niskalainen

Den här veckan har Greta vaknat vid 05:00 varje morgon. Jag måste väl säga att jag tycker det är sådär. Första morgonen hon gjorde det hade hon somnat 16:30 kvällen innan och bara vaknat för att äta och bajsa typ så jag tänkte, naiv som jag är, att det var därför hon vaknade 05. Men sen har jag blivit påmind av att tiden hon vaknar på aldrig någonsin på något sätt hittills varit förknippad med tiden då hon "tagit natt" kvällen innan eller när hon tupplurat på dagen. Hittills har tiderna då hon vaknat förändrats med ca 1-1 1/2 timme tidigare per gång men jag hoppas det ändras åt andra hållet nästa gång... Till dess får jag helt enkelt vara noga med att sova när hon sover. Imorse tog William henne så jag fick sova vidare men det är inte det lättaste när man hör hennes överlyckliga jubel från rummet bredvid, hur trött man än är vill man liksom vara där då! :-) Strax före sju vaknade jag av hennes hungergnäll och tog och ammade henne. Kort efter det somnade hon och jag tog med henne och kröp ner under täcket. Vi sov till 10! Så nu känner jag mig som en ny människa.

Man märker hur olika syn människor har på det här med bebisar och sömn. För mig är det jätteviktigt att respektera hennes egen sömnrytm nu när hon är så liten (och i framtiden), hon ska ju utvecklas så himla mycket på kort tid och så länge hon somnar när hon är trött så får hon göra det. Som jag skrev ovan så hänger inte antalet tupplurar på dagarna eller när hon tagit dem eller när hon tar natt samman med hur natten ser ut och därför ser jag inte heller något problem med hennes sömn. Säkert finns det folk som tycker annorlunda (det vet jag att det finns), att barn behöver sova hela nätter från 6 månader, 4 månader, 3 månader, ja det finns alla variationer på detta, och att de behöver fasta tider för tupplurar under dagen samt fasta rutiner för läggningen. Jag har dock lite problem med den där tanken just nu (jag kan inte tala för framtiden eftersom det här är mitt första barn och jag inte har den erfarenheten än), det som skulle innebära t.ex. sova i vagnen kl.9:30 och kl.14 varje dag och sen bad, pyjamas, samma tre sånger på raken varje kväll inför läggningen som infaller samma tid varje kväll. Om vi ska bort då eller om familjens övriga planer ser annorlunda ut? Då har jag hellre en bebis som somnar varsomhelst, närsomhelst.

Men hur man ser på allt som har med ens bebis att göra har väldigt mycket att göra med hur barnet är samt hur föräldrarna är som människor. Erfarenheter och vad som känns bra för en själv är så viktiga ingredienser som gör att det egentligen ska vara helt omöjligt att kritisera andras föräldrarskap eftersom man inte har något som helst kött på benen att göra det. Men tips och att dela med sig av erfarenheter kan räcka för att öppna ens världsbild lite. Eller tala om hur man själv gör och vad man tycker är "rätt", för det är faktiskt rätt för en själv även om det kan vara helt fel för någon annan!

Jag kan nog hålla med Greta om att dammsugning inte är tillräckligt spännande för att hålla sig vaken...

Igår for mamma hem igen efter att ha varit här sen i torsdags. Då gav hon mig den här mössan och vem vet, kanske kommer Greta använda den en vacker dag? ;-)

hjälper Greta mig att göra frukost.

Det här är min favoritblogg just nu:

Höstlycka

I onsdags, 9 mars, blev Greta 5 månader och det märks verkligen! Förra veckan började hon hitta fötterna på riktigt, nu ska de inspekteras vilket är lättare sagt än gjort eftersom de tycks leva ett eget liv så det är inte alltid man får fatt i dem med händerna. Och vad är de där smågrejerna som sitter längst ut på foten egentligen? För att underlätta infångandet av fötter har situp-träningen startat och det är även väldigt spännande att undersöka ansikten. Ofta kommer hon mot ens haka med två framåtsträckta händer och vidöppen mun samt en stor, härlig dreggeldroppe på underläppen som är redo att avlossas vid hudkontakt med den vuxne som just nu råkar vara den priviligerade. Ibland har hon riktig tur och får tag i näsan, den kan man klämma på. Hon har även börjat suga in underläppen vid vissa tillfällen så hon ser ut som en tandlös gammal gumma. Och i helgen började hon uppskatta sin spegelbild, jag vet inte om hon hajjar att det är hon men det är väldigt spännande och handen åker upp mot spegeln så fort vi går förbi. Härom morgonen tjöt hon till av glädje vid spegeln i en decibel som inte kan vara laglig. Efter en stund ledsnar hon och vrider bort huvudet men till dess skänker spegelbilden mycket glädje :-)

• Att barnet sover i egen säng, spjälsängen förstås för det gör de ju på film och i "Glamour" (men jag älskar ju att ha henne i vår säng!)
• Att det räcker med att vara konsekvent så blir allt "rätt" (lätt att vara konsekvent när barnet förändras varannan dag... känns bättre och lättare att lyssna och lära efter henne. Och vad som är rätt kan jag nog ägna resten av livet åt att fnula ut)
• Att jag skulle börja jobba när Greta var 6 månader (HA. HA. HA. Helt plötsligt dök ordet "anknytningsteori" upp i min vokabulär och varför ska mycket tid på jobbet vara kvinnans enda väg till jämställdhet? Och varför låter det på folk (utan barn) som om man är en förtryckt hemmafru om man berättar att man helst av allt innerst inne skulle vilja vara hemma tills över ettårsdagen innan William tar över?)
• Att Greta skulle börja dagis runt januari 2012. (Inte om jag och William får bestämma. Räcker föräldradagarna så får hon vara hemma till hösten 2012, runt 2-årsdagen)
• Att Greta skulle sluta amma prick på 6-månadersdagen (men hon ska ju börja äta smakisar först då och bröstmjölk kommer vara huvudfödan hela första året om inget dramatiskt händer så hur tänkte vi där? Lätt svar - vi visste inget annat. Jag vill gärna delamma tills hon blir 2 år)
• Att vi skulle tillhöra de 6% som väntar med smakisar och därmed helammar ända till 6-månadersdagen (amningen funkar ju hur bra som helst, varför ändra ett vinnande koncept före dess?)
• Att alla bebisar sitter i babysittern med glädje (onödigaste köpet 2010, filtar på golvet funkar bra för henne)
• Att jag skulle kunna hålla mig från att skapa en profil på Familjeliv.se (testa föräldraledighet i kombination med att bo i en ny stad och se hur länge DU klarar! Familjeliv blev räddningen för vårt sociala liv, helt klart)
• Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att ett barn skulle vilja bli buret så mycket. Eller att jag själv skulle komma att tycka att det är fullständigt fantastiskt att ha barnet nära i sjal och att jag skulle gå på långpromenader med barnet fast utan barnvagn.

På onsdag blir Greta 5 månader och hon är verkligen en liten person vid det här laget. Jag fylls med så himla mycket glädje för det blir verkligen roligare och roligare hela tiden. Första två månaderna gick det knappt att lägga ner henne utan att hon protesterade och nu ligger hon och roar sig själv med massa ljud, fingrar i munnen och lustiga idéer om vad som är intressant att titta och ta på här hemma. Muminfilten är en höjdare, takkronan i vardagsrummet har varit en hit sen hon upptäckte den och just för tillfället är bitringen flitigt använd och ljudet av gummi mot tandlösa käkar hörs ofta och länge här hemma... När vi kommer hem till folk, till öppna förskolan, får besök här hemma eller andra sociala grejer så är hon lite avvaktande och observerar i tystnad lääänge. När hon efter hand känner sig trygg börjar hon gärna prata och skratta men den där stunden innan då hon får vara i famnen och bara titta är viktig för henne.

Hon börjar även titta intresserat och roat på oss när vi äter. Igår skrattade hon varenda gång jag tagit en tugga av min lunch och varenda gång jag dricker vatten samtidigt som jag håller henne stirrar hon koncentrerat på glaset och mig samtidigt som handen håller i glaset. I förrgår satt hon i mitt knä när vi åt middag och vips! höll hon i gaffeln precis på samma sätt som hon sett mamma och pappa göra. Så jag har en känsla av att när hon väl äter sin första smakis så kommer hon ha serverat sig själv och hennes mamma och pappa kommer stå där med förvånade miner av "vad hände?".

Igår hade jag besök av Emmelie, det var en månad sen sist och jätteroligt att se henne igen. Greta var också i extas, hon den där tant Emmelie kunde trycka på skrattknapparna hon! Greta fick en supersöt jacka i försenad doppresent och den passar bra nu när det börjat bli mildare även här uppe. Idag ska vi få fikabesök av en mammagrupp så det blir fullt med bebisar här i lägenheten, få se hur greta reagerar över det :-)

Inatt åt Greta 5 gånger. Jag tror hon är i 19-veckorsutvecklingsfasen.... Nu börjar hon suga på min överarm här så jag ska lägga ner bloggandet och amma istället.

Tjing!

idag har Greta storlek 68 på sig för första gången. Men så är hon ju 4 1/2 månad också :-)

Igår började jollret lossa ordentligt för Greta. Hon drar lååååååånga haranger och testar oktaver, formanter och volymskillnader. Det är sjuuuukt roligt att lyssna på.

Jag har förresten börjat uppskatta svart kaffe. Beror det på kombinationen av föräldrarledighet och 24 minus? Att sticka till affären enbart för att köpa mjölk kan med andra ord bortprioriteras...

...har Greta kissat en gång i handfatet, tre gånger på handdukar och en gång i en öppen blöja.

Tålamod :-)

Igår blev Greta 4 månader, hjälp vad tiden går! Men det blir verkligen bara roligare och roligare, hon har blivit så himla pratglad och med på vad som händer.

När vi kom hem från Åkersberga efter nyår började hon precis förstå att när hon viftar på armarna under babygymmet så rör sig leksakerna. Sen har varje dag inneburit mer medvetenhet och idag ska hon ha något i händerna hela tiden. Det är fantastiskt roligt att se hur systemet fungerar, när man får något i handen öppnas munnen instinktivt och det som man håller i ska provsmakas. Det går lika bra med ett finger som en leksak, bara det går att suga, tugga på och dreggla ner.

Igår var vi på Mariakyrkan på första föräldrarutbildningsträffen. Vi fikade och pratade om föräldrarskapet, valde ut bilder som symboliserade hur vi känner för det, positivt såväl som negativt. Jag valde ut två bilder första vändan, på en bild var det en mamma med sitt barn i sjalen, ansikte mot ansikte med en landsväg i bakgrunden. På den andra var det en kvinna i ett fjällandskap med ryggsäck, collegetröja och allt. För mig symboliserade den första bilden hur närhet är så enkelt att ge och så underbart att ge, två kroppar som bara behöver nudda varandra och så finns den där, närheten. Det känns som att hur svårt det än kommer vara och är ibland att veta om man gör rätt, om man är en bra förälder eller inte, så kommer man ändå kunna erbjuda närheten. Det kan vara det enklaste vi har. Jag har också tänkt på det där med varför människan i motsats till andra djur inte kan ta sig fram själv förrän många månader in i livet, de måste bäras och läggas på plats vid bröstet och så vidare. Tänk om det helt enkelt är för att vi människor, med alla våra ibland rätt så komplexa känslor, ska få ha möjligheten att lära oss att vi kan ta hand om en annan människa helt och fullt ut under den första tiden i deras liv. Det är ju rätt fantastiskt.
Den andra bilden, kvinnan uppe på fjället, fick mig att tänka på när jag och William var i Klimpfjäll för ett och ett halvt år sen och hur närvarande i nuet vi var då. Så känns det sen Greta kom, som att jag är mer närvarande i nuet och att nuet faktiskt är det viktigaste och allt annat kan vänta. En ganska logisk prioritering men ändå så svår att förstå förrän man faktiskt måste sluta jaga det där man jagat tidigare och byta blöja eller mata istället.

Jag gillar att prata och tänka på sånt här.

Inte bra dag idag. Jag är oäääändligt trött och ni vet hur det är då - allt går lite fel. Det började med att Greta vaknade vid 6 istället för 8 och sen lyckades kissa ner hela sig på skötbordet, vanligt vid brukar kisset komma på handduken men nu var det kiss överallt på henne. Ner i badbaljan bara. Det är vanligtvis jättemysigt att bada henne och det hade det säkert varit idag också om jag inte hade haft ett drömscenario som bestod i smidigt blöjbyte och därefter kaffe. Sen fortsatte förmiddagen med spyor. Greta spyr inte alls särskilt mycket eller ofta men idag har varje liten yttepytterap inneburit spya. Inte jättemycket men inte jättelite heller, varken hon eller jag luktar annat än surmjölk nu känns det som.

Och jag är SÅ trött. Sen klockan 9 har jag längtat efter att Wiliam ska komma hem från jobbet så jag kan få sova. Nu har jag och Greta sovit en timme på soffan och det börjar kännas lite bättre, jag känner att vi nog till och med kommer ta oss ut här så småningom. Jag gjorde ett försök att komma ut vid halv elva men när jag satt på Greta overallen till hälften så tog jag av den igen, tårarna rann och jag kunde inte se hur jag någonsin skulle orka få på henne och mig alla kläder. Jag kunde inte ens se hur jag skulle orka lyfta upp henne från filten på golvet så jag tog av henne igen och gav upp. Insåg väl nånstans i bakhuvudet att inget skulle bli bättre av att jag skippade lunchen så jag lyckades få i mig en något sånär lunch iallafall bestående av fullkornsris, tonfisk, ärtor och hollandaisesås. En klassiker jag åt ofta i Boston, blev nästan nostalgisk. Lite sömn på det här så.

Men hallå, nu har Greta lyckats snurra ett kvarts varv på golvet! Haha, hon ser inte klok ut. Lyckades få in handen i fårskinnsdojjan som låg kvar efter påklädningsförsöket också. Gullunge!

Idag har Greta varit på tremånaderskollen på BVC, inklusive tagit sina första vaccinationssprutor. En i vardera ben, den andra värre än den första och vi får se hur hon reagerar på det. Jag har iallafall köpt med mig alvedon utifall att hon får feber och blir hängig.

Hon har iallafall vuxit en hel del sen sist, nu väger hon 6,3 kg och är 61,5 cm lång! Hennes längd- och viktkurvor följs åt som ett skolexempel, de befinner sig på exakt samma plats.

Efter BVC tog vi en liten promenad, Greta somnade gott i vagnen och de enda andra jag såg ute den tiden på förmiddagen strax innan solen nått sin dagspunkt var andra mammor på vagnpromenad, man tillhör ett till släkte nu inser jag. Det känns iallafall bra i kroppen efter afropasset, idag är ju dag två då träningsvärken borde nå sin kulm och jag kan fortfarande göra saker som att sätta mig på toa och sånt som var väääldigt jobbigt efter förra gången innan jul så jag kan nog vrida upp träningsintensiteten ett snäpp eller två tror jag. :-)

Nu väntar jag med spänning på vad William tar med sig hem från bageriet när han kommer från jobbet. Han ville nämligen göra ett diagnostiskt prov i gehörs- och musiklära med ettorna på måndag och då vill han ge dem det snyggt utskrivet från Finale (ett notationsprogram). Eftersom det är jag som kan Finale i det här hushållet så hjälpte jag honom med det men under förutsättningen att han letar upp en semla eller prinsessbakelse åt mig som tack för hjälpen. Tycker han kom undan billigt där faktiskt. ;-)

Nu ska jag gå och kolla in tjejen som ligger och sover gott i soffan!

Den senaste veckan har Greta börjat upptäcka sina händer. Det är heeeelt ljuvligt när sitter och knäet och hon tittar på något och så helt plötsligt går ögonen i kors för det dyker upp en hand i hennes synfält som tar all hennes fokus :-) Man kan ju bara tänka sig, armarna flaxar och far som de vill och längst ut på dem sitter händerna med fingrar och grejer. Rätt som det är håller de där händerna på med saker mitt framför ansiktet på en, fingrarna flätas in i varandra, händerna stängs och öppnas och det måste ju bara vara hur spännande som helst!

Idag blir Greta 3 månader! Hon har vuxit som bara den över jul- och nyår, när vi kom hem från åkersberga i onsdags hade hon helt plötsligt blivit en storlek 62 :-) Här kommer en rykande färsk bild på Greta i sin nyinköpta babysitter (vet inte varför bilden blir åt fel håll när jag lägger upp den på bloggen):

Jag la ju upp ett youtubeklipp och sa att vi skulle testa dunstan baby language, jag tittade även på dvd:n och det har funkat jättebra! Gretas mest använda ljud är "neh" (hunger) och "eh" (rapbehov). Det känns jättebra att förstå vad hon menar om hon vaknar på natten och skriker på ordet "eh", ta upp henne och vänta in rapen så blir hon lugn och kan somna om. På samma sätt har det varit med hungern men där har man ju även klockan till hjälp, man har ju koll på ungefär när hon brukar vilja äta. Men som idag har det varit jättebra för hon verkar vara i en tillväxtperiod just nu då hon vill äta med max 2 timmars mellanrum och då har jag bara gått på hennes "neh"-ljud och gett henne bröstet och hon har ätit ordentligt varje gång.

Det känns fantastiskt skönt att ha kommit i kontakt med det här innan det blev försent, ljuden gäller för spädbarn 0-3 månader. Sen förändras ljuden men enligt vad jag läst så behåller barnet samma ljud om föräldrarna också "talar" det, alltså låter barnet äta på "neh", hjälpa till att rapa på "eh" osv. Jag önskar jag hade känt till det här från början men vi hann ju iallafall, och med nästa kommer vi ju ha koll redan från BB :-) Det är fantastiskt att kunna hjälpa henne rapa om hon behöver det, och med tanke på att just "eh"-ljudet kan vara rätt litet men även vara mer som skrik (exempelvis nattetid) så förstår man hur angeläget det är för henne att få hjälp med de jobbiga luftbubblorna. Det är också himla skönt att William kan hojta till mig "du, nu är det väldigt mycket "neh" här, hon verkar hungrig".

Kan varmt rekommendera det till nyblivna eller "soon to be"-föräldrar!