Kvinna! Du har rätt att äta vad tusan du vill!
Är det något jag spyr galla på är det att vi kvinnor så tidigt lär varandra att vi ska vara minimala mängden mat eller skräp vi stoppar i munnen. Om vi tar flera portioner eller en till chokladbit ska vi gärna ha en anledning till det. Vem har inte varit delaktig i Den Systerliga Syndens Blick med medföljande dialog:
- Alltså, jag bara måste ta en bit till av den där tårtan.
- Ja men gör det, jag ska nog också ha faktiskt. Lite har man väl rätt att unna sig, tihi!
- Verkligen. Det är ju ändå helg!
...och så vidare.
Jag som så länge jag kan minnas alltid tar minst två gånger av maten och som älskar allt som är sött håller på att vänja mig av med såna här fasoner. Inte det ätbara alltså, utan kommentarerna vi kvinnor gör varann otjänsten att slänga ur oss för att rättfärdiga att vi äter.
Jag har ingen skyldighet gentemot någon annan att förklara för någon att jag har rätt till en enorm portion mat eller tre tårtbitar av anledningar som att jag tagit en långpromenad, ammar två barn eller att det faktiskt är helg. Jag kan och bör lägga av att upprätthålla detta gentemot mig själv och mina medsystrar, samt sluta lära mina döttrar att det är lika med synd om vi älskar kladdkaka så mycket att smeten råkar slinka ner i magen innan den slinker in i ugnen. Inte heller måste vi missbruka ordet "unna". "Det har du rätt att unna dig tycker jag", eller "jag tror jag ska unna mig en bearnaisesås till pizzan ikväll". Vi måste inte förklara för folk att vi tagit så stor portion mat för "att det mesta är sallad" eller "att jag tränar massor nu". Nej, om någon skulle vara tillräckligt dum för att kommentera är det väl bara att sluta tolka det negativt och istället förklara att en är hungrig?
Nu kommer matmånaden som börjar med julbordsrecept och slutar med feta löp om dieter. Stå emot, håll tyst och ta en portion till om du är sugen.
Kommentarer
Postat av: Katarina Parment
Jag tycker du är underbar Linda. Tack för att du vågar säga det vi andra bara tänker. KRAM
Postat av: Avanai
Åh vad bra skrivet! Jag retar mig något enormt på att kvinnor gör så här mot sig själva och varandra. Jag drömmer om en värld där det anses som kvinnligt att njuta av maten utan förbehåll och ursäkter istället för att vara så jälva måttliga i allting.
Läs gärna antologin "Ätstört" som har en hel del på samma tema, det var en ögonöppnare för mig. Det är ju inte bara i maten som vi förväntas begränsa oss, utan i hur man tar plats i samhället, på jobbet, njuter av sin sexualitet och hela livet...
Trackback
