niskalainen

Trtettio minuter kvar tills vi får presentera basgrupp 7´s fantastiska powerpointpresentation angående handlingsplaner i skolan. NMi önskar alla att ni kunde vara här nu va? ;)

Ok, hur många av er kom ihåg att ställa klockan igår natt? Jag som verkligen sett fram emot den extra sovtimmen gick upp sjukt tidigt och det slutade med att jag var på skolan strax efter nio och övade fiol. Jag var inte ens trött. Mycket märkligt en söndagmorgon.

Annars har jag lovat mig själv att göra av med lite restuppgifter den här veckan, får väl se hur det går. Ska ha ensemblelektion kl. 09:00 och sen är det LUAredovisningar hela dagen, så det kan hända att det blir mest vila ikväll...

Jag har ett enormt craving efter cappuccino eller en latte. Jag kan förvisso ladda bryggaren med Zoega´s forza och skumma mjölk på spisen men det är inte lika intressant. Dock är jag hindrad av förkylningen att utföra fysiska uppdrag, som att gå ner på stan. Fast det skulle ju inte skada att sätta sig på Wayne´s med en DN och bara slappa...men fy fan för deras cappuccino. Den går fetbort. Inget skum.

Kan ju iof sno en DN på Waynes och gå upp till kaféet med enorm latte i storlek balja.

Så mycket besvär.

Ska börja med lite lunch och en dusch kanske. William och hans brorsa knackade på nyss och där stod jag i morgonrock tjugo över två. Fint intryck på familjen liksom.

Men jag är ändå sjuk.

Och hög på hostmedicin.

Ska ta en ipren nu.

En av mina systrar bad om fler missebilder. Här kommer några.




Misse i sin fåtölj. Försök inte sätta dig där säger jag bara.


Misse i samma fåtölj.

Nikita och jag kelar.

Tittut!


Nikita och matte.


Nikita i värmen. Korg+element+lampa. Najs...


Hmmm...Verkar som matte trivs bättre än katt på den här bilden.


Nikita vilar på soffan.


Avslutar med min favoritbild. Underbara Nikita, matte älskar dig!

Någon smart människa har kommit på att man ska blogga sex gånger per dag för att hålla kvar sina läsare. Jag håller då inte kvar mina efter den mätningen. Sorry.

Var på kryssning nu tydligen, tisdag till onsdag. På båten var människor jag kände mig trygg omkring-poliser, brandmän och ambulanspersonal. Hmmm. Någon ställde den intelligenta frågan "var det jobbigt att inte kunna ragga?" och mitt svar (efter att ha tappat hakan för frågan var så himla underlig och orelevant) var lätt: nej. Klart det inte var "jobbigt", jag njuter ju fullt ut av och med min civila status!

Roligast var ändå att vi var sju tjejer som åkte, där ingen kände alla utan vi fick helt enkelt ta det som det kom. Härliga människor allihop och inget tjafs, bara partaj. Najs.

Men jag var trött på onsdagen. Det var inte mitt fel att dansgolvet inte stängde förrän 06:00. Och när Ella ville bjuda på frukostbuffé innan vi gick och la oss så tänkte jag att det är ju ändå tradition. Liksom. Och det var oerhört romantiskt att ha frugan på tu man hand medan solen gick upp över havet. 07:30 tror jag vi stöp i säng.

Och jag var trött på torsdagen också. Flög hem till norrland, solen sken och det värkte i ögonen av höstfärger och kyla. Underbart.

Och på fredagen var jag ännu tröttare. Tog lite sovmorgon. Gjorde lite LUA i bibblan. Drack mycket kaffe ur den fina fina termosen, gick på två konserter. Annie sjöng som en gudinna och Lisa var virtuos på orgel minsann. Sen blev det ICA-pizza, finvin och drinkar med Ann-Sofie till sena natten. Vi pratade på och det var härligt.

Lördag. Trött också. Blev väckt av en lika trött Ella kvart i tolv, sen blev det kaffe på stan och lite fönstershopping med Ann-Sofie. Höstsol, höstsol. Speciellt vackert vid vattnet.

Personalen på Wayne´s kan inte göra cappuccino. Men vi drack ändå upp deras tredje försök efter våra klagomål. Vad är svårt med 1/3 av varje?

Idag var en stor dag. Jag hade sovmorgon till nio! Det betyder alltså att jag SOV ända till kl. 9, vilket i praktiken blev till 09:22 eftersom jag bara inte kunde ta mig upp innan. Så jag blev en kvart sen till körrepet, men ingen dog ju av det. Men vilka vibbar jag får av ålderdomen när jag inser att jag tycker det är soft (och inte bara soft, riktigt jävla soft) att få sova till nio. Häpp.  

Vi hade iallafall Carmina Burana-rep på förmiddagen och det var skoj. Sen blev det en skvätt galet jam i Aulan på eftermiddagen där jag lånade Görans trumpet och han satt vid ett piano så vi skulle kunna utföra lite improvisation. Då kommer Emil och Martin Fabian in och sätter sig vid flygeln och det andra pianot vilket gör att jag blir i extas och hoppar upp på ett bord och står där och försöker få de toner jag vill ur instrumentet (som jag verkligen verkligen inte kan spela).

Det var roligt. Det var musik.

På eftermiddagen satt jag och Ann-Sofie i Acusticum och höll på att säcka ihop av trötthet, så vi tog oss ut på en liten promenix i höstsolen. Eller snarare en liten för Ann-Sofie som skulle ha sånglektion strax därefter och en längre för mig som hade ärenden på stan. Det var ljuvlig. t. In på Apoteket för att fortsätta i pensionärsspåret: hämta ut recept, plocka donationskort och dessutom ta en sån där liten söt fyrkantig korg de har och fylla den med "bra att ha/det här behöver jag"-grejjer från Apotekets hyllor. Har ni inte lagt märke till deras korgar (hade inte jag heller förrän idag när jag för första gången nyttjade den) så rekommenderar jag skarpt ett besök in på närmsta Apotek!
Var så glad över att äntligen ha tandtråd hemma igen att jag var tvungen att slita upp förpackningen och använda den så fort jag kom hem...nördigt? Nä, för lite tandomsorg på sistone bara. Tänderna sitter ändå i samma kropp som själen. Tänk på det ni!

Tog den långa vägen hem, längs vattnet bakom Nolia och bort till Fåröbron. Mycket angenämt. Det tog andan ur mig där och då.

Efter ett kortare Kammarkörsrep tog jag mig till Ann-Sofie för tedrickande. Perfekt avslut på en bra dag! Vikten av att varva ner på kvällen påminner sig kan jag säga, så imorgon kväll ska bara vara en enda lång nedvarvning/laddning inför lördagen då det är invigningsdags för Studio Acusticum.