Upp och ner
När jag vaknade till i morse låg jag upp och ner. Eller, vad säger man egentligen, bak och fram?
Jag låg med huvudet vid fotändan och fötterna på kudden. Fortfarande med täcket över mig, en aning vridet kanske men det täckte fortfarande varje uns av hud. Jag drömde något om att jag var på fest här i Boston med massa Berkleefolk, både lärare och studenter, men inget helcrazy hände. Tydligen var drömmen så intensiv att den ändå var värd att jag flyttade mig 180 grader i sängen och krampaktigt tog med mig täcket på färden.
Nu är klockan 12 här i Boston och mitt flyg går om 7 timmar och 15 minuter. 11:25 imorgon förmiddag kommer jag landa på Arlanda efter ett litet häng i Amsterdam på en timme typ. Jag kommer vara jetlaggad och jätteglad att träffa min familj och väldigt hemhemma fast jag ska till Åkersberga. Åkersberga får ändå räknas som hemhemma fortfarande efter mina 3 1/2 år på fri fot. Jag kommer ha sjuk abstinens över att William är i Gullmark/Umeå, så nära men ändå så långt bort. Men abstinensen kommer lindras ett tag av en helkväll/natt med Emelie och Ann-Sofie hemma hos Ann-Sofie i hennes kyrka :)
Nu måste jag sluta skjuta upp packandet. Jag ska lyssna på senaste avsnittet av Mammas Nya Kille och köra järnet med textilen som ska hålla mig varm i Sverige i 3 veckor.
Här får ni julens bästa i repris:
Jag låg med huvudet vid fotändan och fötterna på kudden. Fortfarande med täcket över mig, en aning vridet kanske men det täckte fortfarande varje uns av hud. Jag drömde något om att jag var på fest här i Boston med massa Berkleefolk, både lärare och studenter, men inget helcrazy hände. Tydligen var drömmen så intensiv att den ändå var värd att jag flyttade mig 180 grader i sängen och krampaktigt tog med mig täcket på färden.
Nu är klockan 12 här i Boston och mitt flyg går om 7 timmar och 15 minuter. 11:25 imorgon förmiddag kommer jag landa på Arlanda efter ett litet häng i Amsterdam på en timme typ. Jag kommer vara jetlaggad och jätteglad att träffa min familj och väldigt hemhemma fast jag ska till Åkersberga. Åkersberga får ändå räknas som hemhemma fortfarande efter mina 3 1/2 år på fri fot. Jag kommer ha sjuk abstinens över att William är i Gullmark/Umeå, så nära men ändå så långt bort. Men abstinensen kommer lindras ett tag av en helkväll/natt med Emelie och Ann-Sofie hemma hos Ann-Sofie i hennes kyrka :)
Nu måste jag sluta skjuta upp packandet. Jag ska lyssna på senaste avsnittet av Mammas Nya Kille och köra järnet med textilen som ska hålla mig varm i Sverige i 3 veckor.
Här får ni julens bästa i repris:
Kommentarer
Trackback
