niskalainen

= Traktor. De finns överallt, enligt 14-månadersfamiljemedlemmen. Utanför fönstret under frukosten, på parkeringen utanför vardagsrumsfönstret, på byggarbetsplatser (ALLT som brummar och rullar men ser lite annorlunda ut än en personbil är en tatto. Lyftkran, grävskopa, husvagn, större van, lokalbuss...ni hajjar). Men lyckan är T-O-T-A-L när det kommer en äkta tatto, stor eller liten, grön eller gul spelar ingen roll. Det är fortfarande än livsäkta tatto.

Idag var Greta med mig till stallet och eftersom hon ändå somnade i bilen så sov hon vidare i vagnen medans jag red (ett bra tillfälle att råka äga en vagn bland alla sjalar). När hon vaknade ledde jag hästen bakom mig och traktorn plogade undan snö på stallplanen. Greta var i himmelriket! Tatto! Tatto! utbrast hon strax efter att ögonlocken åkt upp, fast hon inte såg den utan bara hörde den. Sen skrattade hon åt hästen. Hästen som är både rolig och lite läskig på samma gång. Hon var på väg att pussa hästen med öppen mun och sitt pussljud "aaaaah" men när hästen började pussa tillbaka med sin stora, varma mule drog Greta tillbaka sin invit. I övrig hälsade hon även på kissekatten och vovven. Katten var så himla kelig och brydde sig inte nämnvärt över att det satt en bebis på mig, stallhunden Sally (inte så himla gammal heller än så länge) däremot var mer reserverad. Eller så tolkade jag hennes något hysteriska skall.