niskalainen

Greta och jag ammar på. När jag kommer hem är det första som händer efter pussar och kramar och avhängning av kläder att jag sätter mig på köksstolen och ammar Greta medans William berättar hur dagen varit. När vi läser böcker på kvällen märker jag tydligt vad Greta lärt sig. Det kan vara att skruva när det dyker upp en skruvmejsel i boken eller att plötsligt rusa till badrummet när man säger "bada". "Botta! Botta!". Hon har börjat peka på sig själv när man säger Greta och låtsasleken har gjort entré: när Greta får något gott att äta så vill gosevovven eller gosekissen tydligen smaka. Är tv:n på kan nån av de i bild få sig en smakbit om de har tur. Igår när Greta fick lite yoghurt i väntan på middagen så fick kissen och vovven "smaka". Sen gjorde Greta något nytt. Hon drog i halslinningen på min tröja och stoppade ner vovvens nos innanför tröjan. Hon hade nyligen ammat, som nån kanske räknat ut...

Idag har jag och Greta varit iväg och träffat en hel hög med mammor och ettåringar från den familjelivsgrupp som blev till när vi väntade våra små. Det var jättemysigt att ses och Greta verkade nöjd med värdinnan Eiras hem och leksaker, för att inte tala om sackosäcken deluxe... Väl hemma igen slog jag på Whitney Houstons begravning. Det var otroligt mycket kärlek och gemenskap som delades där kändes det som. Och samtidigt så fruktansvärt sorgligt.