niskalainen

Efter fyra dagar i Piteås trygga famn varav två i strålande solsken och värme så har jag börjat slappna av. I samma stund som jag gör det inser jag också hur hög stressnivå jag haft den senaste månaden. Det är galet. Jag kommer inte ihåg så mycket av de två veckorna jag spenderade i stockholm tills för fyra dagar sen, jag vet bara att jag var där. Jag träffade mina vänner, familj och hade det trevligt. Fästmannen var nere en sväng också. Men jag flaxade mest omkring överallt och ingenstans samtidigt och vaknade varje morgon med ett huvud som proppats igen med bomull och en kropp som stötts och blötts mellan en räls och hjulen på ett ånglok i tio timmar. Typ. Jag insåg att när jag drack vin fick jag ångest som bara den så det var bara att vara nykter på bartömningen i fredags, mycket trevligt måste jag säga. Det är aldrig ett bra tecken, jag klarar inte av så mycket alkohol överlag längre men när jag är i balans så märker jag ändå att det går bra att dricka när jag festar. Däremot är jag noga med att lyssna på kroppen när den säger till som nu, att alkohol inte hade något i min kropp att göra om jag önskade mig lite nedvarvning. Så nu är jag betydligt mer nedvarvad, jag kommer till och med ihåg vad jag drömmer! Två veckor är nog en rätt vanlig tid för oss människor innan vi lyckats varva ner ordentligt, det är därför jag tror på det där med att ha lång semester istället för att dela upp den på några veckor hit och nån vecka dit.

Nu är William iväg på någon slags konsert och jag sitter och passar fullkornsriset som inte hann bli klart. Då hann jag med lite bloggande, inte helt fel kanske. Imorgon får jag nycklarna till min lägenhet så hela eftermiddagen kommer ägnas åt att flytta in. Jag ska ha inlflyttningsfika på kvällen så jag ska motiveras att bli klar till dess... Det ska nog inte bli några problem. Jag behöver ju bara få upp kaffebryggaren, bord och stolar. ;-)

Nu fortsätter projekt "få tag i Ella".

Puss o kram på er!