Coolidge Corner Theatre

Jag har visst glömt berätta om mitt och Annelis biobesök i lördags?

Vi var på Coolidge Corner Theatre, en biograf som fyller 75 år i år och ligger vid Coolidge Corner som jag älskar.


Biograf med historia.

Vi såg filmen Happy-Go-Lucky, ni kan se trailern här:



TIll filmen intog vi självfallet popcorn med smör och kände oss superduperamerikanska.


Anneli i popcornkön.

Det var en måbrafilm som lämnar publiken med en del internskämt som "in-ra-ha" och "lock the doors, lock the doors". Mycket roligt och en väldigt mysig kväll var det!

Godmorgon vårterminens första dag

Hej hej.

Idag är det tisdag.

Idag är vårterminens första skoldag.

Egentligen har jag lektion klockan tio men jag får skippa den till förmån för min vaccination och check-in, störst går först. Utan check-in inga lektioner, den matematiken klarar till och med jag.

Ute ser det kallt ut, det snöade i söndags och töade igår och idag kanske det fryser fast. Fast jag vet inte, bara för att det är svinigt kallt i lägenheten så behöver det inte betyda att det är samma sak ute. Som den gången i höstas då jag klädde på mig lager på lager med halsduk och allt för att gå till affären tio minuter härifrån bara för att mötas av shortsklädda människor i t-shirt och solbrillor. Jag kände mig som en gammal, gammal kvinna just då.

Om en halvtimme ska jag hämta upp min immunization form på UPS, jag skickade en beställning på utskrift till dem via nätet igår, hur enkelt som helst. Slipper alltså släpa med mig dator och allt för att koppla in vid skolans skrivare. Bara äta, dricka kaffe och ut genom dörren och hämta dokumentet på UPS här bredvid. Galet. Lyxigt.

Frukosten bestod av havregrynsgröt med kanel, banan och blåbär. Det godaste jag vet på morgonen är att koka havregrynsgröten med skivad banan, salt och kanel samt lite socker (eftersom konsistensen utan socker blir lite slemmig) och sen äta med mjölk. Men eftersom jag och Anneli hittade blåbär på affären igår för två dollar paketet (550 ml/paket) så blev gröten idag toppad med blåbär. Rysligt gott.

Igår var jag på världens roligaste kickboxningspass. Instruktören är en helt galen kvinna som ropar uppmuntrande ord som "You can do it!", "Bring it ladies!" (vilket är tillåtet eftersom det är ett gym för tjejer), "Anyone sing of the snoooow?" osv. Allt för att hålla igång oss. Hon är även musikalisk, följer låtarnas uppbyggnader och har naturlig känsla för låtformer och sånt som hon anpassar antalet set till. Sånt gillar jag.

Nu ska jag sticka. Dagen är fylld av pop/rock/country voice lab och songwriting.

hejdåkram.

Jag har världens bästa kurser i vår!!!



StatusMeeting InformationCredsStart DateTerm
1

CW-171-004 Groove Writing

Registered

150 (Room TBA) F 02:10PM 04:00PM Greg Wardson

2.00

01/20/09

2009SP

2

ET-212-028 Ear Training 4

Registered

SC (Room TBA) TTH 10:10AM 11:00AM Scott deOgburn

2.00

01/20/09

2009SP

3

ILVC-121-009 Styles Lab-Pop/Rock/Country

Registered

1140 (Room TBA) T 01:10PM 02:00PM Karen Carr

0.50

01/20/09

2009SP

4

ENVC-211-003 Small Band With Vocals Ens 3

Registered

130 (Room TBA) F 11:10AM 01:00PM Carolyn M. Wilkins

1.00

01/20/09

2009SP

5

HR-211-035 Harmony 3

Registered

136 (Room TBA) WF 09:10AM 10:00AM Stephen J. Rochinski

2.00

01/20/09

2009SP

6

ILPD-110-003 Drumset for Non-Percussionists

Registered

1140 (Room TBA) F 10:10AM 11:00AM Tony "Thunder" Smith

0.50

01/20/09

2009SP

7

PIVC-XXX-0242 Private Instruction - Voice

Registered

1140 (Room TBA) W 12:30PM 01:00PM Gabrielle Goodman

2.00

01/20/09

2009SP

8

AR-112-007 Arranging 2

Registered

150 (Room TBA) W 02:10PM 04:00PM Richard Evans

2.00

01/20/09

2009SP

9

ILVC-331-002 Advanced Vocal Perf Lab 1

Registered

1140 (Room TBA) M 04:10PM 06:00PM Jan Shapiro

1.00

01/20/09

2009SP

10

SW-211-004 Songwriting 1

Registered

150 (Room TBA) T 04:10PM 06:00PM John L. Stevens

2.00

01/20/09

2009SP



PLUS Practice skills: studio singer - en voice lab där man arbetar i studion varje vecka.

VAD ROLIGT JAG SKA HA I VÅR!

30 cm snö!

Det är 30 cm snö ute. Här i Boston.

Snö i Boston

Idag var jag och Anneli downtown. Hela morgonen "kräksnöade" det, som Anneli så fint uttryckte det. Mycket kräksnö blev det, bilarna täcktes av snö och gatorna överdoserades av salt. Att gå på en trottoar nu är ungefär som att promenera i vadd. Vilken slags vadd är jag inte riktigt säker på, men något äckligt iallafall. Finns det gummivadd?

Så här såg det ut när vi promenerade hem genom Boston Common där jag förövrigt kan avslöja att samtliga barnfamiljer, hundar och pulkor verkade hålla till idag:











Vaccination.

Jag kan inte checka in på Berklee förrän jag tagit min tredje och sista hepatit B-vaccination. Det slog mig precis att jag kanske borde vara lite orolig över att inte ha kunnat checka in i tid. Men varför? Terminen börjar på tisdag och jag är i landet, vaccinet också så bara jag tar reda på var jag ska gå för att få en twinrixspruta så blir det bra och jag får gå i skola en termin till.

Men lite orolig är jag över att det är lördag idag och söndag imorgon och helgdag på måndag och sen är tisdagen här.

Fokus över på något annat.

Ett avsnitt av stjärnorna på slottet på svt.se/play. Eller fortsätta mailbomba min fästman som trubadurar på Kåbdalis after-ski och pub idag. Visste ni att folk har väldiga problem att stava William? Det kan bli Viliam, Wiliam, Viljam eller vad fan som helst. Jag har lite svårt att acceptera sånt. Hur svårt kan det vara? Nu finns det ju visserligen något som heter dyslexi och det köper jag fullt ut, men det finns även något som heter dåligt gehör och det är nog problemet i många av "Viljam"-fallen. Var någonstans låter "Viljam" som William? Eller Niska, mitt efternamn, som kan bli Nisak vilket inte låter likt någonstans utom att det är samma konsonanter i namnet. Nu stavad ju inte Niska Nisska som skulle störta gehörsteorin men det finns något i skolan som heter svenska och där lär man sig hur det låter när konsonanter möts på särskilda sätt.

Ännu ett argument för mer musikteori i grundskolan, som gehör t.ex. som är en så fantastisk grej här i världen att alla människor kan öva upp det oavsett om man anser sig själv vara "musikalisk" eller ej.

En gång fick jag hem ett brev där någon hade gissat helt och hållet vad efternamnet på kuvertet skulle vara, jag kommer inte ens ihåg hur illa det var men det var totalt oigenkännligt. Typ Nashi eller något sånt. Jag är mest imponerad av brevbäraren som la brevet i rätt brevlåda. Egentligen skulle man ju som brevbärare vilja polisanmäla folk som inte kan titta i telefonkataloger eller eniro.se.


Jag tycker själv att jag lyckades fokusera bort från bekymret ganska bra. Hej hej.




Förfest.

Nyss var det Bryan Adams. Nu är det Chicago.

Att sätta på en radiostation som heter "Magic" när man ska ut och fira någons födelsedag luktar dålig förfest, haha. Jag är sällskapets enda ickespansktalande person, men jag kan säga det viktigaste: Vamos à la discoteca.

Kvällens träningspass var jobbigt, svettigt och mjölksyreframkallande i alla muskler som på något sätt ingår när man rör sig. Eller bara står. Eller sitter. Eller ligger. Mycket skönt.

Jag hade förresten glömt hur lång tid det tar för tjejer att bli klara. Och nackdelarna med att ha blivit lite av en tidspessimist - allt väntande.

Lätt jetlag

Jag gick upp halv nio imorse. För er som känner mig är det ganska tidigt så jetlagen är i det mesta positiv. Det känns stabilt faktiskt, inte som efter indien. men då var det ju nästan 12 timmars skillnad istället för 6 och det är jobbigare att åka österut vilket förklarar att jag sov hela dagen efter att jag kom hem till sverige innan jul. Kan ju underlätta att dygnsrytmen var helt rubbad, nästan i Bostontid faktiskt, under jullovet vilket gör omställningen bara tre timmar eller något sånt.

Det är soligt idag, snön ligger där den ligger och det är en riktigt fin vinterdag. Jag har stått i en mobiltelefonaffär med anneli i 45 minuter, det var lätt den varmaste butik jag besökt. De gillar pappersarbete här i usa, det märks ju på tiden det kan ta att köpa en liten ynka mobiltelefon. Men väl hemma igen har jag just ätit lunch och ska ta dagens första kaffekopp. Ikväll ska vi fira Tatiana som fyller år på söndag så det blir till att äta ut på någon billig restaurang. Ska bli mycket trevligt.

Ja, det var lite om mig, hur är det med dig?

Min kropp är kär i mig

Kroppen blev så glad av det här. Först en timme power strength och sen 45 minuter step där jag nästan dog och sen 15 minuter mage. Ryggen kommer nog sluta plåga min smärttröskel från och med nu och jag kommer sova fantastiskt gott inatt. Tills dess ska jag duscha, laga middag och titta på Stjärnorna på slottet på svt.se/play

Klockan är 8:00 pm. Jag ska ha en underbar kväll.

Ps. Bifogar min allra hårdaste enhalvtimmeefterträningen-bild. Och den första kan jag också tillägga:


Linda "Mitt efternamn betyder nacke på finska" Niska

Well well, hello there...

Anneli mötte mig på flygplatsen, mycket trevligt. Känns otroligt lyxigt att prata svenska i boston och fantastiskt skönt med bra sällskap i lägenheten även om vi för tillfället gosar med våra laptopar. Men Macbooks kräver en hel del vård och omsorg ska ni veta. Shit vad det gungar nu alltså, hela köket svajar och då sitter jag ändå ner. Men det är väl normalt efter några timmar i ett flygplan.

Jag har handlat mat på trader joe´s och lagat couscous med rödcurrywok. Allt är som vanligt. Och jag har lov en vecka till nästan! :)

Men det är smärtsamt att ha lämnat alla man älskar i Sverige, om ni någonsin undrar vilka som betyder något för er kan ni ju prova att lämna dem ett tag så blir det klart. Då är det tur att man har en Anneli som vet hur det är, två dagar har hon varit i Boston nu.

Klockan är 21 här men 03 i sverige så mer skrivet än så här blir det inte.

Kram!

Ps. Det är snö och kallt här, nämnde jag det? Inte som stockholms fjösiga plusgrader imorse. Och jag fick en volume master i 25-årspresent av syrran och hennes familj! Med en DVD!!! Haha, vad kul jag ska ha alltså! :P

Hejdå Boston!

Del 1.

Ta T:n till flygplatsen.

Svenska sedlar har så fina färger.

Jämför själva.


Jahapp.

Två timmar kvar.

Ska ut och köpa något litet till mina fina rumskompisar tror jag allt.

Upp och ner

När jag vaknade till i morse låg jag upp och ner. Eller, vad säger man egentligen, bak och fram?

Jag låg med huvudet vid fotändan och fötterna på kudden. Fortfarande med täcket över mig, en aning vridet kanske men det täckte fortfarande varje uns av hud. Jag drömde något om att jag var på fest här i Boston med massa Berkleefolk, både lärare och studenter, men inget helcrazy hände. Tydligen var drömmen så intensiv att den ändå var värd att jag flyttade mig 180 grader i sängen och krampaktigt tog med mig täcket på färden.

Nu är klockan 12 här i Boston och mitt flyg går om 7 timmar och 15 minuter. 11:25 imorgon förmiddag kommer jag landa på Arlanda efter ett litet häng i Amsterdam på en timme typ. Jag kommer vara jetlaggad och jätteglad att träffa min familj och väldigt hemhemma fast jag ska till Åkersberga. Åkersberga får ändå räknas som hemhemma fortfarande efter mina 3 1/2 år på fri fot. Jag kommer ha sjuk abstinens över att William är i Gullmark/Umeå, så nära men ändå så långt bort. Men abstinensen kommer lindras ett tag av en helkväll/natt med Emelie och Ann-Sofie hemma hos Ann-Sofie i hennes kyrka :)

Nu måste jag sluta skjuta upp packandet. Jag ska lyssna på senaste avsnittet av Mammas Nya Kille och köra järnet med textilen som ska hålla mig varm i Sverige i 3 veckor.

Här får ni julens bästa i repris:


Mot flygplatsen om 6 timmar!

Snart så!

Snön ligger kvar idag med, det fortsätter till och med snöa lite. Här har ni några bilder från gårdagkvällen:







Men nu ska jag äta frukost medans jag väntar på att tvätten blir klar så jag kan börja packa...

Räddningsauktion 4

När dagen innan avresedag infinner sig, gör då inget vettigt om du flyger på kvällen dagen efter. På det sättet kommer du ha jättemycket att göra och hinna med samma dag som du reser vilket gör att tiden kommer gå fort timmarna innan flyget rullar ut på landningsbanan.

Fråga:

Hur lyckas jag se ut så här...



...fast dessutom täckt i snö gåendes på en trottoar och få kommentaren:

"Hey sexy, what are you up to walking around looking so fine"
?

Som jag ser det finns det finns tre teorier.

1. Mannen hade varit på provsmakning av hela sortimentet i spritbutiken alldeles bredvid.
2. Bostoniensare tappar omdömet av snö.
3. Mitt nordiska blod tar fram det allra bästa i mig och det syns.


Jag vet inte, men hade kommentaren varit "hey, you look like that svamp i Super Mario" eller "hey, råna mig inte, jag har familj" så hade jag kunnat förstå bättre.

Ser ni?

Det snöar! Alldeles nyss åkte det förbi en plogbil och för ett par timmar sen stängde skolan så alla fick ta sig hem pga snöoväder.


Audition över, lunchdags i boston

Om ett dygn och några timmar åker jag till flygplatsen.

Jag har just haft min audition och vet inte hur det gick resultatmässigt men jag är ändå nöjd. En del av mig gnager och tycker jag skulle slappnat av lite mer och så, en del  vett försvinner med för många snabba andetag. Men jag hade roligt och bandet var lätta att kommunicera med så jag tror det gick fint. Improvisationen kändes rätt bra också, så vi får väl se. Klart jag vill ha en höjning i min rating, annars hade jag inte gjort auditionen, men jag vet också att det faktiskt inte spelar någon roll i praktiken. Det är bara fåfänga :)

Nu ska jag göra grekisk pastasllad och titta på min tvättpåse.

Bitterhet är alltid onödigt.

Men det hindrar inte att man kan vara bitter ibland.

Som vanligt när bitterheten får sitt sluga grepp om en och man i hemlighet njuter av martyrskapet så blir det aldrig så illa som bitterheten vill att man ska befara. Jag träffade Vicky, Luisa och Gabriela och vi hann med att prata, skratta, kramas och önska god jul. Och William hade inte glömt mig heller, däremot hade han glömt mobilen vilket var skälet till att mina sms förblev obesvarade tills han helt plötsligt ringde mig på Skype och så visar det sig att han fortfarande älskar mig. Sicken tur. Men det visste jag ju egentligen...

Imorgon ska jag göra min ensemble rating audition vid 12, det ska nog gå bra. Jag har kortat ner låtarna så de är ca 1:30, det värsta är att bli avbryten innan höjdpunkten så jag ska till höjdpunkten fort som fan även om halva storyn försvinner för att jag klipper en vers eller två. Jodå. Musikalisk får man vara vid ett annat tillfälle ;-)
Det känns lite nervöst men ändå inte, jag gör det mest på skoj och för att det inte ska kännas helt onödigt att vara här utan något att göra onsdag-lördag. Så vi får väl se helt enkelt, jag kör på och auditiontillfällen behöver jag verkligen öva på så kanske kan jag för en gångs skull få göra en bra?

Imorgon ska Boston försöka sig på snö igen har jag hört ryktesvägen. Det ligger faktiskt fortfarande kvar lite sen igår, det är inte vitt men det har blivit till is och det är ju ett gott tecken. Inte för gamla kvinnor med sköra höftleder kanske men som tur är bor det mest studenter här som är så unga att de nyss slutat klättra i träd vilket innebär att de nog står sig utmärkt i lite halka.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0