niskalainen

Jag ska berätta. Vi har haft inspelning med kammarkören i Studio Acusticum hela helgen och det har varit underbart. Vad jag älskar musik och vad bra min kropp mår av allt detta sjungande. Jag är skapad för det, simple as that! :)

Jag ska berätta mer. Men inte nu, det är söndagkväll. Heligaste av heligaste...

Jag har varit på världens bästa praktik de senaste två veckorna. Efter idag är det (förhoppningsvis) slut på de ohyggligt tidiga morgoninläggen...

Igår var jag ledig HELA kvällen. Från kl. 17-jag gick och la mig. William repade på skolan och jag var hemma hos Camilla, Jonathan och Michelle (o lillen o willow förstås... :D) och lagade middag och bara tog det lugnt. Åt en hel del, lät tröttheten ta över och pratade och njöt. En helt ledig kväll, när var det sist?

Jodå. Nu är tuition deposit på $500 betald, vilket innebär att min plats på Berklee hösten 2009 är säkrad. Jag har verkligen funderat på saken även om jag innerst inne vetat vad jag vill och var jag är på väg. Men jag vill ju vara säker på att jag vekrligen verkligen vill och inte bara rusar in i det för att det var mitt mål att komma in. Många mål som nås nuförtiden, och jag som ett tag trodde jag hade tappat stinget.

Hjälp hjälp, nervöst är det när jag tänker på det. Och sakna och längta kommer jag göra men det hör ju till.

Vad gör man nu då på Berklee?

Kolla in det här:



Jantelagen, häng dig. Du får inte plats längre.

I år var SMASK roligare än någonsin, även om jag skrivit väldigt lite om det. Mitt alter ego Lotta Paljätt skötte sig fint men tog sig inte till final pga den hårda konkurrensen (som verkligen var fantastisk!). Detta trots presskonferensen och den intima intervjun med Expressen. Men detta brydde inte Lotta Paljätt särskilt, hon ska över till staterna till hösten och söker väl där till någon dokusåpa som garanterar C-kändisskap.


Lotta Paljätt. Ett strassprytt "P" som i Paljätt. Eller Perelli, Lottas största idol.



Lotta Paljett fortsätter mingla i greenroom. I bakgrunden skymtar C.M Bellman och Döden faktiskt. Bevis på levande orkester: instrumentet i bakgrunden.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Bävarbävartänkerbävartänkertänkergrubblarbävar.

För mycket nu. Betongklump i magen. Den måste bort. Ska jobba på det. Praktik veckan ut, blir sena kvällar... Kanske kanske kanske skjuter upp några dagar till senare i maj. Men å andra sidan skönt att ha det gjort, men det skulle vara skönt att få sova i lugn och ro och faktiskt hinna med det som just nu är prio 1. Och 2 och 3. Typ.

Men hä löser sig sa han som sket.

Stod en struts utanför tältet när jag gick upp den där första morgonen i Sydafrika.

Nostalgi.

Ella.

Jag glömde inte

ditt namn

den där dagen

d a g e n

Nyss.

Jag bara helt ofrivilligt

slantpåtangenterna

som Bambi

B a m b i på hal

is.

Hal is.

Ella. Förlåt. Ella. Ella.

Inte Elle.

E L L E är en T I D N I NG.

Inte du

inte

nu. Du

Ella.

Jomen. Nya skor. Så att. Helt underbara.

Var ute och testade de nya löparskorna jag köpte i lördags, ojaoja. Perfekta, skapade för mina fötter. 35 minuter, inte minsta tillstymmelse (är det ett ord?) till skavsår någonstans. Bara helskönt hela vägen!

När jag kom tillbaka in för frukost ville jag bara ut och springa igen. Det var ju därför jag fortsatte springa när jag väl hade börjat för 8 år sedan. Just det, it´s all coming back to me. Sprang ner till Fåröbron, till höger längs med vattnet bort till bron vid kommunalhuset med sol i ansiktet och sedan upp nygatan förbi kyrkan och upp mot skolan, tillbaka till ankars. Sista uppförsbacken gav jag järnet, härligt.

Det är höjden av välbefinnande.

För 8 år sedan, när jag var 16 år och gick första året på gymnasiet, kom jag på mig själv med att ha gått upp väldigt mycket i vikt. Det bara slog mig en dag, fast andra hade nog märkt det tidigare än så. Vågen stod på 85 kg och trots mina 175 cm så var det lite väl många kilo tyckte jag. Så i januari -01 vände jag på min dagbok och lät ena halvan av den bli min målsättningsbok där jag skrev inspirerande ord till mig själv, några "måste ha" i kylen (typ blomkål, morötter, citron och sånt som kunde dämpa sötsug), några "kom ihåg" (t.ex ALLTID VATTENFLASKA MED!) och självklart MÅLVIKT. Jag skrev målvikt (75 kg) och delmål (realistiska sådana) per 4-6 vecka. Första delmålet var min 17-årsdag i februari vilket i sig blev extra peppande, tänk om jag verkligen skulle klara 3 kg till dess! Jajemen, jag klarade vartenda delmål och nådde målvikten innan sommaren var över. Jag var ju redan ute i stallet nästan varje dag och höll igång, men nu bytte jag även ut några av 10-minutersbussresorna mot 45-minuterspromenader till eller hem från stallet istället.

När våren kom började jag springa i Hackstaspåret. Jag kommer ihåg att det var ett viktigt mål att klara av att springa 5 km utan att behöva stanna, något jag inte gjort hittills. Jag hade helt enkelt inte försökt. Så jag började springa 2,5 km 2-3 ggr/vecka och ökade succesivt sträckan tills jag var uppe i 5 km. Återigen var ett mål nått, ett mål somv ar viktigt för min självkänsla och som fick mig att må bättre. Framförallt hade jag klarat det själv. Det är inte förrän idag när jag sitter och tänker tillbaka på det här som jag ser vilken unik tonåring jag var som tog mig an det här själv utan frågetecken och bara gjorde det.

Efter att de 5 km var nådda började jag springa varannan dag tills vintern kom och simhallen och gymmet blev aktuellt istället, men så fort snön smält bort från vägarna var jag ute igen. Varannan dag. Så har det fortsatt tills jag började jobba och inte behövde de fullt så regelbundna joggingturerna längre (jobb på hästgård eller som brevbärare tar rätt mycket på en ändå...). Istället tog jag mig an nästa mål, den magiska Milen. Domarudden visade sig vara ett bra alternativ för det, blandad terräng för att vara ett joggingspår och vacker natur. I juni 2005 sprang jag Österåkersmilen och kom in som 14:e kvinna, något jag var mycket nöjd med.

Några kg till har försvunnit från de 75 kg som jag hade som målvikt 2001 men det har aldrig varit någon tvekan om att hålla vikten, kroppen trivs helt enkelt här och jag är noga med att inte använda vågen som ett mått på välbefinnande. Äger inte ens någon våg. När dessutom kroppskomplexen mysteriskt försvann (jag lovar, det sa bara poff!) för 1½ år sedan så liksom omfördelade sig saker och ting och placerade sig där jag ville ha dem på kroppen, ännu ett bevis på tankens kraft. När negativa tankar inte längre tar en massa plats flödar positiva energier dit istället. Kan bli ett till überlångt inlägg någon annan dag... :)

Jag vet inte om ett lååångt blogginlägg kan vara till inspiration för någon, men det är viktigt det här att allt är möjligt.Ta reda på vad du vill och tro på dig själv. Bara gör det.

Jag jagar min egen svans efter lite tid att hinna vara på. Det är minsann inte det lättaste. Tiden har liksom redan passerat när jag väl kommer fram och så är det gång på gång på gång. I tisdags var jag ledig. Tisdagen innan det också. På måndag är jag ledig. Första maj är jag ledig också. Nån gång i veckan sådär. Dagarna bara rusar och jag är inte säker på att jag alltid prioriterar helt sunt faktiskt, men jag försöker verkligen. Det är så svårt, har någon ett bra tips så tar jag tacksamt emot det.

Skulle vilja åka hem till familjen någonting innan sommaren men det finns ju inga helger som täcker det riktigt. Och flytta ur lägenheten, när ska det bli gjort? Var är hustomtarna när man väl behöver dem, ni får så mycket gröt ni kan tänkas få i er om ni börjar sortera kartonger...

Musik musik musik. Det är ändå det som täckt många av mina dagar och för det är jag tacksam. Det finns ju helt klart värre saker, men jag ska ändå kolla upp prioriteringsordningen lite och återuppliva fraserna: nej, nej jag kan inte, jag måste säga nej till det, nej nej m.fl.

Men nu åter till damkören!

Låt mig berätta något om norrländsk vår: den är ganska icke-existerande. Istället har vi något som kallas vårvinter, vilket är precis vad det låter som. Snön ligger kvar och det kan vara nog så kallt vissa dagar men ändå är det något i luften som lägger till ordet vår framför vinter. Vårvinter. Nu är den dessutom rätt så långt framskriden eftersom det är nära på torrt och snöfritt på gångvägarna så man kan byta till vårskor. I varm dag nu i veckan (9,4 grader varmt!) skottades basketplanen på ankars fri från den sista snön och några timmar senare var det dunkadunka och öl och sol och människor UTAN jacka på plats. Runt omkring basketplanen ligger snön kvar med skare, men under skaren töar det. Vårvinter.
I slutet av maj eller början av juni blir det sommar på en dag. Men tills dess: vårvinter.

Häromdagen fick jag dra ner värmen i bilen från max till min. Ute fick jag ha vårjacka med tjockvantar till. Vårvinter.

Klasslärare i musik verkar vara ett riktigt givande yrke ändå.

Nytankad från stockholm där gräs syns och det är barmark. I piteå är det snö och kallt, men otroligt skönt var ändå hur mycket det töade under eftermiddagen. Det var nämligen oroväckande mycket snö på marken när jag gick upp i morse.

I övrigt har praktikperioden just startat och pågår 2 veckor framåt. Det bästa var ändå att vi fick sovmorgon och totalledigt imorgon så jag kabn vila upp miog efter kammarkörsturnén som inte direkt bjöd på långa sovmorgnar men väl välbehövda musikupplevelser!

Har förresten bestämt mig för att ingen/inget ska stoppa mig!
Från vad?
Det du!

går jag till skolan. sen bär det av mot kallax och sthlm. Konsert, rep, middag, mer konsert och trevligt umgänge med världens bästa kammarkör väntar hela helgen ut!

Här är det snötäckt och kallt, får se hur det är i hemlandet.

...och imorgon åker kammarkören till hufvudstaden.

Tidsresa tidsresa. Kloka, fina Ella som hjälper mig rensa tankar och få ihop dem. Blev inte mycket sömn inatt, låg där snällt och såg väggarna i rummet bli ljusare och ljusare. Självklart somnade jag om strax innan klockan ringde vid halv nio. Blev en bra dag ändå, lyssnar inåt och jobbar utåt. Eller jobbar inåt och lyssnar. Eller nåt. Har inte kläm på det riktigt än, it´s a working progress som man säger.

...är jag ute på en liten tidsresa. Inte lätt. Inte kul. Men nödvändigt. Mycket att erkänna, att ta tag i på riktigt, att minnas och mycket att lära mig vara. Mycket tankar och svåra känslor. Härliga känslor från idag stökar runt med gamla spöken. Tydligen är det här rätt vanligt, så jag är inget psykfall ändå.

Jag fick $7000 i stipendium från Berklee!!!

TJOHOOOO!!!

Lyckan kräver stor kostym, min är för liten. Ska skaffa en i rätt storlek.

Vill du veta vad SMASK är, klickar här
För att lyssna på hela SMASK-sändningen via datorn ikväll, klicka här: pitefm

Efter att ha sovit sjukt många timmar inatt har då jag och William äntligen stigit upp ur dvalan. Frukost är på G och W står i duschen. Kvällen är flera timmar bort men ändå så nära, kl.19:00 smäller det och då ska det förberedas hår, kläder och smink. Nerverna ska på plats och man ska kanske köra sitt bidrag för sista gången så det gäller att vara i form! Och komma ihåg att det här är kul. Fast det är en tävling, hehe. Men alla ska till Riks-SMASK eftersom det är i Pite i år. Då måste ju piteås hejarklack vara fetast, inte sant?

Om en halvtimme: gå till skolan, redovisa boken på sångmetodiken. Sen artistmöte och efter det start-och-stopprep. Sen lite paus och sen samling och uppladdning inför genrepet i studio Acusticum ikväll. Vill man gå på genrepet måste man bli uppskriven på gästlistan av någon i produktionen. Varje person i produktionen (orkester, kommité, artister, komp/arr osv) får bjuda EN person. Blir bra det, får inte vara för många på genrepet, då blir det låg energi imorgon. Andra föreställningen, ni vet.

Fan vad det ska bli kul med SMASK!

Jag ska äta varje ledig stund idag.

...på högsta nivå. SMASK vinner över melodifestivalen på flera sätt. Nu har det även visat sig att dramatiken kan vara på högsta nivå, men som tur är så har smask otroligt kompetenta generaler som löser allt för allas bästa.

Aaahh, har dukat upp Lotta Paljätts accesoarer (stavas det så?) på köksbordet, det är allt från pimpigt halsband till glitter, naglar, löshår och ögonskuggor. Första omgången brun-utan-sol är på kroppen och ikväll är det rep med kläder i Studio Acusticum. Yeah. SMASK är här. Jag älskar det.

KOM IN PÅ BERKLEE!!!JAG KOM IN PÅ BERKLEE!!!!!JAG KOM IN PÅ BERKLEE!!!!JAG KOM IN PÅ BERKLEE!!!!

Jag ska lära mig andas djupa andetag, sådana som lugnar. Och undvika kaffe ett tag. Huva.

På lördag är det Lotta Paljätts tur att visa upp sig i SMASK med låten "Det ska va´ på änglisch". Hon gillar låten skarpt och har idag inhandlat de två sista glittersprayflaskorna i hela Piteå. Låten förtjänar sitt glitter, hehe. Lite lösgrejjer av olika slag hör också till när det är schlagerfest som SMASK ändå är!

I övrigt har tröttheten mig i sina klor, tuffare för var minut. Måste sova. Jättetrött. Äta först.

Jag skriver, alltså lever jag.