niskalainen

Igår var det som att Greta var inprogrammerad på krypövning så fort hon kom i magläge. Ajajaj så tråkigt när det enda som händer är att man tar sig bakåt nån dryg meter. Men så stark hon är nu! Hon häver sig upp på raka armar och trycker upp rumpan i vädret men det är någon liten detalj som inte riktigt hamnat på plats och därför landar hon liksom längre bak än hon började. Hon blir skitfrustrerad efter några gånger, med rätta. Skulle jag å bli. Men mammas älskling, det ger sig och om några år kan du läsa det här och se att ingenting är omöjligt.