niskalainen

... är något försämrat. Ont i halsen, täppt i alla bihålor och inte kry alls. Men det är bra, igår var det bara ont i halsen så det har brytit ut rätt snabbt ändå vilket jag uppskattar om jag nu måste vara sjuk alls. Men hos lilla damen som var vissen i helgen är det solsken och glada utrop mest hela tiden och det tror jag hjälper lite :-)

Jag insåg att det i mitt förrförra inlägg låter som om jag bara tänker äta müsli till middag. Så är det inte.

Och så gillar jag att gå upp kl.06:30 mer än att gå upp 04:00, bara så att ni vet. Men nu har lillskruttan somnat om så jag ska bära iväg oss bägge tillbaka till sängen och stänga av Melrose place som går på trean just nu. Tack gode gud, för att jag får stänga av alltså.

Jag fick ett mail med en låttext av en uppmärksam själ som läst mitt inlägg där jag skriver att jag inte gillar ordet snäll. Texten är fantastisk och jag rekommenderar att ni lägger några minuter av ert surfande på att lyssna på den här låten och framför allt texten.


Om snällhet - Turid

Den här veckan har jag som mål att äta så få tillsatser som möjligt. Jag vill kunna rabbla upp ingredienslistan ur huvudet om någon (mot förmodan) skulle vilja veta varenda grej gårdagens middag innehöll. Så idag stod jag länge och väl vid müslihyllan och plockade till slut ut Saltåkvarns fruktmüsli eftersom Axa:s  f-müsli inte riktigt står sig som helt politiskt korrekt. Vi är redan en väldigt bra bit på väg här hemma eftersom vi lagar vår mat från grunden men en del saker slinker igenom och det är dem jag vill upptäcka den här veckan. Jag vill till exempel börja göra egen buljong så skrovet av KRAV-kycklingen den här veckan kommer användas till att koka kycklingbuljong. Surdegsbröd står också på listan, och så ska jag göra egen falafel.

Jag har även fått gehör av sambon att vi här hemma endast ska köpa hem Bosarps ekologiska kyckling om vi ska äta kyckling. Den är dyrare men då får vi äta kyckling mer sällan helt enkelt. Det finns ju tusen andra saker att stoppa i sig som är bättre än sån där stackars icke-ekologisk kyckling.

Det vräker ner regn utanför fönstret, men det är ok. Det är söndag. Jag hade en underbar löprunda igår där jag tog det lugnt och hittade det där lugna, behagliga tempot där jag känner att jag skulle kunna springa hur länge som helst. Klart att barkspåret vid Nydala hjälpte kroppen att kännas följsam, älskar bark! :-)

Imorse for vi till Plaza och intog deras hotellfrukost, ett firande helt i min smak. Nyss kom ett blomsterbud också men jag har inte kunnat öppna det än eftersom min förkylda lilla fialotta sover så gott. Efter en natt med sömnproblem pga snor som gjort det jobbigt och besvärligt för henne att andas, och därmed även att sova, så är det bra att hon får sova så mycket hon bara vill och kan. Men det betyder ju att jag har buketten som väntar på att få ge sig till känna så fort hon vaknat!

William sover också eftersom han jobbade inatt och ändå ville ta med mig på frukost så jag har ägnat min egentid åt att, efter ett mail från mamma med en läskig men läsvärd länk, surfat runt på Äkta vara och hämtat inspiration. Jag har även kollat upp glassmaskiner på tradera men ska ändå testa det här glassreceptet senare, även om det blir utan maskin. Jag älskar glass men får ju så himla ont i magen av det och det är kanske inte så konstigt, den man köper innehåller ju skumma saker.

Något annat jag får ont i magen av är Bragos bokstavskex - jag åt ett (1!) när vi var på kalas förra veckan och efter några minuter hade jag så ont i magen att jag knappt kunde stå upprätt. Det höll i sig länge och jag undrar vad som är i de där kexen. Kollar på Göteborgskex hemsida men som smarta, stora företag gör så lägger man bara upp näringsvärde, ingen innehållsförteckning. Smart.

Jag måste skärpa mig lite. Ikväll var det 38 minuter lugn distans på schemat och jag som börjat känna mig STARK slarvar med det där ordet "lugn". Så, fram emot sista fem minutrarna kände jag av en muskel jag inte vill känna av i löparsammanhang - det förbannade löparknäet. Men det var inte den smärtan som jag är bekant med utan en annan variant. Jag tog tio sekunders överläggning med mig själv och slutade springa. Gick en minut och kunde sen fortsätta sista minutrarna. Det kanske var otroligt dumt att inte bara lägga ner och gå hela sista biten men det får jag nog bli varse, känningarna hade iallafall gått över då. Åååååh vad jag måste stretcha mer, mer, mer. Och tagga ner på tempot, det kommer sannolikt komma en tid då jag får ta ut mig mer men till dess får jag försöka njuta av att känna mig starkare och med energi kvar när jag kommer hem igen.

Nu mår jag iallafall gott. Till middag blev det hasselbackspotatis, lax och egengjord bea. Nu väntar jordgubbar och grädde. Det är torsdag och för mig betyder det helg (precis som de övriga sex dagarna i veckan) och eftersom jag ammar får jag verkligen inte slarva med kaloriintaget... :-)

Tänk så olika det ser ut, det finns nog lika många exempel på föräldrarskap som det finns föräldrar. Så här ser det ut och så här tänker jag hos oss för er som undrar:

• Greta sover i vår säng och kommer fortsätta med det så länge det går, annars blir det en säng åt henne i vårt sovrum tills hon vill sova i eget rum. Ingen av oss vill sova själva...
• Jag har inga problem med att hon ammar på nätterna, hon får gärna göra det så länge det funkar och hittills har det bara blivit lättare och lättare.
• Vi utför aktiva åtgärder för att behålla amningen länge, t.ex. ger vi inte välling eller något annat i flaska (förutom lite bröstmjölk om det blir panik här hemma nån gång när jag är iväg) eftersom flaska konkurrerar med bröstet och välling verkar onödigt. Vi ger även plockmat istället för puréer och låter henne själv bestämma hur och vad hon ska äta. Därmed bestämmer hon själv, och anpassar, tempot och frekvensen på mat och amning.
• Vi bär mycket, mycket. Sjalar och famnar är de bästa resesängarna ;-) Jag älskar att bära, det håller mig stark och framför allt gör det Greta trygg.
• Jag går ofta ut och går med Greta i sjalen när Greta är vaken så hon får se lite av världen istället för att gå ut och gå när hon ändå ska sova (för när ska jag då sova??)
• Jag ser det som positivt att låta Greta vara med när vi gör saker, t.ex. lagar mat eller städar istället för att göra allt när hon sover (för återigen, när ska jag sova??). Det kanske tar fem minuter längre tid men det är nu vi har tiden.
• Greta är inte duktig för att hon börjat hoppa, stå, sitta, jollra, äta. Däremot verkar hon tycka det är himla skoj/spännande/häftigt/skönt/gott och det vill vi gärna dela med henne. Men jag vill finnas lika nära även när hon är ledsen, frustrerad, trött eller orolig utan att direkt försöka släta över de lite "jobbigare" känslorna.
• Greta säger till för att hon har ett behov av något, inte för att reta nån. Vi lyssnar så gott vi bara kan och litar till hennes signaler.
• Självständighet växer fram, det är inget man lär ut.

Och till sist (fast jag har säkert glömt massor) en tanke som finns ständigt närvarande:
Det här är enda gången i mitt liv jag kommer ha ett barn att ta hand om!

Om Greta får syskon så kan jag ändå tänka så här:
Det här är enda gången i mitt liv jag kommer ha ett barn att ta hand om!

Igår var fru Parment från Bygdeå på besök, Emmelie alltså. Hon kom lagom till 10-kaffet och stannade lagom till 14:30-fikat. En optimal dejt alltså ;-)
Som vanligt hann vi samtala oss igenom en drös ämnen såsom hållbar utveckling, föräldrarskap, duktighetsfrågan, livsfrågor såsom kontrollbehov och massa annat som inte går att kategorisera direkt. Tänk vad härligt det är att ventilera såna saker, det går med några få i ens liv men långt ifrån alla.

På eftermiddagen var det dags för 7 km löpning på 44 minuter enligt träningsschemat. När jag nästan var hemma såg jag på mobiltimern som inte ringt än att jag hade över 5 minuter kvar så jag fick fortsätta en extrasväng runt mariehem. Jag kände mig stark och njöt vartenda steg, vinden till trots.

Ingredienser: havregryn (ångpreparerade och pressade). 100% fullkorn.

Om jag bestämde mig för att ge Greta en Päron-Äpple-Aprikos-fullkornsgröt så antar jag att ingredienserna skulle se ut så här: havregryn, päron, äpple, aprikos. Och så lite procentfördelning av hur mycket av varje.

Det kräver inte heller en massa onödiga förpackningar eller fabriksproduktion och extra transportmedel eftersom vi råkar ha ingredienserna hemma. Och det tar inte ens särskilt lång tid att göra. Det gillar jag.

Måndag: Quinoasallad med tonfisk
Tisdag: Kidneybönsbiffar med ungsrostade grönsaker och barbequesås
Onsdag: Champinjonsoppa
Torsdag: Hasselbackspotatis, lax och beasås
Fredag: Kräftstjärtspasta
Lördag: Svamp- och sparrisröra, couscous
Söndag: Köttbullar, potatis och brunsås

Tisdag: Morotssoppa med ingefära och citron
Onsdag: Pasta med spenatsås
Torsdag: Panerad fisk, potatismos och citronsås
Fredag: Tonfiskwok med panaengcurry och ris
Lördag: Pannkaka med creme fraishe, rom och lök
Söndag: Lunch: champinjoncrepes på överblivna pannkakor, middag: spaghetti och köttfärssås

Det här inlägget om duktighet är det enda jag vill att Du läser idag. Om du vill läsa annat också kan du ju läsa allt annat på hennes blogg som är fantastisk.

Det är väldigt läskigt för en del att tänka sig att man inte ska säga till barn att de är duktiga. Men tänk om det finns mer att hämta i att intressera sig för barnets känsla för det den gör, påpeka att barnet till exempel verkar älska att rita istället för att "recensera" teckningen med ett kort och avslutande "vilken fin båt du ritat". Egentligen är det väl bara att tänka på hur man själv reagerar i vissa situationer så blir det enkelt att förstå - om jag skrivit ett utkast till en låt och vill spela upp ett utkastet för min sambo eller en nära vän så är det ju roligare att få någon annan kommentar än "vad bra, vad duktig du är". Vad svarar jag då, "...tack?". För jag började skriva låten efter en lång tid utan låtskrivande, jag har börjat skriva låten och är väldigt lycklig över det, låten är inte klar på långa vägar och mina känslor över allt detta vill jag dela med den person jag valt att spela upp utkastet för.

(Men så är jag själv lite...hrm...mycket allergisk för ordet duktig. Och ordet snäll. Menlösa ord utan betydelse som används för ofta och skulle kunna ersättas av ord med mening och äkthet.)

Jag kan skriva massor men istället för att göra det så säger jag det igen, läs det länkade inlägget :-D

och jag önskar jsg kunde säga att Greta just vaknat. Men icke. Hon har varit vaken i över en timme nu och jag har ätit frukost nummer 1. Tydligen (och här sitter nog måååånga föräldrar och nickar instämmande) kan en bebis vakna mitt i natten bara för att den måste få berätta något superintressant som inte kan vänta till morgondagen. Det stod inte i manualen. Men det är okej ändå, hon är ju på ett strålande humör så jag kan inte klaga. Dessutom har jag legat vaken sen 01:45 så det var inte som att hon väckte mig. Snarare tvärtom.

Men jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte ser fram emot att somna om...

I helgen tog William upp en sak.

W: Alltså, vi ammar ju och vi ska ju absolut fortsätta amma...
Jag: Ja? (tänker: ååååh älskling du är bara bäst, du är helt fantastisk och så himla klok som säger "vi" ammar, för så är det ju, hela familjen har ju del i amningsrelationen)
W: ...men jag har tänkt på vad som vore lättare om vi inte ammade.
Jag: Vad?
W: Jo, då skulle kanske Greta ha lättare att sova själv i spjälsängen och så istället för att sova hos oss i vår säng.
Jag: Ja, fast jag skulle nog se ännu fler anledningar att verkligen ha henne i vår säng på nätterna om hon inte ammade ur anknytningssynpunkt och så eftersom hon då inte skulle ha den där supernära kontakten som hon får via amningen.
W: Ja, så skulle det ju vara. Jag tänkte nu att det skulle vara lättare för oss att kramas och gosas och så men så skulle det ju absolut vara.

Sen berättade jag ju förstås om det som står inom parantesen på andra kursiva raden :-) I love that man.

Igår vann jag! Jag vann över Mamma Scan och det känns så JÄVLA BRA!!!

Jag har ett intresse som bara växer och växer för var dag, det är kombinationen av matlagning/säsongsråvaror/hälsa/hållbar utveckling (och med hälsa menar jag inte fettsnålt utan näringsrikt). Jag vill bli en jävel på att laga schysst mat på schyssta råvaror helt enkelt, till ett okej pris och till bekostnad av så få jordklot som möjligt. Det går succesivt och utan stress och press eller dåligt samvete över de gånger det blir något halvfabrikat eller liknande, vi gör helt enkelt vad vi kan och försöker bli bättre på det hela tiden. Eftersom jag inte äter rött kött så blir det inte så mycket sånt här hemma och när William väl äter det så äter han typ falukorv eller mamma scans köttbullar. Men nu ska ju Greta äta kött och jag tänker inte stoppa i henne varken det ena eller det andra av de två alternativen.

Så igår hände det, jag gjorde Greta-vänliga köttbullar (utan salt förutom det som var i smöret de stektes i) och lät William smaka så de gick att äta. Han tyckte de var mycket godare än mamma scans och saknade inte ens salt (Lorden av Salt som han annars är och ALLTID klagar på att jag saltar för lite...). Han åt glatt upp köttbullsbitarna Greta lämnade och Greta mumsade länge och väl på köttbulle hon också. Hurra! Så jag frågade W om det vore ok att vi dissar mamma scan i fortsättningen och börjar göra storsatser av hemmagjorda köttbullar som vi kan frysa in och förslaget röstades för. Ännu ett halv/helfabrikat going down alltså! :-D

När fredagen kommer är det sällan vi har hela helgen inplanerad till punkt och pricka utan vi tar det mesta som det kommer. Och vi börjar bli rätt bra på det faktiskt, det här med att bara vara tillsammans Linda, William och Greta. I lördags for vi till SaraMi i Dalkarså och beställde min vigselring. Våra förlovningsringar är gjorda av henne och så det var självklart att beställa vigselringen av henne också. Den kommer bli fantastisk! :-)

Sen for vi vidare till Bygdeå där det var firande av William som fyllde 4 år. Emmelie och Parre bjöd på go'fika och jag drack närmare sju liter kaffe känns det som, jag var hur seg som helst. Men det var jättetrevligt att snacka skit med Emmelie eftersom vi inte setts på hur länge som helst och så är det alltid lika roligt att se hur fina William och lillbrorsan Måns är med Greta. Tryggt att de kommer kunna agera överbeskyddande storebrorsor åt henne i framtiden ;-) Sen smälter man ju alltid av deras hejdå-kramar, gullkillar är vad de är.

När vi kom hem igen var det bara att sätta igång med pannkakorna som stod på matsedeln. Jag tvingade iväg William till affären för att köpa rom och creme fraishe till mina pannkisar och under tiden fike Greta åka sjal på ryggen så jag kunde dra igång med Operation Dubbel Sats Pannkakor. Bytte ut 1/3 av mjölet till dinkelmjöl och jag fick inte ett uns ont i magen fast jag åt typ 6-7 stycken. Bra där! Greta åt glatt av den lilla pannkakan vi gav henne, hon pulade in stora bitar i munnen och mumsade ner i mindre bitar. Efteråt fick hon ett mjukt päron som jag skar av avlånga toppen på och gav hela biten till henne. Det blev inte mycket kvar av det heller.

På kvällen slösade jag ich William bort nästav fyra timmar av våra liv på en hemsk miniserie i två delar som sändes på trean, bägge delarna efter varann. Stormen tror jag den hette och ni behöver inte se den, ni har redan sett allt förut (inklusive skådisar som Luke Perry och James Van Der Beek).

Igår var vi trötta familjen så efter lunch släpade vi oss ut på promenad i spåret vid Nydala. Greta sov gott i sjalen hos pappa. Sen tog jag mig ut och sprang en kanonrunda i spåret och William stack till gymmet när jag kom tillbaka så vi lyckades få oss lite endorfiner, allmäntillståndet till trots... Vi for till och med till coop och pantade burkar på kvällen, elva spänn som vi snålt som bara den inte gav till bistånd utan la på jordgubbar, björnbär och keso. Mums. Det är underbart att leva med någon som man kan ha det så härligt ihop med utan att egentligen... göra något särskilt? Om ni förstår vad jag menar? Det bara flyter på, fast stilla liksom.

Ibland, eller periodvis rätt ofta faktiskt, känner jag mig lite utanför. Och ibland kan jag känna mig jävligt utanför. Då försöker jag påminna mig själv om att det inte är så farligt det där med att vara utanför, det kan vara grymt skönt att veta att man är det ibland också. Stå rakryggad för den man är och som ett klokt ordspråk lyder:


Idag vaknade jag av en gurglande fia bredvid mig i sängen vid 07:00 och lyckan var gjord när William klev upp med henne så jag fick somna om. Hela 45 minuter tror jag att jag sov men det är det där att få ligga kvar i sängen ett tag oavsett hur länge som kan vara så himla skönt ibland. Nu sover iallafall båda mina älsklingar middag och jag passade på att ta en skön, varm dusch och fräscha till mig lite. Idag ska vi på kalas hos William som fyller 4 år men först ska vi åka förbi SaraMi och prata vigselring :-) Tjohoo!

Igår var det som att Greta var inprogrammerad på krypövning så fort hon kom i magläge. Ajajaj så tråkigt när det enda som händer är att man tar sig bakåt nån dryg meter. Men så stark hon är nu! Hon häver sig upp på raka armar och trycker upp rumpan i vädret men det är någon liten detalj som inte riktigt hamnat på plats och därför landar hon liksom längre bak än hon började. Hon blir skitfrustrerad efter några gånger, med rätta. Skulle jag å bli. Men mammas älskling, det ger sig och om några år kan du läsa det här och se att ingenting är omöjligt.

Jag sprang ju faktiskt inte på tid, men smittad blir man ju ändå. Man vill ju inte få en sämre tid än möjligt liksom ;-) Nu har jag iallafall en officiell personsämsta på 10 km: 1:00:10. Men med två och en halv veckas löpträning och första milen på över två år pga löparknä, stukad fot och graviditet så är jag bara nöjd att ha sträckan i benen igen. Första 5 tog jag det väldigt lugnt, fokuserade på teknik för knäets skull och att mentalt stå emot att smittas alla dessa löpare som prompt skulle kuta om med andan i halsen redan första två kilometrarna. Efter fyra km mötte jag första löparen som haltande vänt om, strax därefter plockades löpare upp av en fyrhjuling. Mot slutet blev det värre, folk låg i diken med dropp och läskiga spasmer och det gav mer känslan av ett maraton än en mil. Hoppas de mår bra idag.

För egen del längde jag ut steget och ökade tempot en aning efter 5 km och efter det kändes det bara bättre och bättre i kroppen. Runt 8 km däremot började jag känna mig lite stum i vaderna men ökade lite till sista kilometrarna in i mål och då glömdes den känslan snart bort. Jag kom i mål till ljudet av en hejande fästman med dottern i famnen och kände mig nöjd med min insats. Däremot fattar jag inte att jag inte ens halvsprungit eller åtminstone promenerat banan innan, hade liksom inte tänk på det förrän dan innan och då var det lite sent. Orutin. Hade med säkerhet förbättrat tiden lite. Men vänta Linda, du sprang ju inte på tid? Just ja...
Efter det här lilla anarkistiska utbrottet från halvmaraprogrammet ska jag återgå till det och njuta av vila i fredagssolen.

Varför det kommer gå bra: Jag är inte orolig över sträckan, 10 km. Varken konditionsmässigt eller mentalt. Jag har förvisso inte sprungit den sen ett bra tag innan jag blev gravid men den är historia i kroppen liksom. Så på det sättet är det lugnt. Jag har inget tidsmål utan ska bara göra mitt bästa efter dagens förutsättningar, det blir som en första check.

Varför det kan sluta mindre bra: Om knäet börjar göra ont slutar jag springa direkt och börjar inte igen förrän det är bättre. Så är det bara, det löftet har jag gett min kropp. Så det är säkrast att fröken Niska tar det lilla lugna och så håller sig knäet friskt och fint så blir det finfina fisken det här.

SMHI säger 13 grader och sol till kvällen, hoppas det stämmer :-)

Ba-ba-ba-ma-ma-ma-ba-ba-ma-ma osv. Det har satt igång nu (igår faktiskt) och är fullkomligt ljuvligt att lyssna på. Men nu sover Greta efter fyra timmars intensiv vakenhet hela morgonen och förmiddagen då hon även har pulat i sig gröt, äpple och en bit Gretas lantbröd (ja, det finns i affären och W kunde bara inte låta bli att köpa det) :-)

Svar: Hon somnade med två fingrar i pappas näsborre och andra handen med ett stadigt tag runt pappas pekfinger. Pappa fick MVG med andra ord.

...och jag inser att det blir till att vila sig i form inför 10 km på Blodomloppet på torsdag. Halsen ger ifrån sig små signaler jag inte gillar så då blir det perfekt att äta en morotssoppa med ingefära och citron till middag och hoppa över kvällens löppass.

Receptet hittar ni här och det kom jag över på ett klassiskt vis - en facebookstatus och dess svar. Greta fullkomligt svalde sked efter sked av den här när vi åt den i berga häromkvällen och det är inte så konstigt egentligen, den är jättegod!

Det är verkligen dags att göra något. Vill vi verkligen inte ha kvar den här underbara planeten i friskt skick och ett friskt Östersjön? Det märks inte. Vi kan inte vänta på att de stora företagen ska stå till svars och ändra sina rutiner, det kan börja redan NU med ett eller flera individuella jävla KRAFTTAG!! På det sättet inspirerar vi folk runt omkring och sprider nya sätt att gå till väga här på jorden så fler kan leva i framtiden. Ni hör ju, jag har svaret. Bra va? Bara gör som jag säger :-)

* Äter du kött? Sluta. Se till att det är kravmärkt och/eller ät det inte så ofta. Eller inte alls.
* Sopsortera. Det minsta man kan göra, åtminstone allt som innehåller aluminium och alltså inte kan brytas ner.
* Släng ingen mat. Skriv veckomatsedlar. Storhandla möjligtvis basvaror mer sällan men vet du att färskvaror brukar bli över och ruttna är det bättre att promenixa och köpa dessa med jämnare mellanrum. Då kan man få en dos vardagsmotion också, perfekt! Har du mat över som du inte är sugen på, laga till det ändå och frys in!
* Begagnat, begagnat, begagnat. Vintage är ju inne så hur svårt kan det vara? Leksaker, kläder, köksprylar med mera. Klart man kan köpa nytt, men kanske inte alltid?

Allt ovan behöver och ska jag själv bli bättre på och jag ska kämpa för att inspirera fler i min omgivning. Hoppas nån mer hakar på, gör man redan vissa medvetna handlingar så kan man ju börja med en till eller utöka det man redan gör. Det handlar inte om att göra allt eller inget, det handlar om att åtminstone göra något.


Och ja. Jag har just sett "Vårt grisiga hav" på SVT2. Se den.

Bästa hjälpen mot kliande tandkött :-)

Har någon märkt av det? Hur? Berätta! :-)

...men inte så bloggaktiv för tillfället. Jag och Greta är fortfarande nere i Åkersberga och njuter av att vara med familj och vänner i nuet, fast vi längtar efter William som är kvar uppe i Umeå. Igår var jag med mina två bästa vänner och köpte en vit klänning som ska  användas till en speciell dag i augusti, inte så svårt att lista ut kanske... ;-) 90 minuter tog det från att vi entrade affären till att kortet dragits och jag höll i påsen med klänningen i och jag underskred min budget. Jag har fortfarande inte fattat att jag hittade den fast den hänger framför ögonen på mig.

Greta har haft och har fortfarande ett fantastiskt jobbigt kliande i tandköttet som kommer i vågor. Hon gör sitt bästa för att hantera smärtan genom att blåsa bubblor genom slutna läppar, tugga på handdukar och ta nappen till hjälp och tröst. Däremellan är hon hur glad som helst och jisses vad stark hon har blivit i benen under den här veckan! Hon kanske har blivit peppad av att mamma sprungit och halvmaratränat i skogen? ;-) Nu sover hon och det ska jag också passa på att göra, imorgon ska vi på bröllop i Norrtälje och jag kände imorse att jag har en liten förkylning på gång. Inte så kul eftersom jag ska sjunga med Venla på vigseln men den ska mycket till innan en förkylning ska sätta sig så pass på rösten att jag inte kan sjunga alls (peppar, peppar). Hittade en väldigt söt klänning på H&M idag som jag ska ha under morgondagen, många klänningar blir det.

Eller vår, det är mer försommar här nere i Åkersberga tycker jag... Jag ska berätta mer om idolauditionen i lördags men nu ids jag inte, jag ska passa på att fixa iordning mig innan Greta vaknar och Hedda kommer på besök. Igår var vi på middag hos Lisen och Patrik och deras gullungar och vi satt faktiskt ute på deras altan och åt eftersom det var fantastiskt väder. Tror inte vi gick in igen förrän vid niotiden och det gick hur bra som helst att promenera hem i t-shirt och tunn jacka vid halv elvasnåret. Förvisso invirad i såväl sjal som bebis men ändå. :-)

18,3 grader är det visst i skuggan här just nu. Ville bara bjuda på den.

Alltså, igår hade jag en helt fantastisk körning ner till Åkersberga från Umeå som jag bara måste berätta om!

Planen var att jag och Greta skulle fara hemifrån kl.07:00, vi startade motorn 07:15. Fantastiskt. Sen sov Greta till Härnösand där det blev tankning, amning, kisspaus, blöjbyte och kaffestopp en stund innan vi for vidare till Sundsvall där vi stannade och åt lunch med före detta kollegorna på Hedbergska (jag vikarierade där förra vårterminen). Det var verkligen roligt att träffa dem igen och allt som allt blev det en lunchpaus på två och en halv timme, Greta hade prime time hela tiden med studsande och tjoande och somnade gott i bilen när vi for vidare. Hon sov till Gävle bro där vi tog en paus med allt vad det innebär. När vi befann oss på E4:ans 120-sträcka mellan Gävle och Uppsala yttrade Greta visst missnöje och vi svängde av och hamnade mitt inne på en mysig skogsväg med nyavverkade träd som doftade himmelskt, vitsippor och utslagna björkar. En idyll att gå ut och pausa i med andra ord. Efter att ha undersökt typ allt utanför och i bilen kunde Greta tillslut komma till ro så pass att hon ammade lite och vi kunde fara vidare sista biten till Åkersberga. 18:30 var vi framme, sisådär en och en halv timme tidigare än jag trott. Trafiken flöt verkligen hela vägen och pauserna var med perfekta intervall. Underbart!

Nu har vi just ätit lunch efter att jag och mamma har varit ute i spåret. Jag har fullföljt halvmaraträningsprogrammet som egentligen skulle ägt rum igår och mamma promenixade med en sovandes Greta i barnvagnen under tiden. Vi hittade jordgubbar på torget (alltså, inte hittade som i att de växte där utan hittade som i att folk stod och sålde) som verkligen smakade sommar, små och röda. Ute är det grönt och solen skiner. Det blåser men om det är varmt ändå. Bara det liksom.

Imorgon kl.07:00 planerar jag att sitta med bebis i bilen och starta motorn. Till Åkersberga tar man sig på en full tank med skodan, tur det för soppan är inte gratis direkt. Förutom amningsstopp och kiss- och blöjpauser är första riktiga anhalten på vägen Sundsvall, där vi ska hälsa på Hedbergska och äta lunch där.

När vi hörs nästa gång kommer jag antagligen blogga om vårchocken jag fått av att komma 65 mil söderut :-)

Rubriken sammanfattar dagen bra. Eller det vet jag ju inte än men där är dagsplanerna iallafall.

Kl.10 ska jag till Lifegenes testscenter här i Umeå och göra hälsotest. Efter det ska jag och William iväg till Nisses konditori i Holmsund och kolla tårtor. Efter det blir det till motorcentralen och koppla ur airbagen på passagerarsidan så Greta kan sitta fram med mig när jag kör ner till åkersberga imorgon. Och så slänger vi in lite packning där det finns tid förstås, fast jag lyckades tvätta allt igår och packa lite faktiskt. Bra där Linda!

Jag har verkligen inte sovit gott inatt. Vet inte varför, nervös kanske? Lämnar er med en av Sagogrynets fantastiska amningsserier :-) Klicka på bilden så ser ni bättre.

Måndag: pasta eller couscous med kyckling&champinjonsås
Tisdag: Linssoppa med vitlöksbröd
Onsdag: Lax i ugn med potatismos och hummersås
Härifrån befinner jag mig i Åkersberga och gräsänklingen har bestämt följande (märk väl de ökade inslagen av halvfabrikat) ;-):
Torsdag: Falukorv och makaroner
Fredag: Hemmagjord pizza
Lördag: Kyckling i crème bonjoursås
Söndag: Ungkarlsfreestyle à la Gräsänkling

Måndag: Potatissallad med kyckling, fetaost och soltorkade tomater + massa annat gott och grönt man vill ha i
Tisdag: Spaghetti med köttfärs (eller färs helt enkelt)
Onsdag: Quinoasallad med tonfisk (ISO-recept)
Torsdag: Makaroner med spenatsås
Fredag: Fiskgratäng med dill
Lördag: Broccoligratäng med kidneybönsbiffar
Söndag: Köttbullar/sojabullar med potatismos och brunsås

Jag har en ny kategori som heter Veckomatsedlar. Där har jag bestämt mig för att lägga upp veckomatsedlarna vi använder här hemma eftersom det näst värsta efter att åka och handla är att sätta sig och komma på en veckomatsedel. Men det är så himla värt det så därför kör vi på det envist som synden, problemet är bara att vi haft som vana att slänga dessa värdefulla tingestar. Men finns det någon bättre plats att spara dem på än på bloggen? Dessutom är jag säker på att det finns fler som ibland lider av inspriationsbrist och då kan ni ju kika in där ;-)

När jag var 500 meter hemifrån på väg tillbaka från löpturen ringer William på mobilen. Jag hör Greta hulka och gråta i bakgrunden och den lugna promenaden sista biten hem blev en tjurrusning uppför backen. Väl hemma möts jag av en MYCKET upprörd tjej och en ledsen pappa som kände sig helt värdelös (jag menar, vem skulle inte göra det även om man VET att ens enda fel är att inte vara mamma?) var det bara av med jacka och tröjor och börja amma omedelbums ett bra tag innan Greta slutligen somnade. Nu sover hon och pappan. Jag har fått till min stretching och undrar om det är 26-veckorsfasen eller om det bara var olycklig tajming. Annars är utvecklingsfas det bästa ordet jag lärt mig sen Greta kom. Det kan förklara det mesta och trösta en själv samt skänka tålamod och förståelse när allt är upp och ner.

Jaha hörrni, Greta har sovit 12:30 till 15:15 och jag sov en och en halv timme tillsammans med henne :-) Nu har jag just fått i mig lite mellis och mår super!

Förresten kom jag och tänka på en sak. Vi har inte använt barnvagnen på snart två veckor. Storchenwiegesjalen var med andra ord ett höjdarköp.

Så har träningsprogrammet inför stockholm halvmaraton inletts. 20 veckor av blod, svett och tårar ska in mellan amningar och blöjbyten men jag tänker att förr i tiden fick man hugga ner en halv skog för att kunna laga till den där hjorten som man skjutit ner med egenhändigt tillverkat spjut och samtidigt lyckades det bli människor av de som var spädisar då så det här ska väl gå det med, menar jag.

När William kommer hem vet jag att han har sagt att han vill gå och träna så vi får väl förhandla om vem som ska ut först... Jag skulle gärna sticka ut på en gång när han kommer hem och det skulle jag nog kunna motivera med "och då kan jag ju laga middag medans du tränar (blink,blink,blink)". 32 minuter lättdistans och 5-10 minuter stretch står på programmet idag och så länge knäet är snällt blir det fina fisken det där.

Nu sover Greta och jag har tänkt göra detsamma, i det här gråa vädret vill man inte göra mycket ändå. Är ändå imponerad att hon inte sov när vi var ute och gick i förmiddags, när hon sitter i sjalen brukar hon se sig om kring max 45 minuter typ innan hon somnar men idag var hon vaken hela promenaden på nästan en och en halv timme. Mycket intryck blir det, grävskopor och allt vad vi nu såg.

Visst ser det nästan ut som att jag kan spela mer än fyra ackord?

Vilken grym slappsöndag det har varit. Najs. Vädret som bestått av sol, hagel och sånt däremellan har varit väldigt angenämnt att göra ingenting i. Vi for iof iväg och handlade men det faller in under ingenting-kategorin ialllafall. Nu har vädret förbättrats, vi har just ätit middag och vi har jordgubbar och vispgrädde som väntar till efterrätt. Greta har tagit tupplur, kanske har hon tänkt hänga med oss ikväll istället för att sova eller så somnar hon vid åtta ändå. Båda alternativen är bra :-) Just nu är snörena och dragkedjan på min hoodjacka vääääldigt spännande.

Mot deklarationen!

Så här på självaste 1:a maj kan jag varmt rekommendera det här inlägget från amningsbloggen.

Min och Williams första plan för föräldraledigheten var att jag skulle börja jobba en dag i veckan i april (jo, tjena). Sen skulle William gå på föräldraledighet i augusti och jag hade en provanställning som väntade på mig då och allt. Men när vi hade det här planerat så visste vi ingenting om hur det var att amma. Jag trodde bebisar slutade amma vid ett halvår typ. Jag gillar att amma, Greta gillar att amma, William tycker det är jättebra att amningen funkar som den gör och är en riktig stöttepelare för mig. Men det blev besvärligt för mig som förespråkare av delad föräldraledighet att få ihop mina känslor inombords. För mig känns det viktigt att låta en väl fungerande amning få fortsätta. Greta mår bra av det, jag mår bra av det och jag skulle aldrig kunna sluta amma till förmån för att William ska vara hemma från augusti. Det måste gå att kombinera mental och fysisk hälsa/välmående/anknytning med jämställdhet mellan mamman och pappan utan att sluta amma, eller? Annars är det ju sjukt.

Det tog ett tag för mig att få ihop det här inombords och uttrycka för William hur jag egentligen kände. Att jag vill låta matintroduktionen ta tid i samband med att jag fortsätter amma. Att det innebär att det blir för tidigt att jobba från augusti. Att William får gå på ledighet i januari 2012 istället. Och allt stöd i världen fick jag, allt jag sa fanns även i hans världsbild. Eftersom vi här hemma i vår lilla familj vet precis hur och varför vi vill ha det som vi har det så har det blivit lättare och lättare att stå för det, för oss, självklara i vårt beslut.

Vi vill försöka få dagarna att räcka så pass att Greta kan vara hemma tills hon blir två år, så planen är att W är ledig januari-oktober 2012. Ingen dålig ledighet det heller.

Utmaningen ligger istället i att få oss att vara alla tre istället för att ständigt och jämt vara två och två, vare sig det är mamma-dotter eller pappa-dotter som är två och två. För hur enkelt är det egentligen inte att dela upp saker och ting, men att hitta kvalitén och lugnet att bara vara allihop tillsammans utan massa yttre störningar är nog få förunnat många gånger och det kämpar vi på med här hemma även om det innebär knaper ekonomi och inte särskilt mycket klädinköp från polarn och pyret... ;-) Jag tror det var därför dagen igår var så underbar, vi var tillsammans allihop i lugn och ro hela dagen. Nu ska jag stänga datorn och joina Greta som ligger och hejar på Williams gitarrspel här i vardagsrummet.

... och halva är kvar! Igår hade jag och William en underbar dag med Greta. Vi promenerade ner till stan och tillbaka, tog en latte på Sandy's innan vi vände och hann njuta av solen, snacka massa skit och bara vara. Det var en sån där dag då tiden liksom helt försvinner, vi stannade till och med och spanade in en myrstack på vägen hem. Bara det liksom. William funderade på att bjuda myrorna på en snus men jag förklarade att det nog skulle bli ungefär lika förödande för dem som tsunamin i japan så han ångrade sig. Idag är jag inte lika säker, antagligen hade de burit bort prillan på två röda men möjligtvis hade 3000 myror hunnit få tobaks- eller tjärförgiftning innan det var fullbordat.

När vi kom hem åt vi broccoligratäng med kidneybönsbiffar till, rekommenderar verkligen båda recepten! Fast jag som halverade mängden kidneybönor från receptet glömde halvera mängden kryddor så jag panikkokade några potatisar och slängde ner i matberedaren innan jag gjorde biffar, det gick det med. Eller om jag säger så här, när en korvälskare som William säger "jag är glad att vi inte gjorde korv" (som vi skulle gjort enligt veckans matsedel) så är det ett bra recept på bönbiffar.

På kvällen gick vi iväg en sväng till campus och valborgsfirandet som var där. Bandet som spelade när vi kom hördes hur bra som helst men tyvärr fanns det inte en susning att kunna höra studentkören om man inte stod alldeles rakt framför och nära dem vilket de flesta av oss inte gjorde. Synd, för det var ju dem och brasan jag ville se och höra. Vi såg ju att de var uppmickade men det måste ha varit snålt tilltaget. När vi kom hem somnade Greta och vi gjorde iordning smörgåsar och te till filmen vi såg innan vi slocknade vi med efter en dag med mycket utomhus och nästan två mils promenixande.

I morse var det min sovmorgon och som vanligt sov Greta längre när jag ändå har sovmorgon :-) William gick upp med henne ett tag men sen blev hon trött och hungrig igen så han kom in och la henne hos mig. Hon hade svårt att komma till ro men efter ett tag så lyckades hon fokusera på att amma och somnade vid bröstet. Då passade jag på att gå upp och göra iordning frukost och äta den i lugn och ro och påbörja det här inlägget. Nu ligger Greta på golvet och dissikerar sina leksaker och hopp, där vände hon visst till rygg.

Psst. I fredags gjorde jag en sjuuukt god fiskgratäng som ni hittar här. Jag hade även i en matsked dijonsenap och nån deciliter crème fraiche. Mums.

Greta har kommit på att man kan klämma på mammas tuttar. Mammamys, säger Greta. Ajajaj, säger mamman när sylvassa bebisnaglar skär in i bröstvårtan.