niskalainen

jag är kaffeberoende. Jag gillar morgonkaffe. Det började under det här året på Berklee. Morgonkaffet alltså. Imorse drack jag inget, trodde jag skulle klara mig bra eftersom jag har en kort dag idag och redan är hemma (klockan är halv tre), men icke. Någon jävel på gehöret som var dagens första lektion hade med sig hasselnötskaffe, jag lovar att människan satt vid andra delen av rummet men jag kunde inte koncentrera mig på melodidiktaten utan missade hela första vändan för att jag var upptagen av att sniffa efter kaffedoften, ljuva kaffedoften. Och hasselnötskaffe, mums!

Nu blir det kaffe och NCIS säsong 4 minsann! Och william spelar på Jonas gitarr, den är jättefin! :) Du jonas, jag kan se dig spela på den. Ni hör som redan ihop! :)

När man är vuxen har man vissa privilegium. Som att få äta godis även om det inte är lördag eller ta sovmorgon en måndag. Idag ställde jag klockan på åtta men låg kvar till halv elva bara för att det var så extremt mysigt att få vara vaken och uppleva det underbara i att vara omsluten av sin fästmans armar i en stor, varm morgonkram. Han snusade gott och jag somnade efter någon timme. Sen blev jag abrupt uppväckt av porttelefonen som ringde upprepade gånger, så jag fick gå ner och skriva på ett UPS-paket som Tatianas pojkvän beställt. Jag hade varit vaken typ 30 sekunder då så jag kommer inte ihåg mer än att jag lyckades teckna ner min namnsignatur och fråga upskillen vem paketet var från (it doesn't matter who it's from) fast jag är säker på att frågan i mitt huvud var vem paketet är till.

Vi har intagit smoothie och NCIS, nu ska vi äta resten av frukosten. Jag har ju bara lektion 16-18 på måndagar så det gäller att njuta resten av tiden så efter frukost ska vi sticka iväg till havet, Revere Beach, och spatsera lite.

Igår gick jag,William och Anneli på bio och såg "Knowing" med Nicholas Cage: "disaster sequences, disturbing images and brief strong language".

Man ska ha öronproppar med sig på amerikansk bio. Men filmen var väldigt bra och vi åt middag på Cheers-puben innan, det var himla mysigt där.

hejdå.

Det är soligt ute så jag och William tog en promenad runt Charles River. Vattnet var blått och såg kallt ut, det faktum att det blåste iskall snålblåst kan ju ha förstärkt den tanken förstås.

Om 45 minuter ska vi träffa Anneli och åka till Top of the Hub och ta någon öl/drink/liknande. Det ska bli mysigt att sitta där och se solnedgången över Boston :)

Ni får ursäkta om inläggen inte blir så informativa och roliga just för tillfället men det beror lite på att jag är distraherad av en fästman som gör konstiga inåtljud i mitt öra.

Da har jag haft min livs forsta trumtenta. Jag fick enligt lararen ett "fantastico grade". Jag vet inte vad det innebar men jag ar mycket nojd.

Nu ar det tva timmar kvar tills jag ska gora veckans sista midterm, tjohoo! Men forst - lunch.

Efter midtermen kommer WIlliam och moter mig vid skolan sa ska vi ta oss till Harvard Square, det ar en solig dag sa det kommer bli valdigt mysigt har jag en kansla av.

Klockan är åtta på morgonen och jag sitter i köket med en tallrik havregynsgröt. William sover förhoppningsvis djupt i min säng, ledig som han är. Jag ska till skolan och ha harmoniläralektion innan det är dags för midterm i trummor. Japp, det stämmer. Jag ska ha ett midterm i trummor. Det är coolt. Efter det har jag drygt tre timmar på mig innan det är dags för veckans sista midterm, groove writing. Vi ska kunna olika claves och specifika rytmer för ett urval av stilar från afrokubanska och latinamerikanska genren. Bra att jag har tre timmar på mig att plugga då.

Sänd mig gärna en tanke klockan 21 svensk tid ikväll, då är klockan 16 här och jag kommer vara lättad över att vara klar. Jag kommer med största sannolikhet sända en tanke till er.

Imorgon klockan 12:00 lokal tid åker jag och William till New York City! Vi kommer börja starkt med att se Fantomen på operan på Broadway, en födelsedagspresent från Ella och Malou. Det ska bli helt fantastiskt, vi ser fram emot det väldigt mycket båda två. Vi åker inte hem förrän på tisdagkväll så vi ska nog hinna göra lite andra saker också. Jag vill ju visa William det jag såg av New York i november så vi kommer nog promenera en hel del. Någon som har ett "måstegörasiNYC"-förslag? Lämna det gärna här i såna fall! :)

Ute skiner solen men jag kan inte se om himmelen är blå för våra fönster är så skitiga.

Kram!

Vi lever, jag och William. Men det är knappt. Vi som inte slagit många knop idag är så hysteriskt trötta och William kan ju faktiskt skylla på jetlag. Kanske har han också tagit med sig några baciller från planet för vi båda känner oss lite hängiga för tillfället.

Jag har just skrivit klart mina åtta takter till songwritinglektionen imorgon, "The Devil in Heels" blev titeln, ska nog fortsätta jobba på den. William har nog rätt, det är en R&B-låt av någon sort.

Godnatt fina ni!

Datorn visar halv tre.
Amerikanska mobilen visar halv tre.

Mitt armbandsur visar halv två, min svenska mobil undrar om jag vill ställa om till sommartid (halv tre).

Jag blir jätteförvirrad. Det här var en av de underligaste stunderna i mitt liv. Jag kollade in DST och ser att det stämmer, USA (Washington) ställer om till sommartid 8:e mars. Så nu har jag helt oförberett förlorat en timme söndag. Jag fick nästan hjärtklappning av min förvirring. Men hurra, det kommer alltså vara ljusare lite längre nu! Och det är bara fem timmar skillnad till sverige nu, åtminstone till 29:e mars då det blir sommar där också.

Så klockan är nu 14:36 i Boston, och bara 19:36 i Sverige. Jag som lärt mig 6-timmarstänket...

jaja, ha det gott! Här är det iallafall sommar :)

Jag fortsätter i mitt gyllene spår. Jag har nämligen gjort min läxa inför imorgon och det är inte ens sen torsdag/tidig fredag än. Mycket ovanligt.

Ska äta middag, kolla på ett NCIS-avsnitt och sen bär det av mot Berklee Performance Center och video game orchestra. Jag tänkta jag skulle äta ris med hollandaisesås, tonfisk och ärtor men jag hade inga äggulor. Min budgethollandaise består därför av överbliven gräddfil, majonäs, saft från en halv citron, salt och peppar. I med ärtor och tonfisk så blir det nog ätbart tillslut.

Kolla här, vad som väntade i min skolmail nyss:

Dear Linda,
 
I am pleased to inform you that you have earned a place on the
Dean1's list for your excellent academic performance during the Fall
2008 semester. This is an accomplishment of which you can be proud.
 
Congratulations on this noteworthy achievement.  I wish you continued
success in your studies and endeavors at Berklee.
 
Sincerely,
 
Lawrence E. Bethune
Vice President for Student Affairs/Dean of Students
 

Coolt va?
Jag är så himla grym, min första superduperamerikanska utmärkelse! Hurra hurra hurra!

Tjejen som spelade in i studion idag är rawfoodvegan. Hon är dessutom mitt inne i en veckolång fasta. Hon var hemma i Belgien i helgen, på sin systers födelsedagsfest. Detta innebära att hon till råga på allt är lätt jetlaggad. Måste säga att hon gjorde ett väldigt bra jobb med allt det i kroppen, även om hennes tillstånd ledde till en hel del skämt och glirningar från bandet och då främst pianisten som har en väldigt bitsk humor. Allt som hade blivit fel hade enligt honom blivit rätt om hon ätit en hamburgare. One hamburger a day makes the leadsheets okey, tror jag minsann att mottot löd. Jag tycker det var fruktansvärt roligt. Dessutom strippade vår lärare i outrot på andra tagningen. Det är bara gaykillar som kommer undan med sånt. Mycket underhållande.

Överlag har vi de galnaste lektionerna på torsdagar 11-13 i studion. Helt galet. Idag hade Sheryl dessutom med sig belgisk choklad till oss, en stooor kartong. FULL av goda, underbara, fina belgiska praliner. mmmmmmm... Så lite sockerchock fick vi också vilket knappast förmildrade omständigheterna.

Jaja, nu ska jag äta lunch och sen blir det lite plugg innan konserten ikväll. Jag har visst glömt maten i micron så den får värmas upp på nytt. Så blir det när man kollar viktig mail. Eller facebook.

Hemma från skolan. Klockan är fem på eftermiddagen och jag är helt slut. Har träningsvärk i magen fortfarande efter BURN i måndags så det har varit lite besvärligt att sjunga idag, varje nytt andetag innebär ny smärta. Men ni vet hur det är med träningsvärk, det är ju liksom uppskattat också.

På lördag har jag fått en PT-tid innan jag ska åka och hämta William på flygplatsen. Det är inte personlig tränare det står för utan Physical Therapi. Jag träffade en kvinna därifrån igår som sa att jag kunde få hjälp hos de med min rygg och därigenom mina käk- och nackproblem. Jag är nämligen en sångerska som inte kan öppna käken och det blir lite problematiskt kan man säga. Dessutom vaknar jag några gånger i månaden av att jag inte kan vrida huvudet åt andra hållet utan att pressa lååångsamt men hårt. Det kan ju knappast vara ett bra tecken, eller? Och ryggen ska vi inte tala om, den har nog levt några fler liv än mitt 25-åriga.

Jahapp, då har jag fått ömka mig lite då. Men ni vet att då är det bra med träningsvärk, för man glömmer sin vanliga smärta för en stund. :)

Så här såg det ut på väg hem från skolan för en stund sen:

Det är inte utan stolthet jag läser om Guldmasken och ser att en gammal klasskompis (Annika Herliz) var nominerad i kategorin Bästa Kvinnliga Biroll. Några andra vänner som jag lärt känna genom Åkersbergarevyn var inblandade i the Producers som tog hem en famn full med Guldmaskar. Underbart!

Jag är så stolt över Ella som gjorde ett gammalt högskoleprov (övning) och fick 1,8. Själv fick jag 0,7 för åtta år sen men jag tvivlar på att mina resultat blir högre idag. Tur att jag hittat min utbildning och att den var auditionbaserad.... ;-)
Själv gjorde jag ett körkortsteoriprov på nätet igår på skoj trodde jag tills jag såg resultatet. 43. Ni vet väl att man måste ha 52 för att få godkänt? Men jag är en bra bilförare så jag oroar mig inte så mycket... Seriöst, hur ska man komma ihåg statistik på hur många procent av alla olyckor som är singelolyckor osv när det var sju år sen man pluggade på det? Jag vet att det är livsfarligt att köra bil, det borde man få åtminstone 10 rätt för.

Men jag är stolt över att jag lyckades hinna till skolan i lagom tid och nu sitter i ett övningsrum efter att ha haft lektion ett idag som var gehör. Om jag inte har helt fel så ska jag träffa en physical therapist om fyrtio minuter som ska se över mig i en halvtimme. Eller så var det igår, när skolan var tvångsstängd pga vädret.

Men ni, så mycket himla bra människor det finns därute.

Jag gick till gymmet. Hade egentligen inget driv men kände på mig att det skulle lösa sig när jag kom dit, vilket det också gjorde (såklart!). Jag kom dit fem i sex och när jag checkar in frågar receptionisten om jag är intresserad av att prova ett BURN-pass som börjar kl.18. Självklart sa jag. 50 minuter cardio med intervaller och styrka däremellan med instruktören som antagligen bor granne med Djävulen. Underbart! Kropp och själ mår väldigt bra och nu bakar jag scones. Ljuv måndagkväll är det och ute på Bostons gator ser det ut så här:

Bara genom att läsa vänners statusar på Facebook kan man utröna att dagens nyhet är Viktoria och Daniels förlovning. Dessutom har Linda Rosings nya serie dragit igång på femman och jag försökte börja titta på webbtv men det var bara smärtsamt och långtråkigt.

Är det något mer av vikt som hänt i Sverige idag som jag bör veta? Förutom att mitt nordeakort har lagt ner?

För övrigt så sov jag inte många timmar inatt och hade sen lektion 10-20 med lunchpaus och tepaus. Te sitter mycket bra på tisdagseftermiddagar, för er som inte provat kan jag rekommendera detta starkt.

När jag satt på min sista lektion började det göra ohyggligt ont i kroppen. Det kändes som om jag var tokbakis (ont i leder och muskler), hade dundermensvärk (extra ont i mage och ländrygg) och superträningsvärk i låren (nej, det var bara ren smärta). Så jag och Ann-Sofie tog oss hem och lagade till lite middag bestående av kycklingkorv, spaghetti, ruccola och avokado. Det toppade vi med tzatziki vitlök ++. Mmm. Mat är bra - kropp blir glad. Nu har vi grym slappstund, eller lång nedvarvning kallar vi det. Jag har lovat mig själv att slappna av de kommande 24 timmarna.

En dag i taget, inte sant?

Klockan är fem i elva på kvällen. Det är fredag. Ann-Sofie somnade för 20 minuter sen (ej nerbäddad för tillfället men jag sa att det är tillåtet att somna till ett avsnitt av Simon & Thomas på 3:ans webbtv.) och jag är redo att krypa till kojs jag med.

Vi har gått idag. Mycket. Sista lektionen blev inställd så mellan 14-20 gjorde vi stan, inklusive mat- och vininköp. Det blev mycket promenerande, helt underbart. Det bästa var när vi av en slump hamnade på en otroligt pittoresk gata som vi nu försöker komma på om det var italienska kvarteren eller ej. Mycket bra avslut på dagen. Ann-Sofie är en grym shopperska på tal om annat, hon hittade en tröja och en sjal och har dessutom lagt undan en jättesöt klänning som jag är ganska säker på att hon redan har köpt mentalt. Det visar sig imorgon, men när man redan planerar vilka skor man ska ha till klänningen så spelar det liksom inte så stor roll om den hänger i affären eller i ens egen garderob än... ;)

Jo förresten, 00:34 i natt (svensk tid, alltså natten mot söndag) fyller jag 25. Coolt va? Då blir jag alltså närmre 30 än 20 i ålder. Det var därför vi började fira idag, både inträde och utträde ska ju uppmärksammas. Men det är jobbigt att familj, fästman och vänner är så långt borta. Himla bra att Ann-Sofie är här! Imorgon ska vi på yoga klockan 13. Najs.

Och jo, jag har hittat ett par jeans. 45 dollar på Urban Outfitters och perfekt passform. Sådär tajta så det håller sig även några timmar efter tvätt och torktumling men utan att vara för tajta i midjan eller lämna en glipa mellan ryggslut och jeanstyg som kräver skärp vid varje användning. Jag äger två par hela byxor varav ett par (jeansen) är för stora, kanske är det dags för ett inköp? Inte ofta man hittar ett par med så bra passform för ett så bra pris...

Sov gott!

Jag hämtade Ann-Sofie på Boston logan vid kl.14 EST, då hade Ann-Sofie varit på resande fot i 16 timmar. Stackarn säger jag bara, jetlag är icke att förakta. Hon bad mig att hjälpa till att hålla henne vaken så hon kan skapa någon slags dygnskänsla snarast och det måste ju ändå sägas att det var imponerande att hon var vaken till nyss, 24 timmar efter att hon steg upp ur sängen efter ett par timmars sömn.

Själv ska jag ta itu med lite plugg; skriva ett bossa-groove till groove writing-kursen och ett leadsheet till ensemblen imorgon. Jag känner mig lugn. Jag tror det har att göra med en middag bestående av tortillachips, guacamole (vitlök++), smoothie, lantbröd, getost (ååååååååååååååååhhhhsågott) och hallonmarmelad. Bra grejjer. Och ja, jag tror att the presens av Ann-Sofie har en lugnande effekt på mig också. Imorgon är det 52 veckor sedan jag fyllde år sist. På eftermiddagen gick jag och Ann-Sofie ner på stan (Piteå) och tog en kaffe (Wayne's?) där jag fick veta att hon och Emelie gav mig ett byxpresentkort i födelsedagspresent. Vi gick in på Vila och jag köpte ett par svarta byxor som används flitigt, det är därför de ligger i smutspåsen nu. Tänk vad saker kan ändras på ett år. Nu befinner jag mig i Boston och ska fylla 25 på söndag, Ann-Sofie är här och det känns väldigt bra. Vi börjar fira imorgon med kaffe på stan (Boston, downtown) och sen fortsätter vi fira helgen ut.

Igår kväll snöade det när jag gick hem från gymmet. Idag var det vår. Boston får ett par pluspoäng.

Det var skönt att träna ikväll. Ibland är det sådär extra skönt och ikväll var en sån kväll.

Nu ska jag plugga och slappa lite. Lisa har kommit hem tryggt till Potsdam och på torsdag kommer Ann-Sofie hit. Det är drygt två månader sen hon bokade biljetten och helt plötsligt är det bara 1 1/2 dygn kvar! Tid är en bra grej ibland :)

Godnatt!

Ps. Det gick jättebra att sjunga på labben idag och sånt blir man ju glad av.

Det var inte lite jobbigt att gå upp halv sex i morse. Fy. Men sen tog jag igen det med 4 timmar sömn när jag kom hem vid åtta istället. Nu ska jag ta mig iväg till skolan och ha performance lab. Det är en sån där dag då jag känner för att slippa sjunga, men det blir nog bra i vilket fall.

Ha det fint.