niskalainen

På något sätt har det blivit så att ju närmre milleniumskiftet man kommer i födsel desto snabbare vill man att allt ska gå. Medans jag fick vänta 14 år på min första mobiltelefon (av förklarliga skäl eftersom det var först då det hade utvecklats en som vanliga människor orkade bära) som var en Philips Riga om jag kommer ihåg namnet rätt och som såldes med de nylanserade Comviqkontantkorten, så har nu var och varannan 5-åring en mobil med sig till dagis.

Är man född -89 är man van vid kaffe latte-tapeter och oändligt många informationskanaler som ger ständigt ny information. Mottot "det gäller att hänga med" blir viktigare och viktigare. Att Sony Ericsson är ett och samma företag är en självklarhet och internet ingick i Big Bang.

Är man född -80 som min fästman så lärde man sig kanske krypa på heltäckningsmattan som var kvar i det nyköpta radhuset, man slog sitt första telefonsamtal på en sån här telefon..

..och man var med i Skogsmulle. När det var dags att köpa mobiltelefon gick man i gymnasiet eller var nybliven student. Sannolikt trodde ens föräldrar även att internet var en dagslända.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag som är född -84 hamnar i mellanlandet. Jag var med i Skogsmulle en period, jag lärde mig slå mitt första telefonnummer på telefonen ovan men snart hade vi en modern knapptelefon, eller "tonvalstelefon" hemma istället som var i stil med den här (fast beige och svart)...

... och under mina första år hade vi vita tapeter med mörkbruna (!) ränder i köket. Jag trodde ett tag att om man klippte en tiolapp mitt itu så fick man en femma men sen när tiokronan kom tyckte jag det var det vackraste jag sett.

Men jag var inte särskilt gammal, kanske nio-tio eller så, när jag chattade på aftonbladets chat för första gången på mammas jobb och inte heller dröjde det tills internet började komma med bredband. Jag har någonstans i bakhuvudet en känsla av att all den här informationen vi förväntas ta in inte är bra för alla, att det skapar oerhört mycket stress i vårat samhälle med Facebook, smsskrivande och ständigt påslagna mobiltelefoner. Vi ska alltid vara tillgängliga och förväntas vilja vara det också. Vi ska inte längre drömma om något vi vill ha flera år innan vi skaffar det utan ta det på avbetalning med detsamma, varför vänta liksom. 

Ett heltidsjobb med fasta arbetstider där man stannar från ung ålder till pension är en utopi idag. Det finns för mycket arbetskraft där ute utan jobb redo att ta vilken anställning som helst för att det ska vara lönsamt för företag att hålla nere tempot så att det ska bli en dräglig arbetsplats ergonomiskt och själsligt för en människa med mänsliga sidor att kunna stanna i 30-40 år. 

Eller så vill man helt enkelt inte "bli fast". Man vill "gå vidare", få "nya utmaningar", "jag har gjort mitt här". 

Det finns mycket gott som kommer av alla valmöjligheter vi har OM människan sätts i fokus istället för det ytliga som karriär, pengar, hinna med allt på en gång och helst nyss, ha världens bästa självkänsla och snygga tänder samt en otrooooligt snyggt inredd lägenhet mitt i smeten men som man tyvärr aldrig hinner spendera tid i. 

Jag tappade poängen för längesen men jag fortsätter iallafall:

Vågen är ojämn idag. 

Å ena sidan har vi alla dessa valmöjligheter som fylls på varje timme med nya, heta erbjudanden och alternativ. 

Å andra sidan har vi en skål som i en annan tid inte fick så mycket uppmärksamhet, kanske för att det helt enkelt var så självklart. Däri ligger tålamod, tid, väntan, "att stanna upp", färväntan, drömmar som blev dagdrömmar, hopp och meningar med starten "En vacker dag ska jag...".

Kanske är det dags att uppmärksamma den vågskålen betydligt mer, fästa en hallogenlampa ovanför den eller placera den framför en snygg fondvägg i vardagsrummet där den får en betydligt större del i livet.

Väger skålarna jämnt finns det inga gränser, vi kan välja och vraka men vi väljer och vrakar utifrån människan där inuti. Som det är idag lider människor när de är med bara sig själva fast de har storlek 34 och en iPhone, det kan ju knappast vara ett sundhetstecken?