niskalainen

När jag var 500 meter hemifrån på väg tillbaka från löpturen ringer William på mobilen. Jag hör Greta hulka och gråta i bakgrunden och den lugna promenaden sista biten hem blev en tjurrusning uppför backen. Väl hemma möts jag av en MYCKET upprörd tjej och en ledsen pappa som kände sig helt värdelös (jag menar, vem skulle inte göra det även om man VET att ens enda fel är att inte vara mamma?) var det bara av med jacka och tröjor och börja amma omedelbums ett bra tag innan Greta slutligen somnade. Nu sover hon och pappan. Jag har fått till min stretching och undrar om det är 26-veckorsfasen eller om det bara var olycklig tajming. Annars är utvecklingsfas det bästa ordet jag lärt mig sen Greta kom. Det kan förklara det mesta och trösta en själv samt skänka tålamod och förståelse när allt är upp och ner.