niskalainen

Igår bestämde jag mig för att föra dagbok på Gretas mattider över ett dygn eftersom de ändå  blivit hyfsat regelbundna. Så här blev det:

1:45, 4:45, 8:45, 10:45, 14:30, 17:00, 18:00, 19:00, 21:45, 23:30. Allt som allt tio matgånger. Därmed inte sagt att det bara är tio amningstillfällen, det sena nattmålet till exempel är lätt tre amningstillfällen på mellan 10-25 minuter vardera och så kan det även vara dagtid. Det är väl bara de där målen mellan 17-19 som är "enkelmål", säkert därför de blir så täta...

Intressant va? :-) Jag har inte delgett er bajskonsistensen än så var inte så förskräckta.

Idag har vi haft besök av Dijana, det var väldigt trevligt att sitta och prata om allt möjligt som har med såväl föräldrarskap som andra saker i livet att göra. Jag hoppas vi får många fler tillfällen till sånt! Greta slocknade som vanligt så fort vår gäst steg innanför dörren och vaknade till för en matslurk strax innan Dijana skulle gå. Verkar som att Greta spar sina vakna timmar till mamma och pappa än så länge, förmiddagar och sena kvällar är höjdartider att vara vaken på just nu och hon charmar oss stort varje gång :-)

Missförstå mig rätt, jag och William har det jättebra tillsammans. Men det finns helt enkelt vissa behov som vi haft problem att kunna tillgodose den andra. Därför har vi tagit gemensamt beslut på att bjuda in en ny deltagare till vår relation och vårt hem. Jajemen, ni har gissat rätt - vi har numera tvättmaskin. FAN vad SKÖNT! :-) Den är dessutom installerad, en rolig historia i sig. Igår hade vi besök av Anton, Jenny och lilla Signe. Ungefär samtidigt kom elektrikern och installerade tvättmaskinen och William fick hjälp av Anton med det som kallas vattenkoppling eller vad det nu kan tänkas heta, och det blev dags för jungfrufärden (hos oss alltså eftersom maskinen är begagnad). Ett par minuter in i programmet kommer William på "men, ska det inte vara något ut i avloppet också?". Det var ju tur att han kom på det så pass tidigt... det slutade med att de fick åka till biltema och köpa ett sånt där plasttvättmaskinsavloppsrör som räckte ända vägen till avloppet och nu fungerar det hur bra som helst att tvätta. Åh så skönt att slippa fundera på tvättstugan som man måste boka typ en vecka i förväg, minst...

Idag ska vi iväg till Gullmark på kalas, Gretas kusin Lovisa fyllde fem år i torsdags och Lovisas pappa fyller år idag så det finns anledning att fira!

Ute har det kommit ett litet svagt snötäcke men det kommer nog inte bli särskilt långvarit. Än är inte vintern här för att stanna, även om vi ställer om till vintertid imorgon...

För en vecka sen när vi var på BVC vägde Greta 3300 g och var 50,5 cm lång. Hennes födelsevikt var 3100 g och hon var 49 cm. Idag vägde Greta 3600 g och hade vuxit 1 cm, 51,5 cm lång var hon idag :-) Härligt att hon verkar växa som hon ska, det förklarar en del av hennes knorrande också. Natten var inte lätt, vet inte om jag fått någon ordentlig sömn alls faktiskt och knappt Greta heller. Hon hade värsta äta-dygnet igår så det var nog mycket som pågick i magen... I vilket fall var hon nog lika trött som sin mamma när vi kom till BVC vid nio i morse, för hon sov som en stock när det var dags. Så här såg det ut då:

Nu är det hög tid att försöka sova lite känner jag. Dimpen har börjat stiga upp till normal nivå och jag börjar känna hopp för livet igen. Imorgon ska jag och greta promenera ner till jobbet förutsatt att det inte regnar lika mycket då som det gör nu, Greta måste ju få visa upp sig för lite elever och kollegor :-) Det ska bli spännande att se i vilket skick jag själv kommer vara när klockan är halv nio imorgon bitti, grötig i hjärnan som igår eller ganska pigg som i morse?

Godnatt på er!

Så kom kvällsdimpen. Jag blev tvärlåg och känner lite lätt panik över ensamhet, mammaledighet, sysslolöshet, otillräcklighet och massa andra -heter. Suck. Men om en kvart är det säkert bättre igen, det ingår liksom i hormonpaketet det här.

I övrigt vill jag bara berätta att ärret från kejsarsnittet är ascoolt och jag kommer vara häftigast på beachen 2011.

Haha, jag kanske är lat eller bara världens mest mysberoende mamma men i natt löste jag amningarna och sömnen på ett (för mig, jag betvivlar inte att detta gjorts mååånga gånger förut av andra mammor) innovativt sätt: när jag ammat (i soffan) och lagt upp Greta på axeln för att rapa så dröjer det inte länge innan hon somnar och då gjorde jag detsamma, det är det absolut mysigaste i världen att ha Greta snusandes mot axeln och funkar bättre än all världens sömnpiller på mig... I vanliga fall brukar jag bara slumra till lite en stund och sen gå tillbaka med henne till sovrummet och passa på att sova lite till i sängen innan det är dags igen, men i natt hann jag inte dit. När jag vaknade till i soffan hade det nämligen gått typ över två timmar och Greta var hungrig igen så det var bara att slänga fram bröstet och köra. Så fortgick hela natten (men jag hann få en timmes sömn i sängen på morgonen) och jag måste ha fått sjukt mycket mer sömn av att slippa transportsträckan mellan soffan och sängen för jag känner mig rätt pigg idag faktiskt! Men det är klart, det är faktiskt skönare att sova i sängen så vi får väl se hur jag löser det här i fortsättningen. :-)

Jag känner mig otroligt lyckligt lottad över livet, vad har jag gjort för att förtjäna allt detta egentligen? Fick dessutom prata med Ella, Gretas gudmor och en av mina bästa vänner, igår och det gav verkligen en energiboost till själen. Snart kommer hon upp och hälsar på och det gör även Gretas mormor och morfar som inte träffat henne IRL än. Underbart ska det bli!

Idag är jag inte pigg. Jag antar att min hjärna som bäst håller på att ändra skepnad till något liknande den havrevälling jag åt till frukost i morse, mosigt värre. Inte för att det var något fel på frukosten men jag skulle inte ha något emot att få behålla lite arbetande hjärnceller däruppe i huvudet, enligt en artikel mamma mailade mig blir kvinnor smartare av att föda barn fast jag undrar om inte sömnbristen gör att det ändå går plus, minus...minus. Greta tajmade iallafall frukostamningen lagom med Williams frukosttid så han ordnade frukost åt mig också. Det var riktigt mysigt att få sitta tillsammans innan han for iväg till jobbet. Rostat bröd med brie är inte direkt något jag brukar få till frukost heller så det var ju en bonus ;-)
När William stuckit till jobbet tog jag med Greta till sängen och somnade om. Ett par timmar senare vaknade vi till och då hade Greta verkligen prime time, det är så himla mysigt när hon är vaken och man får umgås med henne när hon undersöker världen med sina nyfikna ögon. Jag blir verkligen full i skratt av hennes minspel, hon kan gå från E.T till gammal gumma på en halv sekund och hjärtat bara smälter! :-)

Nu börjar Greta vakna till här, när hon är mätt och nöjd nästa gång ska vi ta oss ner på stan är planen. Det borde bli en lagom dryga femkilometerspromenad och så tar vi buss hem. Jag lärde mig i söndags att inte överdriva... Det är skönt att ha satt igång med amningen igen så jag kan känna mig lite mer portabel än när det bara var flaska och pump som gällde, så länge det finns någonstans att sätta sig och amma så är det ju bara att köra när hon blir hungrig.

En kopp kanelkaffe på det?

Jag är så sjuuuukt glad att jag tog den här amningspausen och pumpade istället. Trots att internet är fullt av skräckpropaganda som säger att man absolut inte ska mata med flaska om man av olika anledningar (t.ex. såriga bröstvårtor...) behöver pumpa ett tag. Det kan göra barnet "tuttförvirrat" och gud vet vad. Alternativet skulle enligt dessa "profeter" vara att pumpa ur och mata med kopp eller sked, men herregud känner jag bara. Som att det inte är tillräckligt med jobb att pumpa, är inte det viktigaste att hon iallafall får i sig bröstmjölk om man nu har möjlighet? Det var iallfall väldigt jobbigt för mig att komma fram till att det nog skulle vara okej att jag inte kunde amma för tillfället men med stöd av omgivningen (och då främst ett telefonsamtal med mamma) tog jag iallafall beslutet att göra så här.
Och nu har hon fått bröstmjölk på flaska de senaste fyra dygnen och idag var det dags att "nypremiär"-amma henne med läkta bröst. Jag kan bara säga att det här var det bästa jag gjort! "Tuttförvirrad" my ass, inte Greta inte (nu säger jag inte att det aldrig händer andra barn, men det var som hon på bvc sa, vi måste ju ha lite tilltro till att Greta också att det kommer gå bra). Min ringa erfarenhet av amning hittills har varit att amning gör om inte alltid skitont så iallafall ont men idag blev jag motbevisad. Det gick hur bra som helst och Greta är supernöjd! Det är hennes mamma också... tänk vad skönt att slippa pumpen var tredje timme... :-)

Greta och William tog söndagssovmorgon

Imorgon börjar William jobba igen och sätter därmed ett litet, litet hål på den rosa bubblan som hållit oss skyddade från omvärlden de senaste två veckorna. Det ska bli spännande att ta sig an det här med mammaledighet fullt ut, utan att ha William i närheten under tiden. Fast han kommer ju faktiskt hem när han jobbat klart så det ska nog gå fint ändå :-) Värst tror jag det är för honom, han känner sig väl sådär halvsugen eller inte sugen alls på att börja jobba igen.

En spännande sak inför morgondagen som väntar mig och Greta är att återuppta amningen eftersom mina såriga bröstvårtor äntligen verkar ha läkt ut eller åtminstone så gott som. Vi har pumpat ur och matat från flaska heltid sen i torsdags eftersom det bara var ångestladdat att amma på grund av smärtan i de blödande såren... Men jag saknar verkligen att amma och hoppas det ska gå vägen den här gången, det börjar bli lite väl drygt att pumpa bröst också hur roligt det än må låta, haha.

 

Nu ska jag ta och göra iordning mig innan Greta vaknar och bestämmer sig för att det är dags för kvällsslurken, den brukar kunna ta mellan 2-4 timmar så det är bara att ladda. :-) Tänk ändå att ingen kommit och hämtat henne än, det verkar som att jag och William får behålla vår älskade lilla skatt! ;-)

 

 

Kan ett blogginlägg vara behagligare att skriva än med en femtondagarsbebis sovandes mot axeln? Skulle inte tro det! :-)

Greta.

Idag for William iväg till vindeln för att köpa tvättmaskin som han hittat på blocket. Innan vi fick barn gjorde jag vissa försök att presentera idén att införskaffa en sån men det gick inte hem helt hos min älskade sambo som inte riktigt såg problemet att gå ner till tvättstugan med bebben. Men en och en halv timme efter att vi kommit hem från BB, ungefär samtidigt som handdukarna han köpt på jysk samma dag  började kastas ner i tvättkorgen i en strid ström, hade han ändrat inställning. Kors i taket, learning by doing ;-)

Jag kom iallafall på den fantastiska idén att gå ut på en promenad i det strålande vintervädret under tiden han var iväg. Det dumma var att jag tyckte "lilla" rundan runt nydalasjön (8 km plus nånting) var en lagom tur. Nog för att jag tappat 14 kg på två veckor men jag har ingen kondis eller muskelstyrka att skryta med direkt och efter typ halva sträckan tyckte jag det var nog. Men det var bara att gasa på och ta sig runt. I fortsättningen blir det nog max 5 km/promenad, hellre ett par om dagen i såna fall. Får ta revanch på nydalarundan om några veckor och se om det känns bättre då. Men solen sken och det var sjukt vackert med allt det vita och isen som börjat gro så jag led inte avsevärt.
Greta sov som en stock i vagnen och vaknade bara till framemot de sista kilometrarna men det löstes med napp (eller tutte som de kallar nappen här uppe, har aldrig hört något värre. Tutte för mig är lika med bröst men tydligen är jag den enda människan på jorden som tycker så, eller??) och vi kunde ta oss hemåt utan avgrundsvrål från den lilla.

 

Lite fundersam min efter promenixen runt nydalasjön...

 

 

Jag har ändrat design på bloggen, tog faktiskt den tapet vi har som fondvägg i vardagsrummet. Om bloggen inte är turkos för er så klicka på uppdateraknappen så dyker det upp. Om ni läser det här på facebook får ni väldigt gärna gå in på originalsidan, dvs min blogg http://niskalainen.blogg.se. Betydligt finare än det som länkas upp på fejjan, jag lovar.

Jag känner mig lite ringrostig i bloggandet, det var ju trots allt över åtta månader sen sist så ha tålamod. Snart kommer blogginläggen vara läsvärdiga igen. Hoppas jag.

Nu ska vi iallafall snart iväg till BVC för vägning av lilla Greta, sen får vi se vad den här dagen bär med sig. Än har det inte snöat här i Umeå och eftersom William ska fixa vinterdäcken idag hoppas jag att det blir lugnt på vägarna eftersom han ska köra till Gullmark och fixa det. Skillnaden här uppe vid halka brukar vara att folk kör lite lugnare om man inte har vinterdäck, nere söderöver verkar det som att folk kör mer efter datum än efter väglaget. Typ "det är ju inte dags för vinterdäck än??"-attityden. Eller?

Jag har bestämt mig - bloggen ska leva igen!

Av någon anledning så upphörde mitt bloggande tvärt i början av februari i år. För ett par veckor sen bestämde jag mig för att fräscha upp den igen och sätta fart på bloggandet på nytt men helgen det skulle bära av (9 oktober) bestämde sig vår dotter för att komma till världen tre veckor för tidigt så planerna lades på is igen. Men nu, mina vänner, skriver jag det här inlägget som en förhandstitt på mitt nygamla bloggande.

Hoppas vi ses här inne många gånger i framtiden!