niskalainen

Sådär. Då fick jag det sagt. Jag har funtat lite på det och kommit fram till att jag faktiskt inte har som mål att vara älskad av alla, även om det varit en outtalad önskan i hela mitt liv hittills. Jag vet att jag har starka åsikter som jag gärna hävdar är rätt, även efter att motsatsen är bevisad. Jag vet att jag driver en feministisk linje som kan vara oerhört provocerande för vissa. Jag är inte den bästa förloraren, min tävlingsinstinkt kommer fram i tid och otid. Och jag vet att jag kan vara väldigt rak mot folk utan att alltid tänka över hur de kommer ta det jag säger. Jag skulle antagligen komma på kant med mig själv lite lätt om jag skulle stå öga mot öga med mig.

Men det är så jag är och så har jag valt att vara.

Men när jag är fördomsfull, låt mig veta det för sån vill jag inte vara.
När jag är en dålig lyssnare, säg till mig på skarpen.
När jag inte har tid med mina vänner eller med just dig, säg till mig att börja ta mig tid.
När jag bara ser mig själv och mina behov, ta bort mina skygglappar.
När jag slutar försöka sätta mig in i andras situationer, sätt på mig dina skor för en dag.
När jag glömmer bort att älska, driv mina känslor genom sorg och rädsla till kärleken för allt.

Låt mig veta det för sån vill jag inte vara.

Men utför jag handlingar i mitt liv som du inte skulle göra i ditt, så anser jag inte det vara skäl nog att döma mig.
Men om du ändå dömer mig för det, så anser jag det vara skäl nog att ta upp det med mig öga för öga.

Sådär. Då fick jag det sagt.