niskalainen

• Att barnet sover i egen säng, spjälsängen förstås för det gör de ju på film och i "Glamour" (men jag älskar ju att ha henne i vår säng!)
• Att det räcker med att vara konsekvent så blir allt "rätt" (lätt att vara konsekvent när barnet förändras varannan dag... känns bättre och lättare att lyssna och lära efter henne. Och vad som är rätt kan jag nog ägna resten av livet åt att fnula ut)
• Att jag skulle börja jobba när Greta var 6 månader (HA. HA. HA. Helt plötsligt dök ordet "anknytningsteori" upp i min vokabulär och varför ska mycket tid på jobbet vara kvinnans enda väg till jämställdhet? Och varför låter det på folk (utan barn) som om man är en förtryckt hemmafru om man berättar att man helst av allt innerst inne skulle vilja vara hemma tills över ettårsdagen innan William tar över?)
• Att Greta skulle börja dagis runt januari 2012. (Inte om jag och William får bestämma. Räcker föräldradagarna så får hon vara hemma till hösten 2012, runt 2-årsdagen)
• Att Greta skulle sluta amma prick på 6-månadersdagen (men hon ska ju börja äta smakisar först då och bröstmjölk kommer vara huvudfödan hela första året om inget dramatiskt händer så hur tänkte vi där? Lätt svar - vi visste inget annat. Jag vill gärna delamma tills hon blir 2 år)
• Att vi skulle tillhöra de 6% som väntar med smakisar och därmed helammar ända till 6-månadersdagen (amningen funkar ju hur bra som helst, varför ändra ett vinnande koncept före dess?)
• Att alla bebisar sitter i babysittern med glädje (onödigaste köpet 2010, filtar på golvet funkar bra för henne)
• Att jag skulle kunna hålla mig från att skapa en profil på Familjeliv.se (testa föräldraledighet i kombination med att bo i en ny stad och se hur länge DU klarar! Familjeliv blev räddningen för vårt sociala liv, helt klart)
• Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att ett barn skulle vilja bli buret så mycket. Eller att jag själv skulle komma att tycka att det är fullständigt fantastiskt att ha barnet nära i sjal och att jag skulle gå på långpromenader med barnet fast utan barnvagn.

På onsdag blir Greta 5 månader och hon är verkligen en liten person vid det här laget. Jag fylls med så himla mycket glädje för det blir verkligen roligare och roligare hela tiden. Första två månaderna gick det knappt att lägga ner henne utan att hon protesterade och nu ligger hon och roar sig själv med massa ljud, fingrar i munnen och lustiga idéer om vad som är intressant att titta och ta på här hemma. Muminfilten är en höjdare, takkronan i vardagsrummet har varit en hit sen hon upptäckte den och just för tillfället är bitringen flitigt använd och ljudet av gummi mot tandlösa käkar hörs ofta och länge här hemma... När vi kommer hem till folk, till öppna förskolan, får besök här hemma eller andra sociala grejer så är hon lite avvaktande och observerar i tystnad lääänge. När hon efter hand känner sig trygg börjar hon gärna prata och skratta men den där stunden innan då hon får vara i famnen och bara titta är viktig för henne.

Hon börjar även titta intresserat och roat på oss när vi äter. Igår skrattade hon varenda gång jag tagit en tugga av min lunch och varenda gång jag dricker vatten samtidigt som jag håller henne stirrar hon koncentrerat på glaset och mig samtidigt som handen håller i glaset. I förrgår satt hon i mitt knä när vi åt middag och vips! höll hon i gaffeln precis på samma sätt som hon sett mamma och pappa göra. Så jag har en känsla av att när hon väl äter sin första smakis så kommer hon ha serverat sig själv och hennes mamma och pappa kommer stå där med förvånade miner av "vad hände?".