niskalainen

Ikväll var jag och William bebislösa på riktigt för första gången. Ja, jag vet att Greta är 8 1/2 månad. Ja, jag vet att många inte väntar riiiiktigt så länge innan de lämnar bebisen hos mormor och morfar/farmor och farfar för första gången. Ja, jag vet att en timme och fyrtiofem minuter inte är jättelång tid och att uteserveringen vid kanalen tio minuters promenad härifrån inte är någon jättesträcka ifrån vår lilla ängel men det var ändå stort. Jättestort. Och ett glas rosé, för er som inte vet, är också Jätte.Stort. Ett glas till och jag hade riskerat att bli arresterad för alldeles för kraftigt alkoholintag.

Igår fick Greta dricka lite vatten ur mitt glas efter frukosten. Jag hörde att det liksom klirrade lite mot glaset när hon drack och sa till mamma att hon verkar ha en tand på väg att spricka upp. Hennes många nyfunna utrop sedan dygnet innan fick sin förklaring några timmar senare då, mycket riktigt, en av de undre framtänderna funnit sin väg upp i ljuset. Wow! Vår tjej, åtta och en halv månad, har fått sin första tand!

Idag kan vi se den betydligt lättare och Greta håller på och känner på den med tungan mest hela tiden. När jag och mamma står och fixar middag (laxwraps räkwraps för övrigt, recept kommer för de var sjuuuuuukt goda) kommer William in med Greta och informerar om att det inte är ena utan bägge framtänderna i underkäken som är på väg upp. Wow igen!

Än så länge har jag inte blivit biten under amning, jag är ärligt talat väldigt tacksam över att det dröjt ett tag innan tänderna kommit. Men jag ska väl inte ropa hej än, plötsligt händer det...

Den som råkat värst ut hittills är Gretas mormor som blev lite röd på hakan efter att lilla fröken bitit sig fast där i eftermiddags. ;-)

Igår firade vi midsommar med Emmelie, Andreas, Måns och William i Bygdeå. Dagen bjöd på några fjuttiga grader och regntunga skyar men det går ju att vara inomhus också. Det dåliga vädret bidrog till konstnärens skapandekonst och jag stämde fiolen för första gången på typ åtta månader. Sen jammade vi - jag på fiol, William på akustisk gitarr och sång, Andreas på slagverk och William på elgitarr utan batteri. Resultatet hör ni här nedanför, filmat av Emmelie. Greta sov som en stock i sjalen på min rygg, om det var tack vare de smäktande tonerna eller om sömn var den enklaste utvägen för att slippa eländet kommer vi nog aldrig få veta...

Jag skulle så hiiiimla gärna vilja lägga upp en bild på honom men jag beskriver istället (det är nämligen väldigt spännande för mig, jag har aldrig sett William på en förstasemesterdagen-dag förut):

• Kalsonger
• Vitt linne
• Skrotar runt
• Kollar Spartacus på datorn
• Körde en dryg minuts plankan för ett tag sen, antagligen för att med gott samvete kunna gå tillbaka till att
• skrota runt.

Han ser så avslappnad ut, jag tror min fästman är skapt för semester. Tur vi är lärare båda två så vi får en del av den varan.

William har semester och avslutade sista arbetsdagen med att få fast anställning.

Greta är världens goaste tjej som får oss att skratta högt med sina påhitt.

På måndag åker vi ner till Åkersberga en sväng.

Om sex veckor har vi alla tre samma efternamn :-)

Lyckan är total. Förutom möjligtvis att midsommar ska bli typ 10-15 grader och regn, men det firas i goda vänners lag så inte ens det kommer vara särskilt dåligt alls!

Jag var inne på Lady Dahmers blogg och lyssnade på hennes fantastiska sång. Sångpedagog som man är kände jag mig manad att kommentera och berätta om känslorna sången framkallade hos mig. Och tänk, jag blev citerad av självaste Lady Dahmer! :-)

Jag blir alldeles glad! :-D

Jag har tänkt väldigt mycket på det här med intuition sen jag fick barn. Den, intuitionen alltså, började liksom arta sig under tiden jag väntade Greta. Alla har vi den men hur lätt är den att följa? Det är som en lång sträcka av "...jag kände liksom på mig att det skulle bli bäst så här men jag vet förstås inte aaalls om det hade blivit sämre om jag gjort på det andra sättet". Det är som att intuitionen står sig svagt i den ständiga rätt/fel-tävlingen.

När jag väntade Greta visste jag hela tiden att det var en tjej. Alla andra som uttalade sig, utom min storasyster Tintin, trodde det skulle bli en kille. Jag brukade säga till magen "tänk vad förvånade de kommer bli när du kommer ut och de får se att du visst var en tjej". Men vad sa jag då till folk? "Jag känner på mig att det blir en tjej, har gjort det hela tiden. Men jag veeet ju inte, det kaaan ju bli en kille". Som för att försäkra mig om att jag inte skulle förlora rätt/fel-tävlingen (alltså att riskera att stå som ett fån för att nån säger till en att "hoppsan, vad fel du hade".

Så om man skiter i att man riskerar att få alla fel i rätt/fel-tävlingen, blir det då lättare att följa sin intuition? Det kan handla om att åka på resa en dag senare, ta den lite längre vägen hem, ta en senare buss, göra det där ärendet på förmiddagen istället för på eftermiddagen, gå och lägga sig ett par timmar tidigare än vanligt, säga ja till en grej man egentligen tänk säga nej till och allt bara för att något säger mig att det här är rätt. Jag kan inte veta om det skulle hänt en trafikolycka om jag tagit den vanliga vägen eller om bussen jag egentligen tänkt ta skulle gått sönder och stått still i skogen i två timmar. Jag kan inte vara säker på någonting egentligen, mer än att det känns rätt.

Och då är liksom allt vunnet.

Ni som nån gång (eller som jag, flera gånger) gått emot er intuition, kanske för att den varit för outtalad eller för att förnuftet och/eller omgivningen styrt, vet hur jobbigt det kan kännas. Jag visste ju vad som egentligen kändes bäst. Det kan handla om världens minsta vardagsgrej men jag tror att det är genom att lyssna på intuitionen i de små besluten som vi tränar upp den till att hjälpa oss även med de livsomvälvande frågorna. Det är med andra ord som att träna upp vilket gehör som helst.

Jag loggade in på amningsbloggen och hittade ett intressant referat om gårdagens artiklar om att vi svenskar blir glutenintoleranta tidigt.

Här finns en av artiklarna från SvD. Ur artikeln:

"En delrapport i den internationella så kallade Teddy-studien visar att svenska barn tidigare har förhöjda nivåer av antikroppar mot gluten än barn från andra länder med samma genetiska förutsättningar. Antikropparna innebär att de är i riskzonen för att utveckla glutenintolerans."

 

Är det bara jag som tänker på svenskarnas fixering av välling?

Från gårdagens löprunda:

Igår hade jag en fantastisk löprunda på 13 km. Jag har märkt att min kropp tycks komma över en spärr efter 5 km då allt känns bra i kroppen och det bara flyter och så var det även igår. Jag sprang till Nydalaspåret, tog 10 km-rundan där för första gången (njöt bland annat av att springa över myrar på spångbrädor och ha sällskap av en hare i skogen) och sprang en liten omväg hem igen. Jag lyckades hålla nere tempot i spåret trots att det brukar gå upp om jag springer en runda för första gången där jag inte har några riktmärken att förhålla mig till.

När jag var klar hade jag mycket kvar att ge, jag hade kunnat springa 8 km till utan problem kändes det som. Fantastiskt.

Greta håller på med intensiv krypträning. Det har hållit på nån månad nu och sen hon kom på det här med att man kan rulla obehindrat från mage till rygg för ett par veckor sen har det bara eskalerat. Nu står hon kvar så länge hon bara orkar på raka armar och knän, till slut vaggar rumpan till och det blir magplask. Men ojojoj, det händer grejer!

23:45 var jag TRÖTT. Och handfallen av tröttheten. Men jag klädde på Greta, knöt in henne i sjalen och gick ut på promenad. Tjugo minuter senare sov hon, tack och lov, och jag vände och gick hem. La henne i sängen och somnade ammandes, vaknade kl. 03:00 med kläderna på men somnade snabbt om igen när de åkt av. Vi sov till 10:00 imorse, Greta och jag. Idag har fröken vänt tillbaka dygnet (peppar peppar) efter den här veckans sena kvällar med bajskalas och nu sover hon sen en halvtimme tillbaks. Ibland kan jag tänka att vi kanske gör fel som inte avbryter hennes sovstunder på dagen eller inför fasta sovtider. Jag funderade till och med över om jag skulle vara tvungen att väcka henne typ sju imorse för att vända tillbaka dygnet för henne. Men jag gjorde inte det för det kändes inte rätt och så blir jag återigen påmind om att hon löser det där med dygnet bäst själv, vår dam.

Igår var jag gräsänka eftersom William var på personalfest, idag är jag gräsänka eftersom William är och spelar. Igår var det mest jobbigt eftersom jag var i så dåligt allmäntillstånd och det var påfrestande för jag klarade inte riktigt av att njuta av att Greta var så himla vaken och pigg hela kvällen men ikväll är det rätt mysigt att få en stund för sig själv.

Dubbelvikt och gråtandes ringde jag sjukvårdsupplysningen för att kolla hur länge de här smärtorna ska hålla i sig och om det är normalt att ha så starka smärtor bara på ena sidan. Japp, det gör ont i 2-3 dagar sa hon och jag kunde alltså avboka mina planer att åka till akuten och be dem dra ut skiten. Jag som tagit min dagsranson ipren packade in mig och greta i bilen och drog till ica (fortfarande dubbelvikt och gråtandes) för att köpa alvedon. En timme senare kände jag alvedonens verkan och den sitter fortfarande i. Jag hade gärna gått och lagt mig där när det kändes bra om det inte vore för att min älskade, kära, underbara dotter är suuuuperpigg och glad och fortfarande hur vaken som helst. Hon som knappt sovit idag och som annars brukar sova mellan 20-21 på kvällen, visst måste det väl ändå hänga ihop med att jag är superspänd i kroppen?

Jag vet att det här är värsta klagarinlägget men jag har verkligen inget annat att tillföra den här fredagkvällen.

...är det så spännande att vara uppe en fredagkväll med mamma? :-)

Greta sover och jag skulle gärna göra detsamma om det inte vore för att det gör alldeles för ont efter spiralinsättningen för att jag ska kunna somna. Tro mig, jag har försökt. Det är främst i vänster sida smärtan befinner sig och det går ner lite i benet då och då. Googla sånt här ska man ju inte eftersom internet är världens skräckläsning men jag kunde inte låta bli. Tydligen kan spiralen hamna fel, till exempel på grund av sneda höfter, och det är ju inte så bra. Men flera skriver att smärtan varit som värst första dygnet och sen avtagit och slutligen försvunnit inom tre dagar - jag hoppas jag ingår i den gruppen.

Det jobbiga är att jag visste att jag skulle få ont. Jag som knappt kan använda tampong för att det irriterar för mycket. Så vi får väl se om det här är något min kropp tänker gå med på. Hur jag ska lyckas få någon sömn i natt är för mig ett mysterium, dagsdosen ipren 400 är fullbrukad sedan tre timmar tillbaka.


Nu ska jag försöka stå upp rakt tillräckligt länge för att lyckas baka bullar.

Är det en bil? Är det ett flygplan? Är det en fågel?

Nej, det är kopparspiralen jag fått insatt idag på förmiddagen. Aj så förbannat jävla ont jag har. Hoppas det är värt det.

Ååååh, efter två veckors väntan kom äntligen sjalen jag köpt begagnad av en tjej på sjalbarn.se. 4,6 meter mjukt, svalt bomullstyg i blåa och lila nyanser.

Nu hänger det fem sjalar i vårt sjalstall.

I love it.

efter en 7,4 km runda i spåret i den ljuvliga eftermiddagssolen, intag av lax och färskpotatis samt lite gullegosande i soffan med Greta drar vi vidare på nya upptåg. Tydligen ska en ny bärsjal i mitt namn finnas att hämta ut på coop och därefter har jag hört ryktas att vittervägen bjuder på vän och fika :-)

William? Han ska ha slappkväll och bli FRISK!

I natt drömde jag att jag och William väntade barn nummer 2. Vi var jätteglada tills jag kom på att Greta fortfarande bara var 8 månader. En bebis alltså, och här gick jag och var gravid?? Nej, abort skulle det bli.

Nu kan någon få för sig att det här var en dröm på väg att bli sann. Men jag kan då lugnt förklara att om jag nu skulle bli gravid vilket det inte finns några planer på än på ett par år så skulle jag inte göra abort. Och anledningen att jag drömde det jag drömde är inte någon undermedveten föraning utan helt enkelt för att jag ska till mödravårdscentralen idag kl.15:00 och snacka preventivmedel.

Så det så.

Att bli bra på att göra en sak i taget.

Om nu är nu och ingenting annat så finns det alltså ingen morgondag.

Jag tror att man själv väljer om den tanken ska göra en lugn eller paniskt stressad.

För er som inte är bekanta med familjeliv.se kan jag säga att det är som ett extra facebook när man blivit förälder. Fast otrevligare (utom i umeåmammortrådarna, där är det najs!).

Om man skummar bland rubriker på trådar i förälderkategorierna är det många rubriker gällande barn och barns rutiner som jag bara måste skriva om till att gälla vuxna för att visa hur absurt det kan låta.

Eller vad säger ni om följande exempel:

• Sover er sambo hela nätterna?
• Min kille vill gå upp och dricka vatten varje natt, kan man vänja honom av med det?
• Sömnproblem (TS desperat!) - när kan maken börja sova i egen säng??
• Min tjej vill pussas och gosa OFTA! Hur normalt är det, går det över? (Varit ihop en månad)
• Vi som äter hemlagad mat! Tråd 7
• Vi som lagar egen mat
• Vi som gör gröt av havregryn och vatten
• Vi som köper kläder i klädaffären! Tråd 24
• Min fru vill kramas varje kväll innan vi släcker lampan - normalt?
• Jag har bott med min kille i 7 veckor, han är uppe till SENT. Hur kan jag ordna fasta rutiner???
• Ni som somnar samma tid varje kväll - hur GÖR ni???

Jag mår bra, förutom att jag är lite stressad inombords. Nu har dock sömnen förbättrats avsevärt de senaste nätterna och det underlättar ju allt. Sms:ade Ella och fick svaret:

Kan stressklumpen ha med det faktum att ni ska gifta er om en och en halv månad att göra?

Nu Ella, begriper jag ingenting. Eller...jo... Det ligger nog en hel del i det faktiskt.


Gaaaaaaaaaahhh! :-)

Ut och spring.


Efter två veckors förkylning och därmed vila från halvmaraprogrammet är det dags att hoppa upp på hästen igen. Jag hade tänkt fixa nåt bra upplägg för att komma in i programmet igen men nu tänker jag mer - äh, skitsamma. Jag låtsas att inget hänt och kör på dagens program. Jag är stark. Jag är grym. Jag har kondis. Jag kan.

I morse visade termometern 9 grader. Fantastiskt att den visade 21 grader mer i skuggan bara 40 timmar tidigare men jag är inte bitter.

På förmiddagen var Karoline, Gretas bvc-sköterska, här och gjorde Boel-testet på Greta. Det gick bara fint och Greta blev allra gladast över tandborsten som hon fick, den var ju hur mumsig som helst och dregglet bara rann. ;-)

När det var klart drog vi iväg till Emmelie, Måns och William i Bygdeå där det blev gosegos, snackesnack, mumsigt fikefik och allt möjligt däremellan tills Greta somnade och jag insåg att det var dags att åka hem och börja med middagen. Tack Emmelie för att vi fick komma och våldgästa er!

...först från barnvagn och sen buren i bärsjal på ryggen:

...åt frukost och begav oss sen ut på ett täcke i skuggan på gräset. Greta somnade efter en stund och jag låg och läste tidning. Ljuvligt. Nu har vi varit en sväng till 4H-gården och tittat på djuren, grisarna var väldigt sociala och hoppade grymtandes fram till staketet. Strandfolket var på väg till nydalasjön och jag tror medleys utomhusbad har säsongspremiär idag. Passande när det är 28 grader i skuggan.

Idag ska jag stryka fållar till vad som ska bli två ljuslila korta långsjalar (3,6 meter) som jag ska sy på svärmors symaskin imorgon. Jag tänker så här: om jag gör grundarbetet supernoga här hemma så kanske jag minimerar antalet svordomar vid apparaten imorgon.

Greta har det jobbigt för tillfället. Det kliar i munnen och hon biter och tuggar på tungan, är allmänt missnöjd och har svårt att komma till ro. Nu har hon iallafall somnat och hunnit vakna gallskrikandes några gånger. Då drar jag upp tröjan och voilà! några sugtag senare sover hon igen.

Imorse tog William med sig Greta upp för andra morgonen på rad, oftast vaknar vi inte till riktigt förräns efter att han dragit till jobbet men nu har hon vaknat av hans väckarklocka halv sju. Både igår och imorse hade jag däremot kunnat sova igenom ljudet av hans väckarklocka, jag var och är så sjuuuukt trött. I vilket fall gick jag upp med Greta vid kvart i åtta och fem minuter senare var min t-shirt full av utspillt vatten, kräks och läckande bröstmjölk från vänster bröst. Jippie, tänkte jag. Vilken härlig dag det här ser ut att bli.

Jag lyckades iallafall få ihop prioriteringarna trots avdomnad hjärna, i med Greta i ringsjalen och på med KAFFE! Drog i en extra extra skopa (ja, det ska vara två extra) för säkerhetsskull och tog första koppen innan allt runnit igenom för att få en riktigt stark kopp. Därefter fixade jag lite fil och flingor, mest för syns skull. Greta hade redan ätit gröt så det var klappat och klart.

Nämnde jag att det kliar järnet i Gretas mun? Så hon är också på sitt mest strålande humör. Någon som vill ta en promenad så står det en barnvagn här i hallen, bara att hämta med bebis och allt.

Jag tror medicinen till min bitterhet kan vara att gå ut och sätta sig på ett täcke i gräset i de hittills skuggiga 25 graderna.

Hjälp! säger jag bara. Igår var det ett tillfälle då jag fylldes av sån extrem lycka och glädje över den här lilla tjejen, vad gjorde jag innan jag fick barn? Vad var största meningen med livet? Vad la jag ner mest energi på? Jag minns att när vi var på återkoll hos MVC när Greta var 6 veckor så sa barnmorskan att jag verkade salig. -Ja, jag ÄR salig, svarade jag med ett stort leende på läpparna och så känner jag fortfarande. Jag ska göra allt i min makt för att inte hamna där jag var för några år sen, alltså då jag gjorde tusen saker och försökte utöka dygnet till 30 timmar. Hade jag inte redan börjat ändra på det och börja leva mer i nuet innan jag väntade Greta så hade jag med all säkerhet varit en av de som vantrivs med föräldraledighet, ja som vantrivs med allt som stannar upp.

Att det här med att få barn är livsomvälvande visste jag ju innan men jag förstod aldrig. Och jag kunde inte heller ana att det skulle leda till sån stor motivation att tänka mer på jordklotet vi går på, att källsortera, köpa/ta emot begagnade kläder, utesluta tillsatser i mat och laga maten ännu mer, ännu oftare från grunden. Jag har satt ett barn till världen och helt plötsligt känner jag oerhört stor inspiration över att göra det jag kan för att hjälpa till att rädda världen åt mitt barn.

Greta sover gott i min famn just nu så ni får hålla tillgodo med en bild från igår:

Måndag: Potatis- och purjolökssoppa, creme fraishe
Tisdag: Potatisgnocchi med bacon, svamp och sockerärtor (bacon åt William, halloumi åt mig)
Onsdag: Veg. enchiladas à la Mexico- note to self: Halva mängden salt funkade bra. I med lite hackad chili nästa gång och gääärna koriander.
Torsdag: Mamman: mammor i umeå utan barn-middag på Norrlandsoperan.
Pappan och Greta: makaroner och hemgjorda köttbullar.
Fredag: Lax med tomat- och pestorisoni
Lördag: Ljummen potatis- pch tonfisksallad med bönor
Söndag: Spaghetti och köttfärssås/spaghetti och spenatsås

Imorse var det 20 grader varmt ute när jag gick upp med Greta kl.07:00. Jag vet inte vad som hände men hon sov bara 1 timme och 40 minuter igår på hela dagen mellan 08-19. Jag tror hon håller på att ändra sina sömnrutiner för hon har varit vaken betydligt längre stunder och sovit kortare stunder på dagen i några dagar nu.. Vi hänger med bäst vi kan i det nya och väntar med spänning på hur det till slut kommer landa :-) När det var dags för kaffe tog jag med kaffet, ett täcke, en tidning, några leksaker och systemkameran ut på gräsmattan på gården och slog mig ner med Greta. Uuuuunderbart!

Greta har haft några dagar då hon inte varit särskilt sugen på att äta mat men vi vet att det kommer såna perioder så vi ammar i lugn och ro och struntar i att ge henne mat om hon inte visar väldigt intresse av något vi äter. Men nu har hon varit väldigt matglad de senaste dagarna, potatis- och purjolökssoppa med creme frasche var en höjdare och dricka vatten ur glas kan vara det roligaste som finns. På bilden äter hon soppa och yoghurt med sked enligt devisen "skedbyte". När hon är nöjd med den sked hon har ätit från så får hon en ny av mig med mat på, men vi matar aldrig utan det fixar hon själv. Visst, ibland tar maten någon annan väg innan den når munnen men sån är naturlagen. Imorse ville hon smaka av mitt ljumma örtte och det var tydligen också gott, synd bara att jag ville ha det sista själv. ;-)

Vad ont det har gjort i halsen hela dagen efter den välbehövda spyan i morse. Det var över tio år sen jag hade sån magknip sist räknade jag ut. Aldrig mer quorn säger jag bara.

William är och ser på film hos Ulf och Greta sover. Jag har mumsat lite mörk choklad och trånat efter sjalar på nätet, är sugen på en tunn 3,6 meters sjal som jag kan ha när jag ska bära Greta på ryggen i sommar. Blir kanske att sy en själv?

Igår var vi hos Malin och Ulf och åt tacos, det var jättetrevligt. Frågan är bara om den vegetariska färsen var quornfärs? Vi ska väl ta reda på det, jag har nämligen legat dubbelvikt med enorma magsmärtor i nära på ett par timmar på morgonen innan jag till slut kunde ta mig iväg till badrummet och stoppa fingrarna i halsen eftersom jag kände på mig att det var den vägen det skulle komma upp.

Jag äter inte quornprodukter annars eftersom det känns lika äkta som gelehallon och eftersom det var ett tag sen så vet jag inte om magsmärtorna kan bero på det. Jag googlade iallafall och läste om fler som drabbats av magsmärtor när de ätit quorn.

Jag som bakade scones och allt (då startade det onda), for iväg och köpte marmelad, ost och DN och tänkte njuta av nybakta scones, latte och DN så här på söndagmorgonen. Latten gjorde jag krypandes på golvet och gav sen till William, det kändes inte schysst att servera min mage med sånt i tillståndet den var i... Så tur för William som fick nybakta scones och latte i morse ;-)

Jag har haft ont i halsen sen i måndags, väldigt ovanligt att det håller i sig så länge. Men det är kryddat av täppta bihålor och i kombination är det ju som det ska vara när man är förkyld. För jävligt alltså.

Jag tycker oerhört synd om mig själv som är förkyld även om livet är rätt gott ändå. William har långhelg torsdag-måndag och idag åkte vi ut till Gullmark en sväng med Greta, åt middag och träffade Gretas farmor och farfar och dessutom Gretas farbror Benjamin, Mija och farbror Sebastian. Solen och värmen var behaglig att sitta ute på altanen och äta i även om det snabbt blev lite kyligare när solen försvann. Svärmor hade till och med gjort en sommartårta som vi njöt av och just då blåste det som värst tror jag ;-)

...kokar jag egen kycklingbuljong på skrovet av den ekologiska kycklingen från Bosarp som vi åt till middag och rotfrukter. Yep, sånt gör jag.

Igår kom Josse på besök en sväng och stannade över natten. Hon ska köra Pite-Linköping så vad är bättre än att ta det via ett stopp i umeå liksom? :-) Vi hann snacka en hel del skit och dessutom avnjöt vi årets första färskpotatis, mumma! Jag hade dessutom gjort den där blåbärsglassen jag skrev att jag skulle göra och gud så underbar den var! Och jättelätt att göra även utan glassmaskin. Hade jag ätit lika mycket av köpeglass hade jag fått ont i magen, men inte nu. Bra, då ska jag äta ännu mer nästa gång ;-)

Tack Josse för besöket!

Igår morse upptäckte äntligen Greta hur man sa det där hon övat på så länge men inte riiiiktigt lyckats fullt ut med. Hon har ju bara lyckats säga ba-ba-ba-ba men nu har det iallafall lossat och nu är det mest ma-ma-ma-ma för hela slanten! Så skönt det måste kännas för henne att äntligen lyckas prata om och ropa på rätt förälder.
Imorse pratade hon innan hon ens öppnade ögonen, det lät så här:
-Ma-ma-ma-ma hihihi ma-ma-ma... och sen vände hon sig på mage innan hon slog upp ögonen med ett stort leende. Såklart, hon drömde säkert om mig... ;-)

Måndag: Spaghetti och falukorv till köttätaren, spaghetti med pesto, soltorkade tomater och riven parmesan till mig
Tisdag: Köttbullar/vegobullar, potatismos och brunsås
Onsdag: Fiskgratäng med dill, färskpotatis
Torsdag: Hel Bosarpskyckling i ugn, ris, rosépepparsås
Fredag: Grilla?
Lördag: Lax, sötpotatis i ugn, tzatsiki
Söndag: Potatis- och purjolöksoppa

Aldrig har jag känt mig så alternativ som sedan jag blev förälder. Vi gör ju så konstiga saker - bär Greta mycket och gärna i sjal, samsover i samma säng och trivs med det, helammade i sex månader när andra började puréea vid 4-5 månader, skippar stenhårda sovrutiner, introducerar plockmat i lugn takt istället för puréer, ger henne av vår från grunden lagade mat istället för fabriksproducerat på burk, kokar gröt på havregryn och vatten, vägrar välling, gör medvetna val för att stärka möjligheten till långtidsamning och säkert gör vi mer konstigheter än det. Men varför gör vi det? För att vara lite eljest?

Nej, vi gör det för att det känns fel och konstigt att Greta ska vara mer ifrån oss än direkt inpå oss fysiskt, det känns märkligt att hon som levt så kort tid på jorden ska förvägras tryggheten av att sova med oss och istället sova själv när jag och William som levt så mycket länge vill och får sova tillsammans, det känns onaturligt att hon ska äta mat på burk om inte ens vi gör det, allt förnuft säger att det bara inte kan vara bättre att ge henne köpegröt eller välling med maltodextrin och mono- och diglycerider än den gröt vi gör själva på gryn och vatten. Vi tror på hennes förmåga att själv veta när hon behöver sova, äta och tanka närhet. Vi behöver inte lära henne det, vi behöver bara lära oss tyda hennes signaler. Vi vägrar välling eftersom riktig välling, sån man gör själv, inte längre behövs eftersom vi är rikare idag än man var i sverige förr och därmed har råd att ge annan mer näringsrik mat. En annan viktig aspekt är att välling ges ur flaska och flaska konkurrerar med amningen. Ur min och Gretas hälsosynpunkt (fysisk och psykisk) vill vi fortsätta delamma flera år till om möligt så då går flaska ur bilden.

Det som är roligt är att få höra att en del föräldrar inspireras av några av dessa val vi har gjort, t.ex. sjalbärande och plockmat (BLW) såsom jag inspirerats av att höra och framförallt läsa om andra jag hittat när jag letat runt. Bloggvärlden är fantastisk och här hämtar jag kraft när verklighetens Nya Svensson står mig upp i halsen. Många gånger har jag undrat hur mycket som varit en slump, att vi hittade den här vägen och inte "handla på polarn och pyret varje vecka träna femminutersmetoden sluta amma byta till sittdel och börja med mat så tidigt som det bara går och för guds skull välling måste barnet ha för att inte tala om bad-bok-och samma tre sånger exakt samma läggtid varje kväll från 8 veckor annars är det kört"- metoden som annars verkar rätt trendig i sverige idag.

Att vi hittat vår väg är ingen slump.

Jag ifrågasätter, det är en stor del av mig. Och när jag har ifrågasatt har jag hittat svar, svar som ligger mig varmt om hjärtat. Jag har lyssnat på min intuition (som exploderat sen Greta kom) och mina instinkter och hittat svar. Jag har tagit upp saker jag tänkt och känt med William bara för att få ett "ja, men det är väl klart vi ska göra så" tillbaks, för utan att vi pratat om det så är vi överens. Det känns helt enkelt rätt för oss, vi kan inte göra på något annat sätt.

Så nu måste jag, än en gång, länka till mina föräldrarskapsinspirationer på nätet. Vissa djupa, vissa underhållande, vissa bägge :-)

höstlycka
sagogrynet
amningsbloggen
amningshysteri
pusselbiten
sjalbarn.se
lady dahmer
Petra Krantz Lindgren
Högst upp i Sverige