niskalainen

Nämnde jag att det är 17 plusgrader och regn i Boston idag? Fruktansvärt är det.

Hörrni, det är lite mycket just nu. Jag kände av det redan igår när musklerna satte igång att värka på ett oroväckande sätt. Det var som att de frös fast de var varma. Idag är ryggen värst, den protesterar verkligen av sånt här. Men snart är det över, redan om tre timmar är det betydligt lugnare faktiskt. Då ska jag ta en slapparkväll följd av många timmars sömn tills min enda lektion imorgon 14-16. Nu ska jag plugga lit gehör och skriva ett leadsheet till senare idag.

Tjo.

Det är jag igen.

Det är så otroligt mycket mer motiverande att gå upp på morgonen om jag vet att det första jag ska göra inte är att duscha utan att äta frukost. Den här terminen har varit den första som jag kommer ihåg sen puberteten typ som jag har börjat med att oftast duscha på kvällarna istället. Det blir ju mer logiskt eftersom jag tränar då och så.

Men jag undrar också om det finns någon värre tortyr på vintern än att vakna av väckarklockan, kliva upp och därmed lämna den härligt varma sängen för att huttrande ta sig till badrummet, sätta sig på en iiiiskall toalettring för att sedan kliva in i duschen där det tar några minuter för vattnet att bli varmt. Men sen blir det ju varmt och skönt iallafall, eller?

Jojo, tills vattnet stängs av alltså. På vintern lyckas de där ångorna från varmvattnet som fyller badrummet när man duschar avdunsta så fort man stängt av vattnet. Huttrande sträcker man sig efter handduken och gåshuden står frisk och knottrig över hela huden. Så försöker man torka sig så fort som möjligt i kylan men det är ju svårt för ni anar ju hur mycket vatten som samlas mellan de där knottrorna. Tillslut lyckas man iallafall bli tillräckligt torr för att kunna klä på sig men vid det laget har kylan trängt in till benmärgen.

På kvällarna är det faktiskt i stort sett likadant, med skillnaden att det var några timmar sen man vaknade av väckarklockan samt att man efter duschen kan sätta på sig lager på lager på lager med myskläder och vira in sig i en filt för att en stund senare krypa ner under täcket.

Om 2 timmar är det funkensemblespelning och jag ska sjunga upp lite tills dess. Men först - mer kaffe.

Klockan är fem över halv elva på kvällen och jag tänker gå och lägga mig. Imorgon har vi spelning med funkensemblen så jag ska vara fräsch som bara den så jag pallar det och labben direkt efteråt som dessutom är en sluttenta. Brrr, idag pallade jag inte riktigt med prestationen. Bara grät på väg hem från skolan, det var skönt att det var mörkt och ganska skönt att gråta ut lite. För så farligt är det inte, jag ska inte vara så hård mot mig själv bara. Men kallt är det fortfarande. Folk klagar. Jag njuter.

Godnatt!

Det är tio minus ute.

Jag hade glömt hur det känns. Och om två veckor är jag hemma. Eller hemma, men i Åkersberga och det får väl fortfarande räknas som lite hemma. Hellre det än hemlös i Sverige vilket egentligen är sanningen just nu när alla mina ägodelar befinner sig i ett olovligt behållet förråd i Piteå.

På annandagen flyger jag till Umeå, nu är bara frågan  hur jag ska överleva den riktiga vintern som kommer vara där. Jag har blivit klen. Men jag har gjort det förr och kommer göra det igen med all säkerhet. Överleva vintern alltså.

Nu blir det arrangeringslektion och sen sånglektion. Yeah.

Jag har haft mitt att göra med jazzpomperipossa för sista gången.

Därmed är en kurs avklarad. Höstens nedräkning har officielllt startat och jag blir så exhalterad att jag stavar officiellt med tre L.

Det ser ut att vara svinkallt när jag tittar ut genom fönstret. Solen är på väg upp och gatorna skimrar i någon nyans som jag längst i bakhuvudet känner igen som frost men jag har en känsla av att det kommer försvinna lika snabbt som det kom. Precis som "snön" därute igår.

Nu ska jag alldeles strax ta mig till skolan, idag gick jag upp kvart över sju. Duktigt Linda. Har tydligen tenta dårå i jazzlabben men Jazzpomperipossa och det var ju tur att jag vaknade tidigare för då kunde jag ju komma på att jag fullständigt glömt bort att det var en låt till vi skulle sjunga på tenta. Ornithology kom jag ihåg men How high the moon var längst ute i periferin och svävade. Tur att vi spelade den i jazzensemblen förra hösten så det bara är orden jag behöver lära mig.

Yes. Nu du.

Efter en söndag med ett luciatåg som inte blev ett luciatåg för min del utan bara en dryga tvåtimmarstur på bostons tunnelbana samt en hel del pluggande till en final (engelska, uttalas typ fajnól) imorgon kl 10 så ger jag mig för kvällen. En full johanna kom hem från en fest för ett tag sen och var så fruktansvärt förbannad på sin pojkvän så vi spydde galla tillsammans eftersom min ilska inte riktigt försvunnit. Det var mysigt. Tatiana hade kokat kycklingsoppa med potatis som jag åt ur kopp, det var också mysigt. Jag har lagat veckans matlådor, de kostar 6,50 styck.

Men men, Eclipse väntar och sängen känns så otroligt lockande. Godnatt.

Jag har haft en produktiv dag. inte. Men ändå en väldigt bra dag, tydligen behöver man inte prestera för att vara lycklig och tillfreds eller älskad och idag kände jag hur det känns. Bra.

Jag har bjudit Johanna och Tati på julmust, lusselängd och swedish pepparkaka. De gillade det skarpt, och jag har fått i mig en hel deciliter julmust på ett dygn. Om jag gillade läsk skulle jag nog köpt mer, om jag visste att Johanna o Tati skulle älska julmust hade jag också köpt mer.

Nu har jag efter mycket om och men nästan luskat ut hur jag ska ta mig till platsen där luciatåget ska gå av stapeln om två timmar. Dags att åka om en stund, men först ska jag borsta bort pepparkaksgegga från tandfickorna som det heter. Ute har det "snöat" idag, helt vanligt hederligt snöslask som smälter innan det når trottoaren. Känns som stockholm by christmas faktiskt.

Jag ska packa med en bostonkarta i väskan innan jag åker har jag en känsla av. Jag gillar att promenera men jag har även vissa regler, som att ha något slags mål att nå t.ex.

Önska mig lycka till (och då syftar jag på att hitta dit snarare än själva luciatåget som bara kan bli lyckat såvida ingen brinner upp)!

När jag vaknade och skulle tända rökelse såg det ut så här för andra morgonen på raken:



Som ni ser så har ju elefanten helt tuppat av.


Jag har mycket tuffa beslut att ta nu.

Igår var det premiär för Luciatåget med SWEA. Tågen gick av stapeln två gånger under julmarknaden som hölls på Cyclorama här i Boston. Jag visste inte att det var möjligt att samla så mycket koncentrerad julstämning på en och samma plats. De som arbetade på marknaden på olika sätt vilket inkluderade oss i luciatåget bjöds på fika. Det var sill, knäckebröd, lussebulle med mandelmassa, pepparkakor och ost med tillhörande osthyvel. Jag överdoserade det samtliga och kaffe förstås. Finns det (gott) gratis kaffe kan jag inte kontrollera mig själv, I am the Swedish Coffee Hulk.

Jag köpte en saffranslängd, två paket pepparkakor och ett paket Arvid Nordqvists mellanrost när det var halva priset på slutet av marknaden. Jag köpte INTE kaviar eftersom jag inte ens kan pussa min fästman direkt om han har ätit kaviar just nyligen. Det är en av de få matprodukter jag tycker sverige ska skämmas över. Men jag gillar bilden av pappan som gick med ett barn i ena handen och en stooor, genomskinlig påse märkt typ Svenska matvaror eller något sånt som endast innehöll två tuber kaviar som låg och skräpade på bottnen. Jodå, fint ska det vara.

Här kommer lite bilder från gårdagen:


Många har mailat och bett mig ta reda på detta, och JA - även Dalahästen tar VISA och Mastercard.


Från lite halvt backstage corner left liksom.


Som sagt, det var koncentrerat av julstämning. Väldigt lite lagom för att vara svenskt.


Kexchoklad, marabou, pepparkakor, Önos, lingonsylt, sirap, vanlijsåspulver...


...till och med en Moraklocka var ditsläpad.


...julmust, apelsinjuice, våfflor med sylt och grädde...


Och tombola.

Om några timmar ska jag bege mig till Scandinavian Living Center i Newton och lussa. Jag är inte helt laddad kanske.

KLockan är 01:00 på söndagmorgonen. Jag ska gå och sova nu. Har suttit med jullåten och jag måste ju säga att den blir rätt så knepig faktiskt. Gillar den inte så mycket just nu men det är ju också en övningssak, att fortsätta arbeta med den även fast jag kanske inte tycker det blir värsta superlåten. Jag kan ju komma att älska den i slutändan, vem vet? Imorgon ska jag skriva klart texten och spela in sången samt byta ut midipianot mot ett akustiskt så kan den ju kanske lyfta lite.

Men skoj är det, tiden bara försvinner. Och imorgon ska det snöa i Boston men jag vet inte om jag törs hoppas på riktig snö eller snöblandat.

Godnatt.

Eller, va? Natten verkar ha varit kall för jag har fryst någgot djävulskt under mitt täcke. Igår var det sådär varmt så man inte ville ha jacka men på kvällen var det iskallt. Jag hoppas verkligen det fortfarande är det, jag gillar inte såna där plötsliga infall av värme när det är december. Men att dela lägenhet med en Peruanska och en Columbianska är inte det lättaste för det är typ lika med hädelse att nämna något om kyla, vinter, snö och älskar i samma mening.

De stackarna fryser ju halvt ihjäl om de inte har jacka på sig inomhus. Men det skulle jag nog också göra om jag inte var uppvuxen i Sverige och dessutom spenderat mina tre senaste år i Piteå.

Förutom att träna en sväng och ha en skypedejt med min underbara fästman så har jag suttit med min jullåt. Den blir..hmm..bra tror jag. Lite konstig. Lite...hmmm...experimentiell (hittade jag just på det ordet eller har jag bara skrivit väldigt fel??) kanske. Och lite kaka på kaka i arret. Men det blir nog bra så fort jag sjunger till, haha. Sjunger jag jävligt bra så kan jag kanske lura lyssnaren att det inte är något fel på arret ;)

Nu ska jag lägga mig i sängen och titta på film, gud så skönt.

Och veckan har gått sjuuukt fort.

Igen. Sovmorgon och sol. Igen. Jag kan nog vänja mig, haha.

För er som är för vuxna för att titta på julkalendern (kan man bli det??) så rekommenderar jag ett besök om dagen på den här bloggen:

http://christmascountdown.blogg.se/

Nu ska jag dricka upp mitt för dagen perfekta kaffe och promenera i solsken till skolan. På söndag ska det bli snöslask i Boston.

Klockan är tjugo över åtta, snart har jag avslutat min frukostgröt med lite för mycket salt i. (Ja, Wiliam och Ella, det är sant. Jag saltade för mycket).

Idag är en sån där dag då min kropp tycker att alldeles för mycket måste göras och alltså blir lite stressad. Axlarna åker upp lite till öronen, skuldrorna drar sig framåt och mina ryggmuskler ser stor vits i att vara konstant spända.

Redan klockan 11 idag kommer saker och ting kännas mycket lättare, eller tidigare än så egentligen. Så fort jag samlat ihop noter och papper som ska med till skolan kommer allt kännas mycket lättare.

Så. Bara att göra.

 

sovmorgon, morgonpromenad och frukost.

Jag hittade adventskalendrar på Trader Joe´s. Imorgon går jag dit.

Bussresan från NY till Boston tog idag 7 timmar istället för 4 1/2 men det är ok. Nu står jag hemma i köket och kokar tevatten samt försöker börja smälta intryck. Och inser att jag måste köpa bok nummer tre i Twilightserien.

Om 7 timmar sätter jag mig på bussen med Luisa och Gabriela. 5 timmar senare är vi i New York om allt går som det ska men det kan ta bra mycket längre tid än så eftersom det är kvällen före thanksgiving...

Solen skiner idag igen och i NY ska det vara 4 grader och sol med växlande molnighet i stort sett hela helgen. Ljuvligt.

Nu har jag registrerat 12 credits för vårterminen, det tog nästan en timme. Ska iväg och kolla om det finns en sovsäck på secondhandbutiken på Brighton Ave nu, det vore ju jätteskönt måste jag säga...

Pust.