Onsdagstrött.

Hemma från skolan. Klockan är fem på eftermiddagen och jag är helt slut. Har träningsvärk i magen fortfarande efter BURN i måndags så det har varit lite besvärligt att sjunga idag, varje nytt andetag innebär ny smärta. Men ni vet hur det är med träningsvärk, det är ju liksom uppskattat också.

På lördag har jag fått en PT-tid innan jag ska åka och hämta William på flygplatsen. Det är inte personlig tränare det står för utan Physical Therapi. Jag träffade en kvinna därifrån igår som sa att jag kunde få hjälp hos de med min rygg och därigenom mina käk- och nackproblem. Jag är nämligen en sångerska som inte kan öppna käken och det blir lite problematiskt kan man säga. Dessutom vaknar jag några gånger i månaden av att jag inte kan vrida huvudet åt andra hållet utan att pressa lååångsamt men hårt. Det kan ju knappast vara ett bra tecken, eller? Och ryggen ska vi inte tala om, den har nog levt några fler liv än mitt 25-åriga.

Jahapp, då har jag fått ömka mig lite då. Men ni vet att då är det bra med träningsvärk, för man glömmer sin vanliga smärta för en stund. :)

Så här såg det ut på väg hem från skolan för en stund sen:


Ni ser, så värst exotiskt jämfört med Piteå är det ju inte här i Boston så här års.



Kommentarer

Hej! Skriv gärna något här:

Jag heter:
Kom ihåg mig!

Min e-postadress är: (kommer inte visas på bloggen)

URL/Bloggadress:

Det här är min hälsning:

Trackback
RSS 2.0