Sigrid 1 månad!
Idag är Sigrid en månad och jag måste säga det jag känner med en gammal klyscha: hjälp vad tiden går fort!
Sjuk make och en grym helg!
Igår förmiddag kände jag mig något orolig över hur jag skulle klara av att vara själv med barn, bebis och vovve. Någonsin. Orostårarna sköljde över mig i samband med att jag av någon outgrundlig anledning tagit fram djävulens verktyg mot småbarnsföräldrar (fingerfärg) och ackompanjerades sen av en lunchhungrig mage i min helammande mödrakropp som fick vänta på tok för länge på mat på grund av djävulens verktyg mot småbarnsföräldrar (fingerfärg. Aldrig mer). William peppade mig oerhört (a.k.a resonerade som en frisk, fullt fungerande människa som sovit gott en hel natt och vars kropp pumpar ut en jämn dos välbekanta hormoner i systemet varje dag) vilket fick mig att bestämma mig för att jag ska skratta åt vilket elände som än kommer min väg under dygnet han skulle vara borta. Det slutade med att jag kände mig så nöjd över min nyfunna syn på livet att jag bröstade upp mig rejält och bestämde mig för att William inte skulle lämna vovven hos svärmor för nu skulle jag klara av att ta hand om Greta, Sigrid och Emmylou utan problem.
Jag fick ett blygt "skyll dig själv" av maken vilket fick mig att vackla över beslutet nån sekund men inte längre. Och allt gick jättebra! Greta fick somna i soffan för andra kvällen i rad vilket ger TV4 full pott gällande insomningsprogram runt 20-tiden fredag-lördag. Körslaget och Idol, tolka det som ni vill... När jag satt där i soffan mellan sovande hund, sovande treåring och med en sovande fyraveckors på bröstet kände jag mig som ett riktigt trygghetsnav. Vilken oerhörd känsla och vilken grej det här med familj är, det är som ett osynligt band som håller oss samman. Natten gick också fint (tack världen för samsovning och liggamning) och gräsänklingsdygnet kröntes med krona och fanfar vid sjutiden i morse då hunden vaknade för sin morgonkiss. Fatta tajmingen: BÅDA barnen sov. Jag smög ut och Emmylou utförde snabbt de båda kroppsliga plikterna. Snabbt in igen och ungarna sov fortfarande. När jag lagt mig i sängen igen vaknade Greta och ville gå upp - ypperlig tajming!
Dessutom var det äntligen en sån där solig, kall höstdag och Greta bestämde förmiddagspromenad med hunden vilket gjorde att vi var ute och strosade dryga timmen i det härliga vädret.
Tyvärr kom William hem med en rejäl förkylning, feber och elände. Han har sovit hela kvällen så jag hoppas han blir frisk snabbt och att vi andra slipper få samma elände.
Tjejen som inte sov middag igår och istället somnade i soffan tio minuter före middag. Innan hon somnade hann vår konstnärsprotegé ta dessa:
Greta Selberg, 2013. Hipstamatic. Filter okänt.
Greta Selberg, 2013. Camera +. #No filter.
Att köpa hus ger sååå många vuxenpoäng
Jag har varit inne på sajter som värmepumpsforum.se och renoverabadrum.se. Jag har läst på om krypgrunder, äkta hussvamp, torpargrundens ursprungliga funktion och varför det skiter sig idag (vi har slutat elda). Jag har beställt besiktningar, jämfört elavtal, beställt flytt av abonnemang med mera. Vi har nog fixat allt utom kartonger att packa i och något att köra kartonger och möbler i från lägenheten till huset. Den liiiilla detaljen.
Vår lägenhet ska helrenoveras när vi flyttat så vi behöver åtminstone inte flyttstäda, hur bra som helst! 👍
25 oktober så!
Skogspromenad
Den här helgen blir en prövning. William har en spelning i Luleå ikväll och en kort barnsångsspelning i Umeå nu i eftermiddag. Därför fick han en välbehövd sovmorgon idag, jag vill gärna att min man ska orka köra bil så han kommer hem hel från luleå imorgon. Det blir spännande för honom att se i vilket skick hans familj och hem kommer vara när han kliver in genom dörren imorgon eftermiddag...
Efter tandborstningen som blev ett inferno (oh nej, det är nog iiingen förälder som kan ana sig till innebörden) for jag, Sigrid, Greta och vovven till Ica för att handla hem lite proviant. Sen blev det en skogspromenad då vovven fick springa av sig rejält. Det var längesen Greta var med i skogen och hon tycker det är jättekul. Vi gick till kojan hon och William hittade i somras.
"Det är ett svampslott!"
"Du kan också sitta här så kan vi prata".
Note to self:
Håll kläderna tvättade för den minsta är officiellt en kräkare. Helt plötsligt kastas det upp, gärna i situationer som då jag står i telefon med William som står med mäklaren bredvid sig och som ringt mig för att jag ska leta fram ärendenumret för bolånet eller varför inte i soffan vid tretiden på natten efter bajsblöjebyte och redan småkräk i sängen (därav soffsittandet) så hela filten och min bh (den andra för dagen) får åka raka vägen ner i tvättkorgen. Nu plötsligt, efter en halvtimmes god sömn i famnen, vaknar fröken och lägger upp en tjusig pöl lite inkognito sådär. Jag tror vi klarare oss rätt bra, jag ska tvätta av armen bara och sen tänker jag stå ut med lite kräks på tröjan. Det blir ändå inte något statsbesök här hemma idag direkt. Eller, Williams bror och hans tjej kommer på middag men till dess har jag kanske redan blivit tvungen att byta outfit av förklarliga skäl. Tvättmaskinen och torkskåpet går varma, elbolaget jublar.
Gretas treårsdag
Hon är inte kräsen, vår äldsta. 9 oktober fyller hon tre år och hon önskar sig en glass (cornetto jordgubb, favoriten), tårta som vi gjort själva, en klubba och paket. Vad som ska vara i paketet är svårare att få fram, men leksaker kom på tapeten imorse. Vilka leksaker är inte så noga...
Feber och fullproppad mjölkbar
Nu är det kanske på grund av att jag ammar en bebis och en nästantreåring som jag drabbas, men hjälp vad spända brösten var när jag vaknade imorse. Febern ligger runt 38 och jag har ont som tusan i kroppen, är rätt säker på att febern hänger ihop med den fullproppade mjölkbaren. Med Greta fick jag mjölkstas med hög feber när Greta var en vecka, fy vad jobbigt det var. Nu har jag fördelen att kunna be Greta amma så den värsta spänningen släpper. Det innebär förstås att det även produceras mer mjölk, men någon vacker dag ska det väl stabiliseras.
Nä fy vad ruggig jag känner mig. Det blir vila och vatten idag (mellan amningar och hundprommisar).
5:2-dieten
Kost- och hälsonörd som jag är blev jag förstås oerhört fascinerad av Michael Mosleys BBC-dokumentär som sändes på Vetenskapens värld i våras. Maken hakade på 5:2-fastan direkt efteråt och även om han inte längre kör på det så eskalerade den under sommaren. Nu finns det flera böcker och bloggar om 5:2 och i artiklar som tryckts i olika magasin och kvällstidningar läggs fokus på 5:2-dieten, lägg märke till ordet "diet" som så tydligt markerar det artiklarna fokuserat på - viktnedgången. Jag blir vansinnig och mår fysiskt illa av att höra talas om 5:2 i media numera på grund av just detta. I dokumentären fokuserar Mosley på de fantastiska hälsoaspekterna som forskningen börjar koppla till periodisk fasta, där 5:2 är en av de varianter han testar. Det handlar om att med periodisk fasta eventuellt kunna förhindra cancer, diabetes och annat betydligt viktigare än västvärldens vikthets.
När jag såg Malous efter tio i måndags tog hon upp 5:2-dieten. Bland Twitterkommentarerna från tittarna som syns i bild var det även där fokus på viktnedgång - "ät mindre än du gör av med" och annan klassisk viktnedgångsretorik. De tittarna hade alltså kopplat 5:2 till viktnedgång. Det andra är bara en eventuell bieffekt, fast det egentligen ska vara tvärtom. Vi är så viktfixerade och det enda jag kunde tänka på när jag såg inslaget var hur vidrigt det är att vi lägger pengar, tid i media och enorm ansträngning på att minska vårt kaloriintag genom fasta för något så banalt som viktnedgång när vi lever i överflöd och större delen av världen lever med periodisk fasta oavsett om de vill eller inte.
Jag är i grunden positivt och nyfiket inställd till fastan, men på grund av hälsofördelarna. INTE att fasta för att gå ner i vikt. Då blir det bara en lågkaloridiet som många andra vilket kan leda till överätande i längden när kalorirestriktionen ska kompenseras, för så triggas många av kalorihets. Då blir det bara Nutrilett all over again.
Fasta rutiner?
Rutiner i all ära, men jag föredrar när livet inte är skrivet i sten. Så blir det verkligen med bebis i familjen.
Igår satt jag och ammade Sigrid mellan kl.17-20. Not a joke. Inte särskilt ovanligt heller, det är dygnets amningsprimetime och jag får vara glad att den äger rum en så human tid istället för på natten. Sen la jag Greta (jajemen, fortsatt amning där också) och vid 22-tiden vaknade jag, nöjd och utvilad och gick upp och tog en sovande Sigrid så William kunde göra sig klar för natten.
Sen blev det liggamning i soffan tills vi somnade, och där ammade och sov vi så gott jag och Sigrid att vi stannade där till halv sju-snåret då resten av familjen gick upp. Då tog jag med henne in i sovrummet för en sista timmes sömn i sängen.
Och DÄR, gott folk, har vi ett av många exempel på hur en kväll/natt/morgon kan se ut här hemma. Jag har iallafall sovit jättegott :-)
Våra valpar. Eller ungar. Eller tja, varför välja?
Bilden är tagen vid ett sällsynt tillfälle: alla tre är lugna. Leve kvällen!
Feber och positivt tänkande
Inatt när jag vaknade var febern ett faktum. 38,7 för att vara mer exakt. Inte konstigt att kroppen värker. Hur vänder man något så pissigt som feber till något positivt? Genom att tänka på hur BRA och POSITIVT det är att jag bjuder Sigrid på dessa antikroppar via bröstmjölken förstås.
Positivt tänkande. Positivt tänkande. Positivt tänkande.
Första veckan på dagis-förkylningen
Men skit också. Vaknade mer öm än vanligt i kroppen imorse, inte en led som är utan värk. I samma veva sätter någon på kranen i Gretas näsa och förkylningen är ett faktum... Nu ligger hela familjen och vilar/sover (lite beroende på ålder vilket av de två man valt. 33-åringen, valpen och lillasyster sover medan jag och Greta vilar. Vet inte hur det ska tolkas). Dammsugaren gick sönder häromdagen och det är a big no-no med höst ute och valp som ska rastas ofta. Så innan vi säckade ner oss for vi ner till Mats-Åke på Teg och köpte ny dammsugare. William hade kollat upp en men den var förstås slut, så han var såååå nära att lägga upp en tusenlapp extra för Dammsugaren™ (änglakör här, tack). Jag påminde dock om att vi snart flyttar in i ett hus med centraldammsugare så vi kanske skulle nöja oss med ett mellanprisläge. Sagt och gjort, med oss hem fick vi ett demoexemplar men då bjöd de på dammsugarpåsarna. I bilen hem bjöd William dessutom på ett referat av vad butiksbiträdet informerat honom om gällande dammsugare, påsar och filter. Tänk att gå runt i världen och kunna så mycket om såna grejer.
Bebistankar
Att vara förälder till ett spädbarn innebär bland annat att tokamma en hel morgon tills det sprakar i brallan just när vi är på väg till dagis med storasyster. Att vara förälder till ett spädbarn innebär att en byter blöjan vid hemkomst (med tillhörande klädbyte pga läckage) vilket är en så traumatisk upplevelse för bebisen att hon måste amma igen efteråt. Att vara förälder till ett spädbarn innebär att det sprakar till i blöjan sex (6) gånger under pågående amning. Att vara förälder till ett spädbarn innebär att undra huruvida det är lämpligt eller olämpligt att byta blöjan direkt eftersom bebisen somnar supernöjd omedelbart efter amning och sprak i blöjan. Dessa dilemman...
Saker som fascinerar mig, del 2:
Den uppenbara bristen av analytisk förmåga... Vi har massa kajor och skator i området, alltså vänder en förslagsvis hem och fixar med sig en nyckel till soprummet istället för att lämna soppåsen utanför. Nu blev resultatet så här och då spelar det ingen roll hur goda intentioner en hade, du hade kunnat hälla ut soppåsens innehåll genom fönstret istället och sparat dig besväret.
Saker som fascinerar mig, del 1:
Placering av soppåse. Det finns fyra (4) kärl för denna typ av soppåse. Varför inte placera sina sopor i någon av dem?
Lillasyster Sigrid!
23 augusti kom lillasyster Sigrid till världen! Hon var 50 cm lång och vägde 3140 gram. Förlossningsberättelsen kommer upp här så småningom men jag kan avslöja att slutet var lite dramatiskt då hjärtljuden sjönk varje gång jag krystade, så det fick bli sugklocka till sist. Då visade det sig att ansiktet var uppåt och navelsträngen var runt halsen, så den drogs åt varje gång jag krystade. Styrketräningen i magen visade sig ha gett resultat - redan efter 40 minuter på min mage hade hon hunnit amma ett par gånger samt lyfta på huvudet (!!!) så till och med barnmorskan blev gråtfärdig. Vi bara stirrade på varann, hon, jag och William och sa "ska hon kunna göra så här redan??". Styrkan sitter även i lungorna, jeeeeez vad hon skriker starkt! Ingen upptrappning heller, skriker man så skriker man rejält enligt Sigrids devis. I övrigt är hon en nöjd amningsmaskin och med tanke på viktuppgången så verkar mjölkbaren vara av prima kvalitet. Tror jag det, efter att ha varit öppen i snart 3 år borde lägstanivån vara ganska hög. Storasyster ammar vidare men bara små slurkar då och då här hemma.
En av de första amningsstunderna en stund efter förlossningen. Märket efter sugklockan är kvar.
Här är Sigrid några timmar gammal. Det är kväll på BB strax innan stolta storasyster Greta kom på besök!
