Träningsvärk i antåg
Första riktiga träningspasset sen förkylningen dök upp i början av september. Intensiv-gympa på Korpen. Så djävulusiskt skönt. Och smärtsamt. Får upp en annan gammal lärare i huvudet, Isabelle som var vår danslärare under hela gymnasiet.
Situation: En danssal i ett sportcenter i Täby, nära Tibble Gymnasium kl 08:00 en tisdagmorgon. 16 musikalelever i övre tonåren ligger på rygg på trägolvet. Gör situps. Sitter upp, hälarna i golvet och benen lätt böjda. Går ner halvvägs. Pumpar. Utför diverse andra magövningar i 8 minuter till, därefter plankan.
Eleverna: puh.
Isabelle: kom igen!
Eleverna: puuuåååhhh!
Isabelle: Kom igen nu!! 20..19..18.17.16..15.14.13..........
Eleverna: aaaaaarrgggh!
Isabelle: ....12...........11.....KOM IGEN!!!..10!!!!
Eleverna: AAAAAARRRRRGHHHH!!!!
Isabelle:...9...8..7..
(här tänker eleverna, fan vad skönt. Snart är det över.)
Isabelle: ....6.............5.............................................12.............11....
Eleverna: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARRRRRRRRRGGGGGGGGHHHHH!!!!!!!!HEL-VET-E!!!!!
Isabelle: Kom igen nu; DET ÄR NÄR NI KÄNNER SMÄRTA SOM NI VET ATT NI LEVER!!...10......9...osv....
Alltså. Det här lilla minnet dök upp i mitt minne omkring tio i åtta ikväll när jag låg i mitt eget svett och försökte göra övningar för midjan om det nu inte var så att min arm var så svettig att den inte fäste på mattan jag hade under mig. Handduk med nästa gång.
Antagligen kommer jag gå lite udda imorgon, men det är i sin ordning.
Ack så skönt att vara igång igen, det är ju trots allt när jag tränar som jag funkar. Som människa.
Situation: En danssal i ett sportcenter i Täby, nära Tibble Gymnasium kl 08:00 en tisdagmorgon. 16 musikalelever i övre tonåren ligger på rygg på trägolvet. Gör situps. Sitter upp, hälarna i golvet och benen lätt böjda. Går ner halvvägs. Pumpar. Utför diverse andra magövningar i 8 minuter till, därefter plankan.
Eleverna: puh.
Isabelle: kom igen!
Eleverna: puuuåååhhh!
Isabelle: Kom igen nu!! 20..19..18.17.16..15.14.13..........
Eleverna: aaaaaarrgggh!
Isabelle: ....12...........11.....KOM IGEN!!!..10!!!!
Eleverna: AAAAAARRRRRGHHHH!!!!
Isabelle:...9...8..7..
(här tänker eleverna, fan vad skönt. Snart är det över.)
Isabelle: ....6.............5.............................................12.............11....
Eleverna: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARRRRRRRRRGGGGGGGGHHHHH!!!!!!!!HEL-VET-E!!!!!
Isabelle: Kom igen nu; DET ÄR NÄR NI KÄNNER SMÄRTA SOM NI VET ATT NI LEVER!!...10......9...osv....
Alltså. Det här lilla minnet dök upp i mitt minne omkring tio i åtta ikväll när jag låg i mitt eget svett och försökte göra övningar för midjan om det nu inte var så att min arm var så svettig att den inte fäste på mattan jag hade under mig. Handduk med nästa gång.
Antagligen kommer jag gå lite udda imorgon, men det är i sin ordning.
Ack så skönt att vara igång igen, det är ju trots allt när jag tränar som jag funkar. Som människa.
Kommentarer
Postat av: Ella
HAHAHA!
Jag älskar de där fejknedräkningarna när de jävlarna börjar om alternativt stannar, typ, 10...9...8...7..6..5..4..4...4...4..4..4..4..4..4..4..Man dööör. En smula inombords.
Och mår så jävla bra efetåt :D
Trackback
