niskalainen

Efter fyra dagar i Piteås trygga famn varav två i strålande solsken och värme så har jag börjat slappna av. I samma stund som jag gör det inser jag också hur hög stressnivå jag haft den senaste månaden. Det är galet. Jag kommer inte ihåg så mycket av de två veckorna jag spenderade i stockholm tills för fyra dagar sen, jag vet bara att jag var där. Jag träffade mina vänner, familj och hade det trevligt. Fästmannen var nere en sväng också. Men jag flaxade mest omkring överallt och ingenstans samtidigt och vaknade varje morgon med ett huvud som proppats igen med bomull och en kropp som stötts och blötts mellan en räls och hjulen på ett ånglok i tio timmar. Typ. Jag insåg att när jag drack vin fick jag ångest som bara den så det var bara att vara nykter på bartömningen i fredags, mycket trevligt måste jag säga. Det är aldrig ett bra tecken, jag klarar inte av så mycket alkohol överlag längre men när jag är i balans så märker jag ändå att det går bra att dricka när jag festar. Däremot är jag noga med att lyssna på kroppen när den säger till som nu, att alkohol inte hade något i min kropp att göra om jag önskade mig lite nedvarvning. Så nu är jag betydligt mer nedvarvad, jag kommer till och med ihåg vad jag drömmer! Två veckor är nog en rätt vanlig tid för oss människor innan vi lyckats varva ner ordentligt, det är därför jag tror på det där med att ha lång semester istället för att dela upp den på några veckor hit och nån vecka dit.

Nu är William iväg på någon slags konsert och jag sitter och passar fullkornsriset som inte hann bli klart. Då hann jag med lite bloggande, inte helt fel kanske. Imorgon får jag nycklarna till min lägenhet så hela eftermiddagen kommer ägnas åt att flytta in. Jag ska ha inlflyttningsfika på kvällen så jag ska motiveras att bli klar till dess... Det ska nog inte bli några problem. Jag behöver ju bara få upp kaffebryggaren, bord och stolar. ;-)

Nu fortsätter projekt "få tag i Ella".

Puss o kram på er!

Här i pite är det kallt men fint, gröna träd och lite sol mellan all blåst och regn jag har stött på under mina 36 timmar här. Igår lyssnad ejag på kammarkören innan det var dags för görans examenskonsert. Efter det tog jag o William taxi ner på kalles där william och gänget spelade med cashensemblen, riktigt bra! vi kom hem i natt vid två efter att ha bevittnat hampus, jonas och johans 400 meter näck på kvarnvallen. Det var skrämmande som vanligt. Idag vaknade vi tjugo i tolv och begav oss till kåren där vi lyssnade på klassmusikkonserten, mycket roande som det ska vara. En del var till och med riktigt duktiga, haha :)

Nu ska vi väl ta oss iväg till affärn så vi kan trolla ihop lite god middag till kvällen, det blir myspys ikväll för hela slanten! Det känns inte konstigt att vara här, snarare väldigt bra. piteå är som det ska vara...

Det blir nattåg till älvsbyn 18:12 ikväll och tolv timmar senare blir det buss från Älvsbyn till piteå. Väl vid Piteå busstation ska jag tänka "morgonstund har guld i mund" och glatt hoppa in i en taxi till ankars. Där ska jag betala taxichauffören och imponeras av dennes morgonpigghet, släpa mina megafulla gigantväskor från taxins baklucka till williams hall (ca 15 meter max), dra av mig kläderna och krypa ner under täcket. Sen ska jag sova och försöka glömma.

Nu blir det mer smoothie, rött te med blåbär och en antiinflammatorisk på det. Aaah. Var det någon som sa packning?

De senaste två veckorna har varje morgon varit den andra lik - den har startat för sent och jag har en känsla av att ha blivit överkörd av ett ånglok eller två under natten som gått. Den här morgonen har två stora förändringar: 1. jag vaknade så tidigt som 9:15. 2. Jag har dessutom väldigt ont i halsen.

Klockan 6:00 på onsdag morgon ska jag sätta mig i bilen och köra upp mot piteå och då ska jag ha packat allt som packas bör, helt enkelt allt jag har här nere hos mamma och pappa. Jag förstår inte hur det ska gå till, när ska jag orka det? När ska jag få motivation att ta tag i dessa klädesplagg som ligger och skräpar i två öppnade resväskor och hur ska jag organisera det hela? Jag förstår inte mer än att det kommer vara riktigt skönt när det är klart. Pust.

Till råga på allt så är det väldigt fint väder ute. Då kan man inte sitta inne och häcka med packning och larv, eller kan man?

Jag hittade Saras recension av EGO-showen i november 2007. Ni kan läsa den här.

Det var bra vackert att cykla ikväll och jag blev mer människa. Nu ska jag sova, hoppas på en riktigt god sömn i natt och ett smärtfritt uppvaknande imorgon. Då blir det nog mer cyklande om jag vaknar i tid...

Var gick det fel? Var det när jag stängde av mobillarmet i sömnen (igen) och sov till typ ett eller var det när jag tog mer kaffe istället för vatten efter frukosten. Var det att jag inte slängde på mig strumpor så jag blev frusen eller har jag intagit för många snickerskakor? Jag tar mig helt enkelt inte ut i världen idag. Men nu skiner faktiskt solen så jag ska ändra på det, så fort jag hittar ett par strumpor...

Jag har hämtat pälsen i stan. Jag har ätit på en fantastisk afrikansk restaurang i uppsala. Jag har sett en film på bio som jag glömt namnet på men den var rätt bra ändå. Jag har sovit över hos Ella i Östhammar. Jag har blivit väckt av ella med frukost på sängen, det är andra gången under vår tio år långa vänskap som hon vaknar före mig när vi sover på samma ställe. Jag har ridit. Jag har kört hem till Åkersberga med olivia som sällskap, mycket roligare biltur på det viset. Jag och hedda har varit hos Lisen och träffat lilla Theo, fem månader. Jag och Hedda har slappat på varsin säng och snackat skit. Jag och hedda har lagat middag och begett oss till Anna (Clas-Göran som hon egentligen heter sen ettan i gymnasiet) och ätit maten. Jag, mamma och pappa har varit i stan på Judiska teatern på djurgården och sett Moral Science Club. Den var mycket bra. Vi kom just hem.

Jag ska ta och göra mig iordning här för jag ska nämligen hämta en päls (hmmm, en päls? Till vadå? Ja, det ni...) hos Annelis svägerska i Zinkensdamm innan jag beger mig till Uppsala och restaurang Messob där jag ska träffa Ella och hela goda familjen Brolin/Berg (ellas alltså) plus tillbehör (till ellas familj alltså, för att förtydliga så är t.ex. jag ett tillbehör) klockan 16:00. Sen ska det tydligen bli bio förstod jag det som på sms:et och sen är det dags att bege sig till Östhammar där alla dessa människor bor och jag ska sova över. Det ska bli kul att träffa Malou också (Ellas mamma som är som min extramamma eftersom hela Ellas familj är som min extrafamilj för er som inte vet det, oj så mycket paranteser det blir idag) eftersom jag ska jobba för henne i sommar och vi har inte pratat om det mer än via mail och sms så det kommer nog bli inspirerande att snackas vid om detaljer och sånt. :) Världens bästa sommarjobb har jag fått minsann, ska berätta mer om det vid ett annat tillfälle men så mycket kan jag säga att den här sommaren kommer bli fullkomligt fantastisk!

Jag vet inte om ni förstod så mycket av vad jag skrev här men jag har inte tid att försköna det. Dusch är nog bra, och lite rena kläder. Ha en underbar dag!

Jag hör något som påminner om fågelkvitter utanför fönstret. Jag ser något som påminner om solstrålar genom persiennen. Jag är för trött för att titta efter men det var sjukt trevligt hos Linda igår kväll. I will live.

I höst pluggar jag ju i Piteå igen vilket innebär att jag jagar studentlägenhet på nytt. Jagar och jagar, det finns fyra sidor lediga studentlägenheter på pitebos hemsida så det känns väl rätt lugnt. Jag står uppskriven på två stycken, en är jag nummer ett på och den andra (som jag helst vill ha) är jag nummer två på. Båda är 34 kvadrat med separat kök, ena är i porten till höger om williams port och den andra till vänster om hans port. Den ena har balkong, den andra har badkar. Jag vill ha balkongen, även om badkaret kan avnjutas under större del av året än balkongen kan. Men ändå. På tisdag får jag veta om den som står före mig tackar jag eller inte, säger personen ja så tar jag den andra. Då förstår ni lite hur bostadssökning går till i piteå, det finns värre platser... ;)

Jag har träffat Ella idag! Tjohoo! :)

Godmorgon.

Jag känner mig lite som vikingagungan på gröna lund (om den finns kvar, det är inte direkt stället jag hänger på ofta), ena stunden är jag nära att välta över på ena sidan och andra stunden välter jag nästan över på motsatta sidan. Som de två sista veckorna i boston då jag knappt kunde sova alls, då var det otroligt svårt att somna och när jag väl somnat var det dags att vakna vilket gjorde att det kändes som att jag befann mig i ett konstant tillstånd av vakenhet. Nu sover jag istället och det med besked. Jag somnar hyfsat lätt och sover som en död. Jag sover som en död med öronproppar. Jag sover som en död med öronproppar, nedstoppad i en ljudisolerad cell, begravd långt under jorden med ett berg ovanpå mig - jag hör ingenting. Jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna vakna av en alarmklocka igen. Jag försöker få min kropp att förstå att den mår jättebra av åtta timmars sömn och om man somnar vid halv ett går det utmärkt att vakna halv nio. Nej nej, säger kroppen. Nej nej, vilka dumheter. Min kropp och jag har haft en bättre relation men alla förhållanden har sina upp- och nedgångar.

Jag har iallafall varit hemma hos Hedda i hennes mysiga lilla etta ikväll och druckit hennes specialsmoothie (mums!), tuggat bananskivor och tagit igen många månaders informationsdelande, pratande och skrattande. Mycket trevligt. Härnäst på planeringen står årsmöte/kick-off. Vi ska ha föreningshelg, det ni! Visst låter det upphetsande? :)

Jag börjar bli orolig över min sömnhälsa. Det finns nog inte ens ett ord som heter sömnhälsa men nu använder jag det ändå. Som den här morgonen när jag sov till tolv och hade sovit längre om inte William sagt "Linda" just i det ögonblicket då jag var så nära vaket tillstånd man kan vara utan att vara vaken bara för att jag befann mig i en vändning till högersidan där jag planerat att fortsätta min sömn. Jag hade kunnat haft ett möte med Bon Jovi på morgonen men fortfarande stängt av alarmet i sömnen, så sjukt tungt sov jag. Man känner det liksom i kroppen, den där känslan av att man varit medvetslös i några timmar.

Det var nog utmattning av att se mina betyg igår på berklees campus cruiser. A eller A- i alla ämnen utom två och i de hade jag B. Det är helt okej faktiskt, till och med jag är nöjd. Haha, jag är jättenöjd faktiskt. Det förtjänade jag minsann! :)

Nu är det någon som vill hångla här, tjingeling!

Vi har sett Blood Diamond ikväll. Se den om ni inte redan sett den, eller se den en gång till.

...och jag och William är fortfarande lite dästa efter frukosten. Det är ett sundhetstecken när man har lov, helt klart. Visst förstår ni ordet däst?

Jag och william vaknade nyss, det har varit väldigt skönt att sova i natt. Ibland är det så, vissa nätter är liksom betydligt behagligare sömnmässigt än andra och den här var nära en tia.

Mamma ringde och föreslog att jag och william skulle komma in till stan och äta lunch med henne på Grill - bra frukost tänkte vi. Sen blir det nog promenix på djurgården. Är man i stan så är man.

Det är helt underbart att tillbringa maj här nere i åkersberga, det är verkligen fantastiskt vackert och solen gör ju förstås sitt till. Igår var jag och William på Norra Brunn och såg Hasse Brontén, Pontus Enhörning och Özz Nujen uppträda. Mycket skratt blev det. Vi kom hem i lagom tid till omröstningen i melodifestivalen, tack gode gud för det för då slapp vi titta på det idag när vi såg reprisen. Vi tvingade oss igenom 25 bidrag med start 13:30 idag bara för att hänga med i diskussionen, allmänbildning kallas det tydligen. Norge förtjänade ju sin vinst, klart att vilket bidrag som helst utom äckelgreken hade kunnat vinna men norge var det enda land som hade en nationaldag som började direkt efter vinsten så det gör att det var helt rätt. Jag skulle dessutom gärna åka till norge nästa år och se finalen där, då får man ett skäl att åka dig och det är ju inte helt fel! :)

Jag och William har just kommit hem efter att besökt min kära syster med familj och nu har vi bokat bord på Stekhuset Oxenstierna, william har tjatat om deras Åkersburgare sen det blev bestämt att han skulle komma ner hit så vi får väl hoppas att de har det idag. Det är så soligt och härligt ute att jag ska korka upp en flaska mousserande efter duschen.

Igår tog jag och William en liten biltur i den vackra österåker/norrtäljenaturen. Vi hamnade vid Stavs äng och på väg dit tog vi lite bilder. William kände sig lite skojsig sådär så han bad mig ta en bild efter hans nedräkning och när han kom till noll tryckte jag på avtryckaren och han hoppade upp i luften:



Det blev en fin bild och jag ville ha en lika fin bild på mig. Min stukade vrist som efter tre veckor fortfarande är svullen och öm glömde jag bort så jag hoppade glatt upp i luften och upptäcker precis i hoppet att det gjorde väldigt ont att sträcka foten på det viset. Under den halva sekunden i luften hinner jag tänka ut arton olika typer av grym smärta jag kommer känna när jag landar och bildbeviset säger väl allt. För den som inte känner till min vrist kanske jag rent av ser glad ut men så är icke fallet. Mitt ansiktsuttryck kommer av ren och skär smärta.

Mjukisbyxor och munktröja på. Nöden har ingen lag.

Det är tisdagmorgon. Klockan är tio över åtta. Jag har varit vaken över en timme men det är okej för jag kunde iallafall sova i natt. Faktum är att jag somnade innan jag hann märka det själv, vaknade av den välbekanta dreggelpölen på kudden som sa till mig att gå upp och borsta tänderna eftersom jag bittert skulle få ångra mig när jag vaknade om jag inte gjort det.

Ute kvittrar fåglarna och solen skiner. Kaffet i muggen är starkt. Fil och musli ligger i magen.

Do I need to say more?

Fråga mig inte hur det känns att vara hemma igen för jag har inget svar. Jag har bara hunnit komma hem och sova bort hela eftermiddagen (det blir så när man landar runt lunch och kroppen tror klockan är halv sju på morgonen och man bara har sovit en timme, ni vet) och så har jag ätit middag med mamma och pappa.

Det finns onekligen stora fördelar med sverige, william finns ett telefonsamtal bort (ett betydligt billigare telefonsamtal) och hela sverige är fyllt av  människor jag älskar och har saknat. Dessutom är det ett väldigt vackert land, särskilt den här årstiden. Den här sommaren kommer bli himla fin.

So, it's this easy to put a year of your life in two bags.

Jag är på väg hem nu.

Jag tar lite bloggpaus nu. Ni hittar mig på facebook eller på [email protected].

Jag vet inte än om det är en tolvtimmarsbloggpaus eller en veckolång bloggpaus men jag skulle tippa på att den är aningens längre än tolv timmar och  betydligt kortare än en vecka. De senaste 36 timmarna har haft ihjäl mig flera gånger men nu blir det ändring.

Jag är mer än nöjd. Jag är bra jag, sov typ två timmar men är inte trött. Än. Var på skolan halv nio, övade inför in voice proficiency och spelade in harmoniläraprojektet (jazzballaden "Fragile Wish"). Tio över nio började harmoniläratentan, jag svarade på allt och hann kolla igenom det. Jag fick tillbaka sidorna jag gjort i harmoniläraboken för att få extra credit och jag fick A på dem. Jag gick till 1140-byggnaden och gjorde min proficiency, det kändes skitbra! Nu är det en väldigt läskig sak för mig att säga eftersom jag kan få ett email med informationen att mina resultat inte var lika bra som det kändes men skitsamma, jag har verkligen utvecklats och det kändes jättebra att sjunga. Övning är nyckeln, öva öva öva. Vad med saker det händer då alltså.

Nu har jag två timmar på mig innan jag ska träffa Melissa och äta lunch, efter det ska jag lämna in arrangering 2-projektet och skriva arrangeringstenta. Så nu ska jag bege mig till 150-byggnaden och skriva ut sista sidan av mitt arr och sen ska jag ägna mig åt lite arrangeringsplugg. Skulle tippa att jag behöver en kaffe däromkring ett-tiden när jag ska träffa Melissa...

Men det här känns så sjukt bra.

Förresten, idag opereras min syster för diskbråck, ni kan väl hålla tummarna för att det går bra? Det ska jag göra, sen ska jag leka personlig assistent åt henne när jag kommer hem. Då kan hon passa på att utnyttja mig för vad hon än behöver, är det inte det systrar är till för?

Jag hällde just smoothien i gröttallriken. Tur att gröten inte var där. Sen hällde jag gröt i tallriken fast den inte var klar, gröten alltså.

Jag har nog sovit omkring 2 timmar i natt.

Det här blir en mycket bra dag.

Jag och Anneli satt och åt lunch när vi började prata mygg. Vi pratade om fjösiga södermygg och norrlänska bisonmygg, hur irriterande det är när de surrar omkring i rummet precis när man gått och lagt sig och man bara måste mörda dem. Varje vinter glömmer jag dem, sen plötsligt dyker de upp igen, i samma veva som sommaren kommer tillbaka. Man längtade kanske efter sommaren men aldrig efter myggen.

Ja, lite tisdagsfunderingar sådär. Och undrar vad jag gör om en vecka.

Jag var totalt utslagen inatt, otroligt skönt. När jag vaknade klockan sju så tänkte jag ställa om klockan till åtta för jag hade ändå tid, problemet var bara att när jag väl satte igång telefonen för att ställa om den så hade den hunnit bli fem i åtta redan... i en timme hade jag snoozat utan att märka det själv. Då sover man rätt djupt och låter muskelminnet bestämma (tummarna hittar snoozeknappen istället för stängknappen även om jag skulle vara medvetslös vid det här laget).

Nu ska jag iväg och träffa min arrangeringslärare och gå igenom arret som ska in imorgon, kl.13 ska jag öva med pianisten inför min voice proficiency imorgon och sen ska jag träffa min harmonilärare och gå igenom lite saker inför tentan imorgon. Klockan 16 har vi redovisning av våra slutprojekt i songwritingkursen. Det ska bli skoj, en bra avslutning på dagen också. Tills dess ska jag ha gjort tillräckligt för att kunna ha en riktigt lugn och skön tisdagkväll!

Mitt senaste uppdrag har gett sig tillkänna, det är att jag ska hålla mig frisk den här veckan. Anneli nämnde i helgen att hon började känna sig vissen och idag börjar min kropp täppas igen sådär härligt som den kan göra när det pågår ett krig innanför skalet. Men jag ska klara mig, iallafall till onsdag då jag har min voice proficiency, sen kan rösten få ta paus ett tag om den vill.

Nu ska jag duscha och göra mig iordning inför vår recital vi har klockan 16:00 med Advanced vocal performance-labben. Pust, jag börjar visst bli lite nervös...

Hoppas ni har en härlig måndag!

Jag har ätit frukost, stirrat in i en vägg en stund  (jag behöver mer sånt i mitt liv) med en kopp kamomillte i handen och Billie Holiday på iTunes, gjort ett lead sheet på "Listen" till pianisten som ska kompa mig på sångtentan på onsdag och spelat in mitt song writing final project i Garageband. Det är den där låten "I Wanna Be Free" som jag nämnt tidigare, jag gillar den alltså. Den måste få en chans att spelas in på riktigt någon gång, och sjungas på konsert i höst förstås! :)

Det här kanske inte låter så mycket eftersom klockan är tio i tolv, men jag har även plockat fram arrangeringsboken och harmoniläraboken. Som vi alla vet så är det ju att börja som är det svåraste men nu har jag alltså plockat fram allt jag behöver för att kunna skippa den processen när det är dags och istället bara kunna sätta igång med detsamma. :)

Nu ska jag öva sång, till mina grannars förfäran/glädje/nyfikenhet/vadvetjag.

Godmorgon. Ännu en härlig dag har börjat, en dag fylld med överraskningar och planerade saker. Men den börjar med frukost, sen får vad som helst hända.

Imorgon ska jag ta mig till skolan på förmiddagen och skriva ut det, då kommer jag upptäcka hundra små detaljer som måste fixas och jag ska bara göra det. Jajemen. Men nu är det snart dags för middag med Brittanya, ska bara duscha och bli människa först...

Det går bra nu. Jag har paus, lunchpaus. Jag blir klar snart, eller inom de närmsta fyra timmarna iallafall. Sen kommer småpysslandet men det tar jag imorgon, det är alla irriterande detaljer man upptäckar att man missat när man väl tittar på det med färska ögon igen... :P Men blir jag klar idag så har jag tid imorgon och på tisdag så det känns lugnt och skönt. En överdrift kanske det där med lugnt och skönt, jag känner mig iallafall inte stressad över det var väl min poäng egentligen...

Tänk att om en vecka befinner jag mig på väg till flygplatsen.

Idag ska här arrangeras. Det är bland det roligaste som finns så varför ska det vara så sjukt svårt att sätta igång? Som tur är så finns det ju massa andra småsaker att göra också, så jag kan ta lite pauser och pyssla med sånt emellanåt idag. Nu kör vi, paus om två timmar.

Jag känner mig som lite ledsen över att åka härifrån nästa söndag. Det känns faktiskt jättetråkigt och jag har separationsångest. Men jag är samtidigt väldigt glad och tacksam över de vänner jag fått här den sista tiden, även om jag skulle kunna önska att vi hade hittat varandra tidigare. För att inte tala om allt jag vunnit rent kunskapsmässigt. Usch, om en vecka är allt det här liksom slut, två terminer i Boston har flugit förbi och slutet är så motsatt till hur början var. Jag hade ingen aning om hur mycket som skulle hända under det här läsåret, jag kanske anade och rent logiskt förstod att det skulle hända grejer men jag hade ingen aning om hur eller i vilken utsträckning. Och även fast jag har den här lilla sorgsenheten i kroppen så håller jag samtidigt på att explodera av lycka och förväntan på livet, hela tiden. Det är helt sjukt, som i puberteten känner jag mig. Galet, jobbigt men mest väldigt härligt. Jag känner ju att jag lever iallafall.

Tur att det finns frozen yoghurt med nutellasmak hörrni. Och soundtracket från Gladiator, eller vad som helst som Hans Zimmer skrivit funkar bra.

Jag har rätt mycket att göra faktiskt men nu är jazzballaden klar. Det känns mycket bra. Den är ivägskickad till pianisten, jag hoppas han vill spela in den fortfarande. Min kropp behöver en paus efter den här oergonomiska eftermiddagen, kanske iväg och köpa glass eller något? Ute skiner solen fast det är inte jättevarmt men vackert ändå.

Sen någongång blir det arrangering.

Jag har sovit elva timmar inatt, mycket välbehövt. Nu ska jag skriva klart min jazzballad innan jag sätter mig med arrangeringen, märker ni hur snyggt jag skjuter upp det? ;)

Hej svejs

Vet ni? Jag har varit väldigt ovarsam med den här stackaren för jag visste inte att man skulle vara speciellt varsam. Nu är det 10 dagar sen jag stukade den och den gör fortfarande ont, är inte helt vinklingsbar, det känns som ett blåmärke när jag trycker på det svulla området och längs med utsidan av hälen löper en blå linje, blod då alltså. Det ser ut som ett blåmärke men gör inte ont när jag tar på det. Vad ska jag göra? Gå till doktorn? Vila? Is? Värme? Jag ska googla lite tror jag.

Idag har jag fått bevis på att jag har sovit för lite och stressat för mycket. Det började såklart med fem timmars sömn. Sen eskalerade det i och med att jag kommer till lektion nummer två, trumlabben, och ser ett sign-up sheet på dörren till klassrummet. Sign up för vadå? För vårt individuella final (uttalas fajnäl ;)) test. Jodå, 7 minuter speltid var. Jag började gråta då eftersom jag var lite trött och fruktansvärt less på mig själv just då som kunde missa att sluttentan var idag och inte nästa fredag, fast min lärare sa till mig att han faktiskt inte sätter betyget enbart på just det här provet. Så jag gick och övade en stund och gjorde tentan sen, det gick nog bra ändå. Med tanke på omständigheterna förvisso.

Men vänta, det kommer mera.

Ensembleuppspelet gick väl hyfsat, det var inte något att hänga i julgranen direkt men det är gjort nu iallafall. Sen hade jag min sista lektion och var hemma vid fem, Anneli kom strax efter och vid halv sex kom en kille som är intresserad av att ta över mitt rum när jag sticker nästa söndag. Innan han dök upp så började jag göra middag eftersom vi skulle sticka vid sextiden till bion. När jag skär tomater så upptäcker jag att jag har två knivar på skärbrädan och jag har ingen aning om hur det gick till. Jag kommer ihåg att jag tog fram skärbrädan och EN kniv men nu hade jag på något omedvetet sätt plockat fram en till alltså. Sen dyker killen upp, jag visar rumme, takett och lägenheten och när han har gått en stund före sex så sätter jag mig vid datorn. Anneli harklar sig lite lätt i bakgrunden och frågar om inte jag ska göra klart min mat. Jooo, det skulle jag ju.. och äta den också hade jag tänkt.

Slutligen får jag i mig hälften av maten och värmer en liten slurk kaffe som jag lätt skulle hinna få i mig innan bion eftersom Anneli just klivit ur duschen. När vi suttit på T:n i tio minuter kommer jag på att kaffet står kvar i micron.

Jag skulle ha gått ut och dansat ikväll men jag ställde in det i eftermiddags, måste få lite sömn i den här stackars kroppen. Vill ju inte vara dement som 25-åring.

Den här veckan har inte varit bra rent sömnmässigt. Inte alls faktiskt. Jag törs inte ens räkna ihop hur få timmar jag sovit jämfört med hur mycket jag brukar sova. Men jag gör det ändå såklart, jag har sovit 6 timmar förutom natten till idag då jag sov 5 1/2 timme. Det är inte bra, jag brukar få 7-9 timmar per natt. Men då brukar jag faktiskt kunna somna och det har jag jättesvårt för nu. Kanske går det bättre i natt, det är ju ändå lördag imorgon så jag borde ju faktiskt kunna somna avslappnat. Den här sömnbristen leder till aptitlöshet, vilket innebär att måltider glöms bort eller minimeras och det är ju inte så bra det heller. Sova. Det ska helgen ägnas åt, det och arrangering.

Idag är det risk för åska, det är mulet ute men inte speciellt kallt. Vi ska ha terminsuppträdande med min ensemble klockan elva, det blir vi och 2-3 andra band men vi är bäst för vi har sångare med. De andra banden spelar jazz så det kommer  bli en härlig kulturkrock :)

Ikväll ska jag gå på bio med Anneli och August, det är premiär för Wolverine!

Nu är Anneli i gott förvar igen, här på 1137 Commonwealth Ave :)

har jag fått något viktigt gjort? Njae, jag har suttit och skrivit ner utgifter från mina kontoutdrag eftersom det verkade lite upp och ner och så har jag betalat en mobilräkning men mer än det har jag inte fått gjort. Eller, jo jag har ju pratat med Freyja också, på msn. Det är faktiskt väldigt värdefullt att få lite systerdottertid för det är väldigt ofta vi går om varandra på msn. Härligt var det att hinna prata!

Jag har förresten min första mens sen jag slutade med minipillren, när jag la ner så fick jag förstås mens men sen har jag inte blött något alls på en hel månad, precis som det ska vara. Känns jättebra, naturligt liksom. Men det kändes inte lika bra när jag vaknade klockan 05:00 imorse av mensvärken från helvetet. Jag var vaken 1 1/2 timme av smärtan, försökte kupa händerna kring magen för att värma bort det onda och det blev väl tillräckligt varmt där mot slutet för att kunna somna om en stund. När jag kom till recording labben så hade brittanya smärtstillande, jag tog tre och väntade en kvart. Värken försvann väl lite halvt men jag tror inte de värktabletterna var min typ av smärtstillande. Det var ju också väldigt intressant att alla fyra sångarna hade mens just idag. Nu känner jag att den börjar komma tillbaka men det ska jag lösa med en liten promenad och tvätt/städkväll. Jag ska klippa naglarna också, jag älskar att klippa naglarna. Det är det värsta som finns när de är så långa att de når dator/pianotangenterna före fingertopparna, dessutom fastnar det massa smuts under dem. Blä. Jag har blivit som min syster, hon har alltid varit nagelpedant och jag förstår henne.

Ja, så intressant är mitt liv idag. Och jo, jag håller på att skriva en jazzballad som blir jättefin faktiskt! Barry, en pianist som jobbar på berklee som just pianist i två av mina voice labs ska spela in den på min förfrågan. Han älskar jazzballader och har magiska fingrar så det kommer bli vackert! Jag ska se om den är klar imorgon, då ska jag maila noterna till honom och vänta på att få en första tagning i inkorgen :)

Har ni det bra där hemma, valborgsfirare? Långhelg och allt, trist att man missade det just i år... :P