niskalainen

Jag hämtade Ann-Sofie på Boston logan vid kl.14 EST, då hade Ann-Sofie varit på resande fot i 16 timmar. Stackarn säger jag bara, jetlag är icke att förakta. Hon bad mig att hjälpa till att hålla henne vaken så hon kan skapa någon slags dygnskänsla snarast och det måste ju ändå sägas att det var imponerande att hon var vaken till nyss, 24 timmar efter att hon steg upp ur sängen efter ett par timmars sömn.

Själv ska jag ta itu med lite plugg; skriva ett bossa-groove till groove writing-kursen och ett leadsheet till ensemblen imorgon. Jag känner mig lugn. Jag tror det har att göra med en middag bestående av tortillachips, guacamole (vitlök++), smoothie, lantbröd, getost (ååååååååååååååååhhhhsågott) och hallonmarmelad. Bra grejjer. Och ja, jag tror att the presens av Ann-Sofie har en lugnande effekt på mig också. Imorgon är det 52 veckor sedan jag fyllde år sist. På eftermiddagen gick jag och Ann-Sofie ner på stan (Piteå) och tog en kaffe (Wayne's?) där jag fick veta att hon och Emelie gav mig ett byxpresentkort i födelsedagspresent. Vi gick in på Vila och jag köpte ett par svarta byxor som används flitigt, det är därför de ligger i smutspåsen nu. Tänk vad saker kan ändras på ett år. Nu befinner jag mig i Boston och ska fylla 25 på söndag, Ann-Sofie är här och det känns väldigt bra. Vi börjar fira imorgon med kaffe på stan (Boston, downtown) och sen fortsätter vi fira helgen ut.

Igår kväll snöade det när jag gick hem från gymmet. Idag var det vår. Boston får ett par pluspoäng.