niskalainen

Kost- och hälsonörd som jag är blev jag förstås oerhört fascinerad av Michael Mosleys BBC-dokumentär som sändes på Vetenskapens värld i våras. Maken hakade på 5:2-fastan direkt efteråt och även om han inte längre kör på det så eskalerade den under sommaren. Nu finns det flera böcker och bloggar om 5:2 och i artiklar som tryckts i olika magasin och kvällstidningar läggs fokus på 5:2-dieten, lägg märke till ordet "diet" som så tydligt markerar det artiklarna fokuserat på - viktnedgången. Jag blir vansinnig och mår fysiskt illa av att höra talas om 5:2 i media numera på grund av just detta. I dokumentären fokuserar Mosley på de fantastiska hälsoaspekterna som forskningen börjar koppla till periodisk fasta, där 5:2 är en av de varianter han testar. Det handlar om att med periodisk fasta eventuellt kunna förhindra cancer, diabetes och annat betydligt viktigare än västvärldens vikthets.

När jag såg Malous efter tio i måndags tog hon upp 5:2-dieten. Bland Twitterkommentarerna från tittarna som syns i bild var det även där fokus på viktnedgång - "ät mindre än du gör av med" och annan klassisk viktnedgångsretorik. De tittarna hade alltså kopplat 5:2 till viktnedgång. Det andra är bara en eventuell bieffekt, fast det egentligen ska vara tvärtom. Vi är så viktfixerade och det enda jag kunde tänka på när jag såg inslaget var hur vidrigt det är att vi lägger pengar, tid i media och enorm ansträngning på att minska vårt kaloriintag genom fasta för något så banalt som viktnedgång när vi lever i överflöd och större delen av världen lever med periodisk fasta oavsett om de vill eller inte.

Jag är i grunden positivt och nyfiket inställd till fastan, men på grund av hälsofördelarna. INTE att fasta för att gå ner i vikt. Då blir det bara en lågkaloridiet som många andra vilket kan leda till överätande i längden när kalorirestriktionen ska kompenseras, för så triggas många av kalorihets. Då blir det bara Nutrilett all over again.