Hört i veckan!
Den här veckan har nya ord och meningar riktigt sprutar ut ur Gretas mun!
Min och Gretas konversation i söndags: Greta (lägger sig och myser i sängen när jag vaknat: "Är bäääbis".
Jag: Jaså, är du bebis?
Greta: Skaffa dig en bebis!
Vad svarar man på den liksom? :-)
Igår när vi stod och väntade på färjan till Norrbyskär stod det två båtar till bredvid färjan. Plötsligt frågar Greta: "vilken båt åkar vi?". Det var bara att svälja förvåningen och svara: "vi ska åka med den där båten (pekar)". Och "åkar" är en fullkomligt logisk böjning av verbet "åka", enligt mig.
Idag åt vi middag hos Gretas mormor och morfar och när jag frågade om hon ville ha sylt på pannkakan sa hon "nej tack". Sen körde hon på nej tack istället för nej som hon annars brukar säga.
Den här veckan har även "din" och "min" duggat tätt, med betoning på "din". Det är inte helt lätt att förklara din och min för en nästantvååring. Så när William kommer och kramar om mig och Greta förtvivlat skriker "Nej! DIN mamma" (mammigheten växer förstås i symbios med det plötsliga användandet av ordförrådet), har William gjort den pedagogiskt geniala förklaringen "du menar 'min mamma' "? " NEJ! DIN mamma!"...ja, ni fattar.
Greta har även kommit igång rejält
med sång och musiklyssnande. "Var är tummen" sjunger hon på flera gånger om dagen, och även förskollärarna berättar hur mycket hon sjunger om dagarna på dagis. Hon uppskattar även att lyssna på musik och säger "mera musik" när en låt tar slut. Härom morgonen lyssnade vi på Idas sommarvisa säkert sju gånger på raken vid frukost.
Greta 23 månader!
Idag blir vår skrutta 23 månader. Hur sjukt är inte det? Det betyder att hon blir två år snart - TVÅ ÅR!
Hon har gått fyra veckor på förskolan hittills och den här veckan har hon verkligen börjat stortrivas känns det som. Jag får tigga åt mig en hejdåkram när jag lämnar eftersom hon redan är på väg in och hon har lärt sig namnen på massor av barnen på sin avdelning. Hon har satt igång att räkna och pappan har bevittnat att hon tycks besitta räknekunskaper upp till och med siffran tio (10). Ett till fem är starkast, siffran sju är svårast. Men nån gång slutade William räkna vid siffran åtta och då sa Greta nio. Jodåsåatte.
Greta firade 23-månadersdagen med en enmansshow på coops mejeriavdelning. Vi skulle inte handla men vi hängde med mamma och pappa som är uppe i västerbotten igen för att bo i svärföräldrarnas lillstuga medans stambytet (=kaoset) pågår i deras lägenhet hemma i berga. Greta var i gasen redan från start, och de två bananerna och tryckte i sig från "varsågoda alla barn, vi bjuder på en frukt"-korgen gav den korta en extra skjuts anar jag. Mejeriavdelningen på coop är inget ställe vi hänger på så ofta, laktosintoleranta mjölkundvikare som vi är. Men om jag säger så här - den är stor. Mycket golvyta. Lite eko. Som en världsscen för en nästantvååring att husera och domdera i. Dessutom kan man gå och sortera lite bland kräft- och räkostarna sen, ett jobb hon tog på största allvar. Och publiken byts ut hela tiden! Ingen tid att spilla, bäst att showa lite till.
Igår berättade William att han hade frågat Greta om hon tyckte mamma och pappa skulle skaffa en bebis. "Då växer den i mammas mage och sen kommer den ut därifrån", förklarade William pedagogiskt. "Bebis, gå UT!", hade Greta snappat upp. Det måste ha sett hysteriskt roligt ut när hon pekade mot ytterdörren. Förtydligande: William förde en ren hypotetisk konversation med Greta. Det växer ingen bebis i Gretas mammas mage.
Älskade gullunge som firar 23-månadersdagen med att få ett gäng ärr över näsa och mun efter ansiktsplasket i lekparken imorse.
Men du kanske ska starta en matblogg? sa maken.
Ja, det kanske jag ska. Jag har tänkt på det väldigt mycket eftersom jag har ett nästintill besatt förhållande till mat, kost och kombinationen mat/hälsa/miljö/hållbarutveckling/hållbarvardag.
Men jag vet inte var jag ska börja. Och det finns så många bra matbloggar redan. Och jag, jag snor ju mest recept från andra nuförtiden (men inte utan att tala om källan förstås!), så är jag då verkligen värd att ha en matblogg?
Och sen är det ju inte bara maten heller, utan hållbarheten. Hållbarheten vad gäller miljö, förstås, men även hållbarheten vad gäller att hitta en inställning till kost och motion som funkar i vardagen - det livet som pågår just nu och för ingen annans skull än ens egen.
Till exemepel: jag älskar att springa. Jag ÄLSKAR att springa. Men när det börjar handla om "bättre resultat än förra året" och "hålla igång träningen för att omgivningen förväntar sig det (vilket inte är så konstigt eftersom jag, som sagt, älskar att springa)" så strejkar jag. Jag strejkar från löpningen, fullt medveten om att det är vad jag behöver för att hitta tillbaka till att löpträna för min skull. I det tysta. Inkognito. Min privata kärleksrelation som ingen annan har att göra med.
Löpstrejken har inneburit oräkneliga timmars promenerande under sommaren istället, i vått och torrt. För jag älskar även att GÅ. Och med alla dessa mil i kroppen kan jag konstatera att nu är jag redo att dela med mig av min nivå av vardagsmotion. Inte för att visa hur "duktig" jag är, för det behöver jag inte höra. Inte för att sätta press på mig själv att hålla nivån uppe, eftersom nivån redan är etablerad. Möjligtvis för att kanske inspirera, konstatera och dokumentera hur det ligger till just nu. Så här är det:
Varje dag vill jag vara i rörelse för min kropp förtjänar det
Yoga 10 minuter om dagen ger mig mer energi och tillfredställelse än yoga 90 minuter, en gång i veckan
Fem kilometers promenad är en kort sväng, en liten välförtjänt energikick
När vi börjar komma upp mot 10-15 km promenad slår jag på runkeeper
Väldigt få fysiska aktiviteter kräver speciella kläder
Jaha. Så hur blir det med den där bloggen då?
När ammandet verkligen kommer till användning
Nu på förmiddagen mötte jag och Greta upp med Fanny, Felicia och deras mamma Lisa. Vi gick till en lekplats i närheten och just när vi skulle till att börja packa ihop oss och bege oss hem för lunch och middagslur så snubblade Greta och landade pladask med ansiktet i backen. Hon blev förstås jätteledsen och förutom snoret som rinner ikapp med tårarna fylldes munnen av blodblandat saliv. "Amma där, amma på bänken!", grät Greta och pekade mot bänken. Så efter att jag torkat av det värsta i ansiktet knäppte jag av mig jackan och satte mig och ammade min ledsna dotter på en bänk i höstsolen. Greta tog djupa klunkar och jag kände hur hon blev lugn i kroppen (och jag blev lugn med henne). Sen ville hon sitta i vagnen med tutte, snutte och filt och fem minuter senare sov hon. Hon sover fortfarande och jag är så glad att jag kunde hjälpa henne på det sättet där på lekplatsen idag.
Söndagmorgon
Efter lite Pingu på datorn (läs: yoga för mamman), frukost och bokläsande är det dags att gå ut. Först ska vi bara sortera böckerna. "Den ska ligga där, den ska ligga dääär, en to te fya fem"...
En vecka glutenfri...
...och ja, vad ska jag säga? Svårt är det ju inte. Det mesta är ju glutenfritt och så länge det existerar något som heter kakao i världen så behövs ju inga bullar heller ;-)
Jag brukar ju bli trött på eftermiddagarna (ca kl.14-16) men det har jag inte blivit den här veckan. Mycket grönt har det blivit, särskilt vid lunch och om det är det eller glutenfria kosten som gör det (eller kombinationen) struntar jag i. Jag mår bättre i magen och är piggare under dagen, och det är det enda som spelar roll.
Sen tror jag ju helt enkelt att en gluten- och mjölkfri (eller åtminstone friare) kost gör att åtminstone jag äter mer varierat. Vad är mer varierat än frukt och grönt, där sammansättningen inte är 100% densamma hela tiden?
Så ja, jag kör vidare på det här glutenfria.
När lokala Ica bjuder på grillat...
...går mariehemsborna man ur huse :-)
Glashuset fredag kl.16:00!
För tre veckor sen fick jag äran att ta över Generationskören som ni kan läsa mer om
här.
Det är en rockkör för pensionärer, och det ingår ett kompband bestående av musikskoleelever - därav namnet Generationskören. Det är ett sanslöst roligt gäng alltså, eller gäng och gäng, de är typ 70 pers på varje rep... :-)
På fredag har de skivreleasekonsert då de släpper sitt andra album, och konserten äger rum på Glashuset här i Umeå. Så det blir till att stå framför spegeln och övningsdirigera lite till dess... Konsert nu på fredag kl.16:00 alltså, välkomna!
Chokladmousse, näääästan raw.
Banan. Avokado. Carobpulver. Raw kakao. Kakaonibs. Jordnötssmör. Mixa.
Gluten- och mjölkfri
Jag har bestämt mig för att köra Projekt: Glutenfritt. Jag vet sedan tidigare att magen blir stabilare av att jag håller mig glutenfri. 48 timmar har jag hållit på än så länge och under de 48 timmarna har jag inte haft magknip en enda gång, vilket jag vanligtvis får efter morgonkaffet. Jag har inte heller varit särskilt sugen på kaffe, vilket jag tror beror på att jag inte ätit något bröd. Jag har inte heller haft något sötsug, vilket jag tror hänger ihop med minskade kaffesuget, vilket jag tror hänger ihop med...ja, ni fattar. Jag är inte direkt kaffe, bröd eller sötsugen hela dagarna i övrigt heller, men jag har ju en mage som är snabb på att klaga när saker och ting inte riktigt stämmer och jag blir ofta trött på eftermiddagstimmarna.
Att vara så mjölkfri (MJÖLKfri alltså, inte endast laktosfri som en del får för sig) som möjligt har jag varit i snart ett år, och den skillnaden jag kände i början håller i sig. Jag är inte uppblåst, behöver inte springa på toa flera gånger om dagen och jag får inte alls samma typ av blodsockersvängningar som jag fick när jag åt massa mjölkprodukter.
Trots att jag i mångt och mycket minimerat mjölkprodukterna i mitt liv så passar jag på att ta bort även dem helt i samband med Projekt: Glutenfritt. Mitt mål är helt enkelt en balanserad mage, för där tror jag mycket annat som behöver balanseras utgår ifrån.
Jag är ju mycket för att hitta naturliga ersättningar och undviker helst produkter som sojagrädde och sånt (ingredienslistan på såna produkter är lååång), så det dyker nog upp lite recept här så småningom.
Yogagröt
Bästa, godaste gröten.
Holy Shit.
Testar blogg.se:s app.
Tredje gången gillt? Ja. Jag har testat den förut och snabbt raderat den när den svikit mig. Men funkar det här kommer jag komma in i bloggandet igen med en rasande fart!
Att amma en nästantvååring
Om en vecka och en månad fyller Greta två år. Jisses, säger jag bara. Och i stort sett varje dag är jag så tacksam över de sajter och bloggar jag snubblade över i början av mitt föräldrarskap, och hur dessa gav mig modet att följa den känslan jag hade. Om jag minns rätt var jag många gånger ute och surfade efter svar på frågan "okej, jag fattar att man inte bör sluta amma före 6 månader men finns det någon ålder man
måste slutat amma?". Det, och det faktum att jag bar i sjal ledde mig in på bloggar som
Amningsbloggen,
Vilda Barn (dåvarande Höstlycka),
Amningshysteri,
Avanai,
Sagogrynet och
Audhumble, för att nämna några. Och jag och Greta har fortsatt vår amningsresa, trots den där smärtsamma första månaden med såriga bröstvårtor, tårdrypande amningssessioner, bröstpump, mjölkstas och välmenande kommentarer som "det blir bra barn även om de får ersättning som bebisar" eller klassikern "alla kan inte amma". Men vi kunde, och det tackar jag min envishet för (samma envishet som vi nu ser spår av hos vår älskade unge, anar jag. Maken är ju inte heller något mjäk direkt).
Jag är tacksam för jag har förmånen att höra mitt barn säga "amma i soffan" när jag kommer hem från jobbet eller hämtar henne på dagis (jo, de har en soffa i hallen på dagis också. Perfa). Halvt sömndrucken under läggningen säger hon "amma andra bröstet" och då vet jag att nu är det inte många minuter kvar innan hon sover gott. "Amma DÄR", säger hon rätt som det är och pekar klart och tydligt på bröstet hon vill amma ifrån. Hon har börjat låtsasäta från bröstet också, det ser sjukt roligt ut. Hon tar helt enkelt handen och låtsasplockar mat från bröstet med det obligatoriska efterföljande "nomnom":et. Eller så ammar hon bara en slurk för att sedan pussa bröstet och hoppa ner på golvet och fortsätta leka. Vissa nätter blir jag galen eftersom hon har en tendens att amma den sista eller de två sista timmarna före uppvaknande. Och då kan hon vilja byta bröst väldigt frekvent, vilket resulterar i att jag inte riktigt hinner somna om emellanåt. Men amningen är en så naturlig del av vår vardag att det inte är något jag tänker på längre. Om det inte funkar för mig att amma just när hon vill så kan jag säga det, eller om jag hellre vill amma på köksstolen än i soffan eftersom jag vill snacka med William medans han diskar eller nåt. Jag sitter här och skriver och inser att jag inte har koll på när hon ammat idag, bortsett från när hon skulle sova för en timme sen. Jag vet bara att jag ammat henne.
De dagar då hon inte vill äta mat utan bara ammar är oerhört sällsynta, men när de inträffar beror det i 100% av fallen på samma sak: hon är j-vligt hård i magen.
Tappra läsare...
Några hänger tappert (tålmodigt?) kvar här på bloggen. Jag har hur mycket som helst att skriva om känns det som, och jag antar att det är just det som gör att jag inte kommer till skott. Det känns som att jag vill få ut allt på en gång och då kommer man kunna promenera till månen läsandes mitt blogginlägg. Men så loggar jag in på blogg.se och ser att de ändrat och fixat till all oigenkännlighet - perfekt! Då kanske det blir den där nystarten jag behöver. För jag längtar så himla mycket efter att skriva igen.
Jag vill skriva om barfotalöpning, om gluten- och mjölkfri kost, om vardagsmotionens hemligheter (kan sammanfattas så här: minsta möjliga motstånd = största möjliga vinning), om Greta som numera går på förskola sen tre veckor tillbaka, om jobbet jag skulle haft men av yttre omständigheter inte kunde få och de tre (3!) jobben jag fick istället. Jag vill skriva om musik, inspiration, recept, magknipsfria dagar och stresshantering. Och självklart vill jag skriva om mina erfarenheter av att amma en nästantvååring.
Jag har helt enkelt en himla massa att pyssla med här på bloggen.
