niskalainen

Aaah.

På tal om brev, jag fick ett kärleksbrev i fredags! OCH ett bankkort men det var inte lika roligt som kärleksbrevet kan jag säga. Tänk vad romantiskt, och i det fanns ett paket! Det var ett par jättesöta örhängen som william gav mig i ettårspresent...Nämnde jag att jag har världens finaste fästman?

Ikväll har jag gjort lite fler matlådor och en kladdkaka. Det är bra grejjer det. Pluggat har jag gjort också, flera dagar i förväg liksom!

Men nu ska jag sova, imorgon ska jag ta mig upp utan att snooza 40 minuter. Peppar peppar....

Vill också tillägga att det finns tillfällen då det inte lämpar sig att säga "man" utan istället säga "jag". T.ex "Man känner sig ju lite utanför när någon säger så till en" får en annan mening om jag istället säger "jag känner mig lite utanför när du/han/hon/de säger så till mig".

Tydligare och med det där ansvaret som innebär att jag äger mina ord, känslor och tankar. Och det är inget fel med det, tvärtom. Jag väljer att se ansvar som ett positivt laddat kraftuttryck, om inte jag har ansvar över mitt liv har ingen det (för även om det kan kännas som att saker är någon annans fel så är folk så otroligt upptagna med sig själva och har inte tid att förstöra för dig) och då är väldigt mycket jag gör och strävar efter bortkastat. Bortkastat säger vem? Säger jag.

Jag är ju som några har förstått lite beroende av lyxfällan på webb-tv och där använder deltagarna ofta "man" istället för "jag" vilket jag inte tror är någon slump direkt. Visst har nog många av oss lärt oss att använda "man" men jag tror ändå att jag mycket hellre använder "man" om mig själv när jag står i en situation som jag skäms lite för och inte gärna vill ansvara för. Då gör jag om mina känslor och handlingar till allmänhetens känslor och handlingar, på det sättet får jag hela världen med mig. Man gör så bara.

Förstår ni?

:-)

Godnatt!