niskalainen

Jag har inte en så bra dag. Den är riktigt dålig faktiskt, jag vet att det går över och att det inte är så här illa som det kännsochattmaniblandharsånahärdagar men just nu känns det som om det aldrig kommer gå över. Ni vet.

Jag ska ta lite eftermiddagskaffe och sen ska jag titta på kvällens avsnitt av Grillad på svtplay.se.

Ute är det iallafall varmt och skönt, imorgon ska det bli tio grader varmare.

Jag har ätit världens bästa frukost: de två överblivna banan&valnötspannkakorna, melon&banansmoothie och en kopp kaffe.
Det som är fantastiskt med att göra smoothie på melon är att man behöver inget mer än frukt och bär eftersom det är så mycket vätska i den redan. Idag var bären slut så det fick bli en banan till melonen och så ner i mixern. Jag la till en pytteskvätt mjölk bara för att få den skummiga känslan, en liten näve havregryn och ett ägg. Klart. Gott värre.

Dessutom skiner solen och vad är ett bättre avslut på en god frukost än solsken? Det finns risk för regn idag men eftersom det ska bli sol och trettio grader i helgen så gör det inget. Dessutom har det regnat konstant i tre dagar så det kan ju inte bli värre (peppar peppar).

Tjingeling!

Breakfast: banana&walnut pancakes, melon&banana smoothieand a cup of coffee. Wonderful. 

Jag vaknade av mig själv innan väckarklockan ringde, ganska otroligt faktiskt. Självklart fick jag panik och trodde jag försovit mig men ack så lugn jag blev när jag tittade på klockan. Hela tio minuter kvar! :)

Igår skickade jag ut en massa mail till folk som vill hyra rum i sommar, hoppas någon av dem vill hyra just det här så man inte sitter där med 800 dollar i månaden att betala fram till augusti. Det är många som behöver rum och det här är ett bra område, dessutom är det bara en minut från T:n. Nu blir det till att vänta på svar bara.

Igår fick jag veta att jag ska köra bakom min kompis Talia på hennes senior recital på lördagkväll! En av hennes bakgrundssångerskor hade hoppat av och hennes ersättare dumpade Talia i sista stund. Så efter lektionerna idag ska jag repa in körstämmor på minst fyra av låtarna och klockan 18 är det rep. Sen är det ett rep till på lördag och på kvällen är det konsert! :)

I woke up before the alarm went on, pretty amazing actually. Of course I panicked and thought I'd overslept but I got calm again when I looked at the time. Ten whole minutes left! :)

Yesterday I emailed people who need a room for the summer, I hope someone will take this so I don't have to pay 800 bucks until August. So if you know someone who needs a room May 13 - August 31 or sometime in between, please let me know! [email protected]
The room is about 1 minute from Packard's Corner (green line).

On Saturday I'm gonna sing backup to my friend Talia at her senior recital! Come to All Asia in Cambridge 7 pm on Saturday!

Men nu är det dags för frulle! :)

Jag har just insett att jag kan sätta mig ner och skriva en låt när som helst. Det bådar ju mycket gott eftersom jag inte riktigt tror på att det här med att bara arbeta på inspiration är hållbart hela livet om man vill vara en någorlunda fungerande vän/fru/mamma/människa/kollega/inkomsttagare.

Idag satte jag mig ner och skrev en sommarhit, "I Wanna Be Free". Den handlar om vårkänslor och hur en person som aldrig förut vågat ta chanser helt plötsligt blir lite skönt vårgalen och reclaimar sin frihet. Fast det är inte så djupt som det låter, textfraserna är så där banala som de ska vara om folk ska kunna sjunga med efter en lyssning. Jag älskar att skriva låtar. Jag har en hel packe med låtar efter den här terminen som jag ska fortsätta jobba med, det känns verkligen jätteroligt. Det går bättre och bättre nu när jag bara skriver vad som än kommer, oavsett om det blir en popdänga, R&B, dance eller något annat. Det är helt okej. Låtarna ska ut bara, det är en väldigt skön känsla att ha en låt i huvudet och sen skriva ner den på papper och veta att nu finns den där. Den är inte bara en tanke längre, nu kan den användas och den kommer aldrig försvinna.

Om två timmar ska jag sjunga upp det här senaste alstret på songwritinglektionen men först ska jag njuta av lite välförtjänt kaffe en regning och grå dag som denna. Jag har ju faktiskt klarat av en final idag, rock/pop/countrylabben.

Är det någon annan som har några funderingar på det här med inspiration?

Det finns inget svenskt (shit, jag skrev svänskt först - måste hem från det här landet) ord som bättre beskriver känslan i mig just nu.

Om tre veckor och fyra timmar kliver jag och alla mina ägodelar på planet som tar mig hem till sverige igen. Inget mer Boston och Berklee College of  Music efter det alltså. Det känns skitjobbigt. Idag går mitt känsloregister över alla tangenter, ena stunden gråter jag och den andra är jag förväntansfull. Det är störande för det är nu jag börjat känna mig riktigt hemma här, i Boston, med livet och skolan. Jag har lärt mig fruktansvärt mycket under det här året, mer än jag förväntat mig. Jag har utvecklat nya sidor hos mig och jag tvekar inte på min roll som musiker. Jag har fortfarande en inre debatt om min framtid som sångerska men den styrs av min självkänsla för dagen så jag tar den inte så allvarligt längre.

Jag vet att det kommer bli bra i Piteå igen nästa år, ta examen och allt sånt. Men här finns det så otroligt mycket mer att hämta, särskilt om man ska prata om kontakter och att skapa ett närverk. Dagens teknik är ju helt fantastisk, man kan i stort sett arbeta med folk över hela världen utan att resa någonstans. Jag ska absolut sköta om mitt nätverk och vara en aktiv Berklee alumni, behålla några lärare som mentorer och se till att komma tillbaka någon gång. Jag och Berklee är inte färdiga med varandra, jag känner det.

Ute skiner solen och det är hyfsat varmt. När jag kollar bostonvädret på nätet så regnar det. Hoppas jag hinner springa innan dess...

Har ni kollat filmen i förra inlägget än förresten? :)

Puss o kram

jag har ett hål i magen. Jag är konstant hungrig. Kanske är det pga att jag inte druckit kaffe den här veckan, det brukar ju ge en falsk känsla av mättnad annars. Iallafall så fick jag sånt råmagknip efter att jag ätit lunch idag, det var helt sanslöst. Senaste gången jag hade så ont måste ha varit för ett par år sen när jag och anna var hemma hos ella i sumpan och ella tvingade i mig några tillbringare med vatten. Så ont hade jag då att jag minns det idag... Vi har många fina minnen ihop jag och ella. :D

Nu ska jag dra mig iväg och titta på Singers Showcase, det ska bli jätteroligt även fast jag egentligen bara skulle vilja skita i det just nu för jag har en del att göra tills imorgon. Men något roligt är att min blues spelades in med projektbandet på skolan idag, så ni kan lyssna på alla tre versionerna här.

Vilken version gillar ni bäst? Standardbluesen, bopbluesen eller mollbluesen?

I lördags tog jag och Anneli en promenad i regnet:

Det här är ju ändå väldigt intressant.

Nu ska jag snart sticka till T:n för jag och Anneli ska åka till Alewifes naturreservat och promenixa lite. Solen skiner och det är klarblå himmel fast kallt.

Ha det fint!

1. Det finns bara en sak som är värre än att vara förkyld och det är att vara förkyld i varmt väder, som idag. Jag kunde inte tänka när klockan slagit 13:00, jag ville bara försvinna i en balja med is.

2. Bloggen "15 år och gravid med tvillingar" ligger på 17:e plats på blogg.se:s blogglista. Det är så upprörande, det krävs väl ingen långläsning för att fatta hur det gick till?

3. Påsk i USA är det värsta jag varit med om. Jag har inte sett en enda sak som skvallrar påsk förutom mina svenska vänners facebook-kommentarer. Ni är lediga imorgon ni, ta tillvara på det. Kan jag också ta ledigt imorgon och yrka på religionsfrihet? Det är trots allt långfredag och jag är med i svenska kyrkan. Måste ju räknas?

Min största önskan just nu är att få ett stort påskägg med lösgodis i på lördag. Det är påsk det.

Det är vår i Boston idag, äntligen!

Nu ska jag iväg till skolan, först är det gehörslektion och sen är det recording lab där vi ska fixa med min låt "One step to divinity", lägga bakgrundssång och akustisk gitarr bland annat. Den är smörig värre men jag tycker den blir bra. Jag skrev musiken för 7 år sen och texten för 6 veckor sen...så kan det gå :) Men det var ett instrumentalt stycke från början så jag är förlåten med en klapp på axeln.

Jag gillar inte outfitbilder men idag får ni se för det är första gången jag känner mig så här vårig i Boston:

Jag vann måbratips-tävlingen på Claudia Gallis blogg! Det innebär att jag kommer få en flaska Acaijuice hemskickad (ja, till mina föräldrar då eftersom det är lite överkurs att skicka den till usa...) som jag ska prova när jag kommer hem i maj. När ni går in på hennes blogg kan ni läsa mitt måbratips som jag själv utövade senast igår och jag somnade in så otroligt skönt så ni kan inte ana :)

Idag är det den regnigaste dagen i Boston sen ett regn i slutet av september förra året. Ni vet hur det är när regndropparna inte nöjer sig med att landa direkt på marken utan de måste studsa upp först. På vägen ner igen landar de gärna på jeansen eller skorna och allt går åt skogen som det gör när det är blött. SÅNT regn har det varit idag.

Men jag ska inte klaga för mycket för jag fick inspiration till låten jag ska skriva till song writinglektionen imorgon. Titeln får bli "I Wish I Had a Car", baserat på min spontana känsla när jag skulle ta mig de 150 metrarna till T:n i eftermiddags för att ta mig till skolan. 150 meter är oftast väldigt kort men inte med ett duschmunstycke rakt ovanför skallen.

Andra varvet runt den lilla sjön  Chestnut Hill Reservoir blev det faktiskt soligt och varmt. Jag kände mig med detsamma väldigt påklädd jämfört med övrigt klientel. Det var alltså väldigt lyckat att ta sig ut dit och jag är glad. Jag har sett träd, gått på grus/sandväg, hört vatten klucka, sett lyckliga hundar, sett lyckliga joggare, sett trötta joggare, sett riktigt gamla joggare, sett collegebasebollträning, fått sol i ögonen och hört en gås fräsa åt mig. Mycket trevligt. Jag är glad.

 Nu ska jag duscha innan jag slänger mig iväg ner till stan för att träffa Luisa och Gabriela. Puss o hej!

Det skulle bli 15 grader och sol idag. Sen skulle det bli 10 grader och växlande molnighet. Varför är det då typ 7 grader och mulet ute? Jag förstår inte.

Skitsamma, jag har naturabstinens och måste ut. Igår när jag tog en promenad nerför Commonwealth Ave så kände jag hur trött jag är på att det är trafik och människor överallt. Jag vill ha natur! Så idag ska jag gå ut, kliva på T:n och åka till Chestnut Hill Reservoir som ligger vid Boston College. Där finns det en sjö, några träd och en väg som inte är asfalterad. Där kan man nog se en och annan joggare män även några fåglar och nån hund. Hoppas.

Jag ahr sovit som en stock, halsen är svullen men jag anar något därutanför som påminner om sol och blå himmel. Kors i taket. Däremot tvivlar jag på att det är lika varmt som mamma skrev att det är i åkersberga idag, 29 i solen och 15 i skuggan.. Så sjukt skönt!

Nu väntar frukost och sen ska jag ta mig ut i solen en liten sväng. I förkylningstempo, förstås.

Igår var det varmt och jag drack eftermiddagskaffet bakom skolan på S:t Ceciliakyrkans trappa i solskenet. Idag har det varit lite mulet och småtrist väder med två inställda lektioner (av tre) men det har ändå varit en väldigt bra dag. Irriterande var att jag fick en poäng från A- på harmoniläratentan. De där ackordskalorna ställer till det, flera slarvfel hade jag gjort. När jag gick iväg på yogan nu på kvällen märkte jag att det visst börjat regna och det ska det tydligen göra imorgon också. Så jag ska gå och lägga mig nu och förbereda mig för en regnig torsdag som inte ska skada mig. Jag ska ta allt det gråa och blöta i min hand och rulla ihop det till en gnistrande boll som tar sig fram överallt och lämnar glitter efter sig. Det kan låta enkelt men det går inte om man inte får sin skönhetssömn. Så det så.

Godnatt!

Igår skrev jag en liten truddelutt till songwritinglektionen idag. Den heter Death Scenario och är ett resultat av sk. free writing. Jodå. Så kan det bli då. Det som kommer ut skrivs ner och när det råkar vara färdigrimmat och klart så skiter jag i om första raden lyder "I plan to fake my own death scenario, just to find out what will happen". Det kan ju sälja ändå liksom, bara det svänger tillräckligt ;)

På tal om death scenario så märkte jag att det har hänt något vid Kenmore Square, det var typ 18 polisbilar och flera ambulanser där när jag gick till skolan. Dessutom var ett stort område avspärrat, precis utanför banken och McDonalds. Måste läsa tidningen tror jag, läskigt med sånt där. Hoppas ingen for illa men varför skulle det annars vara så många ambulanser? Jaja, jag vet inte. Uppdatering kommer.

Nu ska jag öva vidare på min countrytwang.

Det är torrt på trottoaren utanför.  Det innebär att jag kan ha mina vanliga skor och slipper mina vinterstövlar (eftersom det är hål i sulan på mina vanliga skor så funkar inte de vid regn så det får bli vinterstövlar även om det är varmt...) vilket ska bli oerhört skönt. Jag ska ut i solen och promenera till skolan om en stund, ha gehör och skriva harmoniläramidterm innan det blir lite övande på Stand By Your Man till countrylabben. Sen har jag min sköna tvåtimmarspaus innan songwritinglektionen sätter igång. Det här blir en mycket bra dag. Snabbt kommer den gå också. Ikväll ska jag gå på "Singers Night" som min sånglärare är med och styr och ställer och Anneli är med och bakgrundsvokalar, som översättningen måste bli på svenska. En dålig översättning. :)

Men ni, nu har jag en underbar kopp kaffe som väntar. Ville bara att ni skulle få se att jag ryckt upp mig sen helgen.

Idag gick det väldigt bra att sjunga på performance labben. Själva framträdandet gick också bra, jag körde Anouks "Girl" (ja josse, jag blev ju som kär i låten när du sjöng den!) och i början kändes det som att jag inte visste var jag skulle ha kroppen men sen släppte jag oron och bara körde. Fick kommentaren att det verkar bo en rocktjej inom mig och det var ju bra. De hade inte så mycket kritik att ge vilket inte brukar vara något problem så jag kände mig väldigt nöjd efteråt. Bandet kunde läsa mitt leadsheet och spelade bra som vanligt så jag klagar inte någonstans.

Jag begav mig till Barnes&Nobles på vägen hem och inhandlade en bok som jag kan bli fast i, det är som en drog för mig för jag älskar verkligen känslan av att ha en bok som jag bara måste läsa i varenda ledig sekund. Boken heter "Song Yet Sung" och är skriven av James McBride.

Nu är det tänkt att jag ska skriva en blues, en mixolydisk eller dorisk låt och plugga harmonilära till midtermen som jag har imorgon eftersom min väckarklocka inte ringde i fredags vilket resulterade i att jag inte hann till lektionen.

Det är väl bara att sätta igång.

Jag övergav dig idag. Jag undvek dig faktiskt. Jag kände inte för något och det blev ju inte bättre av regnet som öste ner hela dagen, som att få en citronskiva nerstoppad i ett öppet sår och sen salta på det. Men när jag pratade med Ann-Sofie vid 17:30 så kom jag på att det var exakt sex veckor kvar tills mitt flyg till Stockholm ska lyfta och det gjorde att det faktiskt känns mycket bättre.

Jag kan lova er alla att inget är så motiverande för en hemresa som att ens fästman redan har åkt hem. Hela den här dagen har varit ett antiklimax med den där känslan av att jag bara vill sticka, jag är riktigt otålig över att få komma hem. Men det finns en tid för allt och så fort jag kommer in i vardagen igen så kommer jag inte behöva oroa mig över att tiden ska gå fort. För några veckor sen ville jag att tiden skulle gå långsamt min sista tid här i Boston men det har gått över nu. Hurra.

Nu ska jag hitta något roligt att läsa (funderar seriöst på att återuppta twilightserien från början) och sen slockna. Imorgon förmiddag kommer Anneli hit och ska prova ett par svarta byxor och jag har en liten, yttepytteplan på att hinna träna före dess. Jag tränade lite idag men pallade bara 30 minuter på löpbandet innan vänsterknäet gav sig till känna. Någon knäspecialist som kan förklara varför det bara börjar göra ont när jag springer på löpbandet? Det brukar bli lite bättre när jag har några procents lutning men idag fungerade inte ens det. Det gör ändå inte ont direkt i knäet, mer på sidan av men jag känner ingenting när jag klämmer på musklerna. Jag kunde knappt gå ner för trappan efteråt för det gör så ont när jag böjer benet.

Imorgon klockan 09:00 har de ett styrkepass som skulle vara skönt att gå på. Det blir ju en sommar i år också vet ni och då vill jag orka springa länge i sveriges underbara skogar.

Den tionde maj kl.17:30 EST lyfter mitt flyg, nu är det mindre än sex veckor kvar... Godnatt!

Nu är jag hemma från flygplatsen. Ensam. William är i luften, på väg österut. Jag har gråtit lite till och kommer nog gråta lite till. Känner mig alldeles fruktansvärt ensam och längtar extremt mycket till maj. Man kan nog säga att de här tankarna på att det skulle vara sorgligt att lämna Boston 10 maj har dämpats lite. Min fästman finns ju faktiskt i Sverige, precis som min familj och mina bästa vänner. Jag längtar väldigt mycket efter en sverigevardag faktiskt.