Sjuk make och en grym helg!
Igår förmiddag kände jag mig något orolig över hur jag skulle klara av att vara själv med barn, bebis och vovve. Någonsin. Orostårarna sköljde över mig i samband med att jag av någon outgrundlig anledning tagit fram djävulens verktyg mot småbarnsföräldrar (fingerfärg) och ackompanjerades sen av en lunchhungrig mage i min helammande mödrakropp som fick vänta på tok för länge på mat på grund av djävulens verktyg mot småbarnsföräldrar (fingerfärg. Aldrig mer). William peppade mig oerhört (a.k.a resonerade som en frisk, fullt fungerande människa som sovit gott en hel natt och vars kropp pumpar ut en jämn dos välbekanta hormoner i systemet varje dag) vilket fick mig att bestämma mig för att jag ska skratta åt vilket elände som än kommer min väg under dygnet han skulle vara borta. Det slutade med att jag kände mig så nöjd över min nyfunna syn på livet att jag bröstade upp mig rejält och bestämde mig för att William inte skulle lämna vovven hos svärmor för nu skulle jag klara av att ta hand om Greta, Sigrid och Emmylou utan problem.
Jag fick ett blygt "skyll dig själv" av maken vilket fick mig att vackla över beslutet nån sekund men inte längre. Och allt gick jättebra! Greta fick somna i soffan för andra kvällen i rad vilket ger TV4 full pott gällande insomningsprogram runt 20-tiden fredag-lördag. Körslaget och Idol, tolka det som ni vill... När jag satt där i soffan mellan sovande hund, sovande treåring och med en sovande fyraveckors på bröstet kände jag mig som ett riktigt trygghetsnav. Vilken oerhörd känsla och vilken grej det här med familj är, det är som ett osynligt band som håller oss samman. Natten gick också fint (tack världen för samsovning och liggamning) och gräsänklingsdygnet kröntes med krona och fanfar vid sjutiden i morse då hunden vaknade för sin morgonkiss. Fatta tajmingen: BÅDA barnen sov. Jag smög ut och Emmylou utförde snabbt de båda kroppsliga plikterna. Snabbt in igen och ungarna sov fortfarande. När jag lagt mig i sängen igen vaknade Greta och ville gå upp - ypperlig tajming!
Dessutom var det äntligen en sån där solig, kall höstdag och Greta bestämde förmiddagspromenad med hunden vilket gjorde att vi var ute och strosade dryga timmen i det härliga vädret.
Tyvärr kom William hem med en rejäl förkylning, feber och elände. Han har sovit hela kvällen så jag hoppas han blir frisk snabbt och att vi andra slipper få samma elände.
Tjejen som inte sov middag igår och istället somnade i soffan tio minuter före middag. Innan hon somnade hann vår konstnärsprotegé ta dessa:
Greta Selberg, 2013. Hipstamatic. Filter okänt.
Greta Selberg, 2013. Camera +. #No filter.
Kommentarer
Trackback
