niskalainen

I morse visade termometern 9 grader. Fantastiskt att den visade 21 grader mer i skuggan bara 40 timmar tidigare men jag är inte bitter.

På förmiddagen var Karoline, Gretas bvc-sköterska, här och gjorde Boel-testet på Greta. Det gick bara fint och Greta blev allra gladast över tandborsten som hon fick, den var ju hur mumsig som helst och dregglet bara rann. ;-)

När det var klart drog vi iväg till Emmelie, Måns och William i Bygdeå där det blev gosegos, snackesnack, mumsigt fikefik och allt möjligt däremellan tills Greta somnade och jag insåg att det var dags att åka hem och börja med middagen. Tack Emmelie för att vi fick komma och våldgästa er!

...åt frukost och begav oss sen ut på ett täcke i skuggan på gräset. Greta somnade efter en stund och jag låg och läste tidning. Ljuvligt. Nu har vi varit en sväng till 4H-gården och tittat på djuren, grisarna var väldigt sociala och hoppade grymtandes fram till staketet. Strandfolket var på väg till nydalasjön och jag tror medleys utomhusbad har säsongspremiär idag. Passande när det är 28 grader i skuggan.

Idag ska jag stryka fållar till vad som ska bli två ljuslila korta långsjalar (3,6 meter) som jag ska sy på svärmors symaskin imorgon. Jag tänker så här: om jag gör grundarbetet supernoga här hemma så kanske jag minimerar antalet svordomar vid apparaten imorgon.

Vad ont det har gjort i halsen hela dagen efter den välbehövda spyan i morse. Det var över tio år sen jag hade sån magknip sist räknade jag ut. Aldrig mer quorn säger jag bara.

William är och ser på film hos Ulf och Greta sover. Jag har mumsat lite mörk choklad och trånat efter sjalar på nätet, är sugen på en tunn 3,6 meters sjal som jag kan ha när jag ska bära Greta på ryggen i sommar. Blir kanske att sy en själv?

Jag har haft ont i halsen sen i måndags, väldigt ovanligt att det håller i sig så länge. Men det är kryddat av täppta bihålor och i kombination är det ju som det ska vara när man är förkyld. För jävligt alltså.

Jag tycker oerhört synd om mig själv som är förkyld även om livet är rätt gott ändå. William har långhelg torsdag-måndag och idag åkte vi ut till Gullmark en sväng med Greta, åt middag och träffade Gretas farmor och farfar och dessutom Gretas farbror Benjamin, Mija och farbror Sebastian. Solen och värmen var behaglig att sitta ute på altanen och äta i även om det snabbt blev lite kyligare när solen försvann. Svärmor hade till och med gjort en sommartårta som vi njöt av och just då blåste det som värst tror jag ;-)

... är något försämrat. Ont i halsen, täppt i alla bihålor och inte kry alls. Men det är bra, igår var det bara ont i halsen så det har brytit ut rätt snabbt ändå vilket jag uppskattar om jag nu måste vara sjuk alls. Men hos lilla damen som var vissen i helgen är det solsken och glada utrop mest hela tiden och det tror jag hjälper lite :-)

Det vräker ner regn utanför fönstret, men det är ok. Det är söndag. Jag hade en underbar löprunda igår där jag tog det lugnt och hittade det där lugna, behagliga tempot där jag känner att jag skulle kunna springa hur länge som helst. Klart att barkspåret vid Nydala hjälpte kroppen att kännas följsam, älskar bark! :-)

Imorse for vi till Plaza och intog deras hotellfrukost, ett firande helt i min smak. Nyss kom ett blomsterbud också men jag har inte kunnat öppna det än eftersom min förkylda lilla fialotta sover så gott. Efter en natt med sömnproblem pga snor som gjort det jobbigt och besvärligt för henne att andas, och därmed även att sova, så är det bra att hon får sova så mycket hon bara vill och kan. Men det betyder ju att jag har buketten som väntar på att få ge sig till känna så fort hon vaknat!

William sover också eftersom han jobbade inatt och ändå ville ta med mig på frukost så jag har ägnat min egentid åt att, efter ett mail från mamma med en läskig men läsvärd länk, surfat runt på Äkta vara och hämtat inspiration. Jag har även kollat upp glassmaskiner på tradera men ska ändå testa det här glassreceptet senare, även om det blir utan maskin. Jag älskar glass men får ju så himla ont i magen av det och det är kanske inte så konstigt, den man köper innehåller ju skumma saker.

Något annat jag får ont i magen av är Bragos bokstavskex - jag åt ett (1!) när vi var på kalas förra veckan och efter några minuter hade jag så ont i magen att jag knappt kunde stå upprätt. Det höll i sig länge och jag undrar vad som är i de där kexen. Kollar på Göteborgskex hemsida men som smarta, stora företag gör så lägger man bara upp näringsvärde, ingen innehållsförteckning. Smart.

Jag måste skärpa mig lite. Ikväll var det 38 minuter lugn distans på schemat och jag som börjat känna mig STARK slarvar med det där ordet "lugn". Så, fram emot sista fem minutrarna kände jag av en muskel jag inte vill känna av i löparsammanhang - det förbannade löparknäet. Men det var inte den smärtan som jag är bekant med utan en annan variant. Jag tog tio sekunders överläggning med mig själv och slutade springa. Gick en minut och kunde sen fortsätta sista minutrarna. Det kanske var otroligt dumt att inte bara lägga ner och gå hela sista biten men det får jag nog bli varse, känningarna hade iallafall gått över då. Åååååh vad jag måste stretcha mer, mer, mer. Och tagga ner på tempot, det kommer sannolikt komma en tid då jag får ta ut mig mer men till dess får jag försöka njuta av att känna mig starkare och med energi kvar när jag kommer hem igen.

Nu mår jag iallafall gott. Till middag blev det hasselbackspotatis, lax och egengjord bea. Nu väntar jordgubbar och grädde. Det är torsdag och för mig betyder det helg (precis som de övriga sex dagarna i veckan) och eftersom jag ammar får jag verkligen inte slarva med kaloriintaget... :-)

Igår var fru Parment från Bygdeå på besök, Emmelie alltså. Hon kom lagom till 10-kaffet och stannade lagom till 14:30-fikat. En optimal dejt alltså ;-)
Som vanligt hann vi samtala oss igenom en drös ämnen såsom hållbar utveckling, föräldrarskap, duktighetsfrågan, livsfrågor såsom kontrollbehov och massa annat som inte går att kategorisera direkt. Tänk vad härligt det är att ventilera såna saker, det går med några få i ens liv men långt ifrån alla.

På eftermiddagen var det dags för 7 km löpning på 44 minuter enligt träningsschemat. När jag nästan var hemma såg jag på mobiltimern som inte ringt än att jag hade över 5 minuter kvar så jag fick fortsätta en extrasväng runt mariehem. Jag kände mig stark och njöt vartenda steg, vinden till trots.

Det här inlägget om duktighet är det enda jag vill att Du läser idag. Om du vill läsa annat också kan du ju läsa allt annat på hennes blogg som är fantastisk.

Det är väldigt läskigt för en del att tänka sig att man inte ska säga till barn att de är duktiga. Men tänk om det finns mer att hämta i att intressera sig för barnets känsla för det den gör, påpeka att barnet till exempel verkar älska att rita istället för att "recensera" teckningen med ett kort och avslutande "vilken fin båt du ritat". Egentligen är det väl bara att tänka på hur man själv reagerar i vissa situationer så blir det enkelt att förstå - om jag skrivit ett utkast till en låt och vill spela upp ett utkastet för min sambo eller en nära vän så är det ju roligare att få någon annan kommentar än "vad bra, vad duktig du är". Vad svarar jag då, "...tack?". För jag började skriva låten efter en lång tid utan låtskrivande, jag har börjat skriva låten och är väldigt lycklig över det, låten är inte klar på långa vägar och mina känslor över allt detta vill jag dela med den person jag valt att spela upp utkastet för.

(Men så är jag själv lite...hrm...mycket allergisk för ordet duktig. Och ordet snäll. Menlösa ord utan betydelse som används för ofta och skulle kunna ersättas av ord med mening och äkthet.)

Jag kan skriva massor men istället för att göra det så säger jag det igen, läs det länkade inlägget :-D

och jag önskar jsg kunde säga att Greta just vaknat. Men icke. Hon har varit vaken i över en timme nu och jag har ätit frukost nummer 1. Tydligen (och här sitter nog måååånga föräldrar och nickar instämmande) kan en bebis vakna mitt i natten bara för att den måste få berätta något superintressant som inte kan vänta till morgondagen. Det stod inte i manualen. Men det är okej ändå, hon är ju på ett strålande humör så jag kan inte klaga. Dessutom har jag legat vaken sen 01:45 så det var inte som att hon väckte mig. Snarare tvärtom.

Men jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte ser fram emot att somna om...

När fredagen kommer är det sällan vi har hela helgen inplanerad till punkt och pricka utan vi tar det mesta som det kommer. Och vi börjar bli rätt bra på det faktiskt, det här med att bara vara tillsammans Linda, William och Greta. I lördags for vi till SaraMi i Dalkarså och beställde min vigselring. Våra förlovningsringar är gjorda av henne och så det var självklart att beställa vigselringen av henne också. Den kommer bli fantastisk! :-)

Sen for vi vidare till Bygdeå där det var firande av William som fyllde 4 år. Emmelie och Parre bjöd på go'fika och jag drack närmare sju liter kaffe känns det som, jag var hur seg som helst. Men det var jättetrevligt att snacka skit med Emmelie eftersom vi inte setts på hur länge som helst och så är det alltid lika roligt att se hur fina William och lillbrorsan Måns är med Greta. Tryggt att de kommer kunna agera överbeskyddande storebrorsor åt henne i framtiden ;-) Sen smälter man ju alltid av deras hejdå-kramar, gullkillar är vad de är.

När vi kom hem igen var det bara att sätta igång med pannkakorna som stod på matsedeln. Jag tvingade iväg William till affären för att köpa rom och creme fraishe till mina pannkisar och under tiden fike Greta åka sjal på ryggen så jag kunde dra igång med Operation Dubbel Sats Pannkakor. Bytte ut 1/3 av mjölet till dinkelmjöl och jag fick inte ett uns ont i magen fast jag åt typ 6-7 stycken. Bra där! Greta åt glatt av den lilla pannkakan vi gav henne, hon pulade in stora bitar i munnen och mumsade ner i mindre bitar. Efteråt fick hon ett mjukt päron som jag skar av avlånga toppen på och gav hela biten till henne. Det blev inte mycket kvar av det heller.

På kvällen slösade jag ich William bort nästav fyra timmar av våra liv på en hemsk miniserie i två delar som sändes på trean, bägge delarna efter varann. Stormen tror jag den hette och ni behöver inte se den, ni har redan sett allt förut (inklusive skådisar som Luke Perry och James Van Der Beek).

Igår var vi trötta familjen så efter lunch släpade vi oss ut på promenad i spåret vid Nydala. Greta sov gott i sjalen hos pappa. Sen tog jag mig ut och sprang en kanonrunda i spåret och William stack till gymmet när jag kom tillbaka så vi lyckades få oss lite endorfiner, allmäntillståndet till trots... Vi for till och med till coop och pantade burkar på kvällen, elva spänn som vi snålt som bara den inte gav till bistånd utan la på jordgubbar, björnbär och keso. Mums. Det är underbart att leva med någon som man kan ha det så härligt ihop med utan att egentligen... göra något särskilt? Om ni förstår vad jag menar? Det bara flyter på, fast stilla liksom.

Ibland, eller periodvis rätt ofta faktiskt, känner jag mig lite utanför. Och ibland kan jag känna mig jävligt utanför. Då försöker jag påminna mig själv om att det inte är så farligt det där med att vara utanför, det kan vara grymt skönt att veta att man är det ibland också. Stå rakryggad för den man är och som ett klokt ordspråk lyder:


Idag vaknade jag av en gurglande fia bredvid mig i sängen vid 07:00 och lyckan var gjord när William klev upp med henne så jag fick somna om. Hela 45 minuter tror jag att jag sov men det är det där att få ligga kvar i sängen ett tag oavsett hur länge som kan vara så himla skönt ibland. Nu sover iallafall båda mina älsklingar middag och jag passade på att ta en skön, varm dusch och fräscha till mig lite. Idag ska vi på kalas hos William som fyller 4 år men först ska vi åka förbi SaraMi och prata vigselring :-) Tjohoo!

Jag sprang ju faktiskt inte på tid, men smittad blir man ju ändå. Man vill ju inte få en sämre tid än möjligt liksom ;-) Nu har jag iallafall en officiell personsämsta på 10 km: 1:00:10. Men med två och en halv veckas löpträning och första milen på över två år pga löparknä, stukad fot och graviditet så är jag bara nöjd att ha sträckan i benen igen. Första 5 tog jag det väldigt lugnt, fokuserade på teknik för knäets skull och att mentalt stå emot att smittas alla dessa löpare som prompt skulle kuta om med andan i halsen redan första två kilometrarna. Efter fyra km mötte jag första löparen som haltande vänt om, strax därefter plockades löpare upp av en fyrhjuling. Mot slutet blev det värre, folk låg i diken med dropp och läskiga spasmer och det gav mer känslan av ett maraton än en mil. Hoppas de mår bra idag.

För egen del längde jag ut steget och ökade tempot en aning efter 5 km och efter det kändes det bara bättre och bättre i kroppen. Runt 8 km däremot började jag känna mig lite stum i vaderna men ökade lite till sista kilometrarna in i mål och då glömdes den känslan snart bort. Jag kom i mål till ljudet av en hejande fästman med dottern i famnen och kände mig nöjd med min insats. Däremot fattar jag inte att jag inte ens halvsprungit eller åtminstone promenerat banan innan, hade liksom inte tänk på det förrän dan innan och då var det lite sent. Orutin. Hade med säkerhet förbättrat tiden lite. Men vänta Linda, du sprang ju inte på tid? Just ja...
Efter det här lilla anarkistiska utbrottet från halvmaraprogrammet ska jag återgå till det och njuta av vila i fredagssolen.

Varför det kommer gå bra: Jag är inte orolig över sträckan, 10 km. Varken konditionsmässigt eller mentalt. Jag har förvisso inte sprungit den sen ett bra tag innan jag blev gravid men den är historia i kroppen liksom. Så på det sättet är det lugnt. Jag har inget tidsmål utan ska bara göra mitt bästa efter dagens förutsättningar, det blir som en första check.

Varför det kan sluta mindre bra: Om knäet börjar göra ont slutar jag springa direkt och börjar inte igen förrän det är bättre. Så är det bara, det löftet har jag gett min kropp. Så det är säkrast att fröken Niska tar det lilla lugna och så håller sig knäet friskt och fint så blir det finfina fisken det här.

SMHI säger 13 grader och sol till kvällen, hoppas det stämmer :-)

Det är verkligen dags att göra något. Vill vi verkligen inte ha kvar den här underbara planeten i friskt skick och ett friskt Östersjön? Det märks inte. Vi kan inte vänta på att de stora företagen ska stå till svars och ändra sina rutiner, det kan börja redan NU med ett eller flera individuella jävla KRAFTTAG!! På det sättet inspirerar vi folk runt omkring och sprider nya sätt att gå till väga här på jorden så fler kan leva i framtiden. Ni hör ju, jag har svaret. Bra va? Bara gör som jag säger :-)

* Äter du kött? Sluta. Se till att det är kravmärkt och/eller ät det inte så ofta. Eller inte alls.
* Sopsortera. Det minsta man kan göra, åtminstone allt som innehåller aluminium och alltså inte kan brytas ner.
* Släng ingen mat. Skriv veckomatsedlar. Storhandla möjligtvis basvaror mer sällan men vet du att färskvaror brukar bli över och ruttna är det bättre att promenixa och köpa dessa med jämnare mellanrum. Då kan man få en dos vardagsmotion också, perfekt! Har du mat över som du inte är sugen på, laga till det ändå och frys in!
* Begagnat, begagnat, begagnat. Vintage är ju inne så hur svårt kan det vara? Leksaker, kläder, köksprylar med mera. Klart man kan köpa nytt, men kanske inte alltid?

Allt ovan behöver och ska jag själv bli bättre på och jag ska kämpa för att inspirera fler i min omgivning. Hoppas nån mer hakar på, gör man redan vissa medvetna handlingar så kan man ju börja med en till eller utöka det man redan gör. Det handlar inte om att göra allt eller inget, det handlar om att åtminstone göra något.


Och ja. Jag har just sett "Vårt grisiga hav" på SVT2. Se den.

Rubriken sammanfattar dagen bra. Eller det vet jag ju inte än men där är dagsplanerna iallafall.

Kl.10 ska jag till Lifegenes testscenter här i Umeå och göra hälsotest. Efter det ska jag och William iväg till Nisses konditori i Holmsund och kolla tårtor. Efter det blir det till motorcentralen och koppla ur airbagen på passagerarsidan så Greta kan sitta fram med mig när jag kör ner till åkersberga imorgon. Och så slänger vi in lite packning där det finns tid förstås, fast jag lyckades tvätta allt igår och packa lite faktiskt. Bra där Linda!

Jag har verkligen inte sovit gott inatt. Vet inte varför, nervös kanske? Lämnar er med en av Sagogrynets fantastiska amningsserier :-) Klicka på bilden så ser ni bättre.

Så har träningsprogrammet inför stockholm halvmaraton inletts. 20 veckor av blod, svett och tårar ska in mellan amningar och blöjbyten men jag tänker att förr i tiden fick man hugga ner en halv skog för att kunna laga till den där hjorten som man skjutit ner med egenhändigt tillverkat spjut och samtidigt lyckades det bli människor av de som var spädisar då så det här ska väl gå det med, menar jag.

När William kommer hem vet jag att han har sagt att han vill gå och träna så vi får väl förhandla om vem som ska ut först... Jag skulle gärna sticka ut på en gång när han kommer hem och det skulle jag nog kunna motivera med "och då kan jag ju laga middag medans du tränar (blink,blink,blink)". 32 minuter lättdistans och 5-10 minuter stretch står på programmet idag och så länge knäet är snällt blir det fina fisken det där.

Nu sover Greta och jag har tänkt göra detsamma, i det här gråa vädret vill man inte göra mycket ändå. Är ändå imponerad att hon inte sov när vi var ute och gick i förmiddags, när hon sitter i sjalen brukar hon se sig om kring max 45 minuter typ innan hon somnar men idag var hon vaken hela promenaden på nästan en och en halv timme. Mycket intryck blir det, grävskopor och allt vad vi nu såg.

Vilken grym slappsöndag det har varit. Najs. Vädret som bestått av sol, hagel och sånt däremellan har varit väldigt angenämnt att göra ingenting i. Vi for iof iväg och handlade men det faller in under ingenting-kategorin ialllafall. Nu har vädret förbättrats, vi har just ätit middag och vi har jordgubbar och vispgrädde som väntar till efterrätt. Greta har tagit tupplur, kanske har hon tänkt hänga med oss ikväll istället för att sova eller så somnar hon vid åtta ändå. Båda alternativen är bra :-) Just nu är snörena och dragkedjan på min hoodjacka vääääldigt spännande.

Mot deklarationen!

... och halva är kvar! Igår hade jag och William en underbar dag med Greta. Vi promenerade ner till stan och tillbaka, tog en latte på Sandy's innan vi vände och hann njuta av solen, snacka massa skit och bara vara. Det var en sån där dag då tiden liksom helt försvinner, vi stannade till och med och spanade in en myrstack på vägen hem. Bara det liksom. William funderade på att bjuda myrorna på en snus men jag förklarade att det nog skulle bli ungefär lika förödande för dem som tsunamin i japan så han ångrade sig. Idag är jag inte lika säker, antagligen hade de burit bort prillan på två röda men möjligtvis hade 3000 myror hunnit få tobaks- eller tjärförgiftning innan det var fullbordat.

När vi kom hem åt vi broccoligratäng med kidneybönsbiffar till, rekommenderar verkligen båda recepten! Fast jag som halverade mängden kidneybönor från receptet glömde halvera mängden kryddor så jag panikkokade några potatisar och slängde ner i matberedaren innan jag gjorde biffar, det gick det med. Eller om jag säger så här, när en korvälskare som William säger "jag är glad att vi inte gjorde korv" (som vi skulle gjort enligt veckans matsedel) så är det ett bra recept på bönbiffar.

På kvällen gick vi iväg en sväng till campus och valborgsfirandet som var där. Bandet som spelade när vi kom hördes hur bra som helst men tyvärr fanns det inte en susning att kunna höra studentkören om man inte stod alldeles rakt framför och nära dem vilket de flesta av oss inte gjorde. Synd, för det var ju dem och brasan jag ville se och höra. Vi såg ju att de var uppmickade men det måste ha varit snålt tilltaget. När vi kom hem somnade Greta och vi gjorde iordning smörgåsar och te till filmen vi såg innan vi slocknade vi med efter en dag med mycket utomhus och nästan två mils promenixande.

I morse var det min sovmorgon och som vanligt sov Greta längre när jag ändå har sovmorgon :-) William gick upp med henne ett tag men sen blev hon trött och hungrig igen så han kom in och la henne hos mig. Hon hade svårt att komma till ro men efter ett tag så lyckades hon fokusera på att amma och somnade vid bröstet. Då passade jag på att gå upp och göra iordning frukost och äta den i lugn och ro och påbörja det här inlägget. Nu ligger Greta på golvet och dissikerar sina leksaker och hopp, där vände hon visst till rygg.

Psst. I fredags gjorde jag en sjuuukt god fiskgratäng som ni hittar här. Jag hade även i en matsked dijonsenap och nån deciliter crème fraiche. Mums.