niskalainen

Jag har just insett att jag kan sätta mig ner och skriva en låt när som helst. Det bådar ju mycket gott eftersom jag inte riktigt tror på att det här med att bara arbeta på inspiration är hållbart hela livet om man vill vara en någorlunda fungerande vän/fru/mamma/människa/kollega/inkomsttagare.

Idag satte jag mig ner och skrev en sommarhit, "I Wanna Be Free". Den handlar om vårkänslor och hur en person som aldrig förut vågat ta chanser helt plötsligt blir lite skönt vårgalen och reclaimar sin frihet. Fast det är inte så djupt som det låter, textfraserna är så där banala som de ska vara om folk ska kunna sjunga med efter en lyssning. Jag älskar att skriva låtar. Jag har en hel packe med låtar efter den här terminen som jag ska fortsätta jobba med, det känns verkligen jätteroligt. Det går bättre och bättre nu när jag bara skriver vad som än kommer, oavsett om det blir en popdänga, R&B, dance eller något annat. Det är helt okej. Låtarna ska ut bara, det är en väldigt skön känsla att ha en låt i huvudet och sen skriva ner den på papper och veta att nu finns den där. Den är inte bara en tanke längre, nu kan den användas och den kommer aldrig försvinna.

Om två timmar ska jag sjunga upp det här senaste alstret på songwritinglektionen men först ska jag njuta av lite välförtjänt kaffe en regning och grå dag som denna. Jag har ju faktiskt klarat av en final idag, rock/pop/countrylabben.

Är det någon annan som har några funderingar på det här med inspiration?