Kosthållning
Jag tänker inte alls på något sätt att jag äter "nyttigt" - jag tänker på att jag vill få i mig näringsrik mat. Jag äter inte rött kött och jag äter ogärna kyckling samtidigt som jag drar ner på mjölkprodukterna så det innebär lite freestyling. Men det borde inte vara svårt för de flesta råvarorna är ju vegetariska och mjölkfria! Jag gillar när råvarorna har kvar sina smaker och jag är uppvuxen utan massa sås till maten så jag äter gärna lite torrare mat än vad W gillar. Men det är egentligen inget problem, en sås kan göras och finnas på sidan så kan man ta så mycket man vill. Men det kan vara provocerande att någon säger nej till massa tillsatser, nej till socker, nej till chips, nej till att äta ute och så vidare. Det är som att vi blir så himla hälsosamma och medvetna i min generation, vi gör storkok och bakar bröd men fortfarande är "att unna sig" lika med att stoppa något sött/salt/fett i munnen. Ju "nyttigare" vi ätit och ju mer vi rört på oss, desto större "rätt" har vi att inta en massa skit. Som om det vore den ultimata belöningen och som att vi ens har ett äkta behov av den typen av belöning?
När jag läser artikeln Sött och fett som knark för hjärnan tänker jag ännu mer på det här. Jag själv känner inte just nu något behov av att ha nolltolerans på godis och bakverk men jag skulle ljuga om jag sa att de inte påverkade mig och jag har själv inställningen att det är något man verkligen inte ska äta för jämnan. Vissa dagar kan jag känna mig mer lättpåverkad än andra, såna dagar vet jag att jag ska låta bli. Det är ungefär som om man ska festa eller vara i en miljö med alkohol, vissa gånger känner jag att jag helt enkelt inte ska dricka och då låter jag bli. Trötthet, mens, stress, sinnesstämning och så vidare påverkar mig helt klart. Jag tror verkligen att vi har förmågan att känna efter vad vi har behov av att äta och dricka men vi behöver kanske vara fria från yttre påverkan som stora mängder socker eller tillsatser för att klara av att känna efter?
Precis så tänker jag, att jag unnar mig när jag hetsäter färgämnen och socker, fast jag egentligen inte alls mår bra av det. Och när jag står vid godishyllan är det plötsligt inte alls svårt att hitta på anledningar till varför det är ok att köpa produkter som varken är eko eller reko.
Så festligt att läsa det här EFTER det att jag mejlat dig ett fantastiskt grönsaksrecept och en seriestip om socker.
kram
mamma
På Landet Brunsås pratade de om hur kosten har blivit ett sätt att visa sin individualitet. Man "måste" avstå från något eller äta på något särskilt sätt för att visa vem man är. Det tyckte jag var lika sjukt som det är att folk blir provocerade av hur andra äter. Jag äter inte socker och får ofta höra att jag ska unna mig, eller får avundsjuka kommentarer om hur "duktig" jag är.
Varför kan vi inte bara äta det vi mår bra av och inte göra så stor sak av vad alla andra gör?
Jonna: hög igenkänningsfaktor.
mamma: haha, ja jag såg det!
Lisa: Jo, det är som en modevåg på något sätt det där med att man visar vem man är genom hur man äter. Det finns nog nånting bra med det ändå, t.ex. är det ju jättebra att det är trendigt nu med närproducerat och ekologiskt samt att folk börjar odla och baka igen m.m. Tyvärr är det ju även trendigt med lchf och andra miljöbovar så det kanske inte var så mycket att hurra för...
Det är ju helt sjukt att folk ska bli provocerade av att du inte äter socker! Men det är väl deras eget dåliga samvete som talar när de tycker du ska "unna" dig. Det är lite som med alla former av droger, man vill gärna inta dem ihop med andra och om någon säger nej blottas ens egen svaghet så det blir obekvämt.
