Bitterhet är alltid onödigt.
Men det hindrar inte att man kan vara bitter ibland.
Som vanligt när bitterheten får sitt sluga grepp om en och man i hemlighet njuter av martyrskapet så blir det aldrig så illa som bitterheten vill att man ska befara. Jag träffade Vicky, Luisa och Gabriela och vi hann med att prata, skratta, kramas och önska god jul. Och William hade inte glömt mig heller, däremot hade han glömt mobilen vilket var skälet till att mina sms förblev obesvarade tills han helt plötsligt ringde mig på Skype och så visar det sig att han fortfarande älskar mig. Sicken tur. Men det visste jag ju egentligen...
Imorgon ska jag göra min ensemble rating audition vid 12, det ska nog gå bra. Jag har kortat ner låtarna så de är ca 1:30, det värsta är att bli avbryten innan höjdpunkten så jag ska till höjdpunkten fort som fan även om halva storyn försvinner för att jag klipper en vers eller två. Jodå. Musikalisk får man vara vid ett annat tillfälle ;-)
Det känns lite nervöst men ändå inte, jag gör det mest på skoj och för att det inte ska kännas helt onödigt att vara här utan något att göra onsdag-lördag. Så vi får väl se helt enkelt, jag kör på och auditiontillfällen behöver jag verkligen öva på så kanske kan jag för en gångs skull få göra en bra?
Imorgon ska Boston försöka sig på snö igen har jag hört ryktesvägen. Det ligger faktiskt fortfarande kvar lite sen igår, det är inte vitt men det har blivit till is och det är ju ett gott tecken. Inte för gamla kvinnor med sköra höftleder kanske men som tur är bor det mest studenter här som är så unga att de nyss slutat klättra i träd vilket innebär att de nog står sig utmärkt i lite halka.
Som vanligt när bitterheten får sitt sluga grepp om en och man i hemlighet njuter av martyrskapet så blir det aldrig så illa som bitterheten vill att man ska befara. Jag träffade Vicky, Luisa och Gabriela och vi hann med att prata, skratta, kramas och önska god jul. Och William hade inte glömt mig heller, däremot hade han glömt mobilen vilket var skälet till att mina sms förblev obesvarade tills han helt plötsligt ringde mig på Skype och så visar det sig att han fortfarande älskar mig. Sicken tur. Men det visste jag ju egentligen...
Imorgon ska jag göra min ensemble rating audition vid 12, det ska nog gå bra. Jag har kortat ner låtarna så de är ca 1:30, det värsta är att bli avbryten innan höjdpunkten så jag ska till höjdpunkten fort som fan även om halva storyn försvinner för att jag klipper en vers eller två. Jodå. Musikalisk får man vara vid ett annat tillfälle ;-)
Det känns lite nervöst men ändå inte, jag gör det mest på skoj och för att det inte ska kännas helt onödigt att vara här utan något att göra onsdag-lördag. Så vi får väl se helt enkelt, jag kör på och auditiontillfällen behöver jag verkligen öva på så kanske kan jag för en gångs skull få göra en bra?
Imorgon ska Boston försöka sig på snö igen har jag hört ryktesvägen. Det ligger faktiskt fortfarande kvar lite sen igår, det är inte vitt men det har blivit till is och det är ju ett gott tecken. Inte för gamla kvinnor med sköra höftleder kanske men som tur är bor det mest studenter här som är så unga att de nyss slutat klättra i träd vilket innebär att de nog står sig utmärkt i lite halka.
Kommentarer
Trackback
