Japp

Jodå. Det vart rödvin.

Hotellfrukost, fika och kultur i höstsol

Japp. Det är min lördag det.

Började med att jag vid niotiden, efter 4 timmars sömn, gick med Emelie ner på Stadshotellet och intog en superb hotellfrukost. Solen sken och färgerna sprakade, temperaturen var så där höstligt sval och frisk. Därefter var det dags för Ann-Sofie och Lisas konsert i Piteå Stadskyrka, så vi spatserade helt enkelt över gatan och in på bänkraden kan man säga. Konserten var verkligen jättefin, mycket kärlek. Särskilt om man redan var inne i ett höstrus som jag.

Därefter kallade kaffet på Wayne´s och helt plötsligt var klockan 13. Då skulle Sara Thuresson sjunga i gallerian och vi satt på första parkett.
Halv två kom vi på att det nog var en god idé att gå till själapoteket och köpa rödvin till kvällens samkväm, vilket vi alltså gjorde. Därefter var tanken att vi skulle gå in i lite affärer i gallerian eftersom Emelie hade ett oerhört starkt shoppingbehov, men jag var tvungen att låna toaletten på Krokodil först.

Tydligen var det en konsert klockan 14 på Krokodil som verkade spännande så vi fastnade där med lite äppelkaka i en timme eller så innan vi tog oss tillbaka till Ankars. Konserten var väldigt bra och vi kunde nog konstatera att så här mycket kultur får man inte ofta på en och samma dag!

Najs.

Rödvin och pianolektion

Igår var det kammarkörssamkväm hemma hos Erik efter repet. Mycket trevligt. Olyckligtvis hade jag inte intagit rödvin på länge så jag tyckte tydligen att jag skulle ta igen det vilket jag också gjorde. Kanske inte bästa idén. Men Markus sa att han inte trodde jag gjorde bort mig så mycket iallafall vilket känns oerhört tryggt och bra. Verkligen.

Så nu ska jag bara vila upp mig inför lördagkvällens rosévinsintag hos Emelie, och hur vilar man bäst upp sig om inte genom att stå i baren på kåren? Mycket kaffe kommer det bli. Och mycket färg, det är ju ändå STOLT´s regnbågsfest ikväll! Alltid roligare att jobba i baren när det händer något speciellt. :)

Fick värsta aha-upplevelsen på pianolektionen idag, hur ofta har det hänt? Känns jätteroligt, nu kanske jag kan komma ur startboxen eller nåt.

I övrigt är det mycket som ska göras. Typ städa och tvätta. Yes sir, men inte just nu.

Ute är det så vacker höst att ögonen värker.

Ordning i torpet

Rubriken kan ju tolkas som att jag har städat eller så. Nopp. Inte en chans i himmelriket.

Men jag har fått tag i CSN och den där tekniska högskolan med royal klang som är belägen i huvudstaden så snart kommer mina pengar. Och ingenstans var det jag som gjort fel vilket känns bra eftersom jag är mästare på att sega med vissa viktiga saker och ting. Aaaaah. Om några dagar kommer det vara mycket trevligare att ringa Nordeas talsvar än nu när datorn säger: Ditt saldo är...åttio..fyra...kronoroch...femtio..öre

Najs.

Kroppen däremot hade starka åsikter idag angående vila. Det resulterade i att vid två orkade den inte stå på benen längre, det gick bara inte. Så jag fick ta med mig kroppen hem och lägga mig och sova i en och en halv timme, kanske ett av de bästa besluten jag tagit den här veckan. Nu ska jag laga middag och äta densamma innan jag går ner på stan för att skicka iväg det magiska intyget till CSN och därefter träna på Korpen.

Ikväll har Venla chokladfika.

Dessa snikna jävlar...

Gick en sommarkurs i somras. Den bästa kursen jag gått faktiskt. Sökte studiemedel för den, fick beviljat. 9200 kr skulle entrat mitt konto för ett bra tag sen om det inte var så att skolan (nämner inga namn, men det är en stor teknisk högskola med royal klang placerad i Sveriges huvudstad) segar med att bekräfta att jag gårr kursen. Så idag får jag ett meddelande från CSN. Ärendet om beviljad ansökan för denna studieperiod är avskrivet.

Då har det varit beviljat i en månad och jag lämnade studieförsäkran vid samma tidpunkt.

Det var dessutom 7 minuter efter att CSN´s telefontid gått ut för dagen som detta kom mig till känna, vilket resulterade i ett mindre sammanbrott.

Allt löser sig, det gör det alltid, jag hoppas bara att jag inte behöver överklaga utan bara kan göra en ny ansökan. Vet inte riktigt vem jag ska skylla på men CSN har ju alltid fel så jag kör på den linjen. Fan, jag är ju kårordförande, någon makt borde jag ju kunna utöva. Eller?

Blev bitter.

Ringde Ella. Hon påstår på sin blogg idag att hon inte vill ha något med bittra människor att göra. Men hon får faktiskt ta och älska mig idag ändå tänkte jag och öste ur mig all galla jag kunde komma på. Det var skönt.

Tror jag ska ha mens faktiskt, apropå det där lilla sammanbrottet. Måst bara betyda det.

Annars har dagen varit väldigt bra, lugn och skön med tid för promenad med gott sällskap i solen och de sprakande höstfärgerna. Vad vackert det kan vara.

Förresten...

Nu är det jag och tofu-line.


Träningsvärk i antåg

Första riktiga träningspasset sen förkylningen dök upp i början av september. Intensiv-gympa på Korpen. Så djävulusiskt skönt. Och smärtsamt. Får upp en annan gammal lärare i huvudet, Isabelle som var vår danslärare under hela gymnasiet.

Situation: En danssal i ett sportcenter i Täby, nära Tibble Gymnasium kl 08:00 en tisdagmorgon. 16 musikalelever i övre tonåren ligger på rygg på trägolvet. Gör situps. Sitter upp, hälarna i golvet och benen lätt böjda. Går ner halvvägs. Pumpar. Utför diverse andra magövningar i 8 minuter till, därefter plankan.

Eleverna: puh.

Isabelle: kom igen!

Eleverna: puuuåååhhh!

Isabelle: Kom igen nu!! 20..19..18.17.16..15.14.13..........

Eleverna: aaaaaarrgggh!

Isabelle: ....12...........11.....KOM IGEN!!!..10!!!!

Eleverna: AAAAAARRRRRGHHHH!!!!

Isabelle:...9...8..7..

(här tänker eleverna, fan vad skönt. Snart är det över.)

Isabelle: ....6.............5.............................................12.............11....

Eleverna: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARRRRRRRRRGGGGGGGGHHHHH!!!!!!!!HEL-VET-E!!!!!

Isabelle: Kom igen nu; DET ÄR NÄR NI KÄNNER SMÄRTA SOM NI VET ATT NI LEVER!!...10......9...osv....

Alltså. Det här lilla minnet dök upp i mitt minne omkring tio i åtta ikväll när jag låg i mitt eget svett och försökte göra övningar för midjan om det nu inte var så att min arm var så svettig att den inte fäste på mattan jag hade under mig. Handduk med nästa gång.

Antagligen kommer jag gå lite udda imorgon, men det är i sin ordning.
Ack så skönt att vara igång igen, det är ju trots allt när jag tränar som jag funkar. Som människa.

Glass

Jag älskar verkligen glass. När jag gick på lågstadiet kommer jag ihåg att vi sjöng en underbar sång om just glass med vår musiklärare Kerstin. Den texten gick såhär:

Ref:
Galen
Jag är galen i
glass
Galen
Jag är galen i glass
Glass glass glass
i stora lass lass lass
ja, jag är
Galen
i glass

vers:
När solen skiner
vill jag ha
glassar
När stormen viner
vill jag ha glassar
i alla väder glassar passar
åååå, jag är galen i glass

Ref:
Galen
Jag är galen i glass
Galen
Jag är galen i glass
Glass glass glass
i stora lass lass lass
ja jag är
Galen i
glass

image13


Tack Kerstin, jag kommer alltid komma ihåg dig tack vare den här sången.

Mycket. Som fisken i vattnet.



Jag ska förklara någonting. Den här veckan har jag fått många kommentarer i stil med:

-MEN vad du springer omkring hela tiden
-Ojoj, det var bestämda steg
-Hur HINNER du?
-Hur ORKAR du?
-ATT du orkar
-Vad du är DUKTIG som gör så mycket
 osv, osv, osv.

För mig betyder det flera olika saker, dels att jag har turen att ha många människor runt omkring mig som uppmärksammar mig, mitt beteende och bryr sig om min hälsa. Dessa människor ger mig signaler som säger att jag kan komma till dem om det känns tungt eller jag inte orkar längre, något som jag uppskattar väldigt mycket.

Såklart kommer det ett "men" här också, och det är risken för mig att falla in i någon slags självömkan eftersom jag kan känna att förväntningarna från en del ligger på den nivån; som att det vore synd om mig. Men hur kan det vara det? Jag har själv gjort ett helt och hållet medvetet val att sysselsätta mig på det här sättet, och jag trivs!

Så jag ska lugna er fantastiska människor i min närhet (ni vet själva vilka ni är) med att säga att jag gör en klar och tydlig veckoplanering varje vecka så jag är faktiskt inte särskilt stressad, bara lite åt det upptagna hållet... :) Och kom och slå mig med en skumpaflaska i huvudet om jag blir osocial så vaknar jag nog till liv. Älskar er. Och Justin Timberlake.



Till slut vill jag bara rekommendera tidernas hemsida: www.alg-borje.se
Räddar vem som helst. När som helst.

My love

my love

Så het.

my love

Så kommunikativ.

331571-11

Så wild och crazy liksom.

my love

Så förstående.

Felet är bara att det inte är min bil. Men ändå. Och vet ni vad? Jag och Venla lyssnade på rätt mycket Justin i bilen, vilket bevisar att man behöver inte nöja sig med vare sig det ena eller det andra. (Oj, blev det känsligt..?) :P

Nu är nycklarna tillbakalämnade och mitt liv ska väl återgå till det normala på ett eller annat sätt. Vad nu det är. Började med att ta en promenad längs vattnet i höstsolens Piteå samtidigt som jag pratade med min älskade storasyster som jag inte pratat med på en evighet. Det var mysigt det. Började fråga om julen och hon tyckte jag var knäpp som planerar den redan nu, men jag förklarade att i mitt huvud ser det ut såhär: Sommarlovet tar slut-svart block av en sk. termin då allt händer och ingen tid finns över-jul.

Så varför inte börja i tid?

Kärlek

Japp. Jag är verkligen kär nu. På riktigt. Eller som det står i de hemska kedjebreven vissa omdömeslöst skickar till mig och som jag i min tur hänsynslöst utan ånger slänger med detsamma:

DET HÄR ÄR INGET SKÄMT!!!

Vet inte hur ordningen är bara, objektet för min kärlek är nämligen två. Kanske såhär:

1. Justin Timberlake

2. Volvo s40 2,4 l


Eller kanske såhär:


1. Volvo s40 2, 4 l

2. Justin Timberlake


Fast vid närmare eftertanke ser det nog ut såhär:

1 (utan inbördes ordning). Justin Timberlake OCH Volvo s40 2,4 l


Mmm mmm mmm.

image7Det är bilen som tar mig till Luleå tidiga morgnar i helgen och hem till sängen i Piteå sena kvällar i helgen. Men det är Justin som hjälper mig varva ner.


Den här fredagen och förra fredagen är mina absolut tidigaste kvällar i säng sedan jag kom upp hit igen efter sommaren, jag undrar vad det kan betyda? Antagligen att jag är en ytterst skötsam 23-åring som aldrig andas in så mycket som en alkoholånga och som åker iväg på möten helgerna i sträck. Eller, va?!? Nä.

En liten reflektion efter veckan som gått är hur skönt det är med veckoplanering! Jag har haft hur mycket som helst att göra, men inte känt mig stressad tack vare att jag vetat i tid vad som gäller för dagen som kommer så jag kunnat planera matlådor och annat. Visst, jag ahr inte gått och lagt mig de bästa tiderna kanske så tröttheten har smygit på men jag har hunnit sätta igång att träna lite lätt igen efter förkylningen precis som jag planerade och jag har sjungit otroligt mycket. Det bästa som finns. Allt bara går vägen vilket återigen bevisar att allt är en tanke och tanken styr jag själv.

Ta hand om er och ro i land då och då, återhämtning är en dygd.


Jazzmasters

Sitter här i afrokorridoren och pausar på ett rep med den fantastiska kvartetten Jazzmasters. Ojojoj, vilken musikalitet, vilken virtuositet, vilket engagemang och framför allt: vilka slut på låtarna! :P

Jag skulle väl inte riktigt påstå att jag deltar så starkt i den virtuosa delen av musicerandet, pianot kan verka ha väldigt många fler tangenter ibland ska ni bara veta...huva. Men så länge jag försöööker måste jag ju vara förlåten, inte sant? (Johan, Jocke och Mathias; nu räknar jag med en schysst kommentar angående det här ;P)

Valdino onsdag 3 oktober kl. 19 smäller det, be there!

Och ni som tycker Jazzmasters låter icke ödmjukt: japp. Självförtroende är en dygd att använda på många olika sätt.

Puss
//Linda

Stor dag i Piteås historia

Håll i er. Ta tag i den som står er närmast och håll om denne person hårt, hårt, hårdare än hårdast. Idag har Piteås Galleria öppnat.

Men det var inte den stora nyheten, ty den stora nyheten är vad som i sin tur har öppnat inne i den nyöppnade gallerian:

Clas Ohlsson!

Men det är för hela gallerians skull jag är hemma och slänger i mig ris och tonfisk på fem röda, för Kammarkören ska sjunga på invigningen ikväll och vi har tydligen rep om 20 minuter eller så...

En liten historia

Det var en gång en förfest som var en surströmmingsskiva/födelsedagsfest i en kvarterslokal i Norrbotten. Linda, som den här historian handlar om, hade på den här förfesten inga som helst planer på vare sig alkoholintag eller några roligare aktiviteter, men se tji fick hon. Tydligen var de runt omkring henne på ett fasligt gott humör och riktigt angelägna att dra med Linda i fördärvet, t.ex genom att trycka i henne mousserande vin samt tvinga henne att beställa en taxi ner på Kalles, det lokala haket. När Linda vaknar till liv kl. 14 dagen efter har hon vaga minnen av en efterfest i hennes egen lägenhet, där gästerna inte lämnade lägenheten förrän omkring 6-tiden på morgonen... Linda drar en djup suck och sätter sig upp i sängen. När hon fixerar huvudet med blicken rakt fram, över soffkanten, inser hon att det nog var en riktig efterfest iallafall. Åtta tomma spritflaskor står på soffbordet och deras andedräkt genom öppna halsar utan lock vittnar på att det någon gång nyligen fanns ett innehåll i dessa flaskor. Men var fanns innehållet nu?

Nu satan i gatan smäller det!!

image5331571-4331571-3331571-1Jisses! Är det det första jag skriver när jag nu erövrar den riktiga bloggvärlden? Varför skriver jag det? Vad försöker mitt undermedvetna säga mig?

Med ovanstående svammel i huvudet börjar jag undra varför jag skulle börja skriva det här första inlägget efter en tolvtimmars skoldag? Här har jag ju chansen att för första gången visa vem jag är, så jag borde hitta någon representativ formulering. Men. Nej. Ni får hålla ut tills jag vaknat till sans och då kan jag lova hårdföra blogginlägg.

Ja, djävlars helvete säger jag bara. Å det allra positivaste förstås. Internet kommer aldrig mer bli sig likt.

(Som ni ser på underrubriken så är det jag på bilderna)

Välkommen till min nya blogg!

<a href="http://www.bloglovin.com/blogg/399324/niskalainen?claim=ffavbvnszdp">Följ min blogg med bloglovin</a>

RSS 2.0