Kvällens roligaste:
Pappa gör megapussmun!
Måste testas!
Tutteee!
Greta håller som bäst på att utveckla sitt språk. Det är en fantastisk resa att följa!
Topplistan just nu (utan inbördes ordning):
Tutteee = tutte (napp)
Tack = tack (sägs när man får något man bett om, t.ex de omåttligt populära pumpakärnorna. Oerhört artigt.)
Mamma = mamma, kvinna, amma
Pappa = pappa, man
Mammu = farmor, väldigt ofta följt av ordet...
...Kacko = traktor (eftersom det finns en sån hos farmor och farfar som Greta dessutom fått åka i)
bäbäh = baby (t.ex. när mamma eller pappa säger yeah baby)
G'nga = gunga
G'ngatt = godnatt (sägs runt 12:00 och runt 19:30, då är det bara att hämta tutte och snutte och lägga sig i sängen)
Ok = bok
Tänk, om tre veckor blir Greta ett och ett halvt år. Tiden. Vad händer med den egentligen?
Topplistan just nu (utan inbördes ordning):
Tutteee = tutte (napp)
Tack = tack (sägs när man får något man bett om, t.ex de omåttligt populära pumpakärnorna. Oerhört artigt.)
Mamma = mamma, kvinna, amma
Pappa = pappa, man
Mammu = farmor, väldigt ofta följt av ordet...
...Kacko = traktor (eftersom det finns en sån hos farmor och farfar som Greta dessutom fått åka i)
bäbäh = baby (t.ex. när mamma eller pappa säger yeah baby)
G'nga = gunga
G'ngatt = godnatt (sägs runt 12:00 och runt 19:30, då är det bara att hämta tutte och snutte och lägga sig i sängen)
Ok = bok
Tänk, om tre veckor blir Greta ett och ett halvt år. Tiden. Vad händer med den egentligen?
Tillsammans.
Greta med sin mormor.
Greta med sin farmor.
Greta med sin pappa.
Greta med sin moster Tintin och kusin Gabriel.
Greta med sin farfar.
Greta med morsan.
Om veckorna som varit
Jag trivs fortfarande väldigt bra med att jobba, även om det varit lite tuffa veckor med influensa, no bredband och en pmds-vecka med alldeles för många sömnlösa timmar. Det var en kortare pmds-period iallafall vilket var skönt. Fem dagar med tabletter innan mensen kom är kortast hittills! Idag har det dessutom handlat om pmds i västerbottenskuriren, jag blev intervjuad och en som forskar om detta. Hoppas någon läser artikeln och blir hjälpt av det de läser.
Greta och jag ammar på. När jag kommer hem är det första som händer efter pussar och kramar och avhängning av kläder att jag sätter mig på köksstolen och ammar Greta medans William berättar hur dagen varit. När vi läser böcker på kvällen märker jag tydligt vad Greta lärt sig. Det kan vara att skruva när det dyker upp en skruvmejsel i boken eller att plötsligt rusa till badrummet när man säger "bada". "Botta! Botta!". Hon har börjat peka på sig själv när man säger Greta och låtsasleken har gjort entré: när Greta får något gott att äta så vill gosevovven eller gosekissen tydligen smaka. Är tv:n på kan nån av de i bild få sig en smakbit om de har tur. Igår när Greta fick lite yoghurt i väntan på middagen så fick kissen och vovven "smaka". Sen gjorde Greta något nytt. Hon drog i halslinningen på min tröja och stoppade ner vovvens nos innanför tröjan. Hon hade nyligen ammat, som nån kanske räknat ut...
Idag har jag och Greta varit iväg och träffat en hel hög med mammor och ettåringar från den familjelivsgrupp som blev till när vi väntade våra små. Det var jättemysigt att ses och Greta verkade nöjd med värdinnan Eiras hem och leksaker, för att inte tala om sackosäcken deluxe... Väl hemma igen slog jag på Whitney Houstons begravning. Det var otroligt mycket kärlek och gemenskap som delades där kändes det som. Och samtidigt så fruktansvärt sorgligt.
Var är näsan?
Greta har en bok där en av bilderna föreställer en tjej som pekar på sinnessjuk sin näsa. "Näsa", står det lite sådär pedagogiskt på sidan, ni vet. Igår var första gången Greta la märke till vad flickan på bilden gjorde OCH första gången hon pekade på sin egen näsa istället för nån av våra. Det var som att hon inte tänkte utan hon tittade på bilden och så flög fingret upp och satte sig på näsan. Skitsött var det.
jo just det...
...en sak till. Vi har ställt Greta i dagiskö. Bara en sån sak liksom. Vi har sökt plats från två veckor innan hennes 2-årsdag så har vi två veckor plus förkylningsmarginal till inskolningen. Hur vi gjorde valen? Närmsta först. Näst närmsta som nummer två. Nästnäst närmsta som nummer tre. Alla har vi hört bra om så vi har tur, trean ligger typ 12 vuxenstegsminuter härifrån och ettan typ två.
15 månader!!!
Idag blev Greta 15 månader (aaaaahhhhh, var tar tiden vägen???) och det var en dag med stora förändringar. Min föräldrarledighet är över för den här gången så nu styr William rodret här hemma. Jag gick iväg för att styra rodret som vikarie för William som musiklärare på JB-gymnasiet - ibland är det bra att ha samma yrke ;-)
Det var med lätta steg jag promenerade de fem kilometrarna ner till jobbet klockan sju imorse, och det var med lika lätta steg jag promenerade hem vid halv fyra (det gör skillnad att inte ha ett barn på magen eller ryggen). När jag stoppade nyckeln i låset hemma hörde jag glädjetjut ifrån lägenheten och när jag kom in i hallen kikade ett rufsigt huvud försiktigt ut genom dörröppningen från musikrummet och ut i hallen. Sen gjorde Greta det närmsta hon kan till att springa mot mig och la samtidigt av ett übersoprantjut i min riktning.Helt fantasiskt! Hon kastade sig upp i min famn och gosade en stund innan hon började dra lite i urringningen. Med skor, halsduk och täckbyxor kvar på satte jag mig ner på hallgolvet och ammade min underbara dotter. Att ett sånt här välkomnade är möjligt! :-)
Älskade, finaste, förvånade, underbara Gretisen häromdagen.
Det var med lätta steg jag promenerade de fem kilometrarna ner till jobbet klockan sju imorse, och det var med lika lätta steg jag promenerade hem vid halv fyra (det gör skillnad att inte ha ett barn på magen eller ryggen). När jag stoppade nyckeln i låset hemma hörde jag glädjetjut ifrån lägenheten och när jag kom in i hallen kikade ett rufsigt huvud försiktigt ut genom dörröppningen från musikrummet och ut i hallen. Sen gjorde Greta det närmsta hon kan till att springa mot mig och la samtidigt av ett übersoprantjut i min riktning.Helt fantasiskt! Hon kastade sig upp i min famn och gosade en stund innan hon började dra lite i urringningen. Med skor, halsduk och täckbyxor kvar på satte jag mig ner på hallgolvet och ammade min underbara dotter. Att ett sånt här välkomnade är möjligt! :-)
På väg till jobbet imorse.
Älskade, finaste, förvånade, underbara Gretisen häromdagen.
Och nu lever bloggen igen men jag har problem att blogga från iFånen (som jag fick i julklapp och det var en total chock men jag blev jättejätteglad!) så två utkast har jag fått slänga hittills eftersom de inte gjort nån nytta över huvud taget. Hoppas jag har kvar några läsare! God fortsättning på er.
Brum brum bruuuUUUUM!
Gretas första julafton bestod mest av sömn. Gretas andra julafton var det inte mycket av den varan, shit vad hon var på bra humör! Om vi säger så här, hon vaknade 09:00 och somnade 01:30. Däremellan sov hon totalt typ en timme och fyrtio minuter, man kan ju inte sova bort julafton liksom. Julklappar togs emot väl, särskilt de med hjul. Mitt i den 2 1/2 timmes långa julklappsutdelningen (som Gretas åttaårige kusin skötte med bravur) tog vi (Greta) en middagspaus som bestod av leverpastej, potatismos och köttbullar. Efter att ha skyfflat in en STOR portion var det bara hålligång igen, grymt imponerande! Har små barn någon slags cellfördelning som gör att allt blir till energi upphöjt i hundra?
I övrigt har den här veckan bestått av gåträning, gåträning och gåträning. Hon är grymt stadig nu. Greta avgudar sin mormor och morfar men det var William som fick Veckans Reaktion när han kom ner hit i torsdags. Hela torsdagen hade Greta övat på att applådera, det var dagens uppgift om man säger så. Så när W plingar på dörren vid halv tio-tiden på torsdagkvällen tar jag Greta i famnen och går och öppnar. När Greta ser W spricker hon upp i ett STORT leende och drar av en applåd. Skitsöt! Applåden följdes åt av ett par nävar som skakade i luften i, vad det såg ut som, ren och skär extas.
Något mer som har hänt den här veckan är att Greta blivit ännu tydligare med ja och nej. Imorse frågade William om Greta ville ha bananen varav hon svarade ett kort men tydligt "ja" och nickade med huvudet. Nej brukar låta typ "eum, dä" och möjligtvis lite huvudskakning. Men mest av allt hör vi brum brum bruuuuuum och kacko. ;-)
En till grej jag måste berätta om är när vi var hos Ann-Sofie på lilljulaftonsgröt i fredags. Ann-Sofie har en skitsöt katt som Greta blev störtförtjust i, hon pekade på katten och jamade (alltså aaaaaaaaaaaa upp och ner). Kissen intog sin trygga plats högst upp i sin klättermojäng, vilket innebär att hon låg närmre taket än golvet. Då tittade Greta upp, pekade på henne och sa "kakaka!". Kisse uppe i taket blir tydligen fågel.
Tatto, tatto, tatto
= Traktor. De finns överallt, enligt 14-månadersfamiljemedlemmen. Utanför fönstret under frukosten, på parkeringen utanför vardagsrumsfönstret, på byggarbetsplatser (ALLT som brummar och rullar men ser lite annorlunda ut än en personbil är en tatto. Lyftkran, grävskopa, husvagn, större van, lokalbuss...ni hajjar). Men lyckan är T-O-T-A-L när det kommer en äkta tatto, stor eller liten, grön eller gul spelar ingen roll. Det är fortfarande än livsäkta tatto.
Idag var Greta med mig till stallet och eftersom hon ändå somnade i bilen så sov hon vidare i vagnen medans jag red (ett bra tillfälle att råka äga en vagn bland alla sjalar). När hon vaknade ledde jag hästen bakom mig och traktorn plogade undan snö på stallplanen. Greta var i himmelriket! Tatto! Tatto! utbrast hon strax efter att ögonlocken åkt upp, fast hon inte såg den utan bara hörde den. Sen skrattade hon åt hästen. Hästen som är både rolig och lite läskig på samma gång. Hon var på väg att pussa hästen med öppen mun och sitt pussljud "aaaaah" men när hästen började pussa tillbaka med sin stora, varma mule drog Greta tillbaka sin invit. I övrig hälsade hon även på kissekatten och vovven. Katten var så himla kelig och brydde sig inte nämnvärt över att det satt en bebis på mig, stallhunden Sally (inte så himla gammal heller än så länge) däremot var mer reserverad. Eller så tolkade jag hennes något hysteriska skall.
Idag var Greta med mig till stallet och eftersom hon ändå somnade i bilen så sov hon vidare i vagnen medans jag red (ett bra tillfälle att råka äga en vagn bland alla sjalar). När hon vaknade ledde jag hästen bakom mig och traktorn plogade undan snö på stallplanen. Greta var i himmelriket! Tatto! Tatto! utbrast hon strax efter att ögonlocken åkt upp, fast hon inte såg den utan bara hörde den. Sen skrattade hon åt hästen. Hästen som är både rolig och lite läskig på samma gång. Hon var på väg att pussa hästen med öppen mun och sitt pussljud "aaaaah" men när hästen började pussa tillbaka med sin stora, varma mule drog Greta tillbaka sin invit. I övrig hälsade hon även på kissekatten och vovven. Katten var så himla kelig och brydde sig inte nämnvärt över att det satt en bebis på mig, stallhunden Sally (inte så himla gammal heller än så länge) däremot var mer reserverad. Eller så tolkade jag hennes något hysteriska skall.
Greta går!
Första filmen vi lyckades fånga det på! :-)
(Ni kan stänga av efter 50 sekunder om ni vill eftersom det blir massa blaj då. William tar sällan hänsyn till att jag ska lägga upp saker på bloggen. Om ni väljer att fortsätta titta får ni en liten inblick i vilka vi är ;-) )
(Ni kan stänga av efter 50 sekunder om ni vill eftersom det blir massa blaj då. William tar sällan hänsyn till att jag ska lägga upp saker på bloggen. Om ni väljer att fortsätta titta får ni en liten inblick i vilka vi är ;-) )
Små steg och en jävla vilja! :-)
I torsdags, dagen före 14-månadersdagen, hittade Greta ett nytt ljud. Det är ett aggressivt, krävande gutturalt ljud som kan utföras (och utförs) med såväl öppen som stängd mun. Det är som ett sågblad i öronen rent ut sagt, men det fyller sin funktion. För nu blir hon frustrerad och vill bli förstådd. För varje felgissning vi gör ökas intensiteten i hennes ljud och vi gissar på som aldrig förr. Jag har, i min naivitet, tyckt att jag har börjat förstå rätt bra vid det här laget. Jag menar, jag vet att om hon säger ka!ka! vid köksbordet fast det inte är någon skata på gården så syftar hon oftast på fågelsiluetten på gardinen, osv.
Men nu! Hur sjutton ska jag veta att det där hysteriska armviftandet när hon sitter vid köksbordet betyder att hon för första gången någonsin begär att få hålla i köksklockan som finns bakom henne?? Eller att hon helt plötsligt inte ska amma i sovrummet längre eftersom hon, å det bestämdaste, genast ska ut i hallen och undersöka mina skor?? Eller att hon, som alltid hämtat boken hon vill läsa ur bokhyllan plötsligt inte kan det längre utan frustrerat pekar åt det hållet och vill att vi ska ta fram den åt henne= Nu är det inte lätt att hänga med i svängarna längre men det är sjukt spännande att se hur hennes värld vidgas. Tänk att hon har sån rumsuppfattning och sånt minne när det gäller vissa saker? Helt fantastiskt.
När det gutturala lätet började göra anspråk på min psykiska hälsa tog jag stöd i den här artikeln.
Men nu! Hur sjutton ska jag veta att det där hysteriska armviftandet när hon sitter vid köksbordet betyder att hon för första gången någonsin begär att få hålla i köksklockan som finns bakom henne?? Eller att hon helt plötsligt inte ska amma i sovrummet längre eftersom hon, å det bestämdaste, genast ska ut i hallen och undersöka mina skor?? Eller att hon, som alltid hämtat boken hon vill läsa ur bokhyllan plötsligt inte kan det längre utan frustrerat pekar åt det hållet och vill att vi ska ta fram den åt henne= Nu är det inte lätt att hänga med i svängarna längre men det är sjukt spännande att se hur hennes värld vidgas. Tänk att hon har sån rumsuppfattning och sånt minne när det gäller vissa saker? Helt fantastiskt.
När det gutturala lätet började göra anspråk på min psykiska hälsa tog jag stöd i den här artikeln.
Promenerande!
Nu spatserar vår fröken mer och mer här hemma. Det syns att hon VILL gå, lite som när hon kunde sitta men inte ännu krypa, hon kan bli frustrerad över att hon står upp med något i handen samtidigt som hon vill någonstans och det där något hon håller i handen gör det jättesvårt att hålla balansen och gå. Hon är försiktig och verkar vilja vara på den säkra sidan. Vi har inte hunnit fånga gåendet på film än eftersom det fortfarande handlar om några steg ganska sällan. Ibland tar hon helt enkelt och promenerar längs med möbler, inredning och väggar så långt hon kan, man riktigt ser hur hon söker i omgivningen efter nästa sak att ta balans mot. Ungefär som om hon befann sig på en klättervägg eller lekte inte nudda golv.
På tal om säkerhet har hon faktiskt helt nyligen lärt sig att ta sig ner från soffan och sängen med fötterna först - love it! Hon kan krypa fram till kanten som vanligt och bidra till att hjärtat hamnar i halsgropen men sen vänder hon sig om och lägger sig på mage för att därefter försiktigt, försiktigt hasa neråt tills hon landar på fötterna. Jag behöver kanske inte säga hur skönt det är att hon lärt sig det...
På tal om säkerhet har hon faktiskt helt nyligen lärt sig att ta sig ner från soffan och sängen med fötterna först - love it! Hon kan krypa fram till kanten som vanligt och bidra till att hjärtat hamnar i halsgropen men sen vänder hon sig om och lägger sig på mage för att därefter försiktigt, försiktigt hasa neråt tills hon landar på fötterna. Jag behöver kanske inte säga hur skönt det är att hon lärt sig det...
Förra veckan var veckan då:
- Greta tog sina första steg på egen hand!
- Greta för första gången sammanlänkade bajsstund med en blöjfri stund. Ett par rediga korvar och en avslutningsklutt hamnade på köksgolvet, snabbt som attan gick det. Jag klev i det och tackade min lyckliga stjärna över att jag hunnit ta på mig strumpor. Jag njöt av att berätta allt för min klenmagade make.
- vi hade gemensamt ettårskalas för våra familjelivsgruppsbebisar!
Nu händer det grejer!
Det är så himla kul att studera Gretas rörelsemönster nu. Hon har blivit så stark och det ser ut som att hon rent fysiskt faktiskt är redo att dra iväg på tvåbent promenad vilken sekund som helst. Hon ser ut att fundera över saken rätt ofta faktiskt, men väljer till sist att krypa/hitta stöd på vägen att vandra längs med för att komma dit hon vill. Men så plötsligt ställer hon sig upp, helt utan att hålla i sig i något. Och inte nog med det! Hon ställer sig upp med vikt. Med båda händerna tar hon tag i nån leksak eller något som ligger framför henne, kanske som motvikt till baktunga rumpan? Det ser skitsvårt ut men det är väl för att vi inte riktigt har samma rörlighet som hon... :P
Jo, just det. Vi promenerade en sväng i lägenheten och hon gick bredvid mig och höll mig i en (1!) hand.
Jo, just det. Vi promenerade en sväng i lägenheten och hon gick bredvid mig och höll mig i en (1!) hand.
Första stegen!
När jag fyllde år i februari fick jag en jättefin födelsedagspresent av en av mina bästa vänner, hennes syster och mamma - en megasuperduperbehandling på spa- och skönhetssalongen Wilma här i stan. Igår utnyttjade jag äntligen presentkortet och ägnade tre (3!) timmar åt att bara njuta. Jag fick en ögonbrynsplockning samt färgning av ögonbryn och fransar, fotvård (inkl. lack. Jag valde sexigt rött, händer aldrig. Fick en chock imorse när jag satt på toa och tittade ner på fötterna.), helkroppsmassage och ansiktsmassage. På väg hem köpte jag såklart med mig sushi till middag, vad hade kunnat passa bättre efter en sån eftermiddag?
När jag kommer hem sover Greta redan (hon vaknade förvisso sen igen och hängde med oss under kvällen men det har inget med inlägget att göra för nu kommer poängen) och William berättar att hon har tagit sina första steg! Alltså, fattar ni?? Gått själv! De satt i köket och Greta som just nu är fullt fokuserad på att placera saker i varandra skulle ta sig fram till en av kökslådorna och råkade typ gå ett steg, sen var hon på väg att sätta sig men valde att stå igen lite halvböjd och gå de två stegen som var kvar (om jag fattade W rätt). Wow! Så nu får vi se om det händer igen snart eller om det låter vänta på sig lite till, men häftigt är det. De senaste veckorna har hon börjat sätta sig på huk för att sedan resa sig upp igen, förut innebar huk alltid att hon skulle sätta sig på rumpan eller börja krypa så något händer, helt klart. Nu törs jag ju aldrig dra iväg på spa igen ;-)
När jag kommer hem sover Greta redan (hon vaknade förvisso sen igen och hängde med oss under kvällen men det har inget med inlägget att göra för nu kommer poängen) och William berättar att hon har tagit sina första steg! Alltså, fattar ni?? Gått själv! De satt i köket och Greta som just nu är fullt fokuserad på att placera saker i varandra skulle ta sig fram till en av kökslådorna och råkade typ gå ett steg, sen var hon på väg att sätta sig men valde att stå igen lite halvböjd och gå de två stegen som var kvar (om jag fattade W rätt). Wow! Så nu får vi se om det händer igen snart eller om det låter vänta på sig lite till, men häftigt är det. De senaste veckorna har hon börjat sätta sig på huk för att sedan resa sig upp igen, förut innebar huk alltid att hon skulle sätta sig på rumpan eller börja krypa så något händer, helt klart. Nu törs jag ju aldrig dra iväg på spa igen ;-)
Sätta på sig sockan
Idag hittade Greta ett par strumpor när hon stod vid vardagsrumsbordet. Hon tog en, sträckte fram den till mig och lät mig ta den. Sen lyfte hon på ena foten. "Ska jag sätta på dig sockan?" frågade jag och tog det faktum att foten fortfarande var i luften i kombination med att Greta tittade på mig som ett ja. Så jag satte på henne strumpan och hon höll foten i luften under tiden. Sen gav hon mig den andra strumpan och lyfte samma fot. Så jag satte på henne den andra sockan över den första. Något missnöjd tog hon av sig den och gav mig den. "Ska jag sätta sockan på andra foten?" frågade jag. Då lyfte hon på den socklösa foten och lät mig sätta på sockan. Hon verkade nöjd med resultatet (eftersom sockorna satt kvar) och jag var lite lätt mållös av en minichock.
Idag blir en lugn dag
Igår var Greta superspeedad och somnade inte förrän närmare elva. Vid det laget var jag jättetrött men jag var också mentalt förberedd vilket underlättar en uppesittarkväll. Hon var på toppenhumör hela kvällen och höll igång järnet med en liten paus för en extrainsatt kvällsfika. Eftersom William försov sig imorse fick vi en liten frukoststund tillsammans medans Greta sov med öppen dörr in till köket (smidigt med ett sovrum som har dörr till såväl kök som vardagsrum) så den där berömda vuxenrelationsvårdandetiden är liksom avcheckad idag redan. De här nätterna då hon somnat så sent har hon sovit som en stock så jag känner mig mer utvilad än på länge trots att vi fått hänga uppe senare än vanligt, skönt! Därför har jag bestämt att den här torsdagen får gå i vilans tecken. Vi ska ut och köpa blöjor men mer än så är inte inplanerat.
Date night
Ikväll överraskade jag William med ett biobesök. Jag hade i smyg fixat så finaste Dijana var barnvakt åt Greta och köpt biljetter till Breaking dawn, den tidiga föreställningen som började halv sex. Så ljög jag för william och sa att jag skulle komma ner till hans jobb med Greta när han slutade. Sen ljög jag igen och sa att vi skulle bli sena eftersom Greta just ätit. Ljug ljug ljug, jag hade aldrig någonsin tänkt komma ner så tidigt som halv fem. Och så blev han jätteöverraskad när jag kom ut från parkeringshuset utan barn men med två middagsbaguetter i hand. "Var är Greta?", frågade han och berättade i efterhand att han A. trodde att något fruktansvärt hade hänt henne och B. trodde att hon kanske sov i bilen och att jag bara skulle ner för att säga till William att komma med upp till bilen igen (i fantasins värld var visst inte mobilen uppfunnen). Han funderade lite över smörgåsarna också faktiskt.
När vi kom hem för en stund sen möttes vi av en mycket glad och nöjd tjej som just nu sitter på golvet och leker med sin pappa och en liten papperspresentpåse. Mitt ena bröst som fröken inte behagat amma ur längre än typ tio sekunder är sprängfullt men det skiter hon i. Tror jag måste ta av bh:n.
När vi kom hem för en stund sen möttes vi av en mycket glad och nöjd tjej som just nu sitter på golvet och leker med sin pappa och en liten papperspresentpåse. Mitt ena bröst som fröken inte behagat amma ur längre än typ tio sekunder är sprängfullt men det skiter hon i. Tror jag måste ta av bh:n.
Från spädis till bäbis till...ja, vad kallar man en ettåring?
Jag skulle ju lägga upp såna där fina bilder efter ettårsdagen, ni vet. Men det hände inte förrän nu.
Första mötet på operation, 9/10 2010.
Ett av de första amningsförsöken.
En av de sällsynta och helt fantastiska vakna stunderna på BB.
En månad gammal, ett av de första fungerande liggamningstillfällena. Yey!
Två månader!
Tre månader!
4 månader och dop.
6 månader!
7 månader, blw:ar för fullt.
8 månader!
9 månader och tredagarsfebern.
10 månader, norgefararleden, Klimpfjäll.
11 1/2 månad - böcker böjar bli superskoj!
Ett år! Första tårtan.
Glad med gåvagn på sitt kalas.
Ettårspaket!
13 månader - läser bok med morfar.
Sover i hängstolen med morsan.
Tidiga morgnar, när börjar de?
Mången gång har jag hört om föräldrar och deras tidiga morgnar. Greta är ju bara ett år än så länge och det kommer nog hit också men inte än, oh nej. Vi styrde ju om dygnet lite i höstas när Greta gått upp vid halv tio några veckor för länge och jag kände att jag gärna skulle vilja komma upp lite tidigare på morgonen och kunna gå och lägga mig lite tidigare på kvällen. Det funkade fint, jag ställde helt sonika larmet till 08:00 på morgonen och Greta hittade till och med på en egen kvällsrutin som vi kört med ett tag sen dess: kvällsfika vid 19:00 och sen amma till sömns efter det. Kanon.
Sen kom vintertiden och vi kom upp ännu tidigare, strax efter 07:00 på morgonen. Även det Mycket Bra om ni frågar mig. Men så småningom gick det upp för fröken att det skett en luring med tiden. Så sakta men säkert har tiden för uppvaknande på morgonen skjutits fram; 07:11, 07:23, 07:45, 08:15 och nu 08:30. Och imorse, när vaknade hon då? Halv tio. Till hennes försvar ska jag informera om att hon fick en riktig snorattack igår kväll så hon kom inte till ro att somna förrän klockan tio (tack gode gud för sjalen!). Idag var vi iväg på den månatliga lunchen med familjelivsföräldrar på norrlandsoperan klockan elva och dit kom vi strax efter frukost... ;P
Även om jag var sinnessjukt trött igår och sa något till maken om att han skulle skjuta mig så fick jag och Greta sova väldigt gott inatt när hon väl somnat. Greta är en riktig "skedare" och dessa nätter är det extremsked som gäller, nära, nära, nära. Greta har gärna huvudet på min arm så jag ligger med en arm under hennes huvud och den andra över hennes mage och snusar henne i håret. Både hon och jag sover himla gott då, det är fantastiskt hur avslappnande det är med mycket hudkontakt.
Jag hoppas nu att ödet eller vem det är som bestämmer inte tolkar min rubrik som att jag längtar efter übertidiga morgnar för jag är rätt nöjd med situationen som den är, tack.
Sen kom vintertiden och vi kom upp ännu tidigare, strax efter 07:00 på morgonen. Även det Mycket Bra om ni frågar mig. Men så småningom gick det upp för fröken att det skett en luring med tiden. Så sakta men säkert har tiden för uppvaknande på morgonen skjutits fram; 07:11, 07:23, 07:45, 08:15 och nu 08:30. Och imorse, när vaknade hon då? Halv tio. Till hennes försvar ska jag informera om att hon fick en riktig snorattack igår kväll så hon kom inte till ro att somna förrän klockan tio (tack gode gud för sjalen!). Idag var vi iväg på den månatliga lunchen med familjelivsföräldrar på norrlandsoperan klockan elva och dit kom vi strax efter frukost... ;P
Även om jag var sinnessjukt trött igår och sa något till maken om att han skulle skjuta mig så fick jag och Greta sova väldigt gott inatt när hon väl somnat. Greta är en riktig "skedare" och dessa nätter är det extremsked som gäller, nära, nära, nära. Greta har gärna huvudet på min arm så jag ligger med en arm under hennes huvud och den andra över hennes mage och snusar henne i håret. Både hon och jag sover himla gott då, det är fantastiskt hur avslappnande det är med mycket hudkontakt.
Jag hoppas nu att ödet eller vem det är som bestämmer inte tolkar min rubrik som att jag längtar efter übertidiga morgnar för jag är rätt nöjd med situationen som den är, tack.
