Indien hittills
Jag är en kräfta. Trots överdosering av ellas solskyddsfaktor 16 är jag en kräfta.
Men jag gillar det. Det är hett liksom. lite fire in the house eller något.
Vi är ju här i Kovalam, Kerala under slutet av monsunperioden så vi har upplevt en hel del regn, men idagh har det inte regnat än så länge. VI har bara legat och solat vid poolen, fruktansvärt skönt. Underhållande är att jag har enkelriktade vägar av ickesolbränna längs mina sidor av kroppen. Måste åtgärdas.
Det här är skönt. Det är det.
Men jag gillar det. Det är hett liksom. lite fire in the house eller något.
Vi är ju här i Kovalam, Kerala under slutet av monsunperioden så vi har upplevt en hel del regn, men idagh har det inte regnat än så länge. VI har bara legat och solat vid poolen, fruktansvärt skönt. Underhållande är att jag har enkelriktade vägar av ickesolbränna längs mina sidor av kroppen. Måste åtgärdas.
Det här är skönt. Det är det.
Finally!
Mot Indien nu!
:)
Harebrahej.
:)
Harebrahej.
Semester!
Då så!
Om 11 timmar går flyg 1 av 3 mot Trivandrum, Kerala, Indien.
Kl. 7:20 pm flyger jag härifrån mot London, Heathrow och väntar där i 7 timmar på nästa flyg mot Banglador. Där blir det sen typ 3 timmars väntan och så tjoff åker jag till Trivandrum och möter de andra på hotellet. Då är det torsdagmorgon där, natt mot torsdag i Sverige och onsdag kväll i Boston och i min kropp.
Det ska bli så sjuuuukt skönt!
Sen bara är vi där.
I 2 veckor.
Vilken resa.
men nu till skolan. :)
Om 11 timmar går flyg 1 av 3 mot Trivandrum, Kerala, Indien.
Kl. 7:20 pm flyger jag härifrån mot London, Heathrow och väntar där i 7 timmar på nästa flyg mot Banglador. Där blir det sen typ 3 timmars väntan och så tjoff åker jag till Trivandrum och möter de andra på hotellet. Då är det torsdagmorgon där, natt mot torsdag i Sverige och onsdag kväll i Boston och i min kropp.
Det ska bli så sjuuuukt skönt!
Sen bara är vi där.
I 2 veckor.
Vilken resa.
men nu till skolan. :)
Nu så!
Om 10 minuter är det dags. Inlämninga av midterm project samt midterm test i arrangering.
Jag är laddad.
Sen är det bara sånglektion kvar på den här dagen och en avskedskaffe med Luisa och Gabriela.
Jag är laddad.
Sen är det bara sånglektion kvar på den här dagen och en avskedskaffe med Luisa och Gabriela.
Konstigt
Igår när jag, Luisa och Gabriela träffades över en kaffe på "The other side" som är bar/kafé mm där the "side" råkade vara i schysst söderläge så vi envisades med att sitta ute i höstblåsten och suga åt oss solstrålar medans en kaffe blev två kaffe
-andningspaus-
så pratade vi om de fysiska effekterna av en sån här omställning som en flytt till ett helt annat land ändå innebär.
Gabriela märker att hennes hy är i fullständig obalans och finnarna poppar upp titt som sätt. Hon är hungrig hela tiden och skulle kunna äta jämt.
Luisa har jättesvårt att sova om nätterna och har ingen aptit över huvud taget.
Jag tänker mycket mer på mat nu än jag gjort på länge bara det att jag blir sugen på havregryn, kokt potatis, bönor, frukt och kanel.
Vi har alla våra sidor.
-andningspaus-
så pratade vi om de fysiska effekterna av en sån här omställning som en flytt till ett helt annat land ändå innebär.
Gabriela märker att hennes hy är i fullständig obalans och finnarna poppar upp titt som sätt. Hon är hungrig hela tiden och skulle kunna äta jämt.
Luisa har jättesvårt att sova om nätterna och har ingen aptit över huvud taget.
Jag tänker mycket mer på mat nu än jag gjort på länge bara det att jag blir sugen på havregryn, kokt potatis, bönor, frukt och kanel.
Vi har alla våra sidor.
Godmorgon!
Jag har just ätit min havregrynsgröt och tittat på Rapport på svt.se/play.
Jag ska packa ihop mina saker och ta mig iväg till skolan. Om tjugo minuter avgår promenaden.
Idag ska jag packa ner vantar i väskan.
Jag har ett späckat schema idag men det är inte så illa som det är i mitt huvud, det är det aldrig. Så jag lever på den tanken.
Annars då?
Njae, inget särskilt.
Drar till Indien imorgon.
Vilken helt sjukt fantastisk julklapp.
Ella, Lina, Matilda, Olivia, Felicia, Malou, Ewa och Annelie.
Det ska bli så himla roligt att träffa er i Kerala på torsdag morgon!
Jag ska packa ihop mina saker och ta mig iväg till skolan. Om tjugo minuter avgår promenaden.
Idag ska jag packa ner vantar i väskan.
Jag har ett späckat schema idag men det är inte så illa som det är i mitt huvud, det är det aldrig. Så jag lever på den tanken.
Annars då?
Njae, inget särskilt.
Drar till Indien imorgon.
Vilken helt sjukt fantastisk julklapp.
Ella, Lina, Matilda, Olivia, Felicia, Malou, Ewa och Annelie.
Det ska bli så himla roligt att träffa er i Kerala på torsdag morgon!
Arrangering och grejjer
Hela helgen har vigts åt arrangeringsuppgiften som ska vara inne imorgon. Jag har svurit över finale fast mest över mig själv som börjat för sent. Men jag känner mig rätt lugn ändå, jag har ju arrangemanget på mp3-fil och det mesta är noterat. Så underkänt kan jag inte få. Det var en bra träning för mig att bara ägna tid åt något för att det skulle göras, även om jag inte brann för det.
150%-Linda har fått hårdträning kan man säga.
Imorgon ska jag dessutom göra midtermprovet i arrangering, hoppas det går bra men underkänt borde det knappast bli där heller.
Måndagkvällen kommer jag ägna åt tvätt, lite plugg, lite resnoja och packning.
Just ja, jag måste till banken imorgon. Komihågkomihågkomihåg.
150%-Linda har fått hårdträning kan man säga.
Imorgon ska jag dessutom göra midtermprovet i arrangering, hoppas det går bra men underkänt borde det knappast bli där heller.
Måndagkvällen kommer jag ägna åt tvätt, lite plugg, lite resnoja och packning.
Just ja, jag måste till banken imorgon. Komihågkomihågkomihåg.
Sinnesförvirring
Jag var med all sannolikhet sinnesförvirrad när jag för några veckor sen skrev ett inlägg om att jag tyckte boston skulle bli kyligare.
De är 10 grader nu och jag fryser ihjäl. Igår satt jag i soffan och kollade på film med dubbla strumpor och dubbla tjocktröjor. Idag åkte vinterjackan på när jag gick till affären på kvällen. Det är en chock.
Jag tycker Indienresan kommer under en ytterst lämplig tidpunkt. På tisdag flyger jag!
De är 10 grader nu och jag fryser ihjäl. Igår satt jag i soffan och kollade på film med dubbla strumpor och dubbla tjocktröjor. Idag åkte vinterjackan på när jag gick till affären på kvällen. Det är en chock.
Jag tycker Indienresan kommer under en ytterst lämplig tidpunkt. På tisdag flyger jag!
Såå duktigt Linda!
Jag gick upp kl.09:00 idag. Helt enkelt för att jag behövde det. Det är ju visserligen ett resultat av att jag skjutit upp arrangeringsprojektet ett tag till förmån för annat men ändå. Det var skönt. Åt min havregrynsgröt och har suttit med arrangeringen ett par timmar OCH hunnit prata med mamma, pappa, viktor och rasmus. Nu börjar Tatiana och Johanna vakna till liv så här vid halv två, men jag äter lunch jag och laddar inför nästa arrangeringsblock.
Yes.
Yes.
Nu kom jag på vad det var!
I söndags när vi åt brunch på Bookseller´s så beställde jag in en latte. De andra i mitt brunchsällskap tittade förundrat på min latte och sa kommentarer som "wow", "oh that looks nice", "wohoo" osv. Över en vanlig latte? Det enda märkvärdiga med den här var att den var gjord på dubbel espresso, som jag vill ha den.
Men så för en liten stund sen kom jag på vad det var.
Den var serverad i glas. Det höga, genomskinliga latteglaset som är så välbekant för somliga av oss men knappast här i Boston, USA där all kaffe serveras i pappmuggar med lock.
När får de någonsin skåda den inbjudande chokladbruna nyansen av espresso blandad med krämig, skummad mjölk och ett lätt lager skum på toppen?
För dem såg det ut som en dessert.
En annan latte:
Men så för en liten stund sen kom jag på vad det var.
Den var serverad i glas. Det höga, genomskinliga latteglaset som är så välbekant för somliga av oss men knappast här i Boston, USA där all kaffe serveras i pappmuggar med lock.
När får de någonsin skåda den inbjudande chokladbruna nyansen av espresso blandad med krämig, skummad mjölk och ett lätt lager skum på toppen?
För dem såg det ut som en dessert.
En annan latte:
Dagens andra skratt
Dagens skratt
Ok, antingen är jag sjukt seg eller så dröjde det bara ett tag av andra skäl. Men idag har jag hittat google translation:
http://translate.google.com/translate_t#
Jag översatte min blogg och det var ju många roliga grejjer som dök upp, tjöt av skratt på vissa ställen. Det blir en slags svengelska utan motsvarighet. Ta bara rubriken "I vanliga fall gör jag inte så här" som blir "Normally I will not do so here".
Om inte det är roligt så är jag väl astråkig då. Jag gillar även formuleringen:
"Otherwise, I eat right now my matlåda and it is among the most delicious I ate, I think. I brynte (fn how to bend it the verb?) Onions, mushrooms and chicken (organic) and then threw me in a jar of organic kidneybönor ch a can of organic chickpeas. Late in the rödcurry and little water - clear and paid! With couscous, it is simply sjuuuukt good."
Lugn och ro
Det är fredagkväll. Jag har det så otroligt lugnt och skönt. Hela helgen vigs åt arrangering, jag ska äta arrangering, sova arrangering, plugga arrangering, göra arrangering, träna arrangering och dricka...kaffe.
Jaaaaa!!!
Ann-Sofie kommer hit (med 99,5% säkerhet) på min födelsedag i februari! Hurra hurra hurra!
Shit vilken vår det kommer bli :)
Men hörrni,
tänk om man skulle åka till Indien typ på tisdag kväll? Och vara borta lite drygt 2 veckor? Det skulle ju vara jätteskönt...
Men hoppsan! Det ska jag ju också!
:)
Ps. Fatta att min ensemblelärare GRATTADE mig för Indienresan. Upprepade gånger.
Men hoppsan! Det ska jag ju också!
:)
Ps. Fatta att min ensemblelärare GRATTADE mig för Indienresan. Upprepade gånger.
No subject
Häromdagen kom det på ett stort gäng snorungar i åldern nyblivet könsmogna och skapade allmänt kaos på T:n. De skrek och vrålade, trampade folk på fötterna när de oförsiktigt puttade varandra utan att tänka på att någon annan fanns på T:n förutom dem. De var säkert 15 st men det kändes lätt som 35. Så helt plötsligt släpper någon av dem något på golvet och alla flyr från platsen där det där skräpet ligger. Stationen efter hoppar de av tåget i panik och det tar inte lång tid förrän vi förstår varför. För den säger bara "popp" från den där påsen på golvet så förstår vi att det är en stinkbomb. Vi som står längst bak i tåget där stinkbomben också befinner sig flyttar framåt och med lätt panik ber vi chauffören öppna dörrarna så vi kan hoppa av. De får utrymma hela vagnen.
Det var bara en station från skolan så det gjorde inte så mycket, lite härligt att göra något kollektivt liksom. Dela nya erfarenheter med främmande människor.
Eller nåt.
Det var bara en station från skolan så det gjorde inte så mycket, lite härligt att göra något kollektivt liksom. Dela nya erfarenheter med främmande människor.
Eller nåt.
Bara torsdag
Jag somnade vid halv fyra, toaletten som ligger vägg i vägg med min klädkammare driver mig till vansinne när jag ska sova. Det rinner vatten i den konstant men det strilande ljudet slipper jag iallafall. Däremot får jag stå ut med att susandet som kommer därifrån blir ett vattenfallsdån på natten när allt annat är tyst och jag ska sova. Även med öronproppar hörs det, det ligger väl på någon otäck inimärgochben-frekvens skulle jag tro.
Idag hörs inget av det och det är av en enkel anledning.
Vattnet är avstängt.
Jag vet inte varför för ingen annan är hemma. Jag vet att Johanna skulle ringa de idag och säga åt de att komma och fixa toaletten (igen) men jag har inte fått något sms eller någon lapp från henne eller så om att vattnet skulle stängas av.
Så nu ska jag till gymmet och duscha.
Hejhej.
Idag hörs inget av det och det är av en enkel anledning.
Vattnet är avstängt.
Jag vet inte varför för ingen annan är hemma. Jag vet att Johanna skulle ringa de idag och säga åt de att komma och fixa toaletten (igen) men jag har inte fått något sms eller någon lapp från henne eller så om att vattnet skulle stängas av.
Så nu ska jag till gymmet och duscha.
Hejhej.
John Blund är frånvarande
Så är jag vaken för sent igen. Men det är helt ok för den här dagen har varit så himla bra bara. Så himla bra. Jag vet inte riktigt vad jag gjort men jag vet att jag gjort det jag ska och tagit det lugnt på kvällen. Till och med bakat en kladdkaka och bjudit mina rumskompisar och deras vänner på. Pratat om Islands ekonomi. Pratat om Indienresan (shit det är snart!), om Ella, om William, om livet, om distansförhållanden och musik. Gjort solhälsningen och lyssnat på massa musik. Tänkt igenom min identitet och försökt hitta ett par nya glasögon att se på saker och ting genom, inklusive mig själv.
Imorgon blir också en jättebra dag. Imorgon är det bara fem dagar kvar tills mitt första plan av tre mot Indien lyfter. Najs.
Imorgon blir också en jättebra dag. Imorgon är det bara fem dagar kvar tills mitt första plan av tre mot Indien lyfter. Najs.
I vanliga fall gör jag inte så här.
I vanliga fall låter jag bli att prata jättehögt om saker jag lovar mig själv att sätta igång med för jag är så rädd att "misslyckas" med det. "Misslyckas" är alltså lika med att jag inte håller det jag lovat mig själv. Och ju fler som vet om det där jag lovar mig själv, desto större misslyckande för ett misslyckande som det då helt klart skulle vara är ju större ju fler som vet om det.
Det vet ju alla.
Nej, jag tänkte faktiskt inte göra på mitt vanliga sätt i det här fallet för så märkvärdigt är det inte. Misslyckandet ligger i mina egna ögon och det kan jag faktiskt träna till något annat mer konstruktivt för mig själv. Så jag tänkte lägga mer fokus på det jag faktiskt lovar mig själv och alla de fantastiska orsakerna till att jag väljer att lova mig själv detta istället för att lägga all energi på rädslan att "misslyckas". "Misslyckas" måste ju i övrigt tillhöra gruppen Ytterst Subjektivt.
Jag lovar mig själv att avsätta tid till mitt låtskrivande.
Det kommer jag bara tjäna på.
Begagnat kontor, bara 325 000. En investering?
Tankeverkstad
När jag stod och väntade på T:n för ett par timmar sen så slog det mig att om en vecka kommer jag vara på väg att landa i Banglador och klockan kommer vara tidig, tidig torsdagsmorgon fast i min värld kommer det vara mitt på dagen på onsdagen.
I övrigt äter jag just nu min matlåda och det är bland det godaste jag ätit tror jag. Jag brynte (hur f-n böjer man det verbet?) lök, champinjoner och kyckling (ekologisk) och sen slängde jag i en burk ekologiska kidneybönor ch en burk ekologiska kikärtor. Sen på med rödcurry och lite vatten - klart och betalt! Med couscous är det helt enkelt sjuuuukt gott.
Nu ska jag på tretimmars clinic med Dorian Holly som är American Idol vocal coach. Det blir schysst!
Må gott vackra människa!
Poängen
Jo, jag kom på poängen jag skulle komma till med mitt förra inlägg. :)
Jag skulle så gärna vilja vara sån att jag kan tänka mig att jobba som musiklärare på en och samma skola tills pensionen. Men dels tror jag inte den tjänsten kommer finnas på ett så statiskt sätt under en så lång tid framöver, mycket händer i skolans värld, men framförallt så kan jag bara inte tänka mig det.
På det sättet är jag verkligen ett barn av min tid.
Jag får lite lätt panik av att tänka mig att gå upp 06:00 varje morgon, komma hem sen eftermiddag och sen ha lördag och söndag ledig tills det blir dags för semester (som visserligen blir lite längre som lärare, det är ju sjukt najs fast å andra sidan är ju det mer kompensation för att man jobbar ihjäl sig under terminerna) och sen börjar det om på nytt.
När jag sitter här och har dagens första lektion om 3 timmar så känner jag bara hur otroligt skönt det är att ha haft en morgon som den här. Upp klockan sju, gå till affären och köpa mjölk, koka min havregrynsgröt och mitt kaffe och sen sitta och äta frukost i morgonsolen som lyser in i köket samtidigt som jag pluggar lite harmonilära.
Hur skönt är inte det?
Det är liksom frihet att ta en påtår sen när frukosten är avklarad och läxan gjord.
Min rädsla nu blir istället att jag ska bli en sån här som inte "tar vilket skitjobb som helst" och som inte kommer kunna ta i eller ta ett jobb som faktiskt är helt fantastisk även om det innebär att gå upp och komma hem samma tid varje dag. Jag har jobbat så förr och trivts med det så jag tror egentligen inte att det är något problem för mig.
Och jag vet, det kan bli lösgodiseffekten då något godis alltid slängs fast man valde allt sitt favoritgodis. Men om jag får drömma lite så arbetar jag med mina favorituppgifter på mina favorittider varje dag.
"En vacker dag ska jag..."
:)
Ledtrådar
Jag är ett barn av min generation. Eller ja, sådär på gränsen eftersom jag är född -84 och som de flesta vet vid det här laget så kan det vara enorm stor skillnad att ha vuxit upp som 80:a eller 89:a. Det hände mycket under tiden liksom.
På något sätt har det blivit så att ju närmre milleniumskiftet man kommer i födsel desto snabbare vill man att allt ska gå. Medans jag fick vänta 14 år på min första mobiltelefon (av förklarliga skäl eftersom det var först då det hade utvecklats en som vanliga människor orkade bära) som var en Philips Riga om jag kommer ihåg namnet rätt och som såldes med de nylanserade Comviqkontantkorten, så har nu var och varannan 5-åring en mobil med sig till dagis.
Är man född -89 är man van vid kaffe latte-tapeter och oändligt många informationskanaler som ger ständigt ny information. Mottot "det gäller att hänga med" blir viktigare och viktigare. Att Sony Ericsson är ett och samma företag är en självklarhet och internet ingick i Big Bang.
Är man född -80 som min fästman så lärde man sig kanske krypa på heltäckningsmattan som var kvar i det nyköpta radhuset, man slog sitt första telefonsamtal på en sån här telefon..
..och man var med i Skogsmulle. När det var dags att köpa mobiltelefon gick man i gymnasiet eller var nybliven student. Sannolikt trodde ens föräldrar även att internet var en dagslända.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag som är född -84 hamnar i mellanlandet. Jag var med i Skogsmulle en period, jag lärde mig slå mitt första telefonnummer på telefonen ovan men snart hade vi en modern knapptelefon, eller "tonvalstelefon" hemma istället som var i stil med den här (fast beige och svart)...
... och under mina första år hade vi vita tapeter med mörkbruna (!) ränder i köket. Jag trodde ett tag att om man klippte en tiolapp mitt itu så fick man en femma men sen när tiokronan kom tyckte jag det var det vackraste jag sett.
Men jag var inte särskilt gammal, kanske nio-tio eller så, när jag chattade på aftonbladets chat för första gången på mammas jobb och inte heller dröjde det tills internet började komma med bredband. Jag har någonstans i bakhuvudet en känsla av att all den här informationen vi förväntas ta in inte är bra för alla, att det skapar oerhört mycket stress i vårat samhälle med Facebook, smsskrivande och ständigt påslagna mobiltelefoner. Vi ska alltid vara tillgängliga och förväntas vilja vara det också. Vi ska inte längre drömma om något vi vill ha flera år innan vi skaffar det utan ta det på avbetalning med detsamma, varför vänta liksom.
Ett heltidsjobb med fasta arbetstider där man stannar från ung ålder till pension är en utopi idag. Det finns för mycket arbetskraft där ute utan jobb redo att ta vilken anställning som helst för att det ska vara lönsamt för företag att hålla nere tempot så att det ska bli en dräglig arbetsplats ergonomiskt och själsligt för en människa med mänsliga sidor att kunna stanna i 30-40 år.
Eller så vill man helt enkelt inte "bli fast". Man vill "gå vidare", få "nya utmaningar", "jag har gjort mitt här".
Det finns mycket gott som kommer av alla valmöjligheter vi har OM människan sätts i fokus istället för det ytliga som karriär, pengar, hinna med allt på en gång och helst nyss, ha världens bästa självkänsla och snygga tänder samt en otrooooligt snyggt inredd lägenhet mitt i smeten men som man tyvärr aldrig hinner spendera tid i.
Jag tappade poängen för längesen men jag fortsätter iallafall:
Vågen är ojämn idag.
Å ena sidan har vi alla dessa valmöjligheter som fylls på varje timme med nya, heta erbjudanden och alternativ.
Å andra sidan har vi en skål som i en annan tid inte fick så mycket uppmärksamhet, kanske för att det helt enkelt var så självklart. Däri ligger tålamod, tid, väntan, "att stanna upp", färväntan, drömmar som blev dagdrömmar, hopp och meningar med starten "En vacker dag ska jag...".
Kanske är det dags att uppmärksamma den vågskålen betydligt mer, fästa en hallogenlampa ovanför den eller placera den framför en snygg fondvägg i vardagsrummet där den får en betydligt större del i livet.
Väger skålarna jämnt finns det inga gränser, vi kan välja och vraka men vi väljer och vrakar utifrån människan där inuti. Som det är idag lider människor när de är med bara sig själva fast de har storlek 34 och en iPhone, det kan ju knappast vara ett sundhetstecken?
Plötsligt öppnar jag dörrar
Som några av mina närmaste känner till (dock ej mamma och pappa för vi har inte pratat i helgen men nu får ni veta) så har jag haft störda problem i min självkänsla i helgen vad gäller mig som sångerska.
Natten till söndag låg jag tvärvaken och kände mig helt värdelös. Jag tänkte att det var lika bra att åka hem. Det kändes som ett slag i huvudet när jag insåg att jag aldrig trott på min egen röst. Visst vet jag att jag kan sjunga melodier och träffa i huvudsak rätt noter, jag kan till och med intonera hyfsat bra i en kör. Och jag vet att jag ÄLSKAR att sjunga och att sjunga inför publik med ensemble är det allra roligaste jag vet.
Men jag har inte trott på att min röst är lyssningsbar, vacker, fin eller vad man nu säger. Att det har funkat tills nu, att jag lyckats lura alla tills idag, är för att jag kan förmedla något. Men kunde jag inte förmedla något skulle min röst inte göra någon som helst nytta.
Det var ändå skönt att få det där slaget i huvudet för någonstans vet jag ju att det sitter i min självkänsla och att det inte är fakta. Annars skulle jag inte tagit mig till Berklee av alla ställen för att sjunga.
Idag öppnas dörrarna och röda mattan rullas ut framför mina fötter.
Det började med funkensemblen i förmiddags, den som är några nivåer över min rating. Vi körde "What´s going on" och jag tyckte väl inte att jag gav 100% men jag hade energi iallafall och när vi hade kört den ett par gånger sa mina ensemblekompisar att det lät jättebra och att jag verkligen gjorde mycket av låten. Sen när vi slutade och vi packade ihop och skulle gå tittade läraren på mig och sa att jag hade sjungit väldigt bra idag. De var faktiskt imponerade av mig.
Lektionen efter ensemblen var en labb - Den självackompanjerande sångaren/sångerskan där vi till varje vecka förbereder en låt som vi framför utantill och kompar oss själva på antingen piano eller gitarr. Jag hade tänkt köra TLC:s "Unpretty" men kände mig inte klar med den så jag tog "I dreamed a dream" från Les Miserables istället.
Jag var sist och mitt problem när jag blir nervös är att jag tappar allt vad text heter. Så vid höjningen sket det sig. Min lärare uppmanade mig att köra vidare och jag gjorde det men sen fick jag total blockout och då avbröt vi. Jag förberedde mig på värsta avhyvlingen och massa kritik från mina klasskompisar typ "öva mer utantill, spela mer över hela pianot, förbered dig bättre, kom inte hit oförberedd" osv.
Då säger min lärare att hon är säker på att jag kan låten och att jag kan spela den utantill och att med noter vet hon att det skulle varit helt perfekt. För att få mig att kasta om låten helt och hållet i hjärnan så bad hon mig göra om den till 3/4-takt och köra den från början. Jag gjorde det och hon avbröt vid halva låten.
Vet ni vad hon säger?
Hon säger att jag är en riktigt välutvecklad musiker som redan innan spelade och sjöng en svår låt jättebra utan att titta på pianot fast jag var över alla tangenter och att faktumet att jag gjorde om låten till 3/4 när hon bad mig på en gång utan att tveka visar ännu mer på min kompetens. Hon sa att jag har "more musician skills" än de flesta i hennes klasser och sen kommer det: hon undrar varför jag inte tillåter mig själv att vara så bra som jag är. Hon sa att alla låtar jag valt hittills var jättebra låtval och att jag borde börja tillåta mig att ta svårare låtar som ännu mer visar på mina "skills". Vara så bra som jag är helt enkelt.
Där någonstans började mina tårar forsa.
Hon sa helt enkelt helt rätt saker vid helt rätt tillfälle, när allt är uppe vid ytan och redo att transformeras.
Eftersom lektionen var slut där så pratade jag lite med henne om mina tankar under helgen och att jag kände att det hon sa verkligen stämmer.
Jag gick ut från klassrummet med tårar rinnandes nedför kinderna men med så många fler öppna dörrar än tidigare och en känsla av lättnad.
Kvart över åtta
Det är tisdagmorgon. Klockan är kvart över åtta. Om en timme ska jag vara på skolan och delta i en utvärdering om hur peer group advisingen fungerade, ni vet det som var typ vår nolleperiod. Jag har just ätit en tallrik havregrynsgröt med kanel och socker på. Igår när jag och Ella startade våra 2h 24 min så åt jag en tallrik jordgubbar med havregryn och mjölk. Jag påstår att det är fiberbehov. Hon sa att det verkade vara sverigebehov. Vem vet, gott är det. Var helt överlycklig när jag hittade normala, vanliga, okompliserade havregryn. Det enda jag sett i hyllorna tills igår var kanel/äpple/godis/choklad/"du känner inte ens att det är havregryn"-smakande "gröt" för typ 4 dollar paketet.
Men nu hittade jag då som sagt vanliga havregryn och jag blev så glad att jag tog en näve havregryn och åt rakt upp och ner när jag kom hem.
Jaha, det här var ju verkligen ett intressant blogginlägg om mina havregrynsvanor.
Ha de!
Tacksamhet
Jag är sjukt tacksam över att jag kommer vara i Indien över Halloween. Skäl:
Jag tycker inte pumpor är särskilt speciella.
Dekorationer i svart och pumporangegult är snygga en kvart.
"Sexiga" häxor och Dracula gör mig uttråkad.
Skrikiga ungar som skräms OCH kräver saker av mig ger mig huvudvärk.
Det var ju tur att jag pratade med Ella idag förresten så jag kunde se att jag visst flyger på tisdag kväll den 21 oktober och inte onsdag kväll den 22 oktober jag trodde. Vad jobbigt det hade kunnat bli. Kallsvettas av bara tanken.
Det är kul att jag åker kl.19 på tisdagkvällen och kommer fram kl.07 på torsdagsmorgonen för att sedan göra samma resa åt andra hållet tidszonerna den 7 november. Då åker vi kl. 05 på morgonen och jag landar i Boston tjugo över åtta på kvällen samma dag.
Tidszoner. Coolt.
Värme. Ännu coolare.
Jag ser verkligen fram emot det.
MITT SVAR
TVÅ TIMMAR OCH 24 MINUTER GULD OCH GRÖNA SKOGAR!
Fina Ella! Med hjälp av skype krossar vi Atlanten.
Puss!
Columbus Day
Idag firas Columbus Day till minne av Christopher Columbus landstigning i Amerika 1492. Jag som precis har vaknat har inte märkt så mycket av det mer än att skolan är stängd idag. Antar att det är som på Labour Day 1 September: extra mycket shoppingmöjligheter.
När det gäller fallet Columbus så håller jag helt och hållet med Ann-Sofie: Det ÄR svårt att tänka sig att en europé kom hit och det skulle förklara mycket om det istället visade sig vara utomjordingar.
Förresten vet vi ju tack vare Hollywood att utomjordingarna alltid satsar på USA först, och då gärna storstäder.
Har ni förresten kollat in Ann-Sofies blogg? http://codetta.blogg.se
Tyvärr kan jag inte länka med den här datorn, vet inte vad som är problemet. Så ni måste tyvärr skriva in alla 23 tecknen själva. Men det klarar ni.
Men alltså
Jag har faktiskt blivit solbränd i ansiktet under dessa promenader i oktobersol. Schysst.
Jag längtar...
...efter vintern. Det vore kanske naturligare att säga Indien här men det är ju så nära att det känns verkligt och dessutom har jag ingen aning om vad jag har att vänta av själva landet så det är mest människorna (särskilt Ella) som jag längtar efter på den fronten. Så jag kan gå över till det jag dagdrömmer om när ingen ser, vintern och Norrland. Jättemycket.
Kyla, tystnad, snö, stjärnklara kvällar och nätter med månljus, knarr under fötterna, varma kläder. Glögg. Mys.
Men kanske längtar jag ändå mest efter just tystnaden, den där som man bara kan få när snön ligger tät. Särskilt i Norrland. Ibland när jag mediterar tar jag mig till 20 minusgrader med gnistrande snö och jag njuter av att känna kylan i mina näsborrar.
Jag bara undrar.
Vad är det som är så otrooooligt spännande att jag fortfarande är vaken? Mer än att det är en ledig dag imorgon med?
Och förresten har området kring min högra höftböjare somnat. Det kan ju inte vara normalt.
Jag grät inatt förresten, kände mig som världens sämsta sångerska/musiker och såg ingen framtid för mig. Ica kvantum i Piteå kanske, det är ju schysst OB på helgerna.
Två minuter senare hade känslan gått över.
Kontraster
Kollade igenom lite gamla blogginlägg. Hittade ett från 14 oktober förra året. Det snöade i Piteå den kvällen. Det är ett år sen imorgon.
På något sätt känns det väl lite avlägset men jag antar att jag inte ska säga för mycket, vintern kommer komma hit också.
Fast jag har en känsla av att det kommer vara en indienresa senare.
Promenad längs Charles River
Tog en sväng runt Charles River på väg hem. När det är så sjukt fint väder är det ju bara dumt att inte passa på. Tog mig över bron till Cambridgesidan också, den ska jag utforska mer någon annan dag.
Charles River.
Något för facebookgruppen "Hur tänkte man här?" kanske.
Från bron som går mellan Cambridge och Brookline. Prudential building syns som den högsta byggnaden till höger.
Jag i höstsol och med noter i handen.
Som söndagar ska vara
Vaknade tio över ett. Kan förklara det med att jag somnade vid 04:00 i morse.
Pratade med William på skype och tog mig sen till Trident Booksellers&Cafe på Newbury St. för frukostdejten med Luisa och Gabriela halv tre. Jag vet, sent. Men realistiskt, haha.
Det var ljuvligt oktoberväder, eller faktiskt inte alls oktoberväder som jag är van vid men jag tycker definitivt att det ska vara sånt här väder i oktober; sol som värmer, klarblå himmel, frisk luft så att man slipper svettas, ingen jacka nödvändig och torrt på marken. På Newbury street hade en jazztrio bestående av piano, bas och trummor slagit sig ner och spelade på trottoaren. Mycket stämningsfullt.
Frukost följde och Jörn från Tyskland, Samson från Saint Louis och Vicky från Mexico var också med så vi var ett gäng. Heather från meditationsgruppen och min jazzlab var vår servitris så det var en riktig Berkleestämning rakt igenom.
Jazztrion på Newbury Street.
Luisa med sin "Truck driver´s stop"-breakfast om jag nu kommer ihåg det rätt. Inget för Anna Skipper.
Och in i övningskorridoren. Imorgon är det nämligen Columbus Day och då är skolan stängd så vill man få något gjort innan tisdag är det dags att passa på nu.
All övningsentusiasm jag lyckades uppbåda. De är ju inte direkt sexiga, de där övningsrummen.
Citat
"En tv är fortfarande bara en tv även om någon kommit på att den kan vara platt. Den enda fördelen jag kan komma på är att de är lätta att bära tillbaka till butiken innan öppetköptiden är slut." - Charlie i Lyxfällan om platt-tv.
Hemma igen från krogbesöket
Här kommer kvällen i bilder:
Vi träffades hos mig vid tio.
Vi tog min hemliga dörr upp till taket och njöt av månsken och utsikt. Och rödvin förstås.
Jag, Luisa och Gabriela på taket.
Vinblicken.
Luisa letar efter hålet i flaskan.
Gabriela letar efter hålet i glaset.
När vi kom till OM vid Harvard Square bjöd Johanna (min lägenhetskompis som jobbade kvällen till ära) oss på varsin dricka. Vi valde Samuel Adams Black lager.
Haha, avslöjad.
On the dance floor...
Musiken var askass men vi körde på stilen "shit, det här var det bästa jag någonsin hört!!".
Luisa och en utsmetad Gabriela utanför OM på väg hem.
Mina ben väntar på sista bussen hem.
Bilder från min höstpromenad och veckan som varit
Bara så ni ska få någon uppfattning om hur höstvädret är här i Boston:
Boylston street i eftermiddagssol
Prudential building i höstsol
Utanför Symphony Hall i tisdags kväll.
På väg hem i fredags.
hemåtpromenaden.
Fenway park, Red Sox hemarena i horisonten till vänster.
Höstfärger.
Här vid Kenmore square som ligger nära Fenway Park kan man köpa sina Red Soxbiljetter.
Jag ute på balkongen i förmiddags när jag kände på temperaturen.
Från promenaden i eftermiddags. VOLVO! Observera amerikanska flaggan på varenda bil.
Typisk gata med hus. Och bilar. Och elledningar.
Fet elledning. Och andra.
Buddisttempel och taxibil.
I närheten av Boston College.
Så helt plötsligt: Chestnut Hill.
Hunden uppfattade jag på husses rop som att hon hette Lizzie och hon tog sig ett litet dopp innan hon beslöt sig för att springa efter husse.
På den här parkbänken satt jag och njöt av värmen.
På väg hem igen. Utsikten från Beacon Hill tar sig inte på bilden men det var häftigt.
Ett tecken på att det är val snart.
Blev också uppraggad av två mormoner som berättade att profeten lever och finns här på jorden och talar med oss två gånger om året och undrade om jag var intresserad av att veta mer om Jesus Kristus. Jag svarade att jag är trygg med min tro. Var inte ens otrevlig.
Underbar höst.
Hösten här i Boston är underbar. Vacker. Varm. Solig. Färggrann.
Jag promenixade runt på okända gator och helt plötsligt var jag på Chestnut Hill. Vilken plats! Så himla mysigt, dit ska jag igen. Många gånger. Bilder kommer någon gång.
Förresten, det här skulle vara den bästa presenten just nu:
Ella och William HIT! Nu.
Om 11 dagar får jag träffa Ella igen, jajajajajajaaa!
Jag saknar min bästa vän.
Berättade jag...
..om den där stranden vi var på i torsdags i medititationsgruppen? Det var så härligt för de gånger jag lyckades vara på den stranden utan att tänka på allt annat istället så var William där med mig. Vi gick och höll om varandra, skrattade, lekte, jagade varandra och mös.
Kärlek.
Förresten så saknar jag Nikita, min älskade kissemisse.
Ett skadeskjutet djur
Jag känner mig som ett skadeskjutet djur: vill bara krypa in i min grotta och gömma mig från allt. Orkar inte prata engelska, orkar inte vara social, orkar inte bry mig speciellt. Men jag är lugn och känner mig glad i sinnet, har bara en annan prioritering just nu. Eremitprioriteringen.
Längtar oerhört mycket till indien. Om elva dagar bär det iväg.
Nu ska jag ut och promenera, själv.
Åååh så skönt.
Lyxtid
Idag skulle jag köpa tändstickor eftersom tändaren jag fick på CVS när jag bad om tändstickor slutade funka efter typ 3 användningar. Tändstickorna var gratis och jag njuter av att kunna tända mina doftljus igen. Det är något magiskt med lugnet som sprider sig i ett rum så fort doften av svavel lägger sig och lågorna börjar dansa på väggarna. För att inte tala om julkänslorna som kommer när man sen blåser ut ljusen, hahaha.
Så just nu sitter jag på sängen med datorn i knäet, nattugglan Johanna har för engångsskull gått och lagt sig tidigt så jag känner mig som om jag är ensam hemma. Hela huset är faktiskt ovanligt lugnt, även grabbarna i lägenheten över gården som brukar hårdfesta på torsdagkvällarna/nätterna/fredagmorgnarna. Ljusen fladdrar vid nattduksbordet bredvid mig. Det hela känns oerhört lyxigt.
Jag kom hem för en liten stund sen efter den traditionella to be-träffen med Luisa och Gabriela. Vi satt på uteserveringen på en bar i närheten av skolan som heter "The Other Side". Luisa och Gabriela tog varsin kaffedrink men jag avstod och tog en smoothie med ingefära, apelsin och banan. Tänk, inget kaffe alls idag. Vad är det som hänt? Linda Niska säger nej till kaffedrinkar? Jag kan när jag vill.
Jag känner mig tillfreds med livet.
Idag på meditationen skulle vi bege oss till en strand vid havet och spendera vår tid på den stranden med havsbrisen mot vår hud och den varma solen i ansiktet. Andningen skulle vi likna vid den cirkelrörelse som havet gör när en våg slår emot stranden för att sedan dra sig tillbaka ut och efterföljas av en ny våg osv.
Jag spenderade inte särskilt mycket tid vid stranden, många tankar flög iväg som de har gjort den här veckan och kroppen gjorde fruktansvärt ont i alla ställningar jag prövade. Tills mot slutet. Det sa bara klick så slutade den där punkten i högra skuldran svida och jag kände att jag drogs nedåt mot jorden istället för att fladdra omkring. Vilket träningspass det är för själen det där.
Imorgon innnan min första lektion klockan 12:10 ska jag möta brudarna för att gå till Symphony Hall och hämta våra biljetter till fredagkvällens konsert med Bostonfilharmonikerna. De ska spela Mahlers 6:e symfoni, det blir nog heeeelt ok. :)
Citat
"Snygga målade väggar. Det här är en väldigt modern färg just nu, kaffe latte." - Från Lyxfällan på tv3 när ett hus värderas,
"Jag har fem kor och har kunnat leva på att sälja deras mjölk men nu får jag ingenting. De bönder som är skyldiga för det här borde avrättas!" - Kinesisk mjölkbonde om mjölkkrisen i Kina.
Meditationsdax
Då var det torsdag. Dags att promenera iväg till meditationen och få inspiration till resten av veckans egna meditation. Har ett litet projekt på gång så det kan nog behövas.
Sen blir det ensemble och ikväll ska jag, Luisa och Gabriela premiärinviga våra torsdagskvällar. Jodå, det ska bli tradition det! Kul att det blev torsdag eftersom det är då Wiliam och grabbarna har sin "killkväll", hehe. Fast iof, när vi börjar har ju de redan gått och lagt sig...
Om 13 dagar är det Indien! Shit!
I övrigt vet jag inte riktigt vad som hände här med det där vädret. Ni kommer ihåg kylan jag pratade om? Väck. Det är varmt och milt igen. Sol, några moln och omkring 20 grader varmt. Rätt najs om jag så får säga.
JAAA!
INDIEN OM 13 DAGAR!!!!!!!
:D
Han hade många kloka saker att säga
den där John Mayer på sin clinic idag.
Genomtänkt.
Sevärt.
Inspirerande.
Kön gick ett varv RUNT hela byggnaden innan alla kommit in i Berklee Performance Center. Galet.
Jag är dödstrött, som vanligt. Är lite småinställd på att göra något åt det, det här är faktiskt inte bra alls.
Sjukt bra Linda
Hej hej världen!
Ja, jag vet att klockan bara är nio. VIsst är jag sjukt bra?
Och jag snoozade bara 3 X 7 minuter idag. Visst är jag sjukt bra?
Och jag slängde med en advokade i morgon smoothien. Visst är jag sjukt bra?
Jag ska plugga nu. Visst är jag sjukt bra?
Ljuva stråkar
Kom hem för ett tag sen efter att ha lyssnat på Bostonfilharmonien. Så fort de satte igång att spela fick jag och Luisa gåshud och lutade huvudena mot varandra.
John Mayer - Neon
Det är något visst med att få sitta där och bara njuta av det akustiska. Vackert är det. Och Gil Shaham var inte dålig när han gjorde Stravinskijs violinkonsert. Om jag har tur finns det biljetter kvar på fredag till Mahlers 6:e symfoni, annars får det bli nästa vecka.
För fem dollar får vi gå gratis på alla konserter med BSO under säsongen 08/09 i mån av plats. Heeelt ok!
Jo, nämnde jag att jag krockade med John Mayer igår och att jag ska på hans clinic (med typ tusen andra lyckliga själar) imorgon?
Atchoo snoozit.
Ni vet det där jag skrev om att inte snooza 40 minuter idag? Det blev inte fyrtio minuter heller, det blev 2 timmar. Jätteskönt. man kan säga att jag kan introt till Agnes Karlssons "Right here, right now" vid det här laget.
Nu är klockan snart 15 och jag äter lunch efter mina lektioner idag som varit funkensemble och kompa mig själv-labben. Om två timmar är det dags för awarenesstrainingslektionen, det ska bli otroligt najs.
Är helt död men ska väl få något gjort innan dess, det är ju ändå en rätt bra timme den där sista då vi ligger på varsin filt på golvet och följer lärarens instruktioner. Kul när grannen snarkar eller missar att vända sig om så man förstått att han/hon somnat. Det kanske är min tur idag?
YES!
Jag har fått brev. Äntligen något som jag ska göra i egenskap av stipendiestudent på Berklee. Det har ju känts lite knasigt det där med att vi å ena sidan får värsta brevet om hur priviligerade vi är som fått stipendium och hur bra det är att vi går på Berklee men sen bara glömmas bort sådär känns ju inte så kul. Men nu kom vändningen. Det är ju det här jag ska göra, ta det jag vill ha, eller hur?
Aaah.
På tal om brev, jag fick ett kärleksbrev i fredags! OCH ett bankkort men det var inte lika roligt som kärleksbrevet kan jag säga. Tänk vad romantiskt, och i det fanns ett paket! Det var ett par jättesöta örhängen som william gav mig i ettårspresent...Nämnde jag att jag har världens finaste fästman?
Ikväll har jag gjort lite fler matlådor och en kladdkaka. Det är bra grejjer det. Pluggat har jag gjort också, flera dagar i förväg liksom!
Men nu ska jag sova, imorgon ska jag ta mig upp utan att snooza 40 minuter. Peppar peppar....
Vill också tillägga att det finns tillfällen då det inte lämpar sig att säga "man" utan istället säga "jag". T.ex "Man känner sig ju lite utanför när någon säger så till en" får en annan mening om jag istället säger "jag känner mig lite utanför när du/han/hon/de säger så till mig".
Tydligare och med det där ansvaret som innebär att jag äger mina ord, känslor och tankar. Och det är inget fel med det, tvärtom. Jag väljer att se ansvar som ett positivt laddat kraftuttryck, om inte jag har ansvar över mitt liv har ingen det (för även om det kan kännas som att saker är någon annans fel så är folk så otroligt upptagna med sig själva och har inte tid att förstöra för dig) och då är väldigt mycket jag gör och strävar efter bortkastat. Bortkastat säger vem? Säger jag.
Jag är ju som några har förstått lite beroende av lyxfällan på webb-tv och där använder deltagarna ofta "man" istället för "jag" vilket jag inte tror är någon slump direkt. Visst har nog många av oss lärt oss att använda "man" men jag tror ändå att jag mycket hellre använder "man" om mig själv när jag står i en situation som jag skäms lite för och inte gärna vill ansvara för. Då gör jag om mina känslor och handlingar till allmänhetens känslor och handlingar, på det sättet får jag hela världen med mig. Man gör så bara.
Förstår ni?
:-)
Godnatt!
Hrm...
..nämnde jag att jag ska på John Mayer-clinic på onsdag?
John Mayer - Waiting on the world to change
Höst, ljuuuuv höst!
Bortsett från att allt blir dyrare för varje dag så är det fantastisk höst i Boston. Och mamma, några träd har faktiskt fått höstfärger!
Så här såg min promenad till och från skolan ut idag:
Korsningen vid skolan med Prudential building bakom.
Samma korsning..
T:n som just kommer upp från tunneln och Kenmorestationen. Boston University i bakgrunden, eller en del av det iallafall. ENORMT universitet.
Som sagt, vissa träd har köpt konceptet höst fullt ut. Andra lever kvar i en kylig sensommargrönska.
Mer Boston University...
Packard´s Corner, här går jag av T:n när jag inte promenerar.
Ojojoj så spännande, två T möts i korsningen...
Min port :) 1137 Commonwealth Ave.
Balkongen är på andra våningen.
Ja, välkommen in i min port då! Den här trappan går jag i varje dag, se så glad jag är över det!
Shit.
Dollarn blir dyrare för varje dag.
Hur dyr kommer då min vårterminsräkning bli?
Shitshitshit.
Brrr....
det är höst minsann...jisses vad fort det gick.
Gick ut för att lämna tillbaka filmen och det var både väst och halsduk som gällde. Skönt härlig, rökig kall höstluft. Friskt, som sagt.
Friskt var det även att få ha en lite längre msnkonversation med Ellafinisen. Bara dryga 2 veckor kvar till Indien, heeelt sjukt!
Har varit mycket duktig med mitt söndagspluggandeutanångestpluggande. Billie´s Bounce sitter där den ska, Sugar hyfsat, Stolen Moments sisådär men så var den inte obligatorisk heller. Och min egen mollblues är färdigskriven så jag ska bara lära mig den, hehe. Blir till morgondagen det.
Nu ska jag ta söndagkväll, tänk så skönt!
Ångestlös
Jag känner mig väldigt avslappnad. Väldigt lugn och i fas. Snörvlig, visst men det går ju faktiskt över. Jag låter bara lite gråtmild sådär.
Jag gör läxor i tid och ser fram emot en lugn kväll utan söndagsångest och en vecka utan läxstress.
Jag är funktionell.
Det här med att vakna...
Jo, jag skulle ju ha vaknat lite tidigare än tio över elva imorse eftersom Luisa och Gabi skulle komma kl.11. Tio över elva vaknar jag då som sagt men känner mig lugn ändå eftersom Gabi och Luisa var lite försenade. Gick in i badrummet och tvättade ansiktet, efter det skulle fuktighetskrämen på och jag började med den för ögonen. allt gick bra. Sen skulle jag ta den som ska på hela ansiktet och inser att jag står med pekfingret fullt med tandkräm.
Jag var nog riktigt trött. Nog för att tandkräm kan vara bra mott finnar men kanske inte att smeta in i hela ansiktet som fuktighetskräm, eller?
Lika som bär?
Brunchsöndag!
Idag kom Luisa och Gabriela hit och åt brunch. Det var så sanslöst trevligt och lite galet. Som det är när vi ses helt enkelt.
Vi skulle ha firat kanelbullens dag igår men jag var för vissen så vi tog kanelbullar till brunchen istället. Funkar också :)
Fruktdrinkar, ägg, fruktfat, kanelbulle, smörgås med philadelphiaost och kaffe.
Och så Gabriela och Luisa förstås! :)
Ett nästan helt länsat fruktfat.
Kaffedos nummer 2. Med kanel, mmm.
Brunch i goda vänners sällskap gör en snuvig Linda glad.
Igår såg jag sex and the cityfilmen på dvd. Äntligen kunde jag släppa ut de där tårarna jag inte vågade visa i biosalongen i somras.
:)
Nostalgi
För typ 6 år sen introducerades Anna Dream Theater för mig. Albumet "Scenes from a Memory" som den här låten kommer ifrån gick varm var jag än körde med mitt nytagna körkort. Här är Balladen med stort B från det albumet, "Through her eyes". Knappt 10 minuter ren njutning. Kan det bli bättre?
Måste ju rekommendera att se hela dvd:n eller lyssna på hela skivan från början till slut för att få hela storyn.
Så grym!
Jag är grym på att vila!
Ska ta mig ut och få lite frisk luft några minuter, fylla på syrehalten i kroppen så att säga. Bara en liten stund, inget märkvärdigt. Sen åter till vilandet...mmmm.
Ella!
Jag saknar dig till tårar!
Snörvel host harkel
Mår lite sämre idag så det här helgen blir det hårdvila som gäller.
Sov till tolv, gick upp vid ett och äter frukost nu vid halv tre. Det är nog inte det mest ultimata men ändå. Sen ska jag bädda ner mig igen och på måndag morgon ska jag vakna upp som en ny människa. Men jag kan lova att de är tråkigt. Inte som för några år sen när jag ville ha mamma här för att tycka synd om mig, utan bara tråkigt. Dötrist. Alldeles, alldeles...segt.
Det händer. Ingenting.
Det roligaste som finns är att plugga och det är ju bra för det gör mig skittrött.
Men jag vet inte.
Maila, ring på skype, lämna en kommentar, skriv på fejjan.
Vad som helst är roligare än det här.
Men helt illa är det inte, inte alls som den där skvätten av självömkan jag hade igår kväll.
Jag är bara sjuk och uttråkad.
Less, trött, förvirrad fast lugn. Typ.
Jag är så less på att blöda, blöda, blöda, sluta blöda två dagar, blöda igen. Inklusive mensvärk förstås.
Det är en sån där fredagkväll då jag känner mig hur nere som helst, ensam och övergiven. Jag är inte ensam och övergiven men det är ju inte lätt att intala sig när det känns så.
Jag har verkligen en tajt budget för det här året och just nu är jag i det stadiet att jag går in på arbetsförmedlingens hemsida och tittar på jobb och dagdrömmer mig hem för att jobba och tjäna pengar. Typ så. Luisa och Gabriela ska iväg på någon konsert idag igen som jag inte har råd att gå på, jag förstår bara inte var folk får sina pengar ifrån? Men ärligt talat så känns det faktiskt bra på ett sätt att leva på ministadiet, fatta vad jag lär mig att få pengar att räcka. Det är på det stadiet att jag inte ens överväger att ta pengar och gå med på konserten, för det finns inte ens en liten möjlighet i universum att göra det. Och det är ändå lättare då. Men det gör också att jag känner mig lite lätt stressad, särskilt nu när jag fått det fantastiska skandiakortet som ska göra att jag slipper betala avgift när jag tar ut pengar utomlands och ser att mitt saldo är -77 kr. Kul. 80 spänn har gått till de två tillfällena jag tog ut pengar och nu 77 kr till. Det är mycket pengar.
Tiden kan verkligen stå still när man inte har råd att göra någonting.
Mitt svar?
Webb-tv.
Ambitiös
Jag är ambitiös jag. Nu sitter jag här och pluggar kvart i fyra en fredageftermiddag. Jag kom hem från skolan för bara en stund sen och sitter i köket med höstråheten utanför fönstret men en kaffe och kanelbulle framför mig på bordet. Strax bredvid mina läxor. För nu är det såhär att jag tänkte att jag kan ju lika gärna göra harmoniläraläxan nu och börja på gehörsläxan så jag är grym på onsdag också.
Så får jag ju tid över till annat sen menar jag. Tänk så bra jag blivit på att budgetera både pengar och tid.
Men feel free to störa, jag är på msn, facebook och skype :)
Höstfärger och solsken
Löven börjar hitta höstfärgerna i Boston. Än så länge i liten skala men det duger. Det är solsken och kyligt i luften, "friskt" som kyla kallas om man någon gång har jobbat på Citymail.
Har jag nämnt att jag har världens finaste fästman?
Nu ska jag äta min grapefrukthalva som är kvar till sist på frukosttallriken och sen blir det 11-kaffe med Luisa innan lektionerna drar igång. Harmonilära och gehör, jag är grym idag.
John Blund är snart här
men jag hinner med ett sista inlägg för dagen innan han är här.
Ikväll bakade jag kanelbullar, degen jäste inte som den skulle så det blev bara 15 istället för 25 st men det kanske var lika bra, haha. Tvingade Miguel och Tatiana att smaka också, även om de var lite brända på botten. Men jag tror bullarna vart godkända iallafall. Jag åt då fyra så jag kan inte klaga på smaken. Eftersom de inte jäste som de skulle så kan jag ju inte direkt påstå att de var jättestora heller...typ.
Igår såg jag två ekorrar som plockade nötter. Typ Piff och Puff fast i verkligheten. Ni ser en av dem vid trottoarkanten på bilden nedanför:
Såhär såg jag ut när jag väntade på att bullarna skulle bli klara:
Bullarna:
Jag struntade i pärlsockret. Studentbudget, ni vet.
Affirmation:
Ja godnatt på dig då, fantastiska människa!
Rättelse:
Det är ju på lördag. Kanelbullens dag. Det är tydligen en siffra mellan 2 och 4, det är 3. Imorgon allså. Oktober 3. Tredje oktober.
jag äter kanelbulle iallafall för de är snart klara.
Kreativitet
Igår när jag mediterat drog jag ett tarotkort som representerade mig här och nu. Det var ett väldigt positivt kort och affirmationen löd:
Min kreativa möjligheter är gränslösa.
Jag har lagt till ett utropstecken så det här är vad jag säger till mig själv just nu:
Mina kreativa möjligheter är gränslösa!
Ja det stämmer.
Jag bakar bullar ikväll, sen tar jag över världen.
PÅMINNELSE!!
Imorgon 4:e oktober är det kanelbullens dag!
Jag ska iallafall fira med att baka svenska, läckra härliga kanelbullar. Mmmmmm.
Klassiska favoriter, forts...
Det här har varit min favorit sen jag hörde den för första gången på musikvetenskapen på Stockholms universitet.
Konsert i G-moll "L'estro armonico":
bara ta 10 minuter att lyssna på den. Det är värt det.
Så här låter bra musik!
Dvorak - "Den nya världen", 4:e satsen
Dublin Symphony Orchestra:
Smetana - Ma Vlast (Moldau) Vltava
Czech Philharmonic Orchestra:
Czech Philharmonic Orchestra:
Jomen,
ja apropå något rubriken i förra inlägget så dricker jag te istället för kaffe. Inget kul med kaffe när det inte smakar något utan bara besvärar halsen.
Te inte kaffe te te te
Hahaha, alltså ni skulle höra när jag pratar! Jag låter som en hes kalle anka fast med bättre vokaler, även om de är lite svaga.
Jag har varit och lämnat in min blankett om att jag kommer vara i Indien 22 okt-7 nov OCH jag har hämtat blanketten för withdrawal from a class. Där står det "college writing 1" och det kommer bli sååå skönt. Det påverkar varken mitt CSN-medel eller min F-1status eftersom jag ligger över 12 credits vilket är gränsen för heltidsstudier.
Med 3 credits mindre än jag har nu kommer jag ha mer tid och ork att lägga på plugg och övande utan att det behöver vara jättesent på kvällen. Dessutom kommer jag har förmiddagar att plugga på 3 dagar i veckan där lektionerna legat hittills, hurra hurra hurra!
Vilket i sin tur innebär att jag kommer kunna göra bättre ifrån mig i de andra kurserna, klart jag vill vara så förberedd som möjligt till varje lektion.
Jag har betydligt lättare att plugga på dagtid om jag får vara ledig på kvällarna för att ha tid att träna, träffa vänner eller bara slappa. Men för det behövs det ju lite tid för det, eller hur? Typ längre än 50 minuter för att hinna sätta sig ner på en lugn plats och ta fram böckerna.
Det här ska bli så skönt!
Snörvel
Jag är sjuk. Min röst är borta. Det här blir intressant.
Jag går på mina lektioner och känner hur hjärnan stannat hemma men det går det med. Idag ska jag dessutom se om jag inte kan få bli av med den där college writing-kursen också. DET skulle vara skönt!
