Att följa sin intuition
Jag har tänkt väldigt mycket på det här med intuition sen jag fick barn. Den, intuitionen alltså, började liksom arta sig under tiden jag väntade Greta. Alla har vi den men hur lätt är den att följa? Det är som en lång sträcka av "...jag kände liksom på mig att det skulle bli bäst så här men jag vet förstås inte aaalls om det hade blivit sämre om jag gjort på det andra sättet". Det är som att intuitionen står sig svagt i den ständiga rätt/fel-tävlingen.
När jag väntade Greta visste jag hela tiden att det var en tjej. Alla andra som uttalade sig, utom min storasyster Tintin, trodde det skulle bli en kille. Jag brukade säga till magen "tänk vad förvånade de kommer bli när du kommer ut och de får se att du visst var en tjej". Men vad sa jag då till folk? "Jag känner på mig att det blir en tjej, har gjort det hela tiden. Men jag veeet ju inte, det kaaan ju bli en kille". Som för att försäkra mig om att jag inte skulle förlora rätt/fel-tävlingen (alltså att riskera att stå som ett fån för att nån säger till en att "hoppsan, vad fel du hade".
Så om man skiter i att man riskerar att få alla fel i rätt/fel-tävlingen, blir det då lättare att följa sin intuition? Det kan handla om att åka på resa en dag senare, ta den lite längre vägen hem, ta en senare buss, göra det där ärendet på förmiddagen istället för på eftermiddagen, gå och lägga sig ett par timmar tidigare än vanligt, säga ja till en grej man egentligen tänk säga nej till och allt bara för att något säger mig att det här är rätt. Jag kan inte veta om det skulle hänt en trafikolycka om jag tagit den vanliga vägen eller om bussen jag egentligen tänkt ta skulle gått sönder och stått still i skogen i två timmar. Jag kan inte vara säker på någonting egentligen, mer än att det känns rätt.
Och då är liksom allt vunnet.
Ni som nån gång (eller som jag, flera gånger) gått emot er intuition, kanske för att den varit för outtalad eller för att förnuftet och/eller omgivningen styrt, vet hur jobbigt det kan kännas. Jag visste ju vad som egentligen kändes bäst. Det kan handla om världens minsta vardagsgrej men jag tror att det är genom att lyssna på intuitionen i de små besluten som vi tränar upp den till att hjälpa oss även med de livsomvälvande frågorna. Det är med andra ord som att träna upp vilket gehör som helst.
När jag väntade Greta visste jag hela tiden att det var en tjej. Alla andra som uttalade sig, utom min storasyster Tintin, trodde det skulle bli en kille. Jag brukade säga till magen "tänk vad förvånade de kommer bli när du kommer ut och de får se att du visst var en tjej". Men vad sa jag då till folk? "Jag känner på mig att det blir en tjej, har gjort det hela tiden. Men jag veeet ju inte, det kaaan ju bli en kille". Som för att försäkra mig om att jag inte skulle förlora rätt/fel-tävlingen (alltså att riskera att stå som ett fån för att nån säger till en att "hoppsan, vad fel du hade".
Så om man skiter i att man riskerar att få alla fel i rätt/fel-tävlingen, blir det då lättare att följa sin intuition? Det kan handla om att åka på resa en dag senare, ta den lite längre vägen hem, ta en senare buss, göra det där ärendet på förmiddagen istället för på eftermiddagen, gå och lägga sig ett par timmar tidigare än vanligt, säga ja till en grej man egentligen tänk säga nej till och allt bara för att något säger mig att det här är rätt. Jag kan inte veta om det skulle hänt en trafikolycka om jag tagit den vanliga vägen eller om bussen jag egentligen tänkt ta skulle gått sönder och stått still i skogen i två timmar. Jag kan inte vara säker på någonting egentligen, mer än att det känns rätt.
Och då är liksom allt vunnet.
Ni som nån gång (eller som jag, flera gånger) gått emot er intuition, kanske för att den varit för outtalad eller för att förnuftet och/eller omgivningen styrt, vet hur jobbigt det kan kännas. Jag visste ju vad som egentligen kändes bäst. Det kan handla om världens minsta vardagsgrej men jag tror att det är genom att lyssna på intuitionen i de små besluten som vi tränar upp den till att hjälpa oss även med de livsomvälvande frågorna. Det är med andra ord som att träna upp vilket gehör som helst.
Kommentarer
Trackback
