niskalainen

Det är en SÅN dag ni vet. Utan något som helst skäl känner jag mig lite ledsen, melankolisk, utan framtid och totalt oinspirerad att göra ett enda piss. Fast pissa kommer jag nog göra iallafall.

Dagen har varit rätt produktiv hittills ändå, var på indiska ambassaden 2 minuter i morse och lämnade in visumansökan, sen köpte jag världens godaste latte på det där stället på drottninggatan som gör just världens godaste latte (det är temperaturen som gör det, drickbar med detsamma och som silke i munnen. mmmm...) och gick tillbaka till bilen där jag satte igång sex and the city-soundtracket på ljudlig volym medan jag tog mig tillbaka till berga by. Sen kollade jag lite mail, hade fått svar på en lägenhet i boston som var nästan 100 dollar billigare än den jag nästan skickat in kontrakt på. Får se hur det blir, hon ville visa lägenheten i helgen men det är ju liksom lite svårt för mig att ta mig till boston bara sådär så jag hoppas det går vägen iallafall. Ringde husläkarmottagningen och fick veta att jag ska dit imorgon bitti för att ta ett blodprov som bevisar att jag är immun mot vattkoppor som jag hade när jag var typ 8 månader .Sen ska mitt "laboratory evidence of immunity" faxas snabbt som gatan till berklee.

Och inte nog med allt detta, åkte iväg till stallet och red ut barbacka på underbaraste Primus, krockade nästan med två rådjur och fick min dos stallugn som är så sällsynt under dessa studieår . Som jag längtar efter stallivet och hästarna, men det finns en tid för allt.

Och nu sitter jag alltså här och har drabbats av sommarmelankoli. Ikväll ska jag dejta Linda och innan dess ska jag fnula fram vad älsklingsella ska få i födelsedagspresent! :) Jovisst, en liten smiley tog sig ton. Livet är ju helt ok ändå, jag blir bara lite dampig när jag har mycket runtom och kring mig. Skumt. Får överaktiva celler i kroppen som aldrig vill stå still men ändå längtar jag bara efter att få slappna av och andas djupt. Paradoxalt.