niskalainen

Det gick inte så bra att ta igen min sömn. Vaknade och trodde klockan var typ 12 men hon var 06:50. Jaja, nästan ett på eftermiddagen i mitt system så det var väl ganska så logiskt att vakna då. Som tur var hade inte hungern tagit över så jag ägnade mig åt min bok i några timmar innan jag bestämde mig för att koncentrera mig p´å lite amerikansk tv. Orkanen Gustav och valet. Samt reklam, mer reklam och lite till reklam. Min favorit just nu är den med zip-fryspåsarna. Det är ju nämligen helt förskräckligt när mamman tar ut kycklingfiléerna ur frysen och barnen skrattar åt henne för de har blivit alldeles frostiga och isiga! Sen följer några olika klipp på familjen i köket och en mamma som glatt öppnar och återsluter de fantastiska zip-fryspåsarna medans far och son sitter vid köksbordet bakom och bankar besticken i bordet av glädje.

Nu börjar det faktiskt kurra lite i magtrakten, klockan är ju ändå 10. Ska ta mig in till stan nu i mina shorts som jag fick packa upp när väderleksrapporten visade 29 grader och klart idag.

Måste införskaffa adapter så jag kan ladda dator och telefon också. Och för er som skaffar skype nu i dagarna så är mitt användarnamn linda.niska

Enkelt va? :)

Rubriken är väldigt självsäker, jag vet. Men så här ligger det iallafall till:

Jag kom fram till Red roof inn för ungefär en timme sen, efter att ha varit på resande fot i 12 timmar. I min värld borde klockan vara ungefär fem på morgonen nu men här är den ju bara 11 på kvällen så jag kommer i säng rätt tidigt jag. Tror ändå det går bra det här, jag är inte så farligt trött än.


Iallafall. Jag var nog rätt trött när jag steg ur taxin ändå för jag glömde betala innan jag klev ur. Han följde snällt den tokiga turistens annorlunda taxivanor och tog ur väskor och sånt innan jag betalade, haha. Men han fick lite dricks så det jämnade nog ut sig.
 
Tänk förresten att flyga med Air france 2 ggr på samma dag, först till Paris och sen därifrån till Boston. Skaldjurspaté och vitt vin, kycklingsallad och morotskaka. Camembert. Jag gillar´t, som Ella skulle sagt.

Imorgon ska jag nog ut och göra stan. Det serveras ingen frukost här så när jag vaknar kommer jag få rätt bråttom att hitta något tror jag (alla som känner mig vet att jag blir lite...hrm...ur balans utan frukost). Håller på och läser senaste Dennis Lehane-boken och de böckerna utspelar sig ju i Boston, vilket i sig är lustigt eftersom jag läst varenda en de senaste 4 åren utan att reflektera över det förrän nu. Det är iallafall roligt att känna igen gator och områden i boken, även om jag bara stirrat på dem på Google map. Tills nu. Genom boken har jag förstått att det ska finnas en stor park som är 11 km promenadstråk att gå runt. Najs.

Imorgon har jag någon liten plan på att checka in på Berklee också även om jag kan vänta till måndag. Vi får se.

Nämnde jag förresten att det var 25 grader varmt och fuktig, härlig sommarluft när jag klev ut i friheten ikväll? Nästa vecka ska det bli runt 30 grader sa Sara. Sommaren var visst inte över ändå!

 Och förresten, skaffa Skype nu så vi kan prata. William, det gäller särskilt dig. :P

Underbra Anna som låter mig låna hennes lilla röda. Vi ska brumma iväg till Annika och där sk a jag få min efterlängtade (och välbehövliga) massage!

AAAAAAAAAAAHHHHH :)

Idag ar dagen då allt löste sig!

Nikita har en fodervärd för de kommande 9 månaderna och dit fick hon komma idag, tack Lotta! Och stort tack Clas-Göran som ordnade det! Älskar dig vännen!

Den perfekta rumsannonsen igår visade sig vara mitt rum för mitt Bostonår, första månaden är nu betald.

Sara kommer och möter mig på flygplatsen på lördag och det kommer vara jätteskönt att träffa någon när jag kommer dit på kvällen efter typ 12 timmars resande och är totalt vilse.

Jag har gjort en reservation på ett rum på YWCA för lördag och söndag natt, innan jag kommer in i lägenheten på måndag.


Aaaaaah. Och det bästa,  jag och William hämtade de nygraverade ringarna i stan idag, de är så himla fina!!!

Älskar dig, min underbara blivand man.

Idag är dagen då allt löser sig.

Ekbacken, Åkersberga. Under den stoooora stora gammeken.

Ett hopkok av lögner: ringarna var inte klara, åh vad tråkigt att SaraMi inte hann bli klar med dem, men vi tar det till jul i stället, den som väntar på något gått...

Sen syrran: jag är ju solokvist i veckan, skulle inte vi kunna ses på måndag och meta eller något med Gabriel så han får göra något skoj? Vi kan ju ses vid Ekbacken, där finns ju parkering, och sen gå till någon brygga i närheten?

Jag: Jovisst!

Jag och William kommer dit tjugo över sju efter att en långpromenad dragit ut på tiden och syrran ger William en picknickkorg och säger: ja, ni var ju så sena så vi drar nu. Hon, Gabriel och Rasmus går upp mot bilen.

Jag står som ett frågetecken och undrar när hon ska säga: äh, skämta bara!
Jag: va?? menar ni allvar??

Inget svar.

Jag tittar på William som står med picknickkorgen i handen och han säger:
ja, var vill du att vi ska sitta då?

Jag börjar störttjuta.

Av glädje. Hoppas hoppas hoppas att detta är en förlovning och att allt varit ljug om dessa ringar.

VI lägger ut filten, i korgen finns rödvin, ost och kex. Värmeljus har vi också. Jag känner igen syrrans porslin.

William säger typ: ja, jag tänkte det kunde vara mysigt att göra något eget nu när du ska till USA.

Jag lägger tillbaka förlovningsförhoppningarna på hyllan.

Efter att vi skålat blir jag tillsagd att det finns en till överraskning men jag måste stå vid trädet med ansiktet bort och hålla för öronen samtidigt som jag säger ajajajajaj så jag absolut inte hör. Här borde jag nog ha fattat men ni vet hur det är, när man vill något tillräckligt mycket törs man inte tro för mycket. Eller hoppas.

När jag vänder mig om står William på knä. Ut ur skogsdungen bakom kommer en hundägarinna med två vovvar och jag bara gråter och gråter. En ring på fingret. Förlovningsringen. Den som vi beställde i somras hos SaraMi men inte trodde skulle hinna bli klar i tid. TACK. Kyssar, skratt, gråt, kameror och mms. Jag älskar dig, Benny David William Selberg.

Jag är så otroligt lycklig. Vissa lögner måste förlåtas.

Om ett par år ringer klockorna.

I fredags åt jag, william och josse middag efter att vi hämtat w på arlanda. Det blev en ypperlig måltid på Stekhuset Oxenstiernas, och jag utnyttjade förstås min 50% rabatt... :P Det är bra att flytta lite då och då, många fina erbjudanden dimper ner i brevlådan.

Igår hade jag mitt fika och det var härligt att samla william, Ella, Matilda, Ann-Sofie, Jocke och Linda under mitt (mina föräldrars) tak. Jag njöt. Det var underbart att William och Ella fick träffas, ä n t l i g e n!

När Linda dragit iväg på nästa Hejdå-grej och Matilda och Ella dragit iväg för middag och Mamma Mia! så började vi som var kvar (Jocke, ann-sofie, jag och William) planera middagen. Hittade en flaska gott vin i pappas vinförråd också som höjde maträtten ytterligt, trevligt trevligt. Jag och William avslutade kvällen med att titta på "Samtal med Gud" och dricka sjuka mängder vatten för våra magars skull. De ska då alltid göra allt samtidigt.

Idag konfirmerades min svågers son Marcus i Österåkers kyrka så jag och W cyklade dit och sen ner till Österskär (eller östhammar, österåker, österhamn och säkert några fler namn som William kallat Österskär när han famlat efter det rätta namnet...) där mottagningen var på båten Rödlöga, där syrran jobbar i vanliga fall. Den smörgåstårtan säger jag bara. Mums.

Efter att ha totaldäckat i soffan ett par timmar börjar det väl bli dags att stoppa något i magen och sen börja fila på stipendieansökningar. Ojojoj. 6 dagar kvar.

hämta william på Arlanda!

För fikagäster norrifrån:

Kör E4 söderut. Vid Järva krog tar ni avfarten där det står E18 mot Norrtälje.

Kör E18 tills det är dags att ta avfarten mot Åkersberga (väg 276).

För fikagäster söderifrån:

Kör E4 norrut, vid Järva krog tar ni avfarten där det står E18 mot Norrtälje.

Kör E18 tills det är dags att ta avfarten mot Åkersberga (väg 276).

(Kommer ni från stan kan ni ta E18 direkt från Roslagstull, Valhallavägen.)

Från alla riktningar:

Kör rakt fram till ÅKersberga, rakt igenom två rondeller men efter den andra tar ni vänster (vid trafilkjuset).

Sen följer ni den vägen ni är på som går åt höger uppför en backe, ett par 100 meter eller nåt, och vid backkrönet har ni parkeringsplats på vänster sida vid de tre gula punkthusen på kullen.  Ring om det är något problem!

Numret på huset har ni i sms:et :)

VÄLKOMNA!

ps.allergier? Let me know!

Jag och Josse åkte och sa hej till Jonathan, Camilla och Michelle (som blir en så stooor flicka!) och det var jättemysigt. Tänk, i september blir Michelle ett år och nästa gång jag ser henne ska hon fylla två. Det kommer hända mycket under den tiden...

Nu ikväll har jag och Josse tittat på ett par filmer och ätit chirre. Lite rödvin slank visst ner också, oops! :)

Har varit duktig och mailat på rum i Boston också, väntar p å svar. Lägenheten med jacuzzin kändes ju inte helt fel faktiskt... :P

Och imorgon kommer William! Jippie! Gissa om det kommer bli Skype-dejter när jag är i USA.

Godnatt!

Nu är hon här, Josse-Bosse :)

Jonathan, Camilla och Michelle är nere i V-tuna också så strax blir det en tur dit minsann!

Nu är jag arg. Riktigt arg.

Den här dagen tog  verkligen slut fort. Eller slut och slut, det är väl minst 7 timmar tills jag går och lägger mig men ändå... Det var iallafall väldigt skönt att promenera idag, ljudbok är underbart! Jag kan gå hur långt som helst med något spännande i öronen.

Förresten, hejja Jamaica, de är grymma i OS!

Ikväll MÅSTE jag få vin i mig.

Har pratat med Anneli en timme nu, bytt lite stipendier med varandra och pratat Berklee och Boston. Det känns väldigt bra att dela det här med någon, även om det fortfarande är ett halvår tills hon åker. Men ett halvår går snabbt!

hurra för uppehåll, nu ska jag ut och gå min underbara nyfunna 10 km-runda! :)

...kanske ringer älsklingen också...?

Må gott!

Idag kom Freyja, min äldsta systerdotter, på besök när jag och mina föräldrar hade ätit klart. När hon hade gått sa mamma exakt det jag tänkte: vilken frisk fläkt hon är!

Jag är så otroligt stolt över mina syskonbarn. Tänk att de växer och växer och blir såna personligheter! När jag skriver det här känner jag mig plötsligt väääääldigt gammal, men det är faktiskt bara 7 år mellan Freyja och mig. Nästa år fyller hon 18, jag 25, Rasmus (Freyjas bror) 15 och Tintin (Freyja och rasmus mamma, min ena syster) 40! Det blir 98-årskalas alltså!

Hurra hurra!

Jag är väldigt sugen på rödvin. V Ä L D I G T. Till det borde det intas någon slags middag och kanske en hyrfilm. Jag gillar konceptet på min tisdagkväll. OM jag var väldigt hurtig så hade jag tagit mig in till stan och gått på bio. Så sugen är jag på att bara vara ifred ikväll och ha det mysigt. Men det blir nog en hemmakväll med mor och far och lite bostadssök.

Nu ska jag planera middagslagning.

Kolla in minen när jag tryckt av skottet i slutet av filmen, jag skrattade själv högt när jag såg det efteråt, haha.
Makaronipaketet (det vita lite till vänster) for bokstavligen åt skogen, andra gången i mitt liv jag skjuter. Första gången var en minut innan detta spelades in, lite stolt är jag allt! :D

Vet ni vad som slog mig just?

Solen skiner, det är augusti och jag är ledig. Hela augusti ut är jag ledig! Älskar högskolan, 12 veckors sommarlov tredje året på rad nu, så otrooooooligt najs!

Nu ska jag ut och fira det!

Det här är Nikita, min älskade kissekatt som är 14 år (eller 13, det är lite oklart). Hon är en väldigt speciell katt som inte alls tycker om småbarn. Innan jag tog över henne i maj 2006 så bodde hon hos min ena syrra och hade bott där sen hon var omkring ett år gammal. På grund av att det var en barnfamilj så var hon väldigt osocial mot folk och kunde fräsa mot de som kom för nära. Min syrra var den enda som kunde plocka upp henne i stort sett. När min syster fick bebis 2006 vågade hon inte ha kvar Nikita eftersom hon kunde ge sig på lilla Wilma när hon var nere på golvet, de funderade på att avliva Nikita men istället fick hon komma upp till norrland och bo hos mig. Sen hon kom bort från barn så är hon fortfarande lite reserverad mot nya människor men fräser inte längre utom i situationer där nästan vilken annan katt som helst känner sig trängd, hon är väldigt kelig och social och hennes enda minus är att hon börjar dregla när hon spinner mycket... :) Jag tror Nikita kommer bli en riktigt gammal dam, hon är så otroligt fin för sin ålder och ingen som har träffat henne har kunnat gissa att hon är så pass gammal. Hon är en riktig innekatt, uppvuxen i lägenhet, men det senaste året när jag bott på bottenvåningen har hon fått gå ut genom det lilla köksfönstret då och då, men hon är bara ute korta svängar i taget och äter, går på lådan samt vilar inomhus.

Problemet är att jag ska till USA ett år och plugga. Jag åker nästa lördag och har ännu inte hittat någon som vill ta sig an Nikita tills början av juni 2009. Vet du någon eller är du kanske själv en kandidat? Det får inte vara en barnfamilj och hon behöver få leva som en innekatt även om hon kan vara ute korta stunder i taget. Jag betalar alla kostnader vad gäller mat och kattsand m.m. Perfekt för den som vill prova på hur mysigt det är att ha en kissemiss!

Just nu befinner sig Nikita i Åkersberga norr om Stockholm. Maila om du är intresserad! [email protected]

När jag var ute på Husbyöhn i början av augusti red jag ut på islandshästen med det stora hjärtat, Primus.

Här kommer lite bilder från ridturen.


Jag och Primus.


Primus öron - min utsikt.


Den här bilden är underbar, Primus ser ut som en yttepytteminihäst!! Totalt felvinklad. :)


Finisen.

På fredag kväll kommer William!!!

På torsdag kommer Josse!!!

Jiiippiiiiiiiiieeeeee!!!!!!!!!!!!!!!!!

har varit ute och gått med syrran, det här med syre till kroppen är en höjdare!

...några hälsningar i bildform.
















Tolka dem efter eget huvud.


Godnatt, dröm sött!

Så här ligger det till. Jag har älskat Bon Jovi sen jag var 6 år gammal och är lika barnsligt förtjust i dem fortfarande. Det är ju så med gamla idoler, även om det de gör nu inte är lika bra som det de gjorde tidigare så har man en skyldighet att stå upp för dem och fortsätta älska dem. Som med Bon Jovi t.ex. Jag kommer ihåg när jag var 8-9 år, Keep the faith-albumet hade just släppts (på CD!!) efter deras fyra år långa paus. Jon hade klippt av sig pudelfrillan och skaffat en riktigt sensationell, modern frisyr och även de övriga bandmedlemmarna hade ansat och tunnat ur sina hårsvall lite här och där. Än skulle det dröja till nästa millenium innan jon vaxade bröstet.

Iallafall så satt jag på golvet framför MTV (som var värt något i början av 90-talet, tänk vad jag kommer ihåg!) och blev så glad när jag såg att det var Bon Jovis tur att vara på MTV Unplugged. Jag rafsade snabbt fram en videokasset och tryckte på rec. Videobandet finns fortfarande kvar i en kartong i piteå och den (och SNL-avsnitt från dåvarande ZTV) är ett starkt skäl till att jag har kvar min gamla video, då kan jag fortfarande få se det som är på videobanden med färg och allt... Hur som helst så dök den akustiska versionen av Livin´ on a prayer up. Så jävla bra tyckte jag då. Bra nåt så djävulskt tycker jag idag.


Varsågoda, min gåva till er:

Den här måndagen har varit riktigt lång. Jag känner det nu, i kroppen och i huvudet. Min andning behöver sjunka typ 2 meter ner i magen, den har liksom fixerats till axlarna någonstans och där gör den inte mycket nytta.

Så blir jag av stress. Ett kolli med ömma leder. En ragata med känsla för konflikt. En martyr som inte ännu nått ljuset i tunneln. Ja, ni vet kanske vad jag menar?

Här kommer en hyllning till måndagarna:

Tell me why I don´t like mondays"





Om 33 minuter firar vi tisdagen hörrni.

Justin Timberlake är tröst. Här kommer min tröstfrossa.

Har just kommit ut från amerikanska ambassaden. Kötid utanför och innanför tog runt 2 timmar men väl framme vid disken tog det typ 90 sekunder. Många fick bakläxa men min nojja lönade sig, alla papper var i ordning! 5 arbetsdagar kommer det ta innan jag har studentvisumet i handen. Det här firas med lunch i stan med ann-sofie och jocke. Jocke som varit i vegas och både vunnit och förlorat som jag förstod det... ;) 30 augusti åker jag till boston!!! Puss o kram

Ps. Det blev latte istället för smörgås. Och en halv bulle. Ps.2 varför är svensk kassaservice gömd på Centralen? Ps.3 Äh. Det löser sig ju.

Tänk vad lustigt. Först ville kvinnan inte ge mig passet trots min skäliga förklaring. Men då gjorde jag om det till en skällig förklaring och stod därefter med passet i handen. Märkligt va? Tack mamma och pappa för att ni lärt mig ha rätt! (Fast jag grät visst i kön till amerikanska..stress förklarade jag för vakten. Nämnde inte sömnbristen, inte lönt.) Nu, åter till amerikanska!

Men, kära vänner som har kvar semesterveckor eller sommarlovsdagar, jag slås av något underbart när jag vandrar drottninggatan fram i solskenet (ja, just nu skiner faktiskt solen blygsamt). Det som slår mig är att för vissa är sommaren över och då sätter man tydligen på sig nya höstjackan fast det är över 20 grader varmt och börjar vänta på vintern. Sommar sommar, vad skönt att du är med mig 2 veckor till!

Om du någon gång varit på indiska ambassaden som är belägen nära drottninggatans alla kaffeställen och affärer och där det tyngsta hindret att komma in är att plinga på ett par ringklockor så vet du att det är en ganska obyråkratisk affär att skaffa visum. Fixa, kolla, klart. Om du skaffat visum till USA så vet du att amerikanska ambassaden är en stor grå massa med vakter, staket och opersonlig design, Mr. Fallos har varit där på sin höjd, belägen i ett av sthlms vackraste områden. Men än har jag inte kommit in där, bara stått i kö utanför. Är på väg till indiska ambassaden nu för att hämta ut passet, det bara måste gå. Ska trycka i mig en macka på väg till amerikanska efter det. Det är ändå 3 timmar efter frukost.

NU ska det sista fixas inför ambassaderna som ska besökas imorgon. Jisses. Önska mig lycka till.

Det regnar ute och kan alltså bara bli bättre. Jag är så otroligt trött så jag kan bara bli piggare. Alla lampor är släckta så det kan bara bli mysigare. Jag är sjukt kaffesugen men måste köpa mjölk först så jag kommer få frisk luft trots att det regnar. Möjligheter mina vänner, möjligheter.

eller schizofreni, döm själva. Jag är iallafall sjukt taggad att komma iväg till boston och sätta igång med det jag är gjord för. Det är 16 månader sen jag bestämde mig för att ta mig in och som med de andra målen jag haft i mitt liv hittills så nådde jag även detta. Stjärnor, lys upp min väg. Resfebern hör till och det kommer bli asskönt när jag väl är där.

...så befinner jag mig i boston om två veckor. Skitläskigt. Ni vet den där känslan när man undrar varför varför varför man nödvändigtvis tyckte det här var en bra idé och varför inte allt bara kan få vara normalt och lugnt. Börjar utveckla en starkare seperationsångest från familjen än jag någonsin haft tidigare under mitt vuxna liv tror jag. Att somna i natt var inte lätt, var väldigt stressad och less och otroligt trött men somna var det inte tal om de första tre timmarna efter att jag lagt mig. Vred och vände mig i lätt ångest. Men vad skönt det var när W skickade ett mess tidigare under kvällen strax efter att tårarna runnit och allt kändes hopplöst där det stod typ 'sen har jag en känsla av att du är ledsen, är du det?' Jaaa. Känslan med 65 mils avstånd var korrekt och det var jag väldigt tacksam över då. Mer kaffe.

Sitter på altanen i solen med ännu en kopp kaffe framför mig. Njutbart, helt klart. Gabriel och Jacob gör någon slags hemlig koja så jag får absolut inte gå in i vardagsrummet och dessutom behövde de tydligen varsin liten skål chips för att slutföra bygget. Jag förstår förstås inte varför eftersom jag inte har några egna barn. Bäst att göra som de säger.

Passar min yngsta systerson Gabriel i helgen. Just för tillfället har det betytt Peter Pan på dvd, spelet Övergångsstället, rita liten häst i litet block och nu studsmattshoppning som jag inte deltar i mest pga den begränsade storleken på just studsmattan. Inte riktigt för vuxna om man så säger... Jag har det rätt bra jag. :)

Skulle hämta pass på indiska ambassaden med mitt turistvisum mellan 16 och 17 idag. Tjugo i fem stod jag och ringde på klockan. Dörr öppnades inte. Repeterade. Nope. Inget hände. Tittar till höger för att kolla öppetiderna, måndag till fredag 09:00 a.m-5.30 pm. Men så tittade jag lite längre ner på anslagstavlan och inser att idag, 15 augusti är det någon slags helgdag och då är det stängt. Men hoppsan då, jag som ska stå och knacka på amerikanska ambassadens dörr med mitt pass i handen på måndag morgon kl. 09:00! Höll på att bryta ihop men det är svårt när tusentals fredagsfirande stockholmare ser sådär härligt glada och hoppfulla ut inför helgen och dessutom är precis överallt. ÖVERALLT.

Men jag vet att det löser sig, kände att jag hanterade situationen bra. Det löser sig. Inte gråta inte gråta det blir bra inte gråta sådärja.

På måndag morgon får jag helt enkelt be indiska ambassaden frångå sina utlämningstider (16-17) och ge mig passet kl.09:00 SHARP så jag sen kan ta mig till amerikanska gaaaaalet snabbt utan att se ut som en nervös terrorist. Det är tajt nu. Det är verkligen tajt nu.

Men som med allt annat i mitt liv kommer alltid det bästa efter en rejäl kulm av saker som ska göras, stressas igenom och oroas över. Så därför oroar jag mig mindre. Eller...jo. Förstår ni?

I natt när jag, Ella och vickan skulle hoppa i bubbelbadet och titta på stjärnregn föreslog jag att vi skulle lyssna så secret garden. Nej nej nej sa Ella, jo jo jo sa jag. Och se där, nu sitter hon här bredvid mig och lyssnar så secret gardens You raise me up. Igen. Det är trots allt originalversionen av norska secret garden som är bäst, även om det finns en missuppfattning som säger att josh groban gjort den. Men han gjorde cover precis som westlife. Så, dagens lektion! Skönt. Ella blev fruktansvärt sjuk på kvällen så nu tycker vi runt omkring henne väldigt synd om henne och jag ska försöka att inte bli smittad men det säger jag inte för hon läser ändå det här. Och jag är faktiskt mer angelägen om att hon ska bli frisk fortast möjligt för det kan man faktiskt påverka. Blir jag sjuk så blir jag. Så Ella, det är dumt att gå på konsert med feber och magproblem. Även om det är winnerbäck. Men du kommer göra det du vill, som vanligt. Det är ju i och för sig en bra egenskap i de flesta sammanhang.

Vaknade för en timme sen, som förste kvinna åter igen. Vickan och Ella har inte gjort något väsen av sig än så jag antar att John Blund fortfarande besitter deras kroppar. Otäck karl den där John.

Det var en väldigt mysig natt som slutade vid fem i morse, jag kan ju inte påstå att jag haft många sådana nätter den här sommaren men det var skönt att kunna ringa William halv fem och säga godmorgon, fast för hans del blev det ju godnatt till mig då.

Hade någon plan att olja in detaljerna på trädäcket men regn regn och mer regn har hindrat det hittills. Får väl se var det slutar.

en film är sedd, nu blir det bad under stjärnorna (som faller och faller eftersom det under tre dygn befinner sig ett stjärnregn över sverige)... MÅnga önskningar blir det!

...och himlen var grå. Elva var det tänkt att jag och Ella skulle börja måla. Nej nej nej, halv elva åt jag frukost och tog med mig morgonkaffet till sängen för att försöka väcka Ella. Men väcka Ella, det är ingen idé. Kom på det i tid och bestämde mig för att stryka medhårs, gullegulla och pilla i håret. Fick subtila skakningar till svar från blonda damen bredvid och jag valde att dricka upp kaffet i lugn och ro istället för att väcka djävulen... ;) Somnade om och vaknade samtidigt som Ella strax efter ett istället. Mycket skönt! Åt en till frukost med Ella, bästa målet så dagen tåls att upprepas.

Ansvar blir lätt förknippat med skuld, som en människa så klokt uttryckte det i helgen. Ansvar innebär frihet, valmöjligheter, styrka, integritet och frihet att bestämma över sin egen tid. Eller så betyder ansvar skuld, samvetskval, slitningar (geografiska och känslomässiga) och tidsbrist. Vad väljer du? Det är så många möjligheter att välja som vi människor kastar bort, bland dessa har vi möjligheterna att ändra synen på hur vi lever vårt eget liv. Hur lever du ditt liv och vilka jagar dig? Vem är ute efter dig och vilka är skyldiga till att du är stressad/utarbetad/ledsen/trött/otränad osv. Antagligen ingen mer än du själv. Jag har tyckt väldigt synd om mig själv många gånger i livet och gör fortfarande då och då men insikten av att jag väljer och tar ansvar för hur mitt liv ska vara gör mig starkt medveten om att när saker går åt helvete kan jag styra stormarna dit jag vill istället. Du är huvudpersonen i ditt liv och du regisserar, komponerar musiken, skriver manus, bestämmer scenografi och inspelningsplatser för de olika scenerna. Vem/vilka som får agera statister och biroller väljer hur du vill, utan eftertanke eller med nogranna audions. Du har själv lagt in de mer dramatiska scenerna innehållande tårar, skräck och passion. Som alltid klarar huvudpersonen sig ur dessa starkare än någonsin. Skillnaden från en film är att du även är den enda professionella kritikern, den enda med rätt att döma ditt liv; den enda du behöver lyssna på. Så tänk på vad du säger till dig själv, hur du dömer dig och beskriver dig själv. Ge dig själv fem av fem i varje scen! Biosalongen är full av andra människor som du inte ser ansiktena på men de älskar dig oavsett vad kritikern säger. Försök se dig själv med deras ögon då och då, är deras kärlek till dig mer ovillkorlig än din egen? Allt är möjligt, skådespelare får lära sig att älska sin karaktär oavsett vem de gestaltar så gör detsamma i riktiga livet. Det är det finaste du kan ge dig själv.

Jag somnade en vända till efter mitt senaste blogginlägg. Eller blev våldtagen av John Blund, avgör själv. Det var på mattan framför tv:n med Ella och viktoria i soffan bakom. Alice (dalmatinern) gjorde samma sak. SEN blev det sängen.

Idag har jag tupplurat två gånger i två olika soffor. helyllecrazy, rakt igenom. Sån är jag. Spännande.

Är hos Ella och avskärmar mig från verkligheten, idag mest i form av ett par speedejter med John Blund. Najs. Lite är kvar av den här irritationskänslan som liksom präglat helgen längst där inne men den kommer försvinna, allt sitter i tanken men en hel del i gärning också. Imorgon hoppas jag på svar på bostaden i Boston.

Tog en längre promenad. Sol för första dagen på länge, faktiskt så varmt att collegetröjan fick knytas runt magen. I öronen David Batras "Vän av ordning", mycket underhållande. Det var även underhållande att gå över golfbanan, vilken stil de har dessa golfare. Roligt,

Nu blir det dusch, lunch och packning innan det är dags att hoppas på 639 till Östhammar och Ellas födelsedagspartaj :)

Må gott!

Det är lite bättre nu. Ett besök hos syrran och samtal med sin älskling på mobilen lättar upp de dystraste sinnesstämningar. Och en promenad.

Jag är så arg.

Nu går jag ut.

Regn regn. Regn.

Ella, jag kommer inte idag. Ska ha en skön hemmafredagkväll i Åkersberga, utan press och stress.


Jag gör för mycket nu igen. Hetsar mellan olika platser, säger ja ja ja ja ja till allt och lite till. Men sen är det faktiskt på riktigt så att de saker jag far iväg på är väldigt viktiga för mig, det är bara så enkelt att när det finns en ledig fredagkväll helt plötsligt så måste jag säga JA! jag stannar i soffan ikväll. Det är också en prioritering. Bland allt det andra underbara.


Särskilt om man ska dansa hela lördagnatten lång på världens bästa födelsedagsfest.

Ok, nu sätter jag igång!


Upp och iväg! Hejdå seghet, goddag produktivitet!

Det är en SÅN dag ni vet. Utan något som helst skäl känner jag mig lite ledsen, melankolisk, utan framtid och totalt oinspirerad att göra ett enda piss. Fast pissa kommer jag nog göra iallafall.

Dagen har varit rätt produktiv hittills ändå, var på indiska ambassaden 2 minuter i morse och lämnade in visumansökan, sen köpte jag världens godaste latte på det där stället på drottninggatan som gör just världens godaste latte (det är temperaturen som gör det, drickbar med detsamma och som silke i munnen. mmmm...) och gick tillbaka till bilen där jag satte igång sex and the city-soundtracket på ljudlig volym medan jag tog mig tillbaka till berga by. Sen kollade jag lite mail, hade fått svar på en lägenhet i boston som var nästan 100 dollar billigare än den jag nästan skickat in kontrakt på. Får se hur det blir, hon ville visa lägenheten i helgen men det är ju liksom lite svårt för mig att ta mig till boston bara sådär så jag hoppas det går vägen iallafall. Ringde husläkarmottagningen och fick veta att jag ska dit imorgon bitti för att ta ett blodprov som bevisar att jag är immun mot vattkoppor som jag hade när jag var typ 8 månader .Sen ska mitt "laboratory evidence of immunity" faxas snabbt som gatan till berklee.

Och inte nog med allt detta, åkte iväg till stallet och red ut barbacka på underbaraste Primus, krockade nästan med två rådjur och fick min dos stallugn som är så sällsynt under dessa studieår . Som jag längtar efter stallivet och hästarna, men det finns en tid för allt.

Och nu sitter jag alltså här och har drabbats av sommarmelankoli. Ikväll ska jag dejta Linda och innan dess ska jag fnula fram vad älsklingsella ska få i födelsedagspresent! :) Jovisst, en liten smiley tog sig ton. Livet är ju helt ok ändå, jag blir bara lite dampig när jag har mycket runtom och kring mig. Skumt. Får överaktiva celler i kroppen som aldrig vill stå still men ändå längtar jag bara efter att få slappna av och andas djupt. Paradoxalt.

De senaste 8 månaderna har jag bara haft USA i huvudet. De senaste två månaderna har jag verkligen BARA haft USA i huvudet. Iallafall de stunder jag annars skulle varit ledig. Det är visum och det är papper och det är formulär och vaccinationer. Bostad också, just det. Sen är det ju semester i Indien i höst också, två veckor på ett ställe som verkar vara heeelt underbart! Jag som inte varit i indien tidigare, det ska bli så spännande!
 Så imorgon bitti ska jag till indiska ambassaden och fixa turistvisum, ska bli skönt att checka av en till grej på listan.

Är lite irri bara över att jag skulle fått låna bilen imorgon men inte får det längre så jag får skita i stallet och nöja mig med ambassaden. Grrrrr. Säkrast att bilen används sen när jag är hemma så det inte var helt i onödan.

Ibland när jag blir sådär irri tar det ut sig i ledsenhet så nu ska jag göra mig iordning och gå och sova bort den här otäcka känslan av besvikelse. Det är ju bara en bil. Och en ridtur.

Äntligen! igår såg jag och Hedda undret på bioduken. när vi gick ut från salongen ville vi båda se om den på en gång, Så bra var den!

Jag är alldeles uppfylld, sådär fjantigt, härligt uppfylld av en film. En musikalfilm.

Underbar. Ska se den igen snart.

Det är Ellas födelsedag! GRATTIS GRATTIS GRATTIS!

Så, om vi gemensamt kan runga ut ett starkt SITTARG ALLE 42 RÅ!!!

ssuP allE!