när man minst anar det brukar det ju dyka upp, inte sant?

Idag efter skolan vid halv sex tittade jag på ett rum i Cambridge åt Anneli och sen passade jag på att åka vidare med bussen till Harvard Square. Där hittade jag en godisbutik som hade lösgodis!! Som jag har längtat, jag tog en påse och fyllde med lite godisar jag kände igen från hemma och lite nya godisar. För er som inte vet så är lösgodis något väldigt svenskt. Det visade sig att det kostar exotiskt också. 10 dollar betalade jag för en påse som inte ens var stor eller full, 25 spänn skulle den nog kostat hemma. Det är ju faktiskt helt sjukt. Blir absolut ingen vana, jag satte ju nästan i halsen när jag skulle betala men det var för lite godis för att det skulle vara värt att plocka bort vilket man ändå inte kan göra och för mycket godis för att kunna säga att jag inte var så sugen så jag fick unna mig det. Bra. Då blir det inget mer sånt förrän jag befinner mig på Ica eller nåt.

Hjälp vad med snö ni har hemma! Ella har suttit fast i Östhammar sen igår med stormvarning 2 och ständiga strömavbrott och William sa att det fortfarande var snöstorm i Piteå. Här i Boston har vi det tydligen väldigt kallt för att vara november sa min sånglärare som därav vägrar klä sig i vinterskrud av ren princip. November ska vara 10 grader varmt och inte 0-5. Det finns is på vattnet kan jag meddela men snön känns väldigt långt borta. På radions väderleksrapporter pratar de om kylan som något snart övergående. Jag visste inte att fem plusgrader kunde vara såhär kallt, jag tänker på raggsockor minst en gång varje dag och funderar på benvärmare också. Jag önskar mig nog en varm filt i julklapp som jag kan ta med mig hit till Boston för de riktigt kalla vintermånaderna januari och februari.

När jag satt på bussen och tittade ut på gatorna kände jag bara vilken fin stad det här är.  Och Harvard Square, där måste jag ju bara hänga nån dag. Det är nog jättemysigt lite närmare jul också. Det är så skön stämning här och bara det faktum att man kan gå överallt är ju helt underbart.

Nu ska jag läsa vidare i Twilight.

Godnatt!

En liten lunchpaus i tillvaron och en sopa till lärare

Jag älskar att ha tid över att komma hem en stund på dagen, även om det bara är en liten lunchpaus. När jag avslutat samtalet med Skandiabanken angående mitt kort så ska jag bege mig till arrangeringslektionen, den är soft. Det är överlag en bra dag idag förutom läraren på jazzlabben som gör mig galen.

Hon är den typen av lärare som letar fel och påpekar de mest elementära sakerna. Det är intressant eftersom jag har tre olika sånglabbar och kan jämföra lite hur de olika lärarna tänkter och tycker kring ens framträdanden varje vecka. Hon kan påpeka saker som "märkte ni andra att hon sjöng fel text när hon kom in efter solot?" och sen säger hon "tänk på att öva så du sjunger rätt text". Nähä, det har ingen av oss någonsin förstått att man ska tänka på! Hon har inga förväntningar på någon av oss och jag och mina två klassisar prioriterar därav kursen lägst av alla medans vår lärare tycker jazz är det viktigaste i världen. Men seriöst, hur kul är det att gå till en lektion och sjunga när läraren inte tror att man kan något överhuvudtaget. Hon talar öppet illa om andra genrer och musik idag och det visar ju hur mycket hon respekterar andra musiker än jazzmusiker. Hon är en riktig tant helt enkelt. Eller Jazzpomperipossa kan man säga. Brr.

Måndaaaag morgoooon

Klockan är kvart i nio och jag ska gå till skolan och sjunga upp innan jazzlabben. Jag är ingen måndagsmänniska, sa precis till William att det skulle passa mig bäst att ha typ en lektion runt 13 eller nåt på måndagar för att kunna ha resten av dagen som planeringsdag och slippa viga söndagen till det. Men jag är glad att jag ändå gjorde det, letade fram noterna och arrangeringspärmen och la i väskan igår kväll, det minskar morgonstressfaktorn rejält. Gjorde klart nästan hela harmoniläxan som är till nästa onsdag också och pluggade på gehörsläxan som är till på onsdag.

Ikväll ska jag titta på ett rum åt Anneli, det ska bli roligt!

Sen har jag kollat upp Annas fantstiska idé om att ställa upp som volontär i något soppkök på Thanksgiving i New York och jag hittade ett ställe i Brooklyn som behöver hjälp 8-16 på sin Thanksgiving Lunch. Väntar på svar från Luisa och Gabriela nu bara, får se om de hakar på idén annars kanske jag sticker dit själv. Jag tror det skulle vara en livsupplevelse.

Ha en fin måndag ni lyckliga människor i sverige som snart har den överstökad! ;)

Kram!

Lusserep!

Idag var jag på lusserep. Sen fikade vi lusselängder och pepparkakor och annat smarr som har försatt mig i en helt fenomenal julstämning. Kommer inte ihåg senaste året jag var så här PÅ att få jul och vinter och njuta av allt det där. Ska se om det inte finns någonstans i NY man kan få tag i glögg eller åtminstone något som påminner om glögg. Annars blir det en tur till IKEA helt enkelt... ;)

Nu ska jag ägna en timme åt att förbereda fram till onsdag så jag kan få en lugn och skön början på min vecka och sen bara pysa iväg.

Tjing!

Morgonbilder från Boston

Jag trotsade kylan och begav mig ut på balkongen för att ta dessa bilder:


Först så ser vi till vänster...


sen ser vi till höger...


Sen kan man titta rakt fram också.

Kvällsbilder från Boston:

Här ser man på mitt ansiktsuttryck på en bild från igår kväll att jag är chockad över att behöva mössa, tumvantar, halsduk och långkalsonger när det är fyra grader varmt ute.


Från kvällspromenaden. Här ser ni Coolidge Corner med det för platsen typiska klocktornet på S.S Pierce Building. Precis i närheten (jag gick förbi där) föddes John F. Kennedy
Läs mer om platsen här: http://en.wikipedia.org/wiki/Coolidge_Corner

Strååålande.

Det är strålande solsken. Det är söndagmorgon.

Jag är vaken, bara det liksom.

Jag är nervös av någon anledning, det känns liiite som stress så det var det jag definierade det som först men nu är jag inte så säker. På nätterna drömmer jag om hemma och jag kan känna doften av snö. Det kan ju vara julpirr helt enkelt.

Om några timmar ska jag iväg på Luicarep och nästa söndag är det första advent. Skojsigt värre! :)


Dagens lista:

Lördagen är officiellt slut i Boston. Här kommer dagens lista:

Dagens bästa:
Jag hittade Coolidge Corner som av en slump när jag tog en kvällspromenad och det var väldigt fint. När jag hittar såna platser blir jag liksom glad i kroppen och tycker mer och mer om staden jag bor i.

Dagens sämsta:
Tower of Power spelade på Scullers ikväll och jag hade ingen biljett.

Godnatt!

Till Ella:

Jag sätter igång nu.


Och jag tänker INTE se filmen förrän boken är utläst.

Jaha, så var det med den saken.

Nu fungerar inte mitt skandiakort i mataffären heller.

Inte någonstans fungerar det faktiskt.

Kul.

En enorm julgranskula i guld.


Luisa Rånaren skyddar sig mot vinden.


Det kändes inte som att den skulle rulla över mig men det ser faktiskt ut så. Men jag är ju glad ändå.


Jag och Luisa. Men det viktigaste är julpyntet i bakgrunden som visar att det visst finns julpynt framme. Det är bara lite intensivare i ett köpcenter, i det här fallet Prudential Center.

En svinigt kall dag med blåst och sånt.

Idag har jag och Gabriela officiellt utsett Boston till en kall plats. Om svensken och schweiziskan fryser så måste det vara så. Luisa bestämde sig för att The North Face var rätt plats att hitta en vinterjacka på så vi begav oss ut på jakt efter affären som vi visste låg någonstans på Newbury street. I sin desperation och utan att riktigt informerats om att the north face är ett internationellt klädmärke hugger hon tag i första bästa människa med en jacka på sig av tidigare nämn märke och frågar var affären ligger, fast på ett väldigt kontinentalt sätt.

Luisa (med pekfingret riktat mot mannens jacka och ett portugisiskt framåtlutat kroppsspråk, charmigt men otajmat):
- Ey, where did you...where..hrm..tell me, tell me where is that store?


Mannen med jackan från the north face:
- Sorry, I´m just a tourist... (rusar iväg och kastar blicken bakåt mot oss, kanske för att kolla så att vi inte följer efter...)


Det var väldigt roligt, det var det. Väl inne i affären (som kvinnan på trottoaren som råkat höra konversationen mellan Luisa och den stackars turisten snällt informerade oss om vägen till) tog det bara 50 minuter för Luisa att hitta Den Perfekta Jackan. Vissa ska inte ges för många valmöjligheter, så är det bara. :)

Vinterbilder från Sverige, del 1

Mamma var den första att höra min bön.

Här kommer en vinterbild från lägenheten i Åkersberga:


Foto: Gunilla Niska

Skicka gärna fler bilder, jag blev tårögd av den här så föreställ er bara vintersaknaden i mig. :)

Frimärken och skandiakort

Jag skulle köpa frimärken igår och skicka iväg vykorten från Indien (jaja, jag veeeeet att jag kom hem därifrån för två veckor sen men ni får ju iallafall en poststämpel från ett faraväjländ så att säga) samt lite kärleksbrev till min snuttegubbeplutt (han älskar sina smeknamn) men tror ni skandiakortet fungerar då eller? Nej. Så jag kan alltså inte ta ut pengar från bankomaten och ställena jag kan betala med kort på är alltid en chansning. Spännande. Det fungerar iallafall i mataffären och det är jag ju tacksam över.

Snart ska jag iväg och träffa Luisa och Gabriela för en kaffe och uppdatering på Gabrielas kärleksliv.

Sen ska jag öva. Öva lite. Öva. Det ska bli skoj. Ska sätta igång att skriva en jullåt också, är ju sjukt inspirerad efter uppenbarelsen "Christmas Shoes".


Slow flow

Snart väntar John Blund på mig men jag ville bara berätta att jag gjorde fattiga riddare idag, ni vet såna där man fick till mellis på dagis när man var liten. Iallafall på Färglådan i Åkersberga... Jag gjorde en väldigt förenklad version av dessan, doppade ett par skivor bröd i mjölk, på med socker och kanel och ner i stekpannan där de fick stekas i smör tills de blev lite mjukknapriga eller hur man nu bäst beskriver konsistensen, haha :)


Riktigt såhär snygga blev inte mina, men väldigt goda ändå.


Sist får ni ett trött ansikte som säger godnatt: Godnatt.

Nytränad.

Jisses, jag kommer ha ännu mer fasansfullt ont i ändan imorgon!

Skriftspråk och talspråk

Det jag verkligen vill säga ser inte så bra ut i skriftspråk. Här är den skrivna informationen iallafall:

Jisses, jag har så fasansfullt ont i ändan efter träningen igår!




I talspråk skulle jag uttrycka det såhär:

Fan, jag har så jävla ont i häcken efter träningen igår!

Klockan är 4:48 pm...

... och snart är det mörkt här i Boston. Ännu en dag har snart gått och idag är det dessutom en månad kvar tills jag landar på Arlanda. 4 veckor är det på söndag. Jag har avnjutit det godaste kaffet sen augusti, det var helt rätt att satsa på det lite dyrare kaffet som med rabatten inte blev dyrare. Mmm. Men helt klart kommer jag köpa med mig kaffe från Sverige att ta med mig till USA när jag åker tillbaka efter jul.

Om 40 minuter startar Passet. Fredagspasset är det jobbigaste på hela veckan, jag dör varje gång. Men det är riktigt skönt och väldigt roligt, svettigt och flåsigt. Instruktören går runt och tar sig tid att korrigera var och en så att vi jobbar efter den förmåga vi har men inte tror att vi har och det är där någonstans man blir helt slut... :P

Nu du.

Sömn i en sömnlös värld

Jag tycker det är svårt att komma på bra rubriker så den här blev som den blev.

Ännu en natt har gått då jag har sovit mer ovanpå madrassen än i den. Jag vet, i madrassen är väl ingen höjdaridé med ni kanske förstår vad jag menar.

Men sömn har jag iallafall fått och snart får jag även lite kaffe. Det här nya verkar faktiskt riktigt bra, har inte smakat än men det doftar himmelskt och vattnet i pressen blev svart med detsamma, haha :)

Här får ni lite höstbilder från Boston:




Charle´s river, utsikt mot Cambridge.


Newbury street. Jag skulle egentligen ta kort på när den otroligt lydiga hunden drog väldigt mycket uppmärksamhet till sig när den satt lös utanför Puma och väntade på husse, men just då dök husse upp i dörröppningen och vovve gick och hälsade.


Cheesecake på Tealuxe, Newbury street.


Teapot for one.


En mycket nöjd Luisa häller upp sitt rooiboste.


Löv på väg till skolan. Jag alltså. Löven var inte på väg till skolan.


Newbury street i tisdags förmiddag. Knappt en människa på trottoarerna till skillnad mot kvällar och helger.

Jaha, så har jag det.

:)




Dagens i-landsproblem - en sammanfattning

1. Här kommer man hem från träningen och ser fram emot att se det senaste Höökavsnittet på svt.se/play och så är det tekniska problem. Avsnittet kommer inte kunna läggas upp förrän imorgon.

2. Inte nog för att det är svårt att hitta gott kaffe i USA, det är dessutom snordyrt. Idag hittade jag ett lite dyrare kaffe som dessutom såldes i en förpackning som nästan var vaacumförpackad och innehöll över 300 g till skillnad från de övriga paketen som innehåller typ 270 gram kaffe och kostar 6-8 dollar. Helt galet. Det här paketet kostade 9 dollar och så 2 dollars rabatt dagen till ära = 7 dollar. Men det luktade faktiskt himmelskt. French Roast är det absolut starkaste man kan få här.

3. Tänker man att det skulle vara gott att ha lite te hemma så får man se upp. Det kostar 3-4 dollar för ett paket med 20 påsar.

4. Min Loréalansiktskräm tog slut i Indien. Hittar den inte här. Den var helt fantastisk. Blir Alg-Börjes hudlotion i ansiktet till jul helt enkelt.

5. Jag hann inte till meditationen idag eftersom jag efter 20 meter på min promenad dit insåg att jag hade så sjukt mycket skavsår på höger häl av mina nya stövlar att jag inte kunde gå någonstans utom till affären och köpa skavsårsplåster, det bästa jag kunde hitta. När jag köpt det fick jag ändå gå en bit för att hitta en lämplig, inte så offentlig plats, att sätta på detta plåster. Det blev innanför dörren till gymmet. Helt plötsligt kunde jag sluta halta och spänna hela min högersida på grund av smärtan, vilken befrielse.

Än en gång

...måste jag lobba för att lyssna på låten Christmas Shoes. Det är så nära en musikalisk och lyrisk näradödenupplevelse jag har varit, fullständigt hjärtstopp skulle det bli om Carola översatte texten till svenska och förevigade det på cd. Brrr.

Christmas Shoes:



En julsång ger många skratt :)

På väg till skolan idag lyssnade jag på den fantastiska julsångsradiokanalen och hörde en julsång som var så smörig att jag skrattade så tårarna rann.
Här är länken med låten och texten, helt klart värt att lyssna på hela:

Christmas Shoes

http://www.actionext.com/names_a/alabama_lyrics/christmas_shoes.html

Eller lyssna på låten här:



Dags att ta tag i det här.

TIdszon i all ära, jag har ändå slappat idag. Klockan är halv ett och snart bär det iväg till meditation och därefter ensemble. Det blir bra det här, ska bli skönt att meditera men vet inte riktigt vad som kommer komma upp.

Det är iallafall klarblå himmel idag också.

Torsdagssovmorgon

Vaknade till vid tio av att William ringer på mobilen. Det finns ju helt klart betydligt värre saker (eller personer) att bli väckt av. :)

Jag hade redan vaknat några gånger måste jag erkänna men valt att inte fortsätta vakna vilket resulterade i en morgon med såna där underliga fragmenterade drömmar från det undermedvetnas dammigaste arkivlådor liksom. Det var något om en hamn och om en båt och en last. Och javisst, nu kommer jag på. Jag och några med suddiga ansikten, vi kan kalla oss vi, var på en ö. Anders Nyberg (körledaren, arrangören, kompositören m.m som var med oss i kammarkören i sydafrika förra året) var där också. Vi skulle ta oss till fastlandet efter en dag på ön. Det var vinter. Det var inte is, snarare var det ordentlig sjögång tror jag det heter när vågorna leder över båtar och människor, och vi skulle ta oss till fastlandet på en brygga. Det stämmer, en lång brygga med gånggärn i mitten så den riktigt kunde fara och flyga upp och ner i takt med vågorna. Ovanpå den satt man alltså medan den på något underligt sätt puttrade ut från ön och in mot fastlandet.. Riskabelt, tänkte jag och Jenny (jo, jag börjar komma på några som var med nu) och bestämde oss för att ta bilvägen till fastlandet som var längre och innebar att vi fick gå från där de andra åkte till andra sidan ön där bilvägen började. Det fanns nämligen en parkering i ett hörn av ön men längre än så fick inte bilarna åka, helt enkelt för att det inte fanns några vägar. Så på skogsstigar i vinterskymning som strax blev mörker skulle vi hitta till rätt sida av ön. Det fanns ett tågspår mitt på ön också men det användes inte så mitt i spåret stod ett gult hus där någon bekant bodde. Vi gick in i huset och fick lite kaffe innan vi fortsatte färden. Drömmen slutade någonstans med att vi kom till ett hus där Ella och några andra var och åkte pulka i snön på deras tomt. Det var någon älg också men den kommer jag inte ihåg något mer om.

Jag kommer starkt ihåg att jag tyckte mina vänner som satte sig på bryggbåten var dumma i huvudet som inte fattade att de med största säkerhet skulle hamna i nollgradigt vatten och jag var väldigt orolig.

I övrigt var drömmen mest knäpp.

Väderprognos Boston

Det är kallt. Hela dagen har det varit kallt. Luisa stackarn var i chock när jag mötte henne vid halv två, för första gången i sitt liv insåg hon varför man behövde mössa. Det verkade så konstigt för henne att man skulle behöva täcka håret men nu insåg hon ju att det var öronen och kinderna som blev mest kalla, så kalla att de nästan gick att plocka av och en mössa skyddar ju de delarna. Portugal är ju lite annorlunda i november. Hon skulle inte gå hem förrän hon köpt vinterkappa, något hon nog heller aldrig ägt tidigare.

I min lägenhet är det kanske lite kyligt på golvet men annars fungerar värmesystemet helt ok. Men min ena rumskompis har legat med huvudvärk hela kvällen på grund av kylan och hennes mamma och moster och deras väninna går omkring med mössa och jacka i lägenheten. De är alla från latinamerika.

Jag har grundat rätt bra alltså med mina 24 år i Sverige varav de senaste 3 åren i norrbotten.

Men det är faktiskt riktigt kallt idag. Torr, kall luft. Moln har vi inte sett i Boston sen i lördags då det var tillräckligt varmt för att gå i tunna gardinbyxor och tröja. Idag promenerade jag hem med händerna i jackfickorna eftersom det här med vantar ännu inte kommit med i den dagliga outfiten, men det är nog dags nu. För vantar alltså.

Dagens outfit kommer ni (man ska aldrig skriva aldrig så det gör jag inte men det är det jag menar) sällan få se i den här bloggen. Kanske för att kläderna jag har ofta är flera år gamla och affärerna har gått i konkurs eller hette något så dumt som Hennes & Mauritz, jag menar, vad är det egentligen? Och nej, de flesta kläderna är inte flera år gamla men de som är det är jag väldigt stolt över. Det är nämligen inte vanligt med sådana rariteter på människor som bloggar nuförtiden.



Kom visst in på ett sidospår där på slutet men det måste ju bero på att klockan är hela 23:08 (oj, ja) här i Boston och jag ska sova.

Svenskt lösgodis eller kaffe (starkt som f-n typ Skånerost, Forza eller dylikt) går förresten bra att skicka till:

Linda Niska
1137 Commonwealth Avenue #3
Boston, MA 02134

Tack, ser fram emot det! :)

Kram o godnatt!


Tankar

När jag kom hem i eftermiddags och gick in på my.berklee.net så såg jag ett announcement som fick mig att blinka hårt några gånger och starta om sidan. En av mina lärare gick bort imorse. En hjärtattack, pang bara. Jag hade lektion med honom senast igår kväll, "awareness training for musicians". Det känns jättekonstig, tankarna saktade liksom ner och min första tanke var "det kan inte vara han, det måste finnas fler Richard Ehrman på Berklee". Men så är det ju inte (jag kollade personallistorna...).

Jag pratade med William på skype och var väl lite halvchockad fortfarande, grät lite och försökte reda ut trasslet i hjärnan. Det blir väl så av ett sånt här besked, jag vet inte hur gammal han var men runt 50 någonstans skulle jag gissa. Jag tror inte det var en slump att lektionen igår var så ruskigt bra och gav mig en riktig ahaupplevelse. Men jag har svårare att se meningen med hans bortgång idag. Fru och barn. Kollegor. Studenter. 25 år har han varit en del av Berklee, klart att många människor drabbas av det här beskedet.

Jag gick ut i köket och skulle laga middag. Stod vid diskbänken och petade på en brödsmula några minuter medans tankar om livets olika vägar och riktningar slussades omkring i huvudet.

Jag vet inte. Det här var ett jättekonstigt besked. Fortfarande tror jag inte att det är han.

Men godmorgon då!

Vem vet egentligen varför jag ställde klockan på 06:30. Vad hade jag egentligen tänkt göra 06:30 på morgonen?

Men jag kan inte klandra mig själv för det, jag har nämnligen haft en av de skönaste snoozemorgnarna i mannaminne.

Det slutade med att jag gick upp 08:45, inte helt fel för någon som börjar kl.12.

Jag har blivit lite som min mor fast i en lightversion; jag går nämligen inte upp så tidigt som hon, men i relation till när hon börjar jobba och när jag börjar min första lektion så ligger jag nog inte så fruktansvärt illa till ändå. Jag har på något sätt insett att det är väldigt skönt att ha några timmar extra till vad som egentligen innan man börjar med dagens första punkt. Det ger liksom...livskvalitét. Jag får nog dessutom en rätt bra kombination just nu med tanke på att min mor är en morgonmänniska (s.k. A-människa) och min pappa en kvällsmänniska (B-människa) vilket borde innebära att jag har lite av de bägge bokstäverna i mig. Så för mig passar det utmärkt att gå och lägga mig 23:00-01:00 och gå upp någonstans mellan 07:00-09:00. Då går jag upp tidigt i relation till mina lektioner som börjar omkring 12:00 på dagarna men går och lägger mig sent i relation till när A-människor som min mor går och lägger sig... :)

Nu ska jag titta på nyheterna på svt.se/play


Njutbart

Har lagat 5 matlådor med fullkornscouscous och bönröra med rödcurry. Jag brynte lök, hade i lite vitlök, en burk kikärtor och en burk kidneybönor samt gröna ärtor och en stor näve groddar. Sen fick det puttra i rödcurry ett tag och jag kan bara säga att det doftade himmelskt och det lilla jag provsmakade var inte annorlunda. Så nu är lunchen säkrad några dagar framöver!

Vädret i Boston är också rätt njutbart, ca. 4 krispiga plusgrader och klara, soliga dagar med lite snålblåst men inget man inte överlever. På kvällen doftar det sådär härligt rökigt som det bara gör när det är torr, kall luft. Bara snön som saknas nu, fast den är jag typ ensam om att sakna... :P

Den här veckan har hittills visat sig vara ganska lugn, inte så fruktansvärt mycket i läxväg och lite bättre planering än förra veckan då jag mentalt var kvar i Indien. Flagar inte heller lika mycket längre vilket är skönt, men den dagliga insmorningen har jag inte fuskat med heller. Det är ändå najs för även om det flagar så är det inte någon förändring i nyans där under. Gillar det.

Har tittat på reprisen av Morgonsoffan på svt.se/play, kvällens avsnitt var fruktansvärt underhållande. Bäst var de två cineasterna som hade startat en egen filmfestival i Hägersten som motpol till Stockholms filmfestival som de tyckte blivit för kommersiell och inte tillräckligt "svår". Mycket roligt.

Nu ska jag dyka i säng med nyborstade tänder och läsa lite i en av deckarna Ewa skickade med mig från indien tills jag slocknar, vilket jag inte tror dröjer så värst länge ikväll.


Förresten är det grymt skönt att inte vara jetlaggad längre, vilken enorm skillnad.


Hopp hopp! :)

Klockan är tio över sju och jag har just kommit hem från skolan och fått i mig en smoothie med mina älskade havregryn. Nu ska jag iväg och hoppa studsmatta på gymmet, haha. Det är bara så otroligt roligt (och jobbigt) att jag inte kan se något skäl till att inte bli beroende av det som tisdagsaktivitet.

Hej hopp! :D

Om 35 minuter

börjar min ensemble.

Det tar 40 minuter att gå dit.

Det blir en bra dag idag.

Tid

Om 80 minuter börjar funkensemblen.

Om 8 timmar slutar jag skolan för dagen.

Om 5 veckor och 3 dagar får jag träffa min fästman igen, sådär 4 månader senare.



Jag kan ju säga att vissa saker ser jag fram emot mer än andra, även om allt är roligt.


Äckligt

Jag köpte en aprikosmarmelad igår. Det gjorde jag mest för att jag inte litade på att apelsinmarmeladen skulle vara något vidare och jag ville ändå ha lite marmelad att lyxa till mackan med någon gång då och då. Men alltså, det här är nog det äckligaste jag ätit. Skrapade av så mycket jag kunde från mackan och försökte hålla tillbaka kväljningarna. Varför gör man ens äcklig marmelad?

Jag förstår inte.

100%

på gehörstentan. Yes.

Efter midtermen

Hon dök upp, läraren. Jag tror faktiskt det finns en chans att jag spikade provet. Jag får iallafall A. Najs.

OM jag nu inte har tappat omdömet helt, sånt händer ju faktiskt, hahaha.

Midtermprov i gehör

nU sitter jag i väntrummet utanför ear training department och väntar på min lärare. Jag ska ju göra gehörsmidtermprovet nu kl.12 men börjar tro att hon glömt det för hon är inte här och det suger.

Jaja, då får jag mer tid att plugga på det men ändå.


Förresten så åt jag två frukostar i morse, en jag gjorde själv vid sju och en som Johannas mamma plockade fram åt mig vid tio när hon fått veta att jag hade bråttom till skolan. Hon tänkte nog att jag inte hade ätit så då dukade hon fram till mig, inte riktigt läge att tacka nej med andra ord. Så vi satt där i köket och kommunicerade så gott vi kunde, jag, johannas mamma, moster och deras väninna. Det var en jävligt mysig stund det.

Natten i korthet.

Jag somnade vid elva men har ägnat natten åt att vakna titt som tätt. Trodde jag hade försovit mig men det var mitt i natten så det var inte så illa. Vaknade igen. Och igen. Om och om igen. Det var så där ni vet när man ligger mer ovanför madrassen än i den. När sen väckarklockan ringde halv sju såg jag inget skäl på denna jord att kliva upp ur sängen. Inte för att jag var trött, nej nej, jag kunde bara inte komma på ett enda vettigt skäl.

Det är inget farligt alltså den där känslan, bara lite jobbigt. Men jag har ett par skäl nu, att få sätta på mig mina nya vinterstövlar och att ta den underbara promenaden till skolan.

Vinter, kom och svep med mig.

Vem är jag?

Jag skrev verkligen "fina och funktionella" om mina nya vinterstövlar.

Vem är jag nuförtiden?

Shit vad Boston är fint var nog det jag försökte få ut mig egentligen, vi gick i Chinatown och Theatre District och fönstershoppade som galningar. Många söta affärer med onödiga prylar som vi inte köpte men som ändå är roliga att klämma och känna på. Och i veckan ska vi försöka hinna med ett biobesök.

Nu har jag suttit och försökt arra Summertime och jag har gjort det så så hemskt illa är det inte. Men ändå, jag har inte den där nusitterjaghärisistastund-pressen. Hmm. Vet inte om det är bra eller dåligt. Klockan är halv elva och jag ska nog gå och lägga mig faktiskt, får bli tidig morgon imorgon istället. Allt för de heliga kvällarna, ni vet.

Svammel svammel svammel.

Nämnde jag att jag, Luisa och Gabriela ska spendera Thanksgiving i New York? Onsdag-söndag blir det, nästa vecka alltså! Ska bli så sjukt kul. Vi har ingen aning om hur man firar thanksgiving så vi kör väl europatema eller nåt. Portvin, schweizisk choklad och blodpalt eller nåt så har vi ju fått in Schweiz, Portugal och Sverige i ett och samma middagsförslag. Lika fint som polska vs. salsa.

Skostatus

Nya, svarta varma vinterstövlar. Fina och funktionella, som en dröm. 80 dollar.

Hade inte riktigt koll på var affären låg mer än väderstreck och gatunamnet så det blev mycket promenerande för mig och Luisa idag. Vi avslutade eftermiddagen på Tealuxe där vi avnjöt varsin liten kanna te och varsin cheesecake.

Efter att promenerat hem i snålblåst och höstkyla, "friskt" är termen på Citymailska, känner jag nu att tröttheten tar över i kroppen. Jag har en del att göra tills imorgon fortfarande men lite är avcheckat och det känns skönt. GIllar inte söndagar riktigt men det är mitt fel för jag är alltid lite sen med att förbereda det som ska vara förberett när måndagen börjar. Fast det sköna är att jag inte orkar stressa upp mig längre, det är faktiskt inte så viktigt och jag bestämmer själv vad som räknas.

Jag önskar jag kunde hålla om min bästa vän och bli omhållen av min fästman. Det är nog min djupaste önskan just nu.

(Kanske inte samtidigt men varför inte ;P)


Grattis!

När jag kollade mailen nyss så hade jag ett mail från pappa där han informerade mig om att jag fått ett stipendium på 10000 kr! Mycket välkommet, mycket välkommet :)

Idag har jag en hel del att göra i pluggväg som att plugga gehör inför midtermprovet imorgon, arrangera Summertime och skriva ut ett leadsheet till arrangeringen imorgon, lära mig två swinglåtar till jazzlabben (fast det är soft, ska bara öva igenom dem ett par gånger) och skriva ut leadsheets i rätt tonart. Sen blir det väl lite till gehörsplugg skulle jag tro.

Men återigen, grattis till mig själv för stipendiet! Det var ju en riktigt glad nyhet!

Hur det var att närma sig USA

Det var några kulturella saker som visade sig när jag tog mig tillbaka till USA från Indien förra veckan. Det kan ha haft något att göra med den varma, starka indiska grytan som serverades till frukost planet från Trivandrum vid femsnåret på morgonen till latten och den plastinpackade fruktsalladen på kaféet på oljelandet Qatars flygplats till Harrods julpyntning på London, Heathrow. Där väntade jag i 5 timmar på att med American Airlines ta mig de sista 7 timmarna över atlanten till Boston, så jag hade lite tid att ta in allt det nygamla. Jag lärde mig att alla slags dockor som rör sig med batteri, elsladd, solceller eller vad som helst borde förbjudas eller åtminstone säljas med ett familjepack 5-56. Gnisslandet från dem är bara för osexigt.

Att byta från Asien till Västeuropa eller från Indien till USA kan låta som en kulturell skillnad i sig, men det är snäppet vassare att byta från Qatar Airways till American Airlines. Jag syftar kanske främst på maten.

Från att ha levt på underbar, kryddstark vegetarisk mat (som krävde sin dosering av förstoppande piller ska erkännas) i över två veckor och blivit bortskämd med samma slags mat på flygplanet så serverades nu ostfylld tortellini med kyckling till middag. Visst, det i sig låter inte så illa men saltet. Jisses. Som snacks innan landningen blev det en pizzaslice. Välkommen till USA.

Men här kommer det bästa:
När jag står och väntar på tåget från flygplatsen och hem till Allston så hör jag en röst i högtalarsystemet. Rösten uppmanar alla resenärer att tala om för personalen på stationen om man skulle ha observerat något som verkar märkligt, sett en väska utan ägare eller liknande. Som slutkläm på den lilla Nationens Säkerhetsmonologen kommer det här:

We rely on your eyes, ears and information to save us all!



Efter detta började min hemlängtan och seperationsångest till sverige ta fart på riktigt.


Välkommen lördagkväll!

Vid tre mötte jag Luisa och Gabriela utanför skolan, sen började shoppingstrosandet nerför Newbury Street. Jag fönstershoppade bara och kunde i och med det fokusera mer på att vara personlig shoppare åt Luisa tillsammans med Gabriela. Luisa letade nämligen vinterjacka och vi hjälpte till så gott vi kunde. Tror vi var på H&M lätt över en timme. Urban Outfitters var också en långkörare, helt underbar att gå omkring i. SKulle kunna bli en dagsrutin att gå in där och klämma på de underbar kuddarna i hörnet på övervåningen.

Gabriela tog med oss in i butiken som säljer choklad från Schweiz, butiksägaren är därifrån och det är ju Gabriela också så de stod och pratade om gudvetvad på ett språk jag inte läste på gymnasiet medan jag och Luisa inventerade butiksinnehållet. En pralin = 2 dollar. Vänner och familj i Sverige, kom med julbeställningar! Gabi bjöd oss på varsin pralin, jag valde Mörk Champange och den var helt underbar. Fullkomlig faktiskt. Smaken satt kvar i 40 minuter, lätt.

Meningen var att vi skulle ta oss ner hela vägen till skoaffären på Washington Street men efter jackprovandet på H&M var vi helt slut och klockan hade hunnit bli 18:00 så vi begav oss iväg till Prudential Center i blåst och regn (sån där blåst som gör att man fäller ner paraplyet eftersom det bara kan tjänar som vapen i uppfällt läge) och fönstershoppade lite till innan vi landade på Au Bon Pain till våra blöta fötters glädje.

Nu är klockan 21:00 och jag ska njuta av ljudet av regn som strilar ner på innergården blandat med det ständiga larmet från utryckningsfordon (inte så ljuvligt faktiskt) samt ta den där koppen kaffe som väntar i kaffepressen. Blir nog lite "Extra extra" på treans webtv också.

Imorgon ska jag köpa mina skor och skaka rumpa på danspasset på gymmet.

Ljuv morgon, sovmorgon.

Gick upp nyss. Visst, jag vaknade vid tio men jag har legat och dragit mig i sängen med en bok och när den var slut med min laptop.

När jag går ut i köket för att göra  fixa frukost möts jag av tre medelålders kvinnor och ett storkok. Ett traditionellt, peruanskt storkok.

Det doftar ljuvligt.

Jag fick dessutom någon typ av havregrynsdryck med mjölk och kanel som smakar himmelskt. Jag kommer inte behöva gå hungrig under de dagar som kommer.

Tacksamhet

Jag är tacksam för den här kvällen.

Det blev lite Gone in 60 seconds med vin och kaffe för att inte nämna godiset från Peru och doftljuset på nattduksbordet. Sen knackar Johannas mamma och moster på dörren och kommer in med en tallrik soppa till mig, fruktansvärt gott måst ejag säga. Emelie, vad säger du om att du och jag åker till Peru tillsammans någon gång? Det här måste ju upplevas på riktigt! :)

Sen kom Tati hem och vi satt och pratade om livet i allmänhet, drömmar, tankar, rädslor, träning osv medans vinflaskan tog slut. Hon kom hit till USA från Columbia för tre år sen och har inte varit hemma sen dess. Hon har inte fått besök heller så det var alltså tre år sen hon träffade sin familj. Jag ligger i lä, helt klart. Det slutade med att vi Youtubade traditionell musik och dans från våra länder, jag började med lite svensk folkmusik samt Kent och Lars Winnerbäck (haha, jaaa lite tradition är det allt!) och hon körde vidare med merengue och salsamusik. När vi sedan återgick till den svenska polskan kändes det lite blekt måste jag säga, det gav upphov till lite skratt...

Jag kan inte sluta tjata, men jag har fått ut så mycket av den här veckan. För en vecka sen visste jag knappt vem jag var eller varför, men nu är jag fylld av positiva känslor. Jag visste ju någonstans att det skulle ta några dagar men sen skulle det vara bra igen och det var ju sant den här gången också.

Aaaah.

Kulturer. Underbart.

Det är fredagkväll 21:00. Jag har tränat och mår gott, träningen är det enda som hjälper mot jet(s)laggandet. Johannas mamma har kommit så nu har jag provat godis från Peru samt fått en liten souvenir från Peru i form av en liten docka, måste ta reda på mer om denna lilla varelse som hänger mellan mina fönster.

Latinamerikansk musik strömmar ur högtalarna i köket där Johanna, hennes mamma, moster och deras vännina sitter och lagar mat från hemlandet och socialiserar. De pratar inte mycket engelska men jag pratar ännu mindre spanska så det gör ju inte så mycket faktiskt, kommunikationen är på ganska lika nivå. :)

Själv har jag nu dragit mig tillbaka med en kopp kaffe och ett glas rött, känner mig så tillfreds med livet. Kanske beror det på att jag lärt mig så sjukt mycket de senaste två dagarna. Plötsligt händer det... :P

Sjukt effektiv tjej

Fick mycket gjort från igår kväll tills nu. Harmoniläraplugg, gehörsplugg, midterm i harmonilära och lite annat jox. Känns ju väldigt skönt att komma hem nu och softa lite. Höll mig vaken till tolv igår också, kör på varannan dag liksom.

OM några timmar kommer Johannas mamma på besök, tror hon ska vara här en vecka, tio dagar typ, så lägenheten är sjukt välstädad. Precis som jag skulle reagerat om min mor skulle komma på besök :)

Nu: lunch.

Svett, jetlagsrester och plugg

Idag skulle jag ha haft ensemble efter meditationen men den var inställd, måste erkänna att det var ganska skönt ändå för då hann jag med att skriva ut lite grejjer (grejjer = noter från en cd-skiva jag fick av en lärare för ett par år sedan, fullt lagligt förstås). Dessutom kom jag hem tidigt och hann med en skypedejt med W innan  jag stack och tränade.

Jag tror förresten att jag skulle kunna starta en blogg om återställning mellan tidszoner, eller s.k. jetlag.
I tisdags somnade jag ju 24:00 och tyckte jag var jätteduktig eftersom det var en lite normalare tid än måndagens och tisdagens 19:30-insomningar, men när jag igår kväll gick och la mig vid 20:00 och somnade strax därefter så insåg jag att det inte är över än. Men jag försökte  att hålla mig vaken, jag lovar. Jag låg i sängen med intentionen att jag skulle läsa ett par timmar. När sen ögonlocken fick märkliga blytyngder från ingenstans efter 1 1/2 sida så bestämde jag att jag INTE skulle somna. Jag skulle ju läsa ett par timmar som jag bestämt! Så jag stirrade på orden i boken men kunde för mitt liv inte förstå vad de betydde. Jag stirrade på orden igen, ögonlocken sänktes, jag stirrade på nytt och spärrade upp ögonlocken men till slut fick jag känslan av att jag blundade fast ögonlocken var uppe.

Jag fick erkänna mig besegrad. La ifrån mig boken och släckte lampan och strax därefter föll jag i djup sömn till kl.07:00 imorse.

Nu ska jag släpa min svettiga lekamen in i duschen och därefter väntar plugg inför harmonilära-midtermprovet imorgon förmiddag. Tack vare träningen tror jag nog att jag kommer vara vaken ett tag till. Det skulle ju helt klart underlätta för mitt provresultat imorgon menar jag.

Det finns underbara ting

...i det här livet också.

Kärlek, kärlek, kärlek.


Lite indienbilder

Det ligger ute hundratals bilder på facebook men för säkerhetsskull lägger jag upp några här också.


Balkonguntsikten.


Utsikt från solstolen någon av de första dagarna då monsunen fortfarande härjade, därav molnen. Det togs dock igen senare...


Sen var det så varmt att sollotionen svettades av på ett kick.


Jahapp, så ville inte sidan ladda upp några mer bilder då.

Men några är bättre än inga och som sagt så ligger ju en hel del på fejjan från oss alla (de Nio) till er alla.


Välkommen tillbaka!

Jag har inte kunnat undgå att se att några läsare höll sig kvar även under Indienresans sporadiska inlägg och det är mycket trevligt!

Jag vill också säga välkommen tillbaka till er som nu insett att jag kommit hem och skriver inlägg varje dag som vanligt, kul att ses igen! :)

Sååå bra

Jag somnade vid 12 inatt.

Jag var vaken faktiskt, ända tills då.

Att träna kändes lätt som en plätt, var lite besviken över det faktiskt. Blir hårdare tag nästa gång.

Jag, luisa och gabriela hamnade förstås på Trident´s. Men vi satt i en annan del av stället den här gången, måste ju räknas som variation? Eftersom mitt middagsintag stannade vid tre tuggor när tröttheten istället tog över innan träningen så blev det mat, eller snarare frukost. Mycket trevligt med frukostmeny 07-24, iallafall för frukostälskare som jag.

Jag vaknade tio i sju och var så pigg att jag låg och mös under de sju minutrarna det tog för snoozesignalen att gå igång. Agnes Carlssons "Right here, right now" är mycket godkänd som väckarklocka.

Nu är det frukost som gäller, sen till skolan och förbereda massa saker. Första lektionen är kl 12 så jag har drygt 4 timmar på mig med det. Du hinner Linda, du hinner.

Jag klarar det här!

Ok, vid fem höll jag på att somna. Jag tog en liten vilostund innan jag gick iväg till gymmet klockan sju och träningen har gjort sitt. Jag kommer orka vara vaken några timmar till! Nu är ju klockan ändå snart nio och jag ska iväg och träffa Luisa o Gabriela om en stund så jag ser fullt positivt på den här utvecklingen.

Nu gäller det ju förstås att vakna imorgon bitti dårå men hä får som gå.

Tjing.

Vad ska man säga?

Det är skönt med lediga dagar.

Jag har ett nytt dejtförsök med Luisa och Gabi ikväll, får väl se om jag håller mig vaken till dess. 6 timmar kvar, puh...

Ska iväg och träna innan så det borde faktiskt gå. Det får helt enkelt göra det.

Nu sitter jag och pluggar ikapp lite gehör och harmonilära, två låtar ska jag lära mig till R&B-labben imorgon också. Inga problem.

Här har ni dem:

Carla Thomas - A woman´s love:


Natalie Cole - This will be (an everlasting love)

12 timmars sömn

Igår kväll somnade jag på soffan halv åtta. när jag vaknade halv tio såg jag att  någon hade lagat mat i köket och släckt lamporna som var tända i vardagsrummet men låtit mig ligga kvar i lugn och ro i soffan med min röda kofta över huvudet. Det var skönt. Borstade tänderna och gick och la mig i riktiga sängen istället. Vaknade klarvaken för en halvtimme sen, kl.7.

Det här kunde ju ha varit bara bra men jag hade faktiskt en dejt med Luisa och Gabriela på kvällen vid åtta och den sov ju jag över. Dessutom visade det sig att pengarna var slut på kontantkortet så jag var strandad i soffan utan möjlighet att bli väckt av dem som säkert försökt ringa. Slängde iväg ett email iallafall, får hoppas på en tidigare dejt idag så jag inte somnar ifrån den också... ;)

Kanske kanske kanske kan det här vara slutet på min jetlag. 12 timmars sömn som resulterade i att jag vaknade typ normal tid. Det är helgdag i USA idag så skolan är stängd, därför är det fortfarande lite tidigt att  vakna kl.7 men det måste ju ses som ett framsteg.

Frukost någon?

Det var visst Totomorgon idag

Child´s anthem:

I will remember

Toto - I will remember:


Ok, det blev såhär.

Jag kollade på slutet av Juno, sen vid fem gick jag upp och gjorde frukost. Då skulle johanna just gå och lägga sig, det blev lite hårdare festande än planerat där i vardagsrummet tror jag.. ;)

Nu ska här pluggas innan det bär av mot skolan. Skulle kanske gå och köpa lite mer kaffe så man kan fylla på energidepåerna men jag vet inte jag.

Måste bli busy.

Ska jag gå upp nu?

Jag gick och la mig kl.19. Vaknade vid 02. Är jättepigg. Skulle vilja gå upp nu men jag ska låta Johanna och hennes festande kompisar i vardagsrummet gå och lägga sig först, jobbigt att blanda ihop en söndagkväll med en måndagmorgon tycker jag.
Om 7 timmar har jag min första lektion. Tio över tio alltså.

Det är jobbigt med hemlängtan och jetlag.

TRÖTT

Klockan är 17:20 och jag förstår inte hur jag ska hålla mig vaken i 4-5 timmar till. Skulle lätt kunna somna nu men jag gör inte mig själv en tjänst då. Eller kanske gör jag det? Jag vet inte.

Tur att det är helgdag på tisdag så jag får en chans att vänja mig i lugn och ro vid det här konstiga dygnet. Klockan är ju fyra på måndagmorgonen just nu, kan den inte bara få vara det i USA också?

Nej du...

Jag kan inte hitta något njutbart med den här löpturen vid floden mer än att den var över efter en timme.

Jag gillar inte när det blåser motvind. Det är störande och irriterande. Löv som störtar ner mot ansiktet och drar ur hörlurarna ur öronen på vägen har aldrig tilltalat mig.

Det låter och tjuter och viner och stimulerar tårkanalerna så att det ser ut som att man har fått ett dödsbesked under de senaste 100 metrarna.

Visst, solen skiner, det är klarblå himmel, löven ligger täta över gräset och floden var alldeles blå och vacker.

Men jag kunde inte riktigt se det när ögonen svämmat över av motvind.


Ok. Jag är iallafall glad att jag sällan känner så här när jag springer. Och det var faktiskt riktigt vackert.
Det lilla jag såg.

Soliga söndag

Jag ska träna.

Jag ska lära mig låtarna idag.

Jag ska skriva assnygga lead-sheets.

Jag ska fika med Gabi och Luisa.

Jag ska smörja in min underbara solbruna hud.

Jag ska laga matlådor.

12 timmar har jag på mig innan läggdags. Borde räcka.

Godnatt

Jag såg en klasskompis från Piteå i senaste avsnittet av Höök på svt.se/play. Världen är så liten.

Inte mycket av pluggandet har blivit gjort ikväll men som Christer Björkman sjöng, imorgon är en annan dag.

Jag är sugen på frukost men jag tror jag ska sova och vakna imorgon bitti först.


Solbild från Indien.

Tankar i jetlag

Har varit ute på en tvåtimmars. På vägen bort luktade det höst, löven har lossat rejält från träden och de som hänger kvar är orange. Vackert. Det är inte jackväder än, mer kofta och halsduk kanske. 13 grader. När folk sa att hösten är lång här ljög de inte.

Jag införskaffade ny hudlotion, alg-börjes har snart gjort sitt, deo, schampo, glödlampor, tändare och parfym. Nyttighetsshopping alltså.

På vägen hem började det regna. Nu hör jag regnet landa på innergården med plaskigt läte men här inne värmer rökelse, rödvin och kaffe. Första glaset rödvin bjöd Johanna på för fyra timmar sen när jag just avslutat frukosten. Men jag har ju inget dygn så det var inga problem.

 Det är dags att packa upp och lära sig några låtar till på måndag. Och se ett par Höökavsnitt på svt.se/play.

Jet lag

Jag somnade väl vid tre i natt. Vaknade 11 timmar senare av att jag får sms från WIlliam. Så att än så länge märker jag inte så enorm skillnad från hur mina dygn brukar vara på helgerna i Boston. Däremot är det stor skillnad från de senaste veckorna då jag somnat som en stock vid elva och gått upp halv åtta. Jag gillade den dygnsrytmen, ska satsa på att få den här också.

Men nu blir det frukost, så där halv tre på eftermiddagen.

En klump i magen.

Nyhemkommen från Indien.

Efter 30 timmar på resande fot befinner jag mig liggandes i min säng i Boston med laptopen framför mig.

Boston är höstfuktigt, det ligger löv på marken och när jag kom ut från flygplatsen doftade det hav och höstkyla istället för sensommarvärmen som slog emot mig när jag landade i augusti.

Jag vill inte alls just nu. I London gick det ett flyg till sthlm samtidigt som flyget till Boston och jag kände verkligen för att smyga mig på det till sverige istället. Det har varit en helt underbar indienvistelse och för första gången efter en semester utomlands känner jag seperationsångest. De Nio, alltså vi som spenderat dessa 2 veckor i Kerala tillsammans, har liksom vuxit samman och jag känner att det kommer ta en liten avvänjningsperiod innan känslan av saknad försvinner. TACK igen Malou för den här fantstiska resan.

Sen var det oerhört smärtsamt att lämna Ella i Qatar, trots att vi är vana vid att ses periodvis för att sedan inte ses på ett bra tag eftersom vi aldrig bott på samma ställe. Ella är ju min bästaste vän.

Innan jag beger mig ner till affären och köper havregryn vill jag citera mitt innersta jag just nu:
Vad gör jag här?

India update

Looki looki, ding dong girls!

Så låter det var vi än strövar fram, haha.

Kräftan har ersätts av pepparkaka så här närmare jultid.

Monsunen har ersätts av soool och vääärme. Så varmt att vääärme kräver 3 ä:n.

De dagliga träningspassen i gymmet har idag ersätts av shopping på en enorm Coop Forumliknande sak i Trivandrum där vi hittade nagellack för 3 spänn styck och konstiga kläder som vi inte köpte. Något vi däremot lköpte var godis och chips. Mums.

Jag mår fint jag. Drack lite lite vatten idag bara så jag slängde i mig 3 liter till middagen, på riktigt. 3 liter.

Jag ska på toa nu och sen sova...


Aaah, livet är gott.


RSS 2.0