niskalainen

Den 26:e januari gick jag hem från jobbet eftersom jag blivit pangbom!sjuk i influensan. Efter sex dagar hemma gick jag tillbaka till jobbet, lite för tidigt. Så här har jag gått runt vecka efter vecka, jobbat på dagarna, gått och lagt mig strax efter Greta på kvällarna (vid typ åtta) och tänkt att det nog skulle ge sig automatiskt det där. Helgerna har inte bjudit på speciellt mycket action på grund av min trötthet. Eller jo, helgen efter min 28-årsdag for jag till stallet och red, den kvällen somnade jag 18:15 och sov till 07:00.

Förra fredagen fick jag iallafall sportlov. Hur firade jag? Planen var att jag och Greta skulle flyga ner till sthlm och hälsa på mina nära och kära under lovet men det blev inget av det. Jag åkte nämligen raka vägen från jobbet och ner i sjuksängen. 39-40 graders feber härjade i min stackars kropp till i torsdags morse då jag tog min sista febernedsättande och sen dess har jag varit feberfri. Nu är jag trött, så oerhört, enormt, galet trött. Jag skakar i benen av att gå mellan soffan och köket. Jag kan sova k.o.n.s.t.a.n.t. Jag är inte riktigt sjuk och inte riktigt frisk utan bara jätteless på mig själv.

Jag har inte orkat blogga nånting under de här veckorna som gått sen jag blev sjuk i januari men jag har verkligen inga planer på att lägga ner bloggandet - jag har bara varit alldeles för trött för att orka öppna datorlocket eller pillepilla ner någon text på iFånen.

Så nu stannar jag hemma från jobbet tills jag är helt Frisk. Det känns ju som en utopi men rent förnuftigt förstår jag ju att även jag kommer bli det så småningom.