Mellandagar.

Imorgon åker jag och Greta 12 mil t o r över dagen och hälsar på Ella, en av mina två världsbästa vänner a.k.a Gretas gudmor. Det ska bli underbart, ljuvligt och alldeles tokroligt att träffa henne igen, det är alltid för länge sen. Dessutom gjorde hon ju det där stencoola att rent spontant, efter en ridsemester på island, bara stanna kvar tio veckor till och jobba på en hästgård. Så jag ser fram emot att höra ALLT. Åh vad kul det ska bli!

William får det också roligt, han ska ha slappdag här hemma hos mina föräldrar. Förutom det ska han vara slavdrivare, han och min svåger ska nämligen gå på gymmet vilket de gjorde igår också. W har liiiiite mer erfarenhet av gymträning än svågern (som hade problem att sätta på sig tröjan imorse). När William öppnade julklappen från min mamma som visade sig vara ett presentkort på fem träningstillfällen på friskis här i berga utbrast min svåger "tur det inte var till mig, det hade verkligen varit att slänga pengar i sjön!". Så jävla klockren kommentar av någon som sitter en och en halv meter från sin svärmor och bara några minuter senare får en identisk julklapp... ;-)

Idag var vi i täby centrum och reahandlade. Det värsta var att hitta parkering, jag gjorde den där då man slänger sig ur bilen i farten för att ställa sig på en parkering som vi väntat länge på (gubbe med merca som backar ut = lång väntan) men håller på att förlora till en stor SUV som tydligen tycker den har företräde till allt. Men där stod jag, ha! ha!. Greta somnade som en stock fem minuter innan vi var framme men vaknade som en kanon när jag lyfte upp henne för att knyta in henne i sjalen. "Brum! Brum!", var hennes ord, vilket kan förklaras av ett par hundra bilar i hennes synfält som inbegrep hela vårt plan i parkeringshuset.

William skulle leta skjortor på carlings och jag och greta hängde med. Varje gång jag går in på carlings känner jag mig så himla töntig! Plötsligt ser jag mig själv utifrån, i kläder från h&m med noll rock what so ever. Jag tycker de har snygga kläder men jag tycker inte jag förtjänar att vara där inne eftersom jag inte uppnår den coolhetsfaktor som krävs för att köpa något därifrån. Men idag vågade jag mig faktiskt på att köpa tre linnen (rea). Det känns som jag brytit ny mark här. Medans W provade skjortor hann jag också med att göra den där då man håller ett plagg man kanske tänkt köpa i handen, pratar i mobilen och har en bebis i långsjal på magen och känner ett plötsligt behov av att gå ut ur butiken och prata klart utan att behöva ha musiken dånande i andra örat. Men vet ni vad? Det piper lätt om en då.

Årskrönikan börjar ta form...

...men till dess bjuder jag på en bild från 2011. Det här är från 6 augusti, alltså min och Williams bröllopsdag. Klockan är sent på kvällen, middagen är över och festen är i full gång. Jag sitter och pratar med långväga musikhögskolevänner. Och Greta, var befinner hon sig? Sovandes i den hemmasydda kortsjalen förstås. Matchade mig utmärkt, möjligtvis stod hörselkåporna ut lite men det var ju liveband för tusan.


Brum brum bruuuUUUUM!

Gretas första julafton bestod mest av sömn. Gretas andra julafton var det inte mycket av den varan, shit vad hon var på bra humör! Om vi säger så här, hon vaknade 09:00 och somnade 01:30. Däremellan sov hon totalt typ en timme och fyrtio minuter, man kan ju inte sova bort julafton liksom. Julklappar togs emot väl, särskilt de med hjul. Mitt i den 2 1/2 timmes långa julklappsutdelningen (som Gretas åttaårige kusin skötte med bravur) tog vi (Greta) en middagspaus som bestod av leverpastej, potatismos och köttbullar. Efter att ha skyfflat in en STOR portion var det bara hålligång igen, grymt imponerande! Har små barn någon slags cellfördelning som gör att allt blir till energi upphöjt i hundra?

I övrigt har den här veckan bestått av gåträning, gåträning och gåträning. Hon är grymt stadig nu. Greta avgudar sin mormor och morfar men det var William som fick Veckans Reaktion när han kom ner hit i torsdags. Hela torsdagen hade Greta övat på att applådera, det var dagens uppgift om man säger så. Så när W plingar på dörren vid halv tio-tiden på torsdagkvällen tar jag Greta i famnen och går och öppnar. När Greta ser W spricker hon upp i ett STORT leende och drar av en applåd. Skitsöt! Applåden följdes åt av ett par nävar som skakade i luften i, vad det såg ut som, ren och skär extas.

Något mer som har hänt den här veckan är att Greta blivit ännu tydligare med ja och nej. Imorse frågade William om Greta ville ha bananen varav hon svarade ett kort men tydligt "ja" och nickade med huvudet. Nej brukar låta typ "eum, dä" och möjligtvis lite huvudskakning. Men mest av allt hör vi brum brum bruuuuuum och kacko. ;-)

En till grej jag måste berätta om är när vi var hos Ann-Sofie på lilljulaftonsgröt i fredags. Ann-Sofie har en skitsöt katt som Greta blev störtförtjust i, hon pekade på katten och jamade (alltså aaaaaaaaaaaa upp och ner). Kissen intog sin trygga plats högst upp i sin klättermojäng, vilket innebär att hon låg närmre taket än golvet. Då tittade Greta upp, pekade på henne och sa "kakaka!". Kisse uppe i taket blir tydligen fågel.


God jul, glad påsk, trevlig midsommar!

Note to self: Nästa gång du spenderar lilljulafton hos en god vän som bjuder på smarrig tomtegröt och du glömt de nyinköpta laktasenzymtabletterna i bilen, var inte lat. Gå ner och hämta dem. Julaftonsmorgonen blir betydligt behagligare då.


En särskild julhälsning till audhumble (ps. stort grattis till toadie!ds.) och amningshysteri: jag drömde om er häromnatten. Det var väldigt märkligt  faktiskt, hela historien var underlig samt att jag aldrig drömt om bloggare jag inte känner förut. Jag är inte knäpp (tror jag), möjligtvis bara lite överkreativ i sömnen eller nåt.


Och till alla fina julaftonsläsare som inte vill ge sig till känna: en riktigt god jul!


Nu tar vi jul!

Imorgon bitti flyger jag och Greta till sthlm för att börja känna av julen i åkersberga hos min familj. Det ska bli ljuvligt! William jobbar fortfarande och kommer ner på torsdag då han även tar med min dator, så nu tar jag några dagars bloggvila (men det kommer säkert något litet smsblogginlägg...) från köttdiskussioner och annat.

Ta det lugnt, alla kära!


Jag är inte vegetarian...

...även om jag kallat mig det en lång tid. Jag slutade äta kött och fisk/skaldjur för elva år sen, när jag var 16. Ett år senare saknade jag sushi så jag höll på att avlida så det var bara att sätta igång med fisk och skaldjur igen. För ett par, tre år sen började jag äta kyckling för att jag saknade det så mycket, smaken, konsistensen och allt det. Samtidigt hade jag ruskigt dåligt samvete över att jag åt det eftersom kyckling säljs för skampriser och i skammängder och det mesta är skamkvalitet. Ja, skamligt med kyckling helt enkelt. Så senaste året bestämde jag att vi bara skulle köpa ekologisk kyckling. Eftersom den kostar 95 kr/kg och oftast väger kring 2000 gram så blir det en redig kyckling i ugn när det väl händer, men det är betydligt sällsyntare med kycklingmiddagar här hemma, vi är verkligen inte gjorda av pengar. Skitbra tycker jag, för när jag äter den där kycklingen är den uppvuxen och sedan lagad med så sjukt mycket kärlek att det räcker förmånga veckor framöver.

Så nej, jag är inte vegetarian. Men jag äter mestadels vegetariskt och numera även väldigt mycket veganskt eftersom jag mår så himla bra när jag skurit ner på mejeriprodukterna. Och jag äter inget rött kött överhuvudtaget. "Men älg är ju bra kött, det borde du ju kunna äta!", säger svärmor (jägaren i familjen) som delar mitt vurmande för närproducerat och ekologiskt, när de andra sitter och äter älgkött till middag. Och ja, visst skulle jag kunna äta vilt. Jag skulle även kunna äta det nötkött som mina svärföräldrar föder upp eftersom de är uppfödare av KRAV-nötkreatur. Det känns skönt att jag kan stå och göra pannbiffar åt min man och dotter av kött från glada, betande djur faktiskt och jag skulle absolut kunna äta det som sagt, men jag är inte sugen. Jag känner inget som helst behov eller smaksug av rött kött även om jag tyckte det var fantastiskt gott när jag åt det. Men när jag ätit den där glada eko-kycklingen är jag så nära köttkoma jag kan komma med min kosthållning, och då vill jag tillbaka till linser och broccoli några dagar framöver igen. Faktiskt.

Det är en vana, absolut. Och jag är inget fan av quornprodukter eller hälsans kök, eftersom jag inte är något fan av tillsatser och dessa produkter är fullproppade av dem. Men vegetarisk eller vegansk mat, lagad från grunden, är så otroligt god att äta så varför skulle jag sakna älgstek? Men jag är glad att Greta oftast får riktigt bra mat här hemma, toppenkött när det väl blir kött och superb veggomat när det bjuds på det. Självklart slinker makaroner och köttbullar från luktaprutt-förpackning ner även i det här hushållet men det är så sällan att jag inte behöver fokusera på det i det här inlägget.

Tatto, tatto, tatto

= Traktor. De finns överallt, enligt 14-månadersfamiljemedlemmen. Utanför fönstret under frukosten, på parkeringen utanför vardagsrumsfönstret, på byggarbetsplatser (ALLT som brummar och rullar men ser lite annorlunda ut än en personbil är en tatto. Lyftkran, grävskopa, husvagn, större van, lokalbuss...ni hajjar). Men lyckan är T-O-T-A-L när det kommer en äkta tatto, stor eller liten, grön eller gul spelar ingen roll. Det är fortfarande än livsäkta tatto.

Idag var Greta med mig till stallet och eftersom hon ändå somnade i bilen så sov hon vidare i vagnen medans jag red (ett bra tillfälle att råka äga en vagn bland alla sjalar). När hon vaknade ledde jag hästen bakom mig och traktorn plogade undan snö på stallplanen. Greta var i himmelriket! Tatto! Tatto! utbrast hon strax efter att ögonlocken åkt upp, fast hon inte såg den utan bara hörde den. Sen skrattade hon åt hästen. Hästen som är både rolig och lite läskig på samma gång. Hon var på väg att pussa hästen med öppen mun och sitt pussljud "aaaaah" men när hästen började pussa tillbaka med sin stora, varma mule drog Greta tillbaka sin invit. I övrig hälsade hon även på kissekatten och vovven. Katten var så himla kelig och brydde sig inte nämnvärt över att det satt en bebis på mig, stallhunden Sally (inte så himla gammal heller än så länge) däremot var mer reserverad. Eller så tolkade jag hennes något hysteriska skall.



Kämpar på med laxsnittarna och tittar på d...

dsc00070 (MMS)

Kämpar på med laxsnittarna och tittar på du är vad du äter.


Inför köttfria dagar i skolor och förskolor?

Igår kunde man läsa denna debattartikel i svd.

På familjeliv diskuteras detta intensivt och jag visste redan att jag inte skulle må bra av att trycka fram kommentarerna på artikelsidan men jag kunde inte låta bli. Samma gamla visa: protein blabla blir inte mätt av grönsaker bla bla bla kommunistsamhälle blablabla gjorda för att äta kött jadijadijadi... Ja, ni fattar. Överlag handlar det om köttätarnas rätt att äta så mycket kött som de gör. Men nej, jag tycker faktiskt inte det är en rättighet att överkonsumera skitkött.

Alltså, jag blir så less. "Vad äter man istället?", som om inte de flesta råvaror i en butik är vegetariska? Vissa verkar tro att man ska ersätta köttet med pasta, nån verkar tro att man bara ska äta grönsaker och nån verkar tro att fett och proteiner bara finns i kött i hela världen.

Det handlar inte ens om vegankost! Om de här svennebananerna (rent fördomsfullt av mig, förstås) lägger ost utan skinka på sin macka, äter pannkaka utan fläsk och lägger upp en hasselnötsbiff på sidan av potatisgratängen och beasåsen istället så är det ju klart? Eller?

Fler förslag till svennebananerna för en vegetarisk måltid:
När du äter fil och flingor, undvik att klippa i bitar av skinka
Ha mjölk i kaffet istället för korvspad
Sluta linda bacon runt mellanmålsäpplet
Ät fruktsallad utan kyckling
Prova att koka havregrynsgröt utan köttbuljong

...och så ett par tips för att minska på köttet så här i juletid:
Sluta stoppa köttbullar i risgrynsgröten
Ha russin i lussekatterna istället för laxbitar

Bonustips för dagen efter dagen efter:
Istället för en kebabpizza kan du ju beställa en vesuvio utan skinka. Det blir egentligen en margarita men den är ju så himla vegetarisk så det kanske känns bättre att göra på det sättet.


Fler tips är förstås välkomna!

Plink, plink, plonk

Mellan 14:00 och 14:15 kissade jag fyra gånger. Nej, jag är inte gravid. Inte heller lider jag av urinvägsinfektion. Jag har inte heller nämnvärda inkontinensbesvär så länge jag inte befinner mig i åttonde månaden, väger 25 kilo mer än nu och råkar nysa. Eller skratta.

Nej, vill ni veta svaret mina vänner?

Jag hade en spelning. Gaaaah! Jag var så jäkla nervös att jag, precis som jag skrev, kissade fyra gånger på en kvart innan jag skulle åka hemifrån. Gretas farmor var här och tog hand om tösen som kanske också var nervös, för när jag kom hem kl.19 hade hon inte sovit alls. Jag kanske ska påpeka att det innebär att hon inte sovit en sekund på hela dagen eftersom hon inte sovit innan hennes farmor kom heller...

Men nu, tillbaka till faktumet om min spelning. Jag satt vid mitt elpiano, uppsminkad och allt, i kläder jag sällan använder, och spelade i två och en halv timme under ett invigningsfirande av Norrtågs tågverkstad på västerslätt. Första halvtimmen, under välkomstdrinken och minglet, var jag darrig på rösten som sjutton och hade glömt 35 procent av ett klaviatur kändes det som. "Linda, du är sångpedagog - andas djupt, kom ihåg diafragman, SKÄRP DIG bara..." tänkte jag men det var meningslöst för i den stunden var jag bara människa, och dessutom en jävligt nervös sådan. Men när jag drog igång igen kändes det mycket bättre och det blev verkligen roligare och roligare! Jag var bakgrundsmusik och det passade bra. Jag fick sitta där och spela och sjunga, alltså göra något jag älskar, medans folk minglade runt, åt och drack och tittade in i tåget med mera (tåget gjorde för övrigt världens coolaste entré, rakt emot oss som stod där, med rökmaskin och allt men det kan jag inte återberätta rättvist). Jag hade letat under stock och sten efter schyssta jullåtar och körde allt från Jingle bell rock till en jazzversion av stilla natt. Jag undrar om någon la märke till min improviserade potpurri av jullåtar jag slängde ihop? Om jag får säga det själv, vilket jag får, så var det väldigt fin och stämningsfull harmonik där jag la in flera kända julmelodier och avslutade med Away in manger, vars ackordgång det faktiskt var jag suttit och spelat låtarna över men det kom jag på först då. Jaja, skitbra var det iallafall ;-) Jag får dessutom betalt OCH kom hem med ett par flaskor vin, ett STORT serveringsfat laxsnittar och en petflaska skumpa...



Jag är mycket nöjd och dessutom glad över att faktiskt blivit så till åren att jag inte fokuserar på de felspelningar jag gjorde utan på de positiva kommentarer jag fick!

Greta går!

Första filmen vi lyckades fånga det på! :-)
(Ni kan stänga av efter 50 sekunder om ni vill eftersom det blir massa blaj då. William tar sällan hänsyn till att jag ska lägga upp saker på bloggen. Om ni väljer att fortsätta titta får ni en liten inblick i vilka vi är ;-) )



Låt mig informera om vintern som råder.








Fråga: om ens barn, som vaknade för en hal...

dsc00069 (MMS)

Fråga: om ens barn, som vaknade för en halvminne sen, lägger sig så här på golvet när jag fixar frukost - är hon trött då?


Långritt

Idag har jag varit i stallet hela dagen och häng med på en långtur. Den skulle blivit inställd eftersom det fallit åtskilliga dectimeter tung snö under natten men så hade vi inte sett mailet utan befann oss på plats, då valde de som bokat turen att ändå sticka ut fast vi inte skulle kunna rida den planerade rundan. Grillningen som skulle bli en paus i turen fick bli på gården när vi kommit tillbaka helt enkelt. Det var sååå vackert! Helt vitt, överallt.


När vi kommer tillbaka.


Här äter vi korv och fikar på bänkar klädda med rennfällar.



Bilder lånade av Eva på IHC Norr.


På vägen hem åkte jag in på coop och köpte en ekologisk kyckling eftersom jag var så sjukt sugen på ugnsrostad kyckling till middag. När man står där i kylen och väljer bland färsk gårdskyckling (38 spänn kilot) eller ekologisk kyckling (en bamse på 1,7 kg men 95 spänn kilot) är valet ändå enkelt: jag vill inte ens veta vad som gör att den där 38 kronorskycklingen kan vara så sjukt billig. Men jag känner mig hyfsat säker på att den ekologiska faktiskt är värt sitt pris, och skulle den varit slut hade det fått bli kikärtor istället. Därmed basta.

Och för er kännedom blev den så sjuuukt god och vi åt den med kokt ekologisk, västerbottensodlad potatis, en havregräddebaserad skysås och en supermumsig sallad med min hemmagjorda vinägrett. Det bästa av allt? Det blev mat över... ;-)

Små steg och en jävla vilja! :-)

I torsdags, dagen före 14-månadersdagen, hittade Greta ett nytt ljud. Det är ett aggressivt, krävande gutturalt ljud som kan utföras (och utförs) med såväl öppen som stängd mun. Det är som ett sågblad i öronen rent ut sagt, men det fyller sin funktion. För nu blir hon frustrerad och vill bli förstådd. För varje felgissning vi gör ökas intensiteten i hennes ljud och vi gissar på som aldrig förr. Jag har, i min naivitet, tyckt att jag har börjat förstå rätt bra vid det här laget. Jag menar, jag vet att om hon säger ka!ka! vid köksbordet fast det inte är någon skata på gården så syftar hon oftast på fågelsiluetten på gardinen, osv.

Men nu! Hur sjutton ska jag veta att det där hysteriska armviftandet när hon sitter vid köksbordet betyder att hon för första gången någonsin begär att få hålla i köksklockan som finns bakom henne?? Eller att hon helt plötsligt inte ska amma i sovrummet längre eftersom hon, å det bestämdaste, genast ska ut i hallen och undersöka mina skor?? Eller att hon, som alltid hämtat boken hon vill läsa ur bokhyllan plötsligt inte kan det längre utan frustrerat pekar åt det hållet och vill att vi ska ta fram den åt henne= Nu är det inte lätt att hänga med i svängarna längre men det är sjukt spännande att se hur hennes värld vidgas. Tänk att hon har sån rumsuppfattning och sånt minne när det gäller vissa saker? Helt fantastiskt.

När det gutturala lätet började göra anspråk på min psykiska hälsa tog jag stöd i den här artikeln.

Mjölkprodukter och blodsocker

En sak som jag märkt sen jag i stort sett la ner det här med mejeriprodukter så är det att min blodsockernivå är betydligt jämnare. Jag har alltid varit tjejen som blir HUNGRIG och snabbt som f-n måste få något i magen NYSS!! Fråga mina närmaste, de kan skriva under på det (fråga särskilt Ella som levt med mig i ett tält på island i en vecka. "ÄT!" var en väldigt vanligt förekommande fras riktad mot mig från min älskade vän den veckan).

1Det första som hände var att min hungerskänsla liksom fick sadla om eller hur jag nu ska beskriva det. Jag antar att det går att likna vid en frekvent köttätare som plötsligt blir vegetarian då köttkoma kanske varit höjden av mätthet och plötsligt nås inte den nivån längre. Jag som redan äter mestadels vegetariskt fick nu plötsligt äta mer veganskt.

Men så slog det mig för bara några dagar sen, det här med blodsockret. Jag klarar mig och får inte panik mellan måltider längre av att jag känner hungern nalkas - jag klarar mig utan raseriutbrott och megatrötthet. Efter måltider är jag inte sugen på kaffe, möjligtvis gönt te men oftast inte det heller. Förut ville jag alltid ha kaffe på maten för uppåttjack, typ. Det här, och det faktum att jag inte längre har dagliga magsmärtor och går och lägger mig som en spärrballong i nionde månaden gör det helt klart värt det att stå och mixa till min havremjölk eller välja bort ost på mackan. Det är världsomvälvande för mitt liv faktiskt, och mycket energi kan gå till annat.


Jag googlade förstås lite på mjölkprodukter + blodsocker och hittade bland annat detta.

Till Ella: titta vem jag hittade i stallet...

dsc00065 (MMS)

Till Ella: titta vem jag hittade i stallet! :-) hälsningar Linda och Louise


PMDS

För nån vecka sen satte jag igång med mina piller igen, pms:en var i antågande. Den här gången satt biverkningarna i lite längre än de två dagarna förra gången men igår kände jag äntligen energin rinna till igen. Däremot sover jag illa på nätterna, vaknar upp i vargtimmen och har väldigt svårt att somna om. Det verkar inte tabletterna hjälpa mot den här gången... Jag har inga jobbiga tankar utan det är mer tröttheten som slår till och gör att jag knappt orkar planera någonting. Beviset på att det blivit bättre igår var att jag lyckades eliminera tvätten som väntat i tvättkorgen alldeles för länge... När man tvättar kläder man glömt att man själv eller barnet hade har det gått för lång tid sen sist.

Julefrid? Julefet? Juletid!

Jag kan inte med ord beskriva hur less jag är på tidningar som har löpsedlar och artiklar med rubriker som "Nyttiga julgodiset!", "Så klarar du vikten över jul" eller liknande. Är det bara jag som sett det? I och med att första advent kom så skrivs det inte så mycket om mysiga julfikaträffar med pepparkakor och lussekatter, istället har tidningarna laddat upp med tips på hur vi (kvinnor) ska klara av juletiden utan att gå upp de där förrädiska kilona (ni vet, de där kilona. Jo men kom igen nu, ni VET. Hallå! De där kilona! Ni vet? Eller vänta, är det bara jag som inte tänkt så?). Byt ut korven mot rödkål! Drick vatten istället för snaps! Gör din egen nyttiga sill! Strunta i julgodiset!

Äta så mycket att man mår illa är väl aldrig bra, främst för att det är en väldigt otrevlig känsla. Men vilken sinnessjuk vikthets riktad mot julen, jag orkar inte!


Promenerande!

Nu spatserar vår fröken mer och mer här hemma. Det syns att hon VILL gå, lite som när hon kunde sitta men inte ännu krypa, hon kan bli frustrerad över att hon står upp med något i handen samtidigt som hon vill någonstans och det där något hon håller i handen gör det jättesvårt att hålla balansen och gå. Hon är försiktig och verkar vilja vara på den säkra sidan. Vi har inte hunnit fånga gåendet på film än eftersom det fortfarande handlar om några steg ganska sällan. Ibland tar hon helt enkelt och promenerar längs med möbler, inredning och väggar så långt hon kan, man riktigt ser hur hon söker i omgivningen efter nästa sak att ta balans mot. Ungefär som om hon befann sig på en klättervägg eller lekte inte nudda golv.

På tal om säkerhet har hon faktiskt helt nyligen lärt sig att ta sig ner från soffan och sängen med fötterna först - love it! Hon kan krypa fram till kanten som vanligt och bidra till att hjärtat hamnar i halsgropen men sen vänder hon sig om och lägger sig på mage för att därefter försiktigt, försiktigt hasa neråt tills hon landar på fötterna. Jag behöver kanske inte säga hur skönt det är att hon lärt sig det...


Vinterpromenad!

dsc00062 (MMS)

Vinterpromenad!


Förra veckan var veckan då:

  • Greta tog sina första steg på egen hand!
  • Greta för första gången sammanlänkade bajsstund med en blöjfri stund. Ett par rediga korvar och en avslutningsklutt hamnade på köksgolvet, snabbt som attan gick det. Jag klev i det och tackade min lyckliga stjärna över att jag hunnit ta på mig strumpor. Jag njöt av att berätta allt för min klenmagade make.
  • vi hade gemensamt ettårskalas för våra familjelivsgruppsbebisar!
Jag ORKAR inte skriva en sammanhängande text. Nu går jag och lägger mig och hoppas få slippa mio min mio imorgon bitti.

Vilken formulering ska jag använda?

Jag väljer mellan att pränta ner någon av dessa formuleringar på ett papper:

Du granne som gillar musik:
Kul, det gör vi också! Däremot känns Mio, min Mio-titellåten skallrandes i sovrumsväggen strax efter kl.07:00 lite sisådär.

eller

Musikälskande granne!
Vi delar ett intresse, nämligen musik! En tidig helgmorgon inom snar framtid kommer Ebba Grön skallra från vår sovrumsvägg, den som vi delar med dig.

eller

Du granne som spelade Mio min Mio, En helt ny värld och Havet är djupt liiiite för högt, liiiite för tidigt imorse:
Tack! Jag har haft Mio min Mio-låten i huvudet hela dan och är bara glad att det av de tre låtarna var just den som fastnade.


Just nu lutar jag mest åt andra formuleringen men jag tar gärna emot synpunkter och förslag. Hon vet vilka vi är eftersom vi sa åt henne ett par gånger i somras att sluta spela hög musik i sovrummet efter tio på kvällarna.

5/12 2011: första snön i umeå :-)

dsc00060 (MMS)

5/12 2011: första snön i umeå :-)


Tomten är far till alla...nej, bara till G...

dsc00059 (MMS)

Tomten är far till alla...nej, bara till Greta. Men vem f-n är det för brud han hänger med???


Nu händer det grejer!

Det är så himla kul att studera Gretas rörelsemönster nu. Hon har blivit så stark och det ser ut som att hon rent fysiskt faktiskt är redo att dra iväg på tvåbent promenad vilken sekund som helst. Hon ser ut att fundera över saken rätt ofta faktiskt, men väljer till sist att krypa/hitta stöd på vägen att vandra längs med för att komma dit hon vill. Men så plötsligt ställer hon sig upp, helt utan att hålla i sig i något. Och inte nog med det! Hon ställer sig upp med vikt. Med båda händerna tar hon tag i nån leksak eller något som ligger framför henne, kanske som motvikt till baktunga rumpan? Det ser skitsvårt ut men det är väl för att vi inte riktigt har samma rörlighet som hon... :P

Jo, just det. Vi promenerade en sväng i lägenheten och hon gick bredvid mig och höll mig i en (1!) hand.

Första stegen!

När jag fyllde år i februari fick jag en jättefin födelsedagspresent av en av mina bästa vänner, hennes syster och mamma - en megasuperduperbehandling på spa- och skönhetssalongen Wilma här i stan. Igår utnyttjade jag äntligen presentkortet och ägnade tre (3!) timmar åt att bara njuta. Jag fick en ögonbrynsplockning samt färgning av ögonbryn och fransar, fotvård (inkl. lack. Jag valde sexigt rött, händer aldrig. Fick en chock imorse när jag satt på toa och tittade ner på fötterna.), helkroppsmassage och ansiktsmassage. På väg hem köpte jag såklart med mig sushi till middag, vad hade kunnat passa bättre efter en sån eftermiddag?

När jag kommer hem sover Greta redan (hon vaknade förvisso sen igen och hängde med oss under kvällen men det har inget med inlägget att göra för nu kommer poängen) och William berättar att hon har tagit sina första steg! Alltså, fattar ni?? Gått själv! De satt i köket och Greta som just nu är fullt fokuserad på att placera saker i varandra skulle ta sig fram till en av kökslådorna och råkade typ gå ett steg, sen var hon på väg att sätta sig men valde att stå igen lite halvböjd och gå de två stegen som var kvar (om jag fattade W rätt). Wow! Så nu får vi se om det händer igen snart eller om det låter vänta på sig lite till, men häftigt är det. De senaste veckorna har hon börjat sätta sig på huk för att sedan resa sig upp igen, förut innebar huk alltid att hon skulle sätta sig på rumpan eller börja krypa så något händer, helt klart. Nu törs jag ju aldrig dra iväg på spa igen ;-)

RSS 2.0