niskalainen

Det här inlägget om duktighet är det enda jag vill att Du läser idag. Om du vill läsa annat också kan du ju läsa allt annat på hennes blogg som är fantastisk.

Det är väldigt läskigt för en del att tänka sig att man inte ska säga till barn att de är duktiga. Men tänk om det finns mer att hämta i att intressera sig för barnets känsla för det den gör, påpeka att barnet till exempel verkar älska att rita istället för att "recensera" teckningen med ett kort och avslutande "vilken fin båt du ritat". Egentligen är det väl bara att tänka på hur man själv reagerar i vissa situationer så blir det enkelt att förstå - om jag skrivit ett utkast till en låt och vill spela upp ett utkastet för min sambo eller en nära vän så är det ju roligare att få någon annan kommentar än "vad bra, vad duktig du är". Vad svarar jag då, "...tack?". För jag började skriva låten efter en lång tid utan låtskrivande, jag har börjat skriva låten och är väldigt lycklig över det, låten är inte klar på långa vägar och mina känslor över allt detta vill jag dela med den person jag valt att spela upp utkastet för.

(Men så är jag själv lite...hrm...mycket allergisk för ordet duktig. Och ordet snäll. Menlösa ord utan betydelse som används för ofta och skulle kunna ersättas av ord med mening och äkthet.)

Jag kan skriva massor men istället för att göra det så säger jag det igen, läs det länkade inlägget :-D